En kommentar till mig – om muntligt skrivande!

Postat den 05/09/2012 av Anne-Marie Körling

Kommentar:
Hittade till Kiwimetoden i förra veckan, en bok som ger mig så mycket inspiration.Presenterade muntligt skrivande för mina barn i åk 2. Halvklassen satt i ring och jag bjöd dem på en mening ur en bok om en delfin. Vilken glädje då jag läste upp vårt gemensama alster! Tanken slår mig; så ofta barnen suttit och skrivit sagor på egen hand. Några skriver sida upp och sida ner. Andra får till en mening eller två. Tänk att få inspirera varandra och mötas i språkglädje. Bokpoem var dagens uppgift. Alla
 22 barns aktuella boktitel gav grupperna meningar och ord att formulera nya sammanstättningar av. Ljuvliga stund då de presenterade sina alster för varandra. Stolta och glada grupper. Mer sån´t!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Kommentar om utvecklingsgensvar
  2. Att behandla elevernas skrivande
  3. Från pärm till pärm och från en sida till en annan – om bok och nät
Publicerat i Mina läsare, MITT UTVIDGADE KOLLEGIUM. Hälsa på en kollega, bara ett klick bort, Modellerna, Styrdokumenten, Svenska | Etiketter | Kommentarer inaktiverade för En kommentar till mig – om muntligt skrivande!

Leken med framtiden

Postat den 05/09/2012 av Anne-Marie Körling

Jag tänker på barns drömmar. Barn drömmer om sina framtider. Vad de ska bli? Vad de ska göra när de blir stora? Drömmarna måste få finnas. Alltid. Då jag var barn satt vi på stentrapporna och tog nävar med stenar i händerna och kastade upp dem i luften. Man vände handflatan nedåt och med ovansidan på händerna fångade man in antal stenar. De stenar som stannade på handen angav svar på de framtidsfrågor vi hade ställt oss. Vi frågade hur många barn vi skulle få? Vi frågade hur rika vi skulle bli? Vi frågade hur många klänningar vi skulle ha? Ja, vi frågade om allt. Barn gör så. Leker med framtiden.

Föga visste vi som satt där om skolpolitik. Lite visste vi om vad samhället ville forma oss till och ge oss. Föga visste vi om att vi skulle lära om matematik för att månen var i de vuxnas fokus och dit skulle världen rusta sina blivande små att erövra. Föga visste vi om målet med skolan.

Skolan var en betydelsefull plats också då jag var barn. Jag hörde inte min mamma ifrågasätta skolan. Hon frågade vad vi hade lärt oss. Och jag berättade vad jag lärt mig. Det var den enda plats som den frågan dök  upp. I skolan skrattade fröken ofta, hon spelade på orgel på morgonen. Vi samlades kring den. Jag minns det väsande trampljudet och tänkte på min astma men klämde i med full hals den morgonpsalm som vi skulle lära oss. Sen försvann orgeln in i ett hörn och inga mer morgonsamlingar ägde rum kring den. Jag tror vi fick en ny läroplan.

Och i skolan drömde vi om vad vi skulle bli. Vi var en hel hoper nioåringar som på rasten lekte som aldrig någonsin förr. Det var i skolan jag lärde mig att leka. Jag hoppade slängrep, twist och hage och spelade burken med alla. Det fanns en slängrepshopparlek som handlade om framtiden. Man hoppade in och under sitt hoppande berättade man om vad som skulle hända i den framtiden. Denna framtidslek. Det bråkades och mobbades också. Där fanns inga åtgärdsprogram till skydd. Ett mörker kunde utbreda sig närhelst. Men arbetsmarknaden syntes lovande och höll sina dörrar öppna och drömmarna vid liv.

Men ingen gång minns jag att läraren inför hela klassen sa något nedlåtande. Jag minns inte det. Jag minns inte skuldkänslorna i magen som fröken placerade med ord utflugna ur hennes mun för att hamna oförlösta i oss elever. Jag tror inte det ägde rum. Jag minns inga sådana ord. Jag minns att fröken läste mycket. Det gjorde att vi fick massor av ord och meningar att tänka med.

Och att drömma vidare med. Om det som skulle komma. Om det vi trodde om våra framtider. Om att kasta stenar högt upp i luften och ställa en framtidsfråga. Då var framtiden en lek.

Idag rustar vi som aldrig förr.

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Miniräknarmisstänksamheten och det elevnära
  2. ”Vi pratar alltid om vår gamla lärare”
  3. Hela skolans hej
Publicerat i Skriver om ditt och datt | Kommentarer inaktiverade för Leken med framtiden

Läxorna! Nu är de på tapeten igen! Och med rätta!

Postat den 04/09/2012 av Anne-Marie Körling

Det sägs att man ska kunna få rutavdrag för att få hjälp med sina barns läxor. Jag sitter en aning förstummad. Det säger mig att läxan inte alls är det den ska vara – en bro mellan hem och skola. Den där eleven kan visa, berätta, åskådliggöra, kunna och delge föräldern det barnet gör i skolan. Den bekräftande läxan. Den som handlar om att skolan har givit eleverna kunskaper och i hemmet kan eleverna få sätta ord på dem. Jag har sett andra länder ge andra läxor. Jag har sett skolor där man pedagogiskt kan förklara varför läxan ges.

Nu blir läxan inte alls en mötesplats utan något man kan betala sig fri från. Den viktiga föräldrarelationen går om intet. Den där en pappa lutar sig över sin dotters matematikbok och lyssnar hur dottern löser problem för att dottern fått lära sig det i skolan. Eller den där föräldern som själv inte kan läsa får höra sitt barn läsa ledigt och fritt och få glädjas över barnets förmåga och möta det skolan givit av lärande. De barn som behöver mer stöd ska få det i skolan. Hemma ska de få njuta föräldrarnas intresse för vad de kan och inte överallt mötas av den svidande bristsynen som säger att de inte kan.

Frågan om läxans innehåll diskuteras aldrig vid skolor. Det är därför synd att den måste diskuteras utanför skolan. Att innehållet inte begrips utanför skolan. Att föräldrar inte kan. Att elever inte kan. Sanningen är den att skolorna inte har en enhetlig tanke om läxor. Så länge jag har varit i skolan har jag aldrig, till min förvåning, diskuterat läxan i en pedagogisk diskussion. Läxor ges av tradition och inte på grund av innehåll.

Jag sörjer diskussionen! Jag tycker hela diskussionen ska återföras och återtas till skolan. Där ska det bli pedagogiska diskussioner.

  • Vad är läxan?
  • Varför ger vi den?
  • Hur kan vi skapa andra typer av läxor?
  • Vad ska läxan skapa?
  • Vad ska läxan bidra till?
  • Handlar läxan om fostran?
  • Om vad fostrar vi?
  • Den framtida studietekniken?
  • Vilket innehåll får inte en läxa ha?
  • Varför behövs rutavdrag för våra läxor?
  • Vad gör läxan med eleven?
  • Hör läxorna intimt samman med det som sker i skolan?
  • Har läxorna stöd i det dagliga arbetet?
  • Ger läxorna onödigt merarbete?
  • Ger läxorna det resultat vi önskar?
  • Vad är det för resultat vi önskar oss?
  • Hur kan nya läxor skapas?
  • Varför ska vi ge en annan form av läxor?
  • Hur förstår föräldrar läxan?
  • Tror föräldrar att de är goda föräldrar om de frågar skolan om läxorna?
  • Har föräldrar tid med läxor?
  • Har föräldrar kunskaper om hur man exempelvis stöttar en elevs läsutveckling?
  • Läxornas stöd och förankring i Lgr 11 ska sökas och förklaringar till läxorna ges via styrdokumenten? Hur gör vi det?
  • När hemmen inte klarar läxorna – hur ser vi på hemmet då? Vem är ansvarig?
  • Gör läxorna skolans innehåll värdefullt?

Skriver på begäran en längre artikel till Skola och Samhälle. Den filar jag på!

Här är en artikel! 

Här är ett Helena von Schantztänk!

Annat tänk om läxor!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Läxorna hör ihop med det som pågår i skolan
  2. Läxorna jag gjorde en gång för länge sedan
  3. LÄXORNA! Tankar om dem och frågor att diskutera i kollegiet!
Publicerat i Om jag vore rektor, Pedagogik | 18 kommentarer

Falun – välkomna att skriva och tänka ni som lyssnade

Postat den 04/09/2012 av Anne-Marie Körling

Tack för värme, medlyssnande, inlyssnande, deltagargensvar! Om ni tänker, vill fråga eller gensvara är ni varmt välkomna!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Föreläsning idag! Ni som lyssnade och behöver en plats att skriva på…
  2. Södertörns Högskola idag… och vill ni som lyssnade säga något…
  3. Förskolepedagoger om min föreläsning om läsning i Örebro
Publicerat i Föreläsningar jag ger | 3 kommentarer

Ord jag möter under en resa

Postat den 04/09/2012 av Anne-Marie Körling
  • Företaget för plastbitar och stålprodukter. En skylt.
  • Banarbete – muntligt uttalad tillsammans med förlåtelse om tågets långsamma hastighet – jag ser att alla hastighetsskyltar är inplastade så den yttre texten säger samma som den inre tågrösten.
  • Medlidsam – två personer vid bordet intill diskuterar detta ord. Säger det fyra gånger sedan tystnar de plötsligt. Som om ordet uppenbarade sin betydelse.


Inlägg som berör samma teman:

  1. ”En oplockad gås” som jag ser det!
  2. Sällskapet hälsar på varandra
  3. Att ana en pre-historia
Publicerat i Ordförrådet | Kommentarer inaktiverade för Ord jag möter under en resa

Träslöjdens begrepp och skolans språkuppdrag!

Postat den 04/09/2012 av Anne-Marie Körling

 

Skolan språkuppdrag är såväl generellt som ämnesspecifikt. Jag tänker begrepp då jag besöker en träslöjdsal. Jag ser hammare, skruvmejslar och städ. Jag vet att min språkvärld är begränsad. Jag vet att jag kan det jag kan. Jag kan mer om hur jag gör med olika redskap än vad de heter. Jag vet heller inget om mångfalden av skruvar och spikar. Mer specifik än så kan jag inte vara. I skolan får vi ämnen och dess språk.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Bottenskola
  2. Språkuppdrag i skolans matsal: Krydda också med språk
  3. Socialisation – språksocialisation – och alla ämnens begrepp
Publicerat i Klassrummet, Kommunikationen, Ordförrådet | Kommentarer inaktiverade för Träslöjdens begrepp och skolans språkuppdrag!

Lektion: Textrörligheten och textsamtalen

Postat den 04/09/2012 av Anne-Marie Körling

Detta är en mycket enkel skiss över hur samtalen kan se ut som bidrar, utvecklar och skapar samspel mellan texter.

Jag diskuterade en gång en matematiktext med mina elever. De fick berätta hur många möten den texten bidrog med till andra texter. Det var en intressant lektion då mångfalden av läsplatser uppenbarade sig. Jag fick därmed syn på vad eleverna läste och hur de kopplade samman sin läsnings innehåll med det jag hade i undervisningen.

Textrörlighet är att röra sig mellan texter, koppla dem samman, förstå hur olika författare beskriver samma sak, eller liknande saker. Textrörligheten handlar om att skapa tänkande och argumenterande, mångfald och källkritik.

Vid ett textsamtal berättade en elev om Kalle Anka och Gröngölingsklubben. Där hade eleven lärt sig hjärt-och lungräddning. Då jag tänkte i textrörlighet, vilket också innebär att eleven är text (!), lät jag eleven åskådliggöra sina kunskaper för klassen. Vi lärde oss om hur man räddar varandra och kunde också jämföra texters förmåga och möjlighet att bidra till vårt lärande. Vi jämförde också själva formuleringarna och vilken text som kunde anses vara den källa som bäst hjälpte oss och som hade mest stöd i exempelvis läkarkonsten.

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Läraren sa, eleven sa…
  2. Orimliga siffror att räkna med
  3. Det sorgliga med att sätta MVG på en elev!
Publicerat i Lektioner och lektionsförslag | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för Lektion: Textrörligheten och textsamtalen