Lektion GEOGRAFI, MUSIK och det vidgade musikbegreppet

Postat den 12/08/2012 av Anne-Marie Körling


MIN FARFARS SÅNG


VÄRLDENS FÖRSTA RAPLÅT!

Här är en idé och ett uppslag till geografilektioner genom musik. Jag skulle uppmuntra mina elever att leta sånger och filmer som handlade om städer, länder, byar, öar, vattendrag och presentera dem för klassen. Det är också så att klippen kan diskuteras politiskt, vad vill de säga, berätta. Man kan också tala om bildens betydelse för musiken, dvs, det vidgade musikbegreppet, vad säger musiken, vad säger bilderna, hur berättar de samma berättelse eller olika berättelser, källa och källkritik kan diskuteras också.

Denna idé är bara att förvalta och ta, men att också ansvara för att innehållet blir och görs elevnära.

Läroplanen säger att efter alla år i  grundskolan ska eleven har fått kunskaper ”att använda och ta del av många uttrycksformer såsom språk, bild, musik, drama och dans samt har utvecklat kännedom om samhällets kulturutbud” samt att ”kan använda moderna teknik som ett verktyg för kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande, och … (s. 14).

Skolan ska också beröra olika perspektiv: historiskt, miljö, internationellt och etiskt perspektiv (s. 9 och 10).

Själva kursplanerna i musik berättar att innehållet i lektionerna ska beröra:

* analysera och samtala om musikens uttryck i sociala, kulturella och historiska sammanhang. Detta är ett huvudinnehåll som bryts ned till ytterligare innehåll under varje årskursspann. Exempelvis kan kunskap om hur andra gör och skapar bidra till egna enkla former av musikskapande med utgångspunkt i text och bild.

* Vi kan också diskutera framföranden, vilket är ett undervisningsinnehåll i årskurs 4-6. Det betyder att eleven själv ska kunna framföra. För detta behövs modeller. Modellerna hämtar eleverna ofta ur musik de själva gillar och lyssnar till.

Då det gäller geografi så omnämns namn som vi kan leta efter i kartböcker, googla eller på hur många sätt vi kan hitta platserna som vi möter i sångerna. Det handlar också om att identifiera sångerna, kunna texterna, höra namnen. Det är mängder av saker vi övar oss i.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Alla vidgade begrepp!
  2. Hurra – jag ska utbilda mig i musik i nio år…
  3. Lektion: inga gränser för det som skapas mellan musik- och bildämnet
Publicerat i Geografi, Lektioner och lektionsförslag, Musik | Kommentarer inaktiverade för Lektion GEOGRAFI, MUSIK och det vidgade musikbegreppet

UPPSTARTSLEKTION

Postat den 12/08/2012 av Anne-Marie Körling

Jag brukar välkomna eleverna med en mängd sökuppdrag. Eleverna får ett papper. På pappret står att de ska leta efter någon i klassen som har gjort något … exempelvis ätit jordgubbstårta. Jag brukar inte ta med sökfrågor som handlar om något som kostar pengar, undviker det så mycket jag kan. Eleverna får gå runt och intervjua varandra. De ska, om möjligt, skriva ett namn på varje fråga, och det får inte vara samma namn på de efterföljande frågorna.

Det här kan ta en stund men brukar vara en rolig stund. Eleverna frågar varandra och berättar lite om sin sommar. Därefter samlar jag in klassen, sätter oss i ring, jag frågar samma frågor. Vem har ätit jordgubbstårta? Därefter får de elever som har gjort det berätta om sin jordgubbsätarstund, berätta om tårtans innehåll och med vilka de åt jordgubbstårta. Så går vi runt hela ringen och talar om sommarens innehåll på ett annat sätt. Det här tar också tid. Den tiden är värdefull. Vi sätter oss i ringen, blir ihop, skapar gemenskap och förenar oss i berättelser.

Här är en uppsjö av frågor du kan göra med dina elever. Hitta på egna frågor. Så här ser mina papper ut:

***************************************

Välkommen tillbakapappret! 

Hitta en klasskamrat som

ätit jordgubbstårta …………………………………………………………………

simmat i ett hav …………………………………………………………………….

upplevt ett åskväder………………………………………………………………

spelat ett dataspel………………………………………………………………..

sovit borta eller över hos någon ………………………………………….

hjälpt en turist att hitta vägen …………………………………………….

fått ett getingstick………………………………………………………………..

ätit en ny maträtt…………………………………………………………………

pratat engelska…………………………………………………………………….

upptäckt någon ny musik…………………………………………………….

dammsugit en hel lägenhet eller ett hus …………………………….

läst en bok…………………………………………………………………………..

sett en myrstack…………………………………………………………………

hittat en konstig insekt……………………………………………………….

gått upp före klockan sju ……………………………………………………

plockat bär…………………………………………………………………………

hittat en ny app…………………………………………………………………

haft tråkigt……………………………………………………………………….

längtat till skolan ……………………………………………………………

läst engelska på datorn ………………………………………………….

hoppat hopprep …………………………………………………………….

SOM SAGT:

Jag har hittat på frågor som kanske inte är relevanta för er. Ni får ett förslag att göra en uppstart som är mycket aktiv och som kan bli och skapa ett innehåll för samtal. När man som lärare sedan frågar samma sak till hela klassen kan man summera innehållet.

– Ja, det är fyra elever av 28 som har sett en myrstack. Då blir det lite matematik.

Det är meningen att vi ska samtala och fördjupa oss i frågeställningarna. Jag brukar hålla på så länge som jag finner att eleverna vill och är motiverade. Det är jag som anger tonen för glädjen att berätta, lyssna och delta.

HÄR DELAR KRISTINA ALEXANDERSSON MED SIG AV LEKTIONSSTARTER!

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Lärare håller inte lektioner
  2. Individuell läsning men gemensam undervisning
  3. Karin Boye om läraryrket – tänk om du var hennes litterära kollega!
Publicerat i Läraryrket och lärarrollen, Lektioner och lektionsförslag, Skolstart | Etiketter , | 1 kommentar

MUSIKLEKTION: Evert Taube rappar!

Postat den 12/08/2012 av Anne-Marie Körling


Inlägg som berör samma teman:

  1. Det utvidgade textbegreppet – i en musiklektion med svenska
  2. Lektioner i texter; Bellman, Taube och en visa av Adolphsson
  3. Taube, en banan och nu gör vi lektion!
Publicerat i Musik | Kommentarer inaktiverade för MUSIKLEKTION: Evert Taube rappar!

Läs innan skolstart: Läraruppdraget då som nu!

Postat den 12/08/2012 av Anne-Marie Körling

”ATT UPPFOSTRA ETT BARN – DET BETYDER ATT BÄRA SIN SJÄL I SINA HÄNDER, ATT SÄTTA SINA FÖTTER PÅ EN SMAL STIG. DET BETYDER ATT ALDRIG UTMANA FARAN ATT I BARNETS BLICK MÖTA DEN KÖLD, SOM UTAN ORD SÄGER OSS ATT BARNET FINNER OSS OTILLRÄCKLIGA OCH OTILLRÄKNELIGA, DET BETYDER ATT ÖDMJUKT INSE HURU MÖJLIGHETERNA ATT SKADA BARNET ÄRO OTALIGA, ATT GAGNA DET FÅ.”

Ellen Key, Barnets Århundrade, 1912


Inlägg som berör samma teman:

  1. Att uppfostra ett barn!
  2. Ellen Key; Att fostra ett barn!
  3. En skämtares fråga och det livligaste tankearbete
Publicerat i Skolstart | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för Läs innan skolstart: Läraruppdraget då som nu!

Faktaskolan, Ellen Key och personligheten

Postat den 12/08/2012 av Anne-Marie Körling

”Ellen Keys främsta kritik av sin tids skola är att den är en faktaskola. Inte för att hon är emot fakta, konkret kunskap måste vara själva basen i all undervisning. Men den kan inte vara målet. Målet är bildning, det vill säga insikter som blivit till en del av personligheten och där yttrar sig som självständigt omdöme.

Key formulerar det i några ofta citerade meningar i ”Själamorden i skolorna” så här:

”Fakta halka ur allas minne – och fortast ur deras, som läst efter mixtur och teskedssystemet. Men bildning är lyckligtvis icke blott kunskap om fakta, utan – enligt en ypperlig paradox: ”det som är kvar, sedan vi glömt allt, hvad vi  lärt”. Ju större rikedom af dylikt kvarstannande gods, ju större är behållningen af ett studium: ju fler inre bilder, vibrerande känslor och tanke-förbindelser …, ju mera utveckling hafva vi af ett studium vunnet för vår personlighet.””

Ovanstående text är hämtat ur Ronny Ambjörnsson ELLEN KEY En europeisk intellektuell, 2012. s. 171.

Jag funderar:

MINA FUNDERINGAR:

När ser vi eller när vet vi att det lärande vi åstakommer, processar, delger, utger, skapar delaktighet blir en del av elevens personlighet? Språkutvecklingen i skolan för att ta ett exempel?

Jag tycket också mycket om tanken om att faktaundervisningen handlar om att mata med tesked. Vad händer om detta teskedsmatande hör samman med vad som finns i hela grytan?

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Ellen Key om barnuppfostrarkonstens A och O
  2. Ellen Key: Uppostraren och att svälja kamelerna
  3. Ellen Key: Detta eviga rättande
Publicerat i Barns rättigheter, Formativ bedömning, Litteratur och läsning, Värdegrunden, Verkligheten | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för Faktaskolan, Ellen Key och personligheten

Mitt svettiga, svettiga upprop!

Postat den 12/08/2012 av Anne-Marie Körling

Som nybliven och nyexaminerad lärare fick jag min första klass och mitt första upprop. Det minns jag med bävan. Det här hade jag inte lärt mig på lärarhögskolan. Om detta visste jag inget.

Jag hade gjort mig lärarfin, klänning och fin i håret och så skor som kändes bra att stå i. Hemma kom hjärtklappningen. Hua Hua så hjärtat slog. Jag sköljde händerna i kallt vatten, armarna också. Måste kyla ned mig själv.

Jag var i klassrummet på söndagen. Jag hade skrivit på tavlan, lämnat en väska med presenterarsaker och hade ordning på elevlistor och papper som skulle följa med hem. Allt var fint iordningsställt.

Måndagmorgon var pirret där. Några minuter innan jag välkomnade eleverna och deras föräldrar konstaterade jag att det var högsommar ute. Inte höst. Redan klockan nio var värmen tryckande. Utanför klassrumsdörren samlades föräldrar med barn. Deras röster var de första jag mötte. Jag stod en stund och lyssnade innan jag öppnade dörren.

In kom mina 28 elever. In kom deras 56 föräldrar. In kom det 18 syskon. In kom 5 stycken söta far- och morföräldrar. In kom mina vackra, vänliga och glada fritidspedagoger. In kom ett helt samhälle.

Jag välkomnade, presenterade, talade och ropade upp. Jag tittade in i glada, nervösa, spända, nyfikna, rädda elevögon. Jag tittade in i deras ögon. Allas ögon var riktade mot mig. Värmen steg. Jag började svettas. Jag svettades både av nervositet, spänning och av stundens allvar. Jag svettades också av den verkliga värmen och den dåliga luften inomhus. Det rann.

– Gråter du, frågade en elev modigt.

– Nej kära du, svarade jag, jag svettas. Det ser ut som tårar men det är det inte.

Jag lärde mig att det är inte farligt det som händer. Barn frågar om det de ser. Att berätta är inte farligt. Vi är människor. Det jag lärde mig var:

  • att i förväg öppna fönster och låta dem stå öppna
  • att alltid, alltid ha en vikt pappersservett i ärmen på tröjan eller i fickan på jackan, tillgänglig för svett, tårar och ja…
  • att det inte är farligt med känslor, pinsamt kanhända, men inte farligt
  • att de flesta lärare har starka känslor vid uppstarter och avslutningar

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Krönika om ett upprop! Svettigt värre!
  2. Om lärare – hörde jag rätt?
  3. Hur ska jag förstå det här? Om oro och rädsla
Publicerat i Skolstart, Verkligheten | Kommentarer inaktiverade för Mitt svettiga, svettiga upprop!

Hur klarar man lärararbetet?

Postat den 12/08/2012 av Anne-Marie Körling

Bästa sättet att klara mitt krävande lärarjobb är löpning. Skapar reflektion, återhämtning och lugn. Vad är ditt? #skola #löpning

Jag läste detta på Twitter. Hur man gör för att återhämta sig efter en krävande dag. Jag tänker inte krävande dag utan intensiv lärande dag. Det är intensivt att vara med eleverna. Det är intensivt att hålla lärandet och hålla eleverna. Det är intensivt att vara i klassrummet. Det är ett intensivt nu!

Jag behöver en skogspromenad då jag varit i klassrummet en hel dag. Jag behöver en stund med tystnad. Jag behöver inte ett möte som jag springer till. Jag får inte med mig mitt huvud. Jag var en utbildning i England där lärare fick ta en promenad för att frigöra huvudet och tankarna. Det passade mig ypperligt. Jag behöver den tiden. Det handlar inte om att jag inte vill tala om lärandet, diskutera pedagogik, ingå i pedagogiska diskussioner, utan att få en stund av ”friutrymme” för tänkandet kring det jag så intensivt har deltagit i och varit en del av.

Vi talar alldeles för lite om den där inre möjligheten att tänka. Friutrymmet som ges då man tar en kopp kaffe och sitter på en stentrapp och tittar ut mot någonting i fjärran. Jag har tagit mig sådana stunder för att få tankarna lite mer fria. Då kommer bilderna av det som skett och ägt rum, jag minns samtal och frågor som eleverna ställt, jag tänker på varje elev. Det behöver jag.

Hur gör ni?

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. ”Jag måste säga tack till …
  2. Hur känner man sig då man räknar multiplikation
  3. Nya dagar – broderns dag, systerns dag, fasters dag, morbrors dag …
Publicerat i Pedagogiska miljöer, Strategier | Kommentarer inaktiverade för Hur klarar man lärararbetet?