Anne-Marie Körling

Denna fråga uppkom på Twitter: OM LÄROPLANEN, HYGIEN, OM DUSCHANDET efter idrotten. ”Lika laddad som det här med kepsen” skrev Anna Kaya. Jag måste skriva om det jag tänker kring denna fråga.

_____________________________________________________________

1hfrida linden ‏@fridalinden1

@Anna_Kaya @Lekrum @Korlingsord @Hulbas Ja, och att glädjen över rörelse och lek helt kommer i skymundan…

1hAnna Kaya ‏@Anna_Kaya

@Lekrum @korlingsord @fridalinden1 @Hulbas Jag har varit m om att många elever är ”sjuka” de dagar det är idrott för att de måste duscha

1hAnna Kaya ‏@Anna_Kaya

@Lekrum @korlingsord @Hulbas Det finns inte mycket i skolans värld som gör så ont som att ”tvinga” eleverna att duscha :/ @fridalinden1

__________________________________________________________

VILL JAG DUSCHA ELLER BYTA OM SJÄLV?

Den första fråga jag själv ställer mig då jag besöker en skolas omklädningsrum är – vill jag duscha här? Oftast blir mitt svar nej. Och det av olika anledningar. Omklädningsrummen är inte utformade för mitt sätt att visa upp min kropp. Om jag ska klä av mig behöver jag veta att jag fullt ut kan lita på rummets utformning, alltså att jag kan välja hur jag vill visa upp min kropp, samt att mina klasskamrater är av den sorten att jag vågar visa mig i all min nakenhet utan att känna mig utsatt.

Jag vet inte om jag skulle vilja ha min lärare i samma rum, att vara naken inför sin lärare är också en slags utsatthet jag inte skulle önska mig, samtidigt som jag skulle önska att en lärare fanns i duschen och i omklädningsrummet för att skydda oss alla för varandras kommentarer och synpunkter.

LÄROPLANENS GRUND- OCH OMSLUTANDE TANKE OM MÄNNISKAN SKA SYNAS I DUSCH OCH OMKLÄDNINGSRUM

I läroplanen (de inledande sidorna) står det skrivet att skolan ska visa ”omsorg om den enskildes välbefinnande…” (s. 7). På sidan nio går att läsa att skolans uppdrag är att främja lärande där individen stimuleras att inhämta och utveckla kunskaper och värden. Skolan ska också präglas av omsorg om individen, omtanke och generositet. På sidan 10 står att skolan ska främja elevernas harmoniska utveckling.

Ja, allt detta, alla dessa ord,  ska rymmas i ett omklädningsrum där eleverna står nakna under duschar utlämnade åt sig själva och åt andra. Om vi då tittar på kursplanerna för ämnet idrott och hälsa kan vi läsa följande:

VAD SÄGER KURSPLANERNA I IDROTT OCH HÄLSA?

Det inledande stycket berättar om varför ämnet finns i skolan: ”Positiva upplevelser av rörelse och friluftsliv under uppväxttiden har stor betydelse för om vi blir fysiskt aktiva senare i livet.” (s. 51). I syftestexten står att ämnet och undervisningen har till syfte och uppdrag att ”påverka sin hälsa”, samt ”utveckla goda levnadsvanor”.

Det går att läsa om vatten i de specifika innehållen för ämnet i olika årskurser – men då handlar det om rätten att befinna sig i vatten och utveckla förmågor att vara där, exempelvis simma, flyta, balansera, simma magsim, ryggsim, hantera nödsituationer vid vatten med hjälpredskap, olika simsätt för mag- och ryggsim samt hjärt- och lungräddning.

INGEN DUSCH I KURSPLANERNA FÖR IDROTT OCH HÄLSA

Ingenstans står det om hygien eller om att duscha efter idrotten. Likväl har eleverna denna möjlighet, att duscha, för att det finns duschrum. Det vi måste ta hänsyn till är hur barn förhåller sig till nakenhet, under pubertetens känsliga jämförelser där den egna kroppen växer till och är skörare än skör, och hurvida miljön erbjuder trygghet och respekt för individens egna gränser och om klassens klimat är så att eleverna vågar, vill och kan duscha. Något stöd i styrdokumenten kan jag inte finna.

VILL VARA MED PÅ IDROTTEN MEN VILL INTE VISA SIG NAKEN INFÖR SINA KLASSKAMRATER

Däremot vet jag många elever som inte vill vara med på idrotten på grund av att de måste byta om, duscha och visa sig nakna inför varandra. Det är lätt att förstå elevernas motstånd mot idrotten som just motstånd mot innehållet i ämnet. Men det är att inte peta i frågan varför eleverna inte vill delta. Många kommer försent för att slippa den kollektiva stunden, och många masar sig ut i en slags långsamhet för att slippa samma sak – att inför många byta om. Och på utvecklingssamtalen påtalas detta med närvaron och de glömda gymnastikkläderna. Inte varför det är så.

VUXNA SOM INTE ÄR DÄR

Och så att det inte finns en endaste vuxen där är ett bekymmer. Jag stod utanför pojkarnas omklädningsrum så att de kunde hämta hjälp eller bara veta att jag fanns där om något hände. Jag gjorde detta så många gånger jag kunde, om det var möjligt. Det innebar en viss trygghet.

OM HYGIEN I  KURSPLANERNA

Om duschandet i skolan kan vi kanske undersöka genom att titta på innehållet i kursplanerna för hem- och konsumentkunskap, ja så får vi också förflytta oss i kursplanerna och lusläsa ett annat ämnes innehåll:

Där står det om hygien i årskurs 1-6: Innehållet i lektionerna i hem- och konsumentkunskap är hygien och rengöring vid hantering, tillagning och förvaring av livsmedel. I årskurs 7-9 är innehållet hygien och rengöring vid hantering, tillagning och förvaring av livsmedel.

KUNSKAPSKRAV I IDROTT OCH HÄLSA – OCH OM DUSCHEN OCH OMBYTET

Ett av kunskapskraven i ämnet idrott är: ”Eleven kan samtala om egna upplevelser av fysiska aktiviteter och för då väl utvecklade och väl underbyggda resonemang kring hur aktiviteterna kan påverka hälsan och den fysiska förmågan.” Detta är ett kunskapskrav för betyget A i slutet av årskurs 6.

Om kravet på att duscha hindrar eleven från idrotten, eleven kan, vågar inte, vill inte, får inte, känner sig utsatt, mobbad och kränkt, hur ska då eleven kunna berätta livligt och innehållsrikt om sina idrottsupplevelser. Och om eleven vältaligt talar om varför eleven inte deltar i undervisningen och nämner detta om ombyte av kläder och duschandet som ett problem och vältaligt kan formulera detta. Vilket betyg får då eleven?

EN LITEN PEDAGOGISK TANKE

Vad sägs om vi alla lärare går ned och byter om ihop, duschar ihop och prövar hur det känns? Männen för sig. Kvinnorna för sig. Kanske under rektorns övervakande ögon och påklädda kropp. Därefter diskuterar vi frågan!