Godmorgon käre läsare

Kära lärare,

En slags ny kontakt får jag med er då ni skriver och frågar om brevet som rör läsningen. Jag blir glad för era ord, nyfiken på det som händer i skolorna, hur professionella vi är och vilken vilja vi har att göra det bästa vi kan för våra elever. Det syns mig som läsförmåga och läsundervisning är en stor fråga. Vi måste göra allt vi kan för att skapa förutsättningarna och möjligheterna, både inom kollegiet och med våra elever.

Denna mening läser jag i dagens tidning: ”God utdanning i seg selv gir ingen lederjobb” och den kan jag grubbla på. Vi är alla nya inför våra textmöten. (Dagens Naeringsliv 23 september 2013)

Jag önskar er alla en pedagogisk vecka fylld av möten med texter och hur eleverna tänker om dem.

Anne-Marie

Publicerat i Kommunikationen, Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Godmorgon käre läsare

Tre gånger skratt

Ett litet barn i folkvimlet. Fångar in min blick. Skrattar med hela ansiktet. Och jag skrattar tillbaka. Om och om igen skrattar jag tillbaka. Inbjuden. Sedd som den jag är. Sedd som den jag är.

På kvällen berättar någon att barn i Amsterdam är de som mår bäst i Europa. Jag vet inte om det är sant. Men när ett barn skrattar så går det att ana att det mår bra.

Publicerat i Ansvaret | Kommentarer inaktiverade för Tre gånger skratt

Konsten talar och vi mumlar tillbaka

Körling fotograferar 2013Det är mummel mellan par, det sägs något i en grupp, två lutar sig mot varandra för att säga något, pekar på en detalj och så nickar någon ett ja eller visar tveksamhet med en min, har inte sett, kanske inte förstått på samma sätt. Jag går där bland människorna. Vi är alla på ett museum. Så mycket kommunikation. Så många samtal. Tavlorna säger något de också. Hela tiden vill de förmedla något. Väcka oss i våra inre. Väcka tankar, känslor och vår förmåga att se bortom vår tid in i en annan människa.

Publicerat i Verkligheten | Kommentarer inaktiverade för Konsten talar och vi mumlar tillbaka

Fotografier: Vem tittar på vem? Dåtidens blick på oss!

Körling fotograferar 2013Körling fotograferar 2013Körling fotograferar 2013Körling fotograferar 2013Körling fotograferar 2013Körling fotograferar 2013

Publicerat i Fotograferingen | Kommentarer inaktiverade för Fotografier: Vem tittar på vem? Dåtidens blick på oss!

”Bokläsare börjar bli inne och böckerna ska vara tillräckligt stora!

Körling fotograferar 2013

Jag är utomlands. Besöker alltid boklådor. Pratar alltid om hur de som arbetar i dem tänker om bokläsare, om de minskar eller om de ser någon trend.

– Jo, det kommer vända, sa bokhandlaren. Böckerna börjar säljas igen. En viss trend upp.

En annan bokhandlare, i ett antikvariat, berättade att unga har blivit mer intresserade av böcker men också att nya kunder kommit in, de som vill ha en bok i en viss storlek. Den ska ha en bra titel och den ska vara lite större än en Ipad. Bokhandlaren berättade att köpare tänker skära ut innehållet i boken och lägga ned Ipaden i boken. Det ska alltså se ut som om Ipadläsaren läser en bok. Bokhandlaren berättade att han vägrade sälja böcker om de skulle skära i texterna.

Ja, så ser trenden ut i min miniundersökning.

Publicerat i Litteratur och läsning | Kommentarer inaktiverade för ”Bokläsare börjar bli inne och böckerna ska vara tillräckligt stora!

Du och jag Alfred! Du och jag kollega!

Om jag finge önska skulle vi alla vara varandras Alfred i skolan. Den Alfred som Emil i Lönneberga kunde säga: Du och jag Alfred, du och jag! till. Den kollegan som sitter intill ibland, lyssnar utan att blossa upp i oro och handlingsberedskap. Den som säger att låt oss sitta på bryggan en stund, ta ett kvällsdop. Kollegan som stannar upp och påminner om relationen vilka kollegor kan bygga upp. Den som handlar om att stanna upp. Fånga in orden. Lyssna. Inte handla. Inte agera. Inte komma med förslag.

Publicerat i Kommunikationen, Konsultation av något slag, Pedagogiska miljöer | Kommentarer inaktiverade för Du och jag Alfred! Du och jag kollega!

Det händer att lärare gråter

Körling fotograferar 2013

Det händer att lärare gråter. Inte för att arbetsbelastningen är för stor. Inte för att betygen ska sättas. Inte för att kopiatorn är trasig. Inte för en sömnlös natt där stressen rider hjärtat i galopp. Inte för en elev som sätter krokben för sig själv och för läraren. Inte för att maten under lunchen får ätas i all hast. Inte för att uppkomna problem känns övermäktiga. Inte för att …

Det händer att lärare gråter. För att kollegan fällde en elak kommentar. För tystnaden kring frågor läraren tar upp lämnar ett svart hål som inte längre kallas pedagogik. För att skammen att verka i en skola där lärare gör så mot varandra gör ont och kväver till tystnad, för att de svarta och tunga orden inte hör hemma i professionen utan fastnar i lärarens inre, gnager där. För att läraren vill göra ett bra arbete och söker professionell kontakt men puttas åt sidan av himlande ögon. Det händer att lärare gråter.

Publicerat i Ansvaret, Hinder för lärande, Kommunikationen, Ordförrådet, Sorg, Strategier, Styrdokumenten, Värdegrunden | 5 kommentarer