Mitt barn vill inte lyssna när jag läser högt

Fotölj och böcker

Du läser högt för ditt barn. Barnet vill inte lyssna. Det smiter iväg och gör något annat. Du sitter där med din bok och du tänker att det inte är någon idé. Mitt enda råd är att överge inte läsningen. Fortsätt läs. Den enda modell barnet har är du som läser för en bok och att du fortsätter läsa. Det är för du är intresserad av att läsa just detta innehåll. Du är intresserad för det du läser. Då barnet försvinner fortsätter du att läsa. Gör ingen stor affär av att barnet inte vill sitta nära och lyssna. Gör affär av ditt eget intresse. Du fortsätter att läsa. Så spännande är boken.

Ett annat sätt att tänka är också att fortsätta läsa men se vad barnet gör. Ofta springer barnet iväg för att hämta något, kanske för att ni läser om en nalle och det gör att barnet vill ha sin nalle och hämtar den. Kommer tillbaka.

Om du ger upp om läsningen visar du att ditt eget intresse inte heller är större än så. Jag minns hur jag gjorde, hur jag gav upp men sen bestämde mig för att jag läser för mig själv, högt för att lyssna till mina egna ord … och vips … och över tid … kom barnen tillbaka till boken. Barn förstår när vi läser för dem och inte för oss. Ge aldrig upp och fortsätt läs. Du läser för din egen skull. Och ja … ett visst tålamod behövs.

 

Publicerat i Litteratur och läsning | 1 kommentar

Orden fattas

P1160030

Idag har det iskalla, isklumpen i magen, tinat upp. Det ofattbara måste begripas. Men orden fattas. Tankarna går till familjerna, kollegorna och skolan.

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Orden fattas

Främja läsande genom att …

P1210733

Främja läsning genom att:

  • börja (hög)läs tidigt och fortsätt (hög)läs – högläsning är av särskild prioritet
  • identifiera de som behöver mer stimulans och motverka läsklyftor
  • öka tillgången till litteratur – tillgång på böcker visar att böckerna har värde
  • främja social läsning – vi läser och vi talar läsning med varandra, delar läsupplevelser
  • läsande förebilder – om vi läser ser barn oss läsa – medvetenhet om vikten av att vara förebild
  • betona valfriheten – att få välja vad man vill läsa och bli respekterad för sina val, läsmotivation hör ihop med detta – vad att läsa
  • läsintresse – att styra in mot intresset, preferenser, låt ambitionen att vidga läsintresset komma i andra hand
  • Satsa på sommarläsning och andra aktiviteter, som Läslov, erbjud stöd och stimulans
  • Genomförbara mål för läsfrämjandet – utvärdera

 

Jag har utgått ifrån Kulturrådets ”Med läsning som mål”, 2015, skrift 2015:3 och skrivit in mig en aning i texterna.

Publicerat i Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning | 2 kommentarer

Ta hand om böckerna

P1250159

Vid en del skolor är det synd om böckerna. De ligger en aning slarvigt i hyllorna. De syns kantstötta och inte sönderlästa. Barn som ser hur böckerna behandlas förstår också böckernas värde. Böcker som står hipp som happ, upp och ned, inslängda i skåp och hyllor berättar att böckerna är utan värde. En bok som har fått sidorna sönderrivna är inte en bok som berättar att den är värd att läsa. Ingen har lagat den, ingen har brytt sig om den. Vem bryr sig om läsaren då? Varför ska man läsa när det inte ser ut som det man ska läsa ur har ett värde?

När vi talar om hur barn läser mindre måste vi se över hur vi visar att böcker är något vi själva sätter värde på. Det handlar om att ta hand om böckerna.

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Etiketter | Kommentarer inaktiverade för Ta hand om böckerna

Barnen leker

P1160379

Ser två små barn vid T-centralen i Stockholm. De springer i cirklar. De är små. De ser glada ut. De springer runt, runt. Inte för stora cirklar. Mamman står vid plastpåsarna. Hennes hållning visar påtagligt att hon är trött. Jag tittar på barnen. De ser mig. Jag ler. De blir rädda först, springer till sin mamma, bakom henne tittar de fram. Så ler de mot mig. De är så små tänker jag. Deras värld är deras mamma. Det är kring henne de cirkulerar. Det är hos henne de blir trygga. De kan leka nu. I små cirklar kan de leka. De har flytt. De är här.

Jag tänker på hur leken tar slut hos alla de som berättar om kriget i ”De sista vittnena” av Aleksijevitj (2015). Berättelserna är från andra världskriget. De som var barn då kriget kom berättar om det de förstod och hur världen såg ut ur deras perspektiv. Om barn som får se och uppleva så mycket av hemskheter att det inte går att förstå. Hur det hemska tystar ned. Under sex år var ett barn tyst. När barnet väl började prata kom ett ord i taget. Det är dessa berättelser jag läser nu. De var barn som kom från freden. De hamnade i kriget.

Barnen jag ser leka kom från kriget. De leker. I dem ser jag att vi har fred. I deras lek. Om än i små cirklar så kan de leka.

Publicerat i Barns rättigheter | Kommentarer inaktiverade för Barnen leker

Hur kan man väcka elevernas intresse?

P1300875

”Hur kan man väcka elevernas intresse? Om svaret på den frågan varit enkel, hade det formulerats för längesedan. Men svaret är svårt och undflyende och kanske blir det, med uppmärksamhetsekonomins allt hårda grepp över våra liv, allt besvärligare att finna.”

 

Sven-Eric Liedman; Ett oändligt äventyr, 2001

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen, Litteratur och läsning | Kommentarer inaktiverade för Hur kan man väcka elevernas intresse?

Att tala med en anslagstavla

P1160131

Han såg lite skruttig ut, mannen vid anslagstavlan. Anslagstavlan var rik på meddelanden. Där fanns erbjudanden om kurser. Där fanns saker som skulle säljas och så teaterstycken att se. Mannen småpratade med varje anslag.

– Nej, någon kinesiska blir det nog inte för mig, jag är till åren kommen och kan inte lära mig ett sådant språk förstår du…

– Men oj, jasså, spelar man den pjäsen, det var väldigt, ja, ja så kan det vara. Om man hade pengar kanske man …

Jag tänkte på den mänskliga rösten. Inte bara att få lyssna till den utan också få höra sin egen röst. Det finns dagar då jag är ensam och tyst. En hel dag kan jag vara ensam och tyst. Så börjar jag småprata. Jag hör min egen stämma, får harkla mig och tänja på stämbanden. Om ensamheten är för ensam är den egna rösten och det utåtriktade talet nästan som ett plåster.

Mannen vid anslagstavlan får mig att tänka på rösten, den egna och att vi behöver få tala, berätta, lyssna och gå i dialog med. Jag tänker också på mina skyndsamma steg. Min egen hastighet. Att jag sa hej och att mannen vid anslagstavlan blev glad och sa hej tillbaka. Men att jag har så bråttom.

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Att tala med en anslagstavla