Undervisning: Läsa, följa, skriva

Postat den 21/01/2016 av Anne-Marie Körling

Snö, vatten, himmel av Anne-Marie Körling

”Om det här hade varit början på en dikt skulle han ha kallat det han kände inom sig för snöns tystnad.”

Detta är andra raden i romanen Snö av Orhan Pamuk, Norstedts förlag, 2006

Jag tänker undervisning. Och jag tänker att vi kan härma och fortsätta med egna meningar. Jag skulle modella och fortsätta romanens början:

”Om det här hade varit början på en dikt skulle han ha kallat det han kände inom sig för snöns tystnad.” Jag står vid fönstret och ser de långsamma snöflingorna dansa i tysthet ned mot granarnas grenar och landar med en ljudlös duns mot barren. Den vita snön tystar ekot av bilarnas brummande ljud. Husens sprakande språk syns viska i upplyst mörker. Och höghusens ståtliga ryggar får nya former av snön som lägger sig i mjuka drivor på taken och fönsterbrädorna.

Ja, så skulle jag leka med språket. Utifrån min nya text och författarens mening gör jag ett litet utkast till en dikt:

”Snöns tystnad”

Snöflingas ljudlösa duns.

Granens grenar säger inget om

ökad tyngd. Snöflingas fall är

ljudlöst. Bilens brummande

tystas mellan husen.

Snön viskar.

Snöbollen berättar att barnet

gjort snön till sin.

Snögubben saknar ord.

Detta är mitt försök. Jag skulle ta hjälp av eleverna att skriva min dikt. Den skulle ta sin utgångspunkt ur min lilla berättelse. Att låna författarens mening fungerar som en början och leken med orden blir vår gemensamma lek. Skriv.

Körling fotograferar 2016

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. SNÖ: Låna författarnas ordrika beskrivningar och skriv något eget
  2. Mannen som stoppade mig och högläste Martinsson
  3. Kort dikt
Publicerat i Boken i undervisningen, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning, Ordförrådet, Undervisningen | Kommentarer inaktiverade för Undervisning: Läsa, följa, skriva

Miljön berättar för oss hur vi kan delta

Postat den 20/01/2016 av Anne-Marie Körling

Då jag besökte skolor i Oregon, USA, förra året tittade jag på hur miljön kommunicerade med mig som pedagog och lärare. Det var intressant att synliggöra vad man kan göra i rummet och vad som förväntas av läraren. Det handlar alltså om att skapa en pedagogisk gemenskap och att vända sig till pedagogerna och inte till barnen eller eleverna. I en liten förskola hittade jag högt ovanför läsplatsen och böckerna en skylt som hängde i lagom läshöjd för oss vuxna. Det gjorde att jag lätt kunde läsa mig till vad som förväntades av mig och vad rummet eller denna del av rummet förväntade sig av mig.

Jag minns att jag gav fritidspedagogerna information genom att sätta upp en lista över vad fritidspedagogerna kunde göra då de kom in i klassrummet. Den listan fanns bakom en dörr i klassrummet och innebar att fritidspedagogen kunde få information om vad vi alla kunde stötta, hjälpa, utmana eleverna med. Listan visade vad jag önskade att vi fokuserade på. Listan kunde synliggöra vilka elever som ännu inte fått läsa högt för en lärare, vilka elever som behövde få undervisning i sjuans tabell eller hur man letar i en kartbok. Som sagt det kunde vara vilket innehåll som helst. Genom dessa listor visste fritidspedagogerna precis vad de kunde göra under den timme de hade tid i klassrummet. Jag ville ha fokus och jag vill att det är i undervisningens och lärandets tjänst. För och med eleverna. Inga elever skulle tas ut ifrån klassrummet utan alla skulle vara där vi gemensamt arbetade med det vi hade i undervisningens fokus.

Vi har många regler för hur eleverna ska sköta sig men alldeles för få hur de ska få lära sig i samma rum. Den här skylten hängde över läshörnan. För föräldrar, för lärare och för vikarier. Och en påminnelse om vad vi är där för att ge och göra.

Körling fotograferar Oregon 2014


Inlägg som berör samma teman:

  1. Två år och en mästerhärmare – hur kan vi tänka i skolan
  2. LEKTIONSFÖRSLAG lässtrategier: Hur läser vi?
  3. Hur vet vi att vi kan och hur vet eleverna att de kan?
Publicerat i Bibliotek/Skolbibliotek, Boken i undervisningen, Inkludering, Kollegialt lärande, Kommunikationen, Pedagogiska miljöer, Pedagogiska samtal, Redskapen, Systematiskt kvalitetsarbete i undervisningen, Undervisningen, Värdegrunden | Kommentarer inaktiverade för Miljön berättar för oss hur vi kan delta

David Bowie och textraderna då och nu

Postat den 11/01/2016 av Anne-Marie Körling

”And these children that you spit on
As they try to change their worlds
Are immune to your consultations
They’re quite aware of what they’re going through”

Ur Changes, 1971.

Jag vet att jag kände mig upproriskt lycklig över att hitta den här låten en gång för länge sedan. Orden gav mig utrymme som tonåring. Idag tänker jag på vad barn och unga stångas mot.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Children and risktaking
  2. Framtidstanke: Hur ser läraryrket ut om tre år?
  3. Högarna. De växer med åren.
Publicerat i Musik | Kommentarer inaktiverade för David Bowie och textraderna då och nu

Textsamtal: Texter och förberedelser för undervisning

Postat den 10/01/2016 av Anne-Marie Körling

Skärmavbild 2016-01-10 kl. 12.38.26

Skärmavbild 2016-01-10 kl. 12.41.35Skärmavbild 2016-01-10 kl. 12.41.41Igår köpte jag två böcker. Jag går alltid på nyfiken promenad i boklådor och de två böckerna fann jag på NK Bokhandel. De var markerade som lästips. Jag köpte en och samma titel men på två språk. Svenska och engelska. Båda böckerna var markerade som lästips och jag fann dem på olika platser i bokhandeln. Då jag valt böckerna skulle jag betala dem. Den kunnige bokhandlaren berättade om boken jag köpt, om författaren och om liknande böcker som fallit i skugga eller i glömska men fått ny uppmärksamhet. Jag köpte ”Förtvivlade människor” av Paula Fox. Den kom ut i 2014 på Natur och Kultur. På engelska heter boken ”Desperate characters” och kom ut 1970. Och ja, naturligtvis, är den skriven av samma författare. Den svenska är översatt av Eva Johansson. Ja, så skulle jag berätta om boken jag valt en text ur. Jag läser boken med total uppmärksamhet. Jag är absorberad av den. Tänker inte undervisning till en början. Men sen hittar jag ett litet stycke jag blir nyfiken på. Kanske kan jag ta denna till undervisningen?

Här är meningen jag väljer:

”Iklädd en kappa av fransk tweed och skor från Florens stod hon och väntade på plattformen, hennes verkliga liv lika hemligt som de som levdes av människorna som passerade henne eller stod och lutade sig mot de svärtade och nötta järnpelare som stöttade upp taket.” (s.90)

”Dressed in a coat of French tweed, shod by a Florentine, she waited on the subway platform, her real live as masked as those of the people who strolled past her or leaned against the blackened scarred shafts that supported the ceiling.” (s.73)

Den svenska texten går att presentera för elever oavsett ålder, det handlar om att berätta och ställa frågor som passar och lyssna in till det eleverna tänker oavsett om de förstår eller inte. Den engelska texten skulle jag använda om jag har elever som läser både svenska och engelska.

Låt oss titta på den svenska texten:

”Iklädd en kappa av fransk tweed och skor från Florens stod hon och väntade på plattformen, hennes verkliga liv lika hemligt som de som levdes av människorna som passerade henne eller stod och lutade sig mot de svärtade och nötta järnpelare som stöttade upp taket.” (s.90)

Frågor jag ställer mig är, tillika tar med mig in i undervisningen är:

  • Vad säger klädseln om personen?
  • Vad vet vi om personen?
  • Hur kan vi omformulera meningen?
  • Hur kan vi skapa fler meningar än en?
  • Vilka skiljetecken använder författaren?
  • Vilken tid utspelar detta sig?
  • Hur kan vi förstå texten tidsmässigt?
  • Hemliga liv? Vad menas med det?
  • Var befinner sig personen?
  • Vad talar för att hen står stilla?
  • Vem är hen?
  • Beskriv platsen om du ser den en bit ifrån?
  • Vad tror du kan hända på en plats som denna?
  • Vad berättar de nötta järnpelarna?
  • Människors privatliv? Hur ser vi på det idag?
  • Hur kan vi själva skriva en mening som innehåller så mycket information?
  • Hur kan vi härma och lägga till nya ord och andra platser?

Om jag undervisar med båda texterna i textsamtalet skulle jag diskutera samma sak som ovan men gå över till den engelska texten och ställa frågor om likheter och olikheter rörande den.

”Dressed in a coat of French tweed, shod by a Florentine, she waited on the subway platform, her real live as masked as those of the people who strolled past her or leaned against the blackened scarred shafts that supported the ceiling.” (s.73)

  • Vad är lika i den engelska texten och den svenska?
  • Vad är olika?
  • Hur förklaras skorna i den svenska texten och i den engelska texten?
  • Det svenska ordet passera och det engelska ordet stroll – vad beskriver de här orden? Finns det likheter och skillnader?
  • I den svenska texten vet vi att man är på en plattform – i den engelska står det att man är på the subway platform – hur förstår vi den svenska platsen? Vilka platser kan det vara om vi håller oss till den svenska texten? Vilka kan det vara om vi tänker oss den engelska texten? Var befinner vi oss då? Under jord? Över jord?
  • Klädseln beskrivs som fransk tweed i den svenska översättningen men i den engelska beskrivs det som French tweed? Varför skriver man så?
  • Samma sak gäller skorna? Vad är skillnaden i den engelska och den svenska texten?

Genom dessa frågor berör vi en mängd innehåll i kursplanerna för både ämnet engelska och ämnet svenska. Vi låter också eleverna samtala och diskutera texten, orden, platsen, personen, personerna och miljön en bit på håll. Det behövs inte en stor text för att bedriva ett textsamtal men väl en förberedd text. Förberedelserna handlar om att skapa frågor, själv undersöka texten och vara nyfiken på den. Då det gäller textsamtalen kan de också inkludera omslagen – varför är de olika? Vad berättar de? Vad får vi för samlad berättelse om vi för ihop omslagen? Vad kan boken handla om? Vad kan vi få möta? Låt oss göra en bild. Rita, teckna, måla meningen vi samtalat om. Då är vi i ämnet bild. Jag undervisar inte ur hela boken. Den läser jag vidare i.

Förberedelserna påverkar mig. Jag blir nyfiken, engagerad, säker och glad då jag ser fram emot hur eleverna ska förstå, tolka, berätta, förklara och involveras i samtalet. Så vill jag möta dem i undervisningen.

 

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Ett gensvar på mina lästexter för undervisning
  2. Textsamtal: – Du har precis läst finska, sa jag
  3. Hinder för lärande – Platta texter!
Publicerat i Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning, Svenskämnet, Synligt läsande, Textsamtal, Undervisningen | Etiketter , , | 1 kommentar

Om läsundervisningen skrev jag 2005:

Postat den 07/01/2016 av Anne-Marie Körling

P1320849

Detta skrev jag om läsundervisning år 2005. Det skulle jag nog skriva idag också.

”Läsundervisningen bör följa eleven genom alla skolår.

Läsundervisningen börjar från dag ett i skolans första klass och avslutas i år nio när sommarlovet tar vid.

Läsundervisning är att möta texter tillsammans, göra muntligt ihop, diskutera innehåll och språklig uppbyggnad. Läsundervisning är en lärares tydliga undervisning där eleverna görs delaktiga via samtal och diskussioner. Läsundervisningen är att finna elevens språkliga hemvist och bekräfta elevens framsteg. Lärarens roll för den läsande eleven och det läsande klimatet i klassrummet är avgörande för elevens lust, intresse och fortsatta läsutveckling. Lärarens aktiva intresse för, engagemang i och nyfikenhet på hur eleven utvecklas stöttar eleven att bli en läsare.

När eleverna lämnar grundskolan ska de känna att mötet med texter är angelägna, spännande och viktiga för den egna förmågan att utbilda sig, förlova sig och kunna ställa sig kritisk och naturligtvis förhöja själva livskänslan för att låna Lennart Hellsings ord. Det ska vara roligt och angeläget att läsa.”

Utgivet under VPS Läsning – läsandets betydelse för lärandet, Bonnier Utbildning 2005.

Detta är ur ett häfte jag skrev till filmen ”Om läsning” som vi gjorde för Bonnier Utbildning, numera Sanoma i en serie vi kallade för video för pedagogiska samtal.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Läsförmågan erövras dagligen! Överger vi eleverna?
  2. Om läshastigheten! Låt oss fundera över undervisningen!
  3. Pedagogiska samtal om hur motivera läsande
Publicerat i Undervisningen | Etiketter | Kommentarer inaktiverade för Om läsundervisningen skrev jag 2005:

Långt ifrån här och nu

Postat den 06/01/2016 av Anne-Marie Körling

 

Körling fotograferar 2012Jag läser Lena Anderssons bok ”Allvarligt talat” (2015). Det är en 30-åring som undrar hur man ska kunna njuta av livet när det snart är över. Alldeles nyss hade jag själv en 30-åring som ställde mig frågan om vad meningen var med allt, om att man måste ha en bild, ett mål med det man gör. ”Jag är inte där än och jag är inte nöjd.” Det ska leda någonstans, det ska bidra till något annat därborta och det gräset är grönare men frågan är bara var detta gröngräs finns. Det är som språnget ifrån här och nu ständigt är närvarande där vi är är just här och nu. Ett slags springande ifrån och ett slags springande bort till något annat. Och ändå. Precis här är livet. Det pågår med sin skröplighet och tvång på verklighetsanpassning medan vi äter vår mat och dricker vårt kaffe.

Jag tänker ofta på hur vi ständigt tvingas se bort från här och nu. Reklamen som säger att gröna kläder är i ropet och när vi upptäcker att vi inte har gröna kläder i garderoben köper vi oss till gemenskapen och klär oss i grönt. Vårt kroppsideal som en gång kom med bilderna av de andra har nu blivit kroppsideal som vi skapar genom att retuschera våra brister på de selfies vi ser oss själva genom. Mobilen som vibrerar berättar plötsligt om andra människors centrum, vad de gör får vi veta via sms, Facebook eller Instagram, de skickas till oss där vi sitter och dricker vårt kaffe i vårt försök att fördjupa samtalet om det där allvarliga. Och allvarligt talat, det stör oss här och nu. För vårt centrum är det enda vi kan utgå ifrån. En bild på en perfekt kropp från långt ifrån behöver inte ett omedelbart gillande och locka oss in i jämförelse och skavande krav om det perfekta. Vi behöver närvaron precis där livet just nu låter oss träffas.

Lena Andersson skriver i Allvarligt talat, 2015:

”Om vi betraktar livet som att vi är på väg till något särskilts men vi kan inte klart se hurd et ser ut, då begränsar det oss i varje enskilt ögonblick. Då letar vi efter hur vi ska sätta ihop de medföljande bitarna så att vi bygger ihop modellen så som vi tror att den ska se ut. Ifall vi i stället för att se det färdiga koncentrerar oss noga på att leva livet, varje dag, ett steg i taget och är närvarande i varje steg, då blir den slutgiltiga bilden något helt annat än vi någonsin hade kunnat föreställa oss. Idén om den färdiga bilden är mycket hämmande.”

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Till J kärleksfullt och solkigt
  2. Skydda i verkligheten inte ifrån den
  3. ”Jag går inte ifrån den här dagen”
Publicerat i Skriver om ditt och datt | Kommentarer inaktiverade för Långt ifrån här och nu

Tänk om Jan Lööf var bildläraren – bjud in honom genom texten

Postat den 03/01/2016 av Anne-Marie Körling

Jag läser i Jan Lööf 75 år av dumheter:

”- Jag skiljde mig från de andra illustratörerna på det sättet. Normalt sett använder man akvarellfärg på akvarellpapper, som gör att det blir en jämnare yta. Men jag höll på för länge med bilderna så pappret blev för blött och uppluckrat. På släta pannåer kunde jag också på på med krita efteråt och skugga, och sedan lägga tuschlinjer. Använder du krita på akvarellpapper som är gängat blir det väldigt fult.”

Här är både hur och genom vad beskrivet men som genast måste prövas i bildsalen. Vi behöver förstå eller lära oss om, både orden och vad som händer då vi prövar dem i bilden:

  • akvarellfärg
  • akvarellpapper
  • jämn yta
  • uppluckrat
  • slät
  • pannåer
  • krita
  • skugga
  • tuschlinjer

Vi kan alltid pröva oss fram. Göra samma sorts upptäckter som Jan Lööf har gjort. Han har prövat sig fram och det är också vad vi kan göra i ämnet bild. Vi behöver inte lyckas genast. Vi kan utforska och lära oss vad material är för något och vad det gör med våra illustrationer.

När vi ändå håller på kan vi låta bilderna tala till oss och njuta av att en häst är en häst och inte att det ser ut som en. Ja, så säger Jan Lööf. Läs gärna boken där han berättar.

Hej HOPP!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Jan Lööf har präglat och präglar
  2. Tack Jan Lööf! Jag fick en melodi och några tankar om Slussen
  3. Jan och jag skådespelar för en hel myndighet
Publicerat i Bildpromenaden, Ordförrådet, Undervisningen | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för Tänk om Jan Lööf var bildläraren – bjud in honom genom texten