Så här planerar jag undervisning (ur och med Alfonsböckerna) del 1

Postat den 21/04/2014 av Anne-Marie Körling

Då jag planerar undervisning ur litteratur brukar jag samla ihop många olika utgåvor av en författares utgivning. Nu har jag plockat fram Gunilla Bergströms Alfonsböcker.

Jag lägger ut den framför mig. Varje bok tydlig och synlig. Dessa böcker har jag framför mig:

  • Hurra, för pappa Åberg!
  • Är du feg, Alfons Åberg?
  • Mera Monster, Alfons!
  • Vad sa pappa Åberg?
  • Bara knyt, Alfons!
  • Kalas, Alfons Åberg!
  • Näpp! sa Alfons Åberg
  • Lycklige Alfons Åberg
  • ”Där går TJUV-Alfons!”
  • Listigt, Alfons Åberg!

Jag är noga med att lista upp saker och ting. Det gör mig saklig. Ur det sakliga kan jag verka kreativ. Det är kreativt att tänka ut undervisning. Då jag förbereder mig blir jag kreativ.

– Hmmm, vad ska jag hitta på? tänker jag och tittar på böckerna framför mig. Redan då jag listar böckerna, se här ovan, öppnar sig en möjlighet. Så är det med det sakliga. I och med att jag skriver ned titlarna jag har blir de synliga och framträdande. Jag utgår från det sakliga. Vad ser jag?

Det här ser jag rörande titlarna (inte illustrationerna):

  • 7 av 10 titlar innehåller namnet Åberg.
  • 8 av 10 titlar innehåller namnet Alfons.
  • 5 av 10 titlar innehåller både namnet Alfons och Åberg.
  • 2 av 10 titlar innehåller pappa Åberg
  • Alfons pappa heter i titlarna ”Pappa Åberg”
  • Två av titlarna är frågor; Är du feg, Alfons Åberg? Vad sa pappa Åberg?
  • Två av titlarna uppmanar till handling; Mera monster, Alfons! Bara knyt, Alfons!
  • Två av titlarna är påståenden om Alfons; Där går Tjuv-Alfons! och Listigt, Alfons Åberg!
  • I en av titlarna säger Alfons något; Näpp! sa Alfons Åberg
  • Två av titlarna handlar om kalas och att fira någon; Hurra, för pappa Åberg och Klas, Alfons Åberg. Ja, kanske man kan lägga till titeln Lycklige Alfons Åberg till den här kategorin, det kan vi diskutera.
  • En av titlarna talar om vilken känsla Alfons Åberg har; Lyckliga Alfons Åberg.
  • Samtliga titlar utom en innehåller skiljetecken. Den som inte har skiljetecken är Lycklige Alfons Åberg.
  • De skiljetecken som finns i de andra titlarna är; Utropstecken (7 av 10 titlar innehåller utropstecken). Kommatecken (5 av 10 titlar innehåller kommatecken). Citattecken (1 av 10 titlar innehåller citattecken). Två av titlarna innehåller frågetecken (2 av 10 är det).
  • Namnen kommer sist i titlarna. Ingen titel börjar med Alfons Åberg?
  • En av titlarna innehåller både ord skrivna med versaler och gemener; ”Där går TJUV-Alfons!”
  • En av titlarna innehåller i huvudsak gemener men också ”handskrivet” ord; HURRA, för PAPPA ÅBERG!

Skapa undervisande frågor

Då jag har gjort detta kan jag skapa frågor som utvecklar elevernas medvetande. Det betyder att de kunskaper jag skapat genererar frågor. Vilka är frågorna jag kan skapa. Vilka frågor jag skapar handlar också om mina förberedelser. Jag ska inte använda min kunskap och det jag har funnit genom att berätta för eleverna om det jag själv kan. Min sakliga undersökningar ska generera frågor och frågeställningar. Utan inbördes ordning skulle jag fråga:

  • Vilka skiljetecken använder Gunilla Bergström då hon skriver böckernas titlar?
  • Vilka ord återkommer i varje titel?
  • Vilka titlar hör ihop?
  • …. nu måste jag skriva ned lite om detta med att skapa pedagogiska frågor som öppnar upp för elevernas delaktighet.

Då jag skriver ned mina frågor gör jag det utan att tänka på om frågorna är öppna eller slutna. Jag strävar dock mot att konstruera öppna frågor. Med öppna frågor tillåts eleverna att tänka och fundera och det finns inget rätt eller fel. I de öppna frågorna kan eleverna använda hela meningar och de erövrar också talutrymmet till förmån för deras språkutveckling och deras meningsskapande. I de slutna frågorna finns det en risk att eleverna bara kan svara med enordssvar.  Men frågeställningarna är inte klara då jag gör listan med frågor. Jag börjar skapa frågor, som i den påbörjade listan ovanför men konstruerar sedan en ny lista för att komma åt frågeformen. Jag strävar efter öppna frågoar. Så här låter de:

  • Hur vi göra om titlarna med frågetecken till utropstecken?
  • Hur kan vi göra om titlarna med utropstecken till titlar med frågetecken?
  • En av titlarna har citattecken. Hur använder författaren Gunilla Bergström citattecknet?
  • Namnen kommer sist i titlarna. Hur kommer det sig att namn kommer sist i titlarna?
  • Bara knyt, Alfons! och Kalas, Alfons Åberg! och Mera monster, Alfons! – vad vill de titlarna säga?
  • På vilket sätt kan ”Är du feg, Alfons Åberg?” och ”Där går TJUV-Alfons!” höra ihop? Varför behöver de inte höra ihop?
  • Vilka likheter finns det mellan titlarna ”Där går TJUV-Alfons!” och HURRA, för PAPPA ÅBERG! ?

Mina förberedelser handlar om att själv göra mig en saklig karta över det jag vet och det jag undersöker. Den sakliga möjligheten hämtar jag i detta fall ur 10 böcker av Gunilla Bergström. Samtliga handlar om Alfons Åberg. Jag undersöker titlarna. Detta blogginlägg handlar om att undervisa om titlar. Det är en avgränsning.

Kommande undervisning kan vara:

De kommande lektionerna och undervisning kommer att beröra illustrationerna, bildpromenader, hur undersöka innehållet, begrepp och ord, fraser att härma och låna in i andra sammanhang.

Förberedelser av undervisning handlar om att själv undersöka det man kan undervisa om. Att ta fler böcker och undersöka likheter och olikheter. Den planeringen borde vi ständigt ta oss tid med. Och utveckla frågorna som lyfter oss in mot undervisningens fokus. Vilka frågor kan vi ställa? De frågor vi ställer ska vi skriva ned? Vi måste träna oss i att ställa frågor? Vilka frågor vill eleverna ställa? Vilka frågor vill de skapa? Vad skiljer sig elevernas frågor från lärarens?

Upptäckter jag gör då jag undersöker hur jag ska undervisa skriver jag ned. Till exempel upptäcker jag att Gunilla Bergström inleder nästan varje berättelse om Alfons Åberg med meningen:

  • Här är Alfons, sex år. (HURRA, för PAPPA ÅBERG!)
  • Här är Alfons Åberg, fem år. (Bara knyt, Alfons!)
  • Här är Alfons Åberg. (Kalas, Alfons Åberg!)
  • Här är Alfons Åberg, snart sex år. (Lycklige Alfons Åberg)
  • Här är Alfons Åberg – en vanlig solig dag. (”Där går TJUV-Alfons!”
  • Här är Alfons Åberg. (Listigt, Alfons Åberg!)
  • Här är Alfons Åberg. (Vad sa pappa Åberg?)
  • Här är Alfons Åberg, sju år. (Mera monster, Alfons!)
  • Här är Alfons Åberg, sex år. (Är du feg, Alfons Åberg?)

Detta är de första meningarna i böckerna. De är lika varandra. De är lite olika varandra. Också detta skulle jag be eleverna att undersöka.

Jag upptäcker själv att exempelvis boken Lycklige Alfons Åberg handlar om att ha tråkigt för att julen är över. Berättelsen handlar om att inte ha roligt jämt. Och Farmor som har så roligt för att Alfons har så tråkigt. Om man då tittar på möjligheterna som redan öppnar sig i den inledande meningen:

Här är Alfons Åberg, snart sex år.

kan man gissa sig till att det roliga snart kommer att komma. Alfons kommer ju att fylla år. Själva lösningen på allt det tråkiga finns redan i den första meningen.

Ord och begrepp. Den lättaste vägen till språkberikande samspel med litteraturen. Se tidigare blogginlägg om hur och varför.

Låt oss göra en till lektion genom att lägga till tre ord som vi kan grubbla på hur vi själva kan använda oss av orden och hur Gunilla Bergström använder sig av dem då hon berättar om Alfons Åberg:

  • Här är Alfons, sex år. (HURRA, för PAPPA ÅBERG!)

Tre ord att grubbla, smaka, undersöka, sätta in i meningar och använda själv och tillsammans med lärare och klasskamrater:

Bekymmer, dyrbarheter, omslagspapper

och en fras ur boken skulle kunna bli: ”Här är ett paket med íngenting´”

  • Här är Alfons Åberg, fem år. (Bara knyt, Alfons!)

Här är tre smakrika ord som vi kan krydda våra öron och våra samtal med:

prydliga, skosnöre, kökslåda

och en fras ur boken skulle kunna bli: ”Visst, visst”

  • Här är Alfons Åberg. (Kalas, Alfons Åberg!)

Här är tre ord ur Kalas, Alfons Åberg! – tre ord vi kan pröva att använda ihop med lärare och klasskamrater:

godispåse, tårta, finkläder

och en fras ur boken skulle kunna bli: ”Det finns tårta så det räcker flera gånger om.”

  • Här är Alfons Åberg, snart sex år. (Lycklige Alfons Åberg)

Omsätt orden i klassrummet, ha roligt med dem, ha tråkigt med dem, låt eleverna möta dem i sin verklighet och sedan bums in i berättelsen:

lust, kvittra, tråkigt

och en fras ur boken skulle kunna bli: ”Dom pratar och gissar och undrar över vilken rolighet som ska hända härnäst.”

  • Här är Alfons Åberg – en vanlig solig dag. (”Där går TJUV-Alfons!”)

Ord att låna, pröva, utforska ur ovanstående bok är dessa tre:

okamratlig, parkeringsplatsen, hänglås

och en fras ur boken skulle kunna bli: ”Det är en stor blank nyckel.”

  • Här är Alfons Åberg. (Listigt, Alfons Åberg!)

Och här är tre listiga ord att sätta ordsprätt på i klassrummet:

kaka, saft, kortspel

och en fras ur boken skulle kunna bli: ”Härligt, trevligt, roligt att sitta så där tillsammans…”

  • Här är Alfons Åberg. (Vad sa pappa Åberg?)

Ord som vi ska pröva innan vi möter Gunilla Bergströms användning av samma:

visdomsord, storhandla, konserver

och en fras ur boken skulle kunna bli: ”Lugnt och skönt och tyst.”

  • Här är Alfons Åberg, sju år. (Mera monster, Alfons!)

Ur denna berättelse ska man känna sig stor och själv vara berättande. Tre ord som hör ihop med att vakta barn blir det naturligtvis:

chokladbakelse, elefantblod, nattamat

och en fras ur boken skulle kunna bli: ”Barnvakter ska ju vara snälla.”

  • Här är Alfons Åberg, sex år. (Är du feg, Alfons Åberg?)

Ur den här berättelsen lyfter jag fram tre ord som eleverna ska få använda på de sätt de själva kan komma på. Vi ska lyssna och vi ska berätta om orden, ge orden en mening och så berätta om meningen:

tunga, grova, oreda

och en fras ur boken skulle kunna bli: ”Att du vågade SÄGA det!”

Ja, jag tycker det är roligt att klura ut hur jag vill skapa meningsskapande med eleverna och ur litteraturen. Hur man gör med begrepp och ord kan ni läsa utförligare i detta blogginlägg. Hur enkelt som helst. Jag återkommer!

En annan slags utvärdering och summering är:

– Åh, jag är så glad över orden som jag fick idag:

  • tunga
  • grova
  • oreda
  • okamratlig
  • hänglås
  • parkeringsplatsen
  • godis
  • tårta
  • finkläder
  • kaka
  • saft
  • kortspel
  • chokladbakelse
  • elefantblod
  • nattamat
  • visdomsord
  • konserver
  • storhandla
  • bekymmer
  • dyrbarheter
  • omslagspapper
  • lust
  • kvittra

 

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Alfons Åberg – att leka med perspektivet
  2. Låt barnen närma sig berättelsen
  3. En liten läsförälskelse – i Alfons Åberg
Publicerat i Boken i undervisningen, Högläsning | Etiketter , , , , , | 4 kommentarer

Njuta av hur författare skriver och av kaffet svart och hett

Postat den 18/04/2014 av Anne-Marie Körling

Jag bläddrar i böcker. En morgon med två, tre böcker som jag läser på olika sätt. Jag tittar på omslagen, när de är utgivna och så öppnar jag dem på olika ställen. Ofta är det böcker jag läst så mötet är mer av ett återseende. Idag har jag Vilhelm Mobergs bok ” Din stund på jorden” (1965) och Pär Rådströms bok ”Paris – en kärleksroman” (1985) framför mig. Och kaffet i koppen; svart och hett. Det är morgon.

Pär Rådström skriver så här :

”Frank Logan vaknar liggande på golvet. Han rar sej upp långsamt. Klär av sej långsamt, fyller handfatet med vatten och stoppar ned huvudet i det. Han har en fruktansvärd huvudvärk.” s. 143.

Redan innan huvudvärken anar man den. Små korta stycken som bygger upp en berättelse.

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Lördagens konflikt
  2. En trave av böckerna vi läst – och det vi minns dyker upp bland sidorna
  3. Pojkar läser och det är som det ska
Publicerat i Litteratur och läsning | Etiketter , , , | Kommentarer inaktiverade för Njuta av hur författare skriver och av kaffet svart och hett

Den integrerande bedömningen och den att utvärdera bedömningen

Postat den 15/04/2014 av Anne-Marie Körling

Jag läser Skolverkets allmänna råd rörande ”Planering och genomförande av undervisningen” 2011:

”Om bedömningstillfällen integreras som en naturlig del i undervisningen blir elevernas resultat mer rättvisande i förhållande till deras faktiska förmåga. Detta beroende på att många elever presterar sämre vid bedömningstillfällen som de upplever som allt för avgörande och pressande som till exempel större prov eller redovisningar kan göra. Det ska dock påpekas att det utifrån ett pedagogiskt perspektiv är viktigt att eleverna inte upplever att allt de gör bedöms hela tiden. Sådana upplevelser kan ha hämmande effekt på elevernas vilja att ta sig an exempelvis okända eller svåra uppgifter av rädsla för att ett misslyckande kan komma att ligga dem till last. Det är av stor betydelse att eleverna upplever att det finns goda möjligheter att pröva sig fram och utforska gränserna för den egna kunskapen och ibland göra fel utan att det får några negativa konsekvenser. Ur ett lärandeperspektiv är sådana processer mycket fruktbara.” s. 25

”Lärare behöver även utvärdera de former för bedömning och dokumentation som används för att avgöra om de är ändamålsenliga och tidseffektiva.” s. 31


Inlägg som berör samma teman:

  1. Lektionsupplägg i tre steg: Modell, härma och pröva själv
  2. Planeringar och förarbete … hellre undervisa, utvärdera och utveckla!
  3. Knacka på! Att störa den känsliga undervisningen!
Publicerat i Formativ bedömning | 1 kommentar

Pysslet och pusslet kring de pedagogiska samtalen

Postat den 14/04/2014 av Anne-Marie Körling

Nej. Jag är inte en pysslande lärare. Påskpyssel eller julpyssel gör något med mig. Ofta blir jag allergiskt för något material och mina egenknåpade alster tycker jag inte om. Men vad jag tycker eller inte får inte översättas till något eleverna ska lära genom. Jag ska förhålla mig professionell till det vi gör och ger i skolan. Jag pysslar för att vi ska pyssla. Om jag kan så blir jag den som högläser för eleverna. Det är då vi planerat stationer för dagen. Då är jag helst stationen högläsning.

Nåväl. Det jag funderar över är att alla pysseldagar jag deltagit i har alla de möten som omgärdat dem varit många och tiden för dem generös. Det är gott så men då det har gällt de pedagogiska diskussionerna har de inte haft samma tid eller samlat oss som förberedelserna för pysslet.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Rävsaxarna hindrar de pedagogiska samtalen
  2. Befria de pedagogiska samtalen
  3. De pedagogiska samtalen – ett måste!
Publicerat i Lektioner och lektionsförslag | 1 kommentar

Stötta, följa och lyssna bejakande – om att vara kollegial

Postat den 14/04/2014 av Anne-Marie Körling

Körling ritar att jag läser

 

 

Läroplanen säger en hel del om hur vi ska bemöta varandra i skolan. Tolerans och generositet är inledande läroplansord och som sådana ska vi verka för den mångfald av kulturer som uppstår och finns vid en skola. Skolan har också till uppgift att verka för att verksamheten ständigt prövas och utforskas genom att lärarna har professionellt ansvar för att den gör så. Skolväsendet vilar på demokratins grund.

Men. Om lärarkollegiet inte verkar för det fria ordet, då lärare upplever sig tystade eller då idéer och utprövande i klassrummet inte får genhör eller gensvar utan besvaras med likgiltighet eller subjektivt tyckande – då händer något med skolans rymd. Den försvinner.

Jag tänker ofta på hur vi kan följa, stötta och lyssna bejakande på varandra. Jag tänker också på ansvaret hos var och en av oss som utan en min och utan att säga något alls skapar tystnad kring en lärare.  Det är stöttande att ställa frågor till den som berättar. Det är följande att lyssna in så den lärare som berättar får uppleva bekräftelsen i att få berätta. Utan att bli värderad. Utan att möta tystnad.

Det krävs inte så mycket för att mötas; ögonkontakt, speglande mimik, frågor på det som berättas, närvaro och att dela samma yrke och uppdrag.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Lärarens lust att undervisa kommer med förberedelser och efterarbete
  2. Att ständigt vara bedömd och begränsningarna det medför
  3. Om läraren, om eleven inte längre vill vara där … Låt gå?
Publicerat i Kommunikationen, Läraren inom mig, 2014 | Etiketter | Kommentarer inaktiverade för Stötta, följa och lyssna bejakande – om att vara kollegial

”Vi måste se till innehållet”

Postat den 13/04/2014 av Anne-Marie Körling

Körling fotograferar 2013

 

– Vi måste se till innehållet, säger jag ofta. ”Vi” skapas ur den gemenskap vi har i klassrummet och innehållet är kring vad vi möter då vi möts. Det betyder att relationen i vi gör att innehållet utvecklas i förhållande till det. Ett förlorat innehåll gör något med oss. Vi blir hänvisade till just varandra. En annan relation kräver det. Den utan undervisande och mötande innehåll. Ofta blir det stökigt då. Läraren blir fostrande och mässande. Eleverna blir frånvänt agerande, de gör annat. Då vi förlorar innehållet måste vi återföras till det. Jag brukar fråga:

– Så vad är innehållet? Var är det?


Inlägg som berör samma teman:

  1. Att hålla sig till det yttre – genom innehållet vi lär
  2. Steget från elevens brister till undervisningens möjligheter
  3. Måste man vara självständig i skolan?
Publicerat i Kommunikationen | Etiketter , | Kommentarer inaktiverade för ”Vi måste se till innehållet”

Läsundervisningens organisation

Postat den 13/04/2014 av Anne-Marie Körling

Körling fotograferar 2013

 

Läsundervisning, textsamtal, kräver organisation. I Kiwimetoden, 2006, skriver jag om hur språkundervisningen kan organiseras i helklass-, halvklass-, vägledd, par- och enskild undervisning. Att inom klassrummets ramar verka för att undervisningen kan varieras och komma eleverna nära. Jag är utbildad på Nya Zeeland där klassrumsorganisation är en del av lösningen och resursen för elevens läsutbildning. Ni som har följt min blogg har säkert läst om organisation för lärande. Här är ett mycket utförligt inlägg om hur man kan utveckla klassrummet.

Det hela handlar om att läraren alltid är aktiv. Inte att läraren efter genomgångar går omkring och hjälper elever som behöver hjälp av olika anledningar utan en lärare som utvecklar organisationens möjligheter att komma nära elevernas lärande genom att ständigt undervisa och delta i medvetna textsamtal.

I Sverige har vi ofta en lärorganisation som innebär att läraren går igenom ett innehåll för att sedan sätta igång eleverna. När eleverna kommer igång så behöver de hjälp. Läraren blir då en individuell hjälpare. Jag har sökt mig ifrån detta mönster och istället organiserat så att eleverna får träffa mig i olika konstellationer för att utveckla sin förståelse eller fördjupa det vi gått igenom. Jag blir därmed en följande, stöttande och utmanande lärare som ständigt verkar för att undervisa. Jag kommer närmare och närmare varje specifik lärsituation och elevens lärande genom att utveckla klassrummets organisation.

I mina klassrum har jag organiserat för:

  • gemensam undervisning (helklass)
  • repetition av gemensam undervisnings innehåll för de som behöver ytterligare undervisning innan prövande av hur och varför i egna (inte ensamma) arbeten
  • vägledd undervisning för grupp om fyra till sex elever under det att alla de andra arbetar i klassrummet
  • parundervisning, två som får stöttning, utmaning och dialog med läraren kring fokus (enklaste sättet att börja är att då en elev behöver hjälp inbjuda den som sitter bredvid att delta i samtalet, att se sin lärarroll som en viktig resurs för eleverna, så viktig att den intill kan inkluderas).
  • Individuell undervisning; en-till-en-undervisning. Vi brukar använda en-till-en-undervisning utifrån elevens inbjudan, eleven vill ha hjälp och räcker upp handen, och så kommer vi. Jag har individuell undervisning med alla oavsett de behöver hjälp eller inte. Det betyder att jag för nära och utvecklande samtal med varje elev.

Vill man börja med detta handlar det om att utveckla medvetenhet för organisationens möjligheter. Elever som arbetar intensivt med något, kanske i grupp, kan utvecklas till att få en undervisande lärare som samspelar med elevernas tankar och samtal. Det betyder att man prövar genom att slå sig ned bland eleverna, att man antar ett nyfiket förhållningssätt och inte värderar eleverna utan söker ställa frågor som problematiserar och generaliserar det eleverna arbetar med. Det är eleverna som under vägledd undervisning ska få tillgång till lärarens medvetna frågor. Detta går att pröva i uppkomna situation i klassrummet. Läraren kan alltså lära sig hur att göra genom att pröva. Vägen till denna organisation går genom att se sig själv som undervisande lärare och att som sådan utveckla möjligheterna till undervisning i flera konstellationer.

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Teaching by teaching – att undervisa i relation till elevernas rätt att nå mål!
  2. Förhållningssätt där jag är utbildad
  3. Inte ordet hjälp – säg undervisning
Publicerat i Klassrummet | Kommentarer inaktiverade för Läsundervisningens organisation