Räkna skratt och leenden

Postat den 10/01/2013 av Anne-Marie Körling

Skolan ska bidra till växandet glädje. Det är en läroplansmening. Jag räknar alltid skratt och leenden i mina klassrum. Inte för att de hör i hop med växandets glädje utan för att de hör ihop med samhörigheten och att förstå. Det skrattet! Själva livskänslan! Den känslan!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Själva livskänslan
  2. Räkna skratt
  3. Formativ bedömning – jag räknar skratt och spontana yttringar
Publicerat i Föreläsningar jag ger, Formativ bedömning | Kommentarer inaktiverade för Räkna skratt och leenden

Hur berövades skolan sin trovärdighet?

Postat den 10/01/2013 av Anne-Marie Körling

Jag läser en fråga om skolans trovärdighet. Om att återfå den. Jag funderar över varför den förlorades. Trovärdigheten.

I min ordbok förklaras trovärdighet med ”något som förtjänar tilltro”. Alltså har skolan förlorat något så stort som tilltro. Tilltro betyder att man å ena sidan upplever sig ha förmåga att eller uppfattas av utomstående ha förmåga att. Skolan har alltså inte det förtroendet om frågan ställs om hur vi ska återfå trovärdigheten. Hur berövades vi trovärdigheten?


Inlägg som berör samma teman:

  1. Morgondagens läroplansfråga för att belysa skolans innehåll
  2. Att få gå i skolan med rak rygg … om språket, om språket, om språket!
  3. Dagens pedagogiska ord: Inlevelse
Publicerat i Frågekonsten | 1 kommentar

Sven-Eric Liedman: Om framtidens lärartro!

Postat den 10/01/2013 av Anne-Marie Körling


Inlägg som berör samma teman:

  1. Sven-Eric Liedman: Om bildningsprocessen
  2. Citerar Sven-Eric Liedman: om läraryrket
  3. Sven-Eric Liedman berättar om Hets!
Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Sven-Eric Liedman: Om framtidens lärartro!

Att söka kunskap kräver kunskap

Postat den 10/01/2013 av Anne-Marie Körling

Det slår mig att det krävs stor kunskap att söka information på nätet. Stor kunskap. Det gäller att kunna ställa frågor, från stora till mycket precisa. Det jag kan få via nätsökande är omöjligt att överblicka. Jag minns då jag lärde mig söka kunskap via uppslagsverk. Då krävdes det att jag kunde stava. Stavningen var viktig. Och själva begreppet och ordet jag skulle söka under. Men när man tog boken så var man liksom i den. Slog man upp på bokstaven P som kom man till bokstaven P. Och så fortsatte man att söka på Pa+l+s+t+e+r+n+a+cka och så fick man sig en berättelse om palsternackan. Ja, eller vad det nu var man sökte.

Men nätet … du kan söka på allt. Du kan skriva ett p och världen öppnar sig. Det handlar inte om att sidor öppnar sig. En hel värld gör det. Och den är krånglig och äventyrlig. Du kan hamna mycket snett och inte alls få kunskap om det du önskade. Du kan hamna helt och hållet fel. Hamna där du inte ska vara. Förtvivlad och ledsen berättade en elev för mig, han var rädd och tyckte det var obehagligt, att han sökt på pirater och hamnat på nakna och äckliga vuxna. Och när han klickade bort sig kom han inte bort utan hamnade mer och mer i.

Jag läser en tänkvärd och rolig intervju med Professor Sven-Eric Leidman. Han säger:

”… men det gäller att vara så väl bevandrad att man vet hur man söker på Internet, hur man ställer frågor till denna enorma uppslagsbok. Inom ämnen som man kan någorlunda, där kan man också söka rätt på väldigt mycket, men inom ämnen där man är novis, där hittar man inget av värde på Internet utan endast det fullständigt slumpmässiga.”

Sven-Eric Liedman i Tidningen LÄRA #1/2013 STOCKHOLM


Inlägg som berör samma teman:

  1. Metaperspektiv på hur mycket kunskap som krävs för att söka kunskap
  2. Att googla … och söka, söka svaren
  3. Konsten att skriva sökord på nätet
Publicerat i Hinder för lärande, Källkritik och undervisning, Kommunikationen, Lektioner och lektionsförslag | Kommentarer inaktiverade för Att söka kunskap kräver kunskap

Om att duscha i idrotten

Postat den 10/01/2013 av Anne-Marie Körling

Jag skrev ett långt inlägg om att duscha i idrotten. Här kom ett svar:

Min 8-åring vägrar duscha sedan en termin tillbaka. Vi har försökt ”allt” – hot, mutor, egen dusch, men ingenting hjälper. Igår fick vi ett meddelande från idrottsläraren att vår son inte får vara med på gympan om han inte börjar duscha. Det här blogginlägget kom verkligen som en skänk från ovan! Tack!!!

Hur kan vi tänka? Hur kan vi hjälpa och stötta våra elever? Det finns alltid skäl till att man inte vill saker och ting. Varje elev har rätt att uttrycka sin vilja och mening. Hur kan vi ta emot elevernas synpunkter? Handla efter dem? Förstå dem? Möta upp? Förstå? Leva oss in i? Mentalisera? Närvara? Lyssna?


Inlägg som berör samma teman:

  1. Duscha efter idrotten?
  2. Skolk från idrotten
  3. Att läsa pedagogisk litteratur och att läsa om igen
Publicerat i Ansvaret | Kommentarer inaktiverade för Om att duscha i idrotten

Lektionsidè: En diskussionfråga att grubbla på!

Postat den 09/01/2013 av Anne-Marie Körling

 

Vilken är den ensammaste stolen du kan tänka dig? Låt eleverna diskutera frågan muntligt. Lista sedan stolar som eleverna tänkt ut. Låt diskussionen vara öppen och tillåtande. Det finns inga rätta svar. Det finns bara svar. Det här kom en grupp fram till som jag diskuterade med:

  • talarstolen
  • stolen man sitter på då man är på polisförhör
  • elektriska stolen
  • predikostolen
  • förarsätet
  • kungens stol
  • presidentens stol
  • stolen man sitter på när någon har gjort slut
  • stolen man sitter på när någon har dött
  • toalettstolen
  • Om man är mobbad och sitter på en stol i klassrummet – den stolen!
  • Om man sitter på en stol och tror att man ingår i gemenskapen och upptäcker att man inte gör det – den stolen
  • Fritt-fall-stolen
  • Stolen man sitter i då man skjuts ut i rymden
  • En tandläkarstol
  • En hästsadel


Inlägg som berör samma teman:

  1. Sitter i en soffa idag
  2. Lektioner: Ord är inga småsaker precis!
  3. Innehållsbeskriv ordet flum!
Publicerat i Lektioner och lektionsförslag | Kommentarer inaktiverade för Lektionsidè: En diskussionfråga att grubbla på!

Morgondagens läroplansfråga för att belysa skolans innehåll

Postat den 09/01/2013 av Anne-Marie Körling

Jag tänkte att vi kunde undersöka en läroplansfråga i morgon. Låt oss bära frågan en hel dag. Se om vi kan se svaren i vår verksamhet. Och när vi gör det skriva ned svaren, ja de blir många svar på våra frågor. Svaren blir många för skolan är en mångkultur och lärare gör olika saker och verkar på olika sätt. Ja, frågan vi kan undersöka imorgon rör varje person som arbetar i skolan. Läroplanen omsluter samtliga i skolan.

Hur vi ger eleverna möjlighet att kommunicera för att få tilltro till sin språkliga förmåga?

Gör så här:

  • Undersök frågeställningen genom dina handlingar i skolan
  • Skriv ned det du medvetet har gjort
  • Skriv ned hur du vet att eleverna har fått utveckla sin språkliga förmåga
  • Se själva undersökandet av frågan som en undersökning, inte ett krav, öppna ögonen för frågan och undersök den i praktiken.
  • Ju fler svar du får … ja ju fler metoder får du kanske syn på
  • Ha roligt när du undersöker det här, se inte frågan som en bristfråga utan en utvecklingsfråga


Inlägg som berör samma teman:

  1. Vad är ett barn idag?
  2. Elevens intresse för språk och skolans innehåll
  3. Ge föräldrar möjlighet att fråga om skolans innehåll
Publicerat i Ansvaret, Barns rättigheter, Skolrättigheter | 1 kommentar