Köpte Pija Lindenbaums nya bok ”Kan jag med” (det går också att provläsa där, hipp hurra) och tänkte att vi kunde göra en bildpromenad i omslaget och en tanke att utveckla i de pedagogiska samtalen vid skolan.
Låt eleverna få göra en bildpromenad i omslaget:
1) Först skapar vi ordförråd, ett gemensamt i rummet. Det gör läraren genom att visa illustrationen. Gärna på en overhead (om vi har sådana) eller via smartboard. Börja med att modella: Jag ser … randiga byxor. Att modella är att visa hur eleverna kan göra, tänka eller utveckla. Då eleverna berättar vad de ser kan läraren repetera, men inte värdera, och låta eleverna gemensamt säga orden. Jag brukar inte skriva ned. Bildpromenaden är muntlig.
Jag är också tydlig med att ge eleverna ordet – de får alla säga. Ingen handuppräckning behövs, däremot välkomnande gester från läraren. Ordförrådet brukar bli stort kring en bild, ett fotografi och det stöttar och utvecklar elevernas möjlighet att berätta och prata om det de …
2) … vad föreställer vi oss händer i omslaget, vad kan hända i boken om omslaget berättar
Nu får vi berätta om vad bilden säger oss, alltså vad vi tänker och tror. Vi har mängder av ord att stötta berättelsen om det vi vill berätta. Läraren modellar alltid: Jag tror det kommer att handla om randiga byxor och två små barn. När eleverna berättar ska läraren inte värdera berättelsen utan lyssna till den. Alla elever får berätta. De får också låna, härma och pröva andras föreställningar om det som sker och kan hända.
3) Om vi vill ha kortskrivning, bara för att vi vill ge omslaget en rubrik, en mening, ett utrop, en tanke, en liten inledande berättelse kan vi gärna ha det. Det viktiga med elevskrivna alster är att de räknas in i texterna vi läser och delar. Eleverna ska inte producera texter utan bidra med texter. Läraren ska alltid läsa elevernas texter och ta emot dem som en läsande och reflekterande sådan.
4) Så slår vi upp boken. Läraren läser:
BILD och TEXTPROMENAD
Textsidan kan vi också göra en bildpromenad i. Vad är det för bokstäver vi ser? Hur många a kan vi räkna till. Hur många skiljetecken? Hur många konsonanter? Hur många l finns det? Hur stor är ytan? Varför är det så stor vit yta för meningen? Kan vi skriva en mening på ett papper som liknar författarens? Varför börjar meningen med liten bokstav? Varför lyder meningen: det kan jag med. Vem är det som säger så?
Gå tillbaka till omslaget. Vem är det som berättar i illustrationen? Vilka är barnen? Vad skiljer dem åt? Vilka platser är det på? Varför säger man att man kan något?
LEKTIONEN ÄR FÖR ALLA
Den här lektionen passar alla årskurser. Texten blir till i gemenskap med dem som tänker och tycker om den. Det viktiga är att läraren inte avslutar den pågående diskussionen och ordgivandet, utan låter eleverna tänka och samtala. Låt oss också tänka hur vi kan ställa oss frågande kring den här illustrationen rörande ett pedagogiskt samtal eller en pedagogisk diskussion:
PEDAGOGISKA SAMTAL:
Illustrationen visar två barn. Ett barn kan uppenbarligen något. Det andra barnet kan också något. Det andra barnet är det barn som äger rubriken till bokens omslag – KAN JAG MED. Det är en Lev Vygotskijtanke; den att vi lär genom att vara tillsammans med någon som kan. Barn lär sig av barn som gör. De lär sig hoppa hopprep, dansa till Loreens Euphoria, spela dataspel, få idéer och … ja vad lär de sig inte? När ser vi det här i våra klassrum? Det att barn lär av andra barn? Att elever lär av elever? Hur påverkas lärandet i klassrummet av elevernas lärande? Vad betyder det att visa och modella? Vad mer kan vi diskutera? Låt oss skapa frågorna!
Att vilja lära sig – hur ser vi det? Beskriv den genom boken, hur ser vi motivation? Hur är det att pröva? Hur är det att kunna? Hur bedöma?
Böcker jag har läst 2026: