Mitt ljus över skrivmaskinskunskapen

Postat den 15/10/2010 av Anne-Marie Körling

I Lgr 69 läser jag om skrivmaskinsundervisningen. Jag tillvalde detta ämne. Jag är en jäkel på skrivmaskinsskrivande. Jag kan blunda och skriva. Jag lärde mig allt. Rak hållning och en hel del svenska ord som skulle knappras ned med fingerfärdighet. Jag blev en god skrivmaskinselev. Så här såg kursplanen ut för mig (och alla andra elever som satt där och svettades över hastighetsskrivning och rättstavning och skrivmaskinsfrökens blick och antydan om att händernas hållning inte var den rätta. Jag var så skrivmaskinserfaren. Än i dag faktiskt).

Det fina är att jag tycks ha haft 2 timmar i veckan i årskurs sju. Här är syftet:

  • att erhålla rätt fingersättning
  • använda skrivmaskinen rationellt
  • arbetsvanor
  • skötsel av skrivmaskinen
  • avspänningsövningar så att man inte fick skador
  • löpande textskrivning med innehåll
  • Rubrikskrivning
  • Enklare siffror (vad sägs om 0-9)
  • förmåga att använda tabulator
  • kunna radera
  • förmåga att använda papper på rätt sätt
  • stora bokstäver kan utgöra ingången i skrivandet
  • snabbhetsövningar
  • drillövningar
  • uppmjukningsövningar

Vad behövs:

  • moderna skrivmaskiner
  • ändamålsenliga bord och stolar
  • koncepthållare
  • planscher och förebilder som intresserar
  • ljudbandsinstruktioner
  • arbetsprojektor

Jag hade femma i maskinskrivning. Nu förstår jag varför jag fortfarande kan min fingersättning och att jag mycket sällan får ont i fingrarna och att jag kan tävla i fortskrivning och att jag kan drilla en liten sång under tiden. Så glad jag är över min förmåga och min skolgång. Skrivmaskinskunskaperna har jag verkligen haft användning för.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Pennvässarteknik
  2. Retroaktivt tack kära skrivmaskinsfröken
  3. Matematik; Att vara herre över det man gör!
Det här inlägget postades i Källkritik och undervisning, Läraryrket och lärarrollen, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning, Pedagogiska miljöer, Skolorden, Skolrättigheter, Skriver om ditt och datt och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

8 svar på Mitt ljus över skrivmaskinskunskapen

  1. Jan Lenander skriver:
    15/10/2010 kl. 12:11 e m

    Jag njuter också av gamla skrivmaskinskunskaper. Vi fick inga betyg men jag hade nog fått nöja mig med mindre än 5a. Det är fantastisk vad mycket av det moderna samhället som blev lättare med den kunskapen.

    Vad handlade den då om? Handlag, erfarenhet och en och annan insikt i att man kunde åstadkomma mer genom att öva och öva. Finns den typen av mål överhuvud taget kvar i våra nuvarande läroplan?

  2. Anne-Marie Körling skriver:
    15/10/2010 kl. 1:33 e m

    Mål om skrivförmåga – att skriva läsligt för hand och kunna använda datorn i utbildningen är strävansmål för årskurs nio i nuvarande kursplan.

  3. Plura skriver:
    15/10/2010 kl. 2:14 e m

    Du då är vi två.

    Ungefär vid samma tid gick jag kvällskurs i skrivmaskinskunskap som ett resultat av att mina föräldrar köpte en skrivmaskin med dithörande kurs som byggde på tuchmetoden, alltså för den oinvigde, färghylsor över tangenterna för att inte se bokstäverna utan lära sig var fingrarna skulle sitta och kunna tangentbordet utantill och bara snegla åt vänster sett fram där det var det man skulle renskriva.

    Och jag var den ända killen. Nu halkar man över tankenterna lit mer vårdslöst än då. Rättstavningen kan man ägna sig efteråt åt. Plura

  4. 1337 skriver:
    15/10/2010 kl. 2:32 e m

    Hej!
    För er som besitter denna fantastiska kunkap så kan jag tipsa om en lite mer modifierad version. Principen är den samma, men i denna ”kurs” bör man också vara aningen stresstålig. http://www.brothersoft.com/downloads/typing-of-the-dead.html
    Betygsättningen är också tämligen hård. Skriv rätt och fort annars…

  5. Morrica skriver:
    15/10/2010 kl. 3:11 e m

    Hurra, din blogg fungerar igen! Skrivmaskinssalen – oh, har man sett, den minns jag ju! Det var grå plasthuvor över maskinerna, och noga med hur man hissade stolen till rätt höjd, fotpallar för kortisar och så fingersättning handleder armbågar axlar och frökens röda stoppur för att ta tid när vi skrev ikapp.

    Det är bekvämt att kunna, man kan skriva nästan lika fort som man tänker och slipper stoppa upp för att leta efter m eller b eller vad man nu råkar behöva.

  6. pippi skriver:
    15/10/2010 kl. 7:32 e m

    Lycka att minnas Anne-Marie!
    Jag minns också mina skrivmaskinslektioner= livrädd för läraren, hon var inte sträng, hon var livsfarlig.
    Nästa gång vi ses skall vi ”tävla”. Jag kan skriva HELA texten till ”Ett gammalt fult och elakt troll….” snabbare än jag sjunger texten 🙂
    Ha en underbart trevlig helg!
    Varma kramar

  7. Anne-Marie Körling skriver:
    15/10/2010 kl. 8:14 e m

    Hi hi hi – det där gillar jag … ska typ skrivapröva mig själv och jag tackar för bidraget till denna blogg // anneMArie

  8. Lisa skriver:
    16/10/2010 kl. 6:28 e m

    I nya läroplanen under ämnet svenska kan man läsa att redan under år 1-3 ska eleverna kunna ”skriva på dator”.
    Och om man presenterar rätt fingersättning redan i år 1 så kommer eleverna garanterat att klara det ganska omgående. För det behövs inga tangentträningsprogram, oftast räcker med att påtala att pekfingrarna ska ”sova” på de två tangenter som har streck eller prick upphöjt på sig. Resten av fingrarna sover på tangenterna bredvid utom tummarna som får sova på ”dubbelsängen” nedanför. När fingrarna sen gör en utflykt till någon bokstav i närheten, ex. vänster pekfinger ska skriva r, eller t, så vill fingrarna sedan snabbt tillbaka till sina riktiga sängar för de är sååååå trötta jämt.
    De elever som jag introducerat i sängarnas värld fattar galoppen snabbt, tycker att sängliknelsen är kul och börjar träna omgående. Lycka till!

Kommentarer är stängda.