Jag värjer mig uttrycket ”sitta vid datorn”. Vi säger så. Sen ger vi datorförbud: ”inte mer än en timme om dagen”. Ibland lägger sig skolan i och föreslår föräldrar datastopp, begränsad datortid, mindre, mindre, mindre. Istället för att föreslå vilsna föräldrar att slå sig ned tillsammans med och titta, delta, undersöka vad barnet gör i datorn, i vilka program den lille ungen sitter och leker med, vilka språk som barnet kommunicerar på, vad innehållet är.
För datorn i detta språkbruk görs tom på sitt innehåll. Aktiviteten barnet ägnar sig åt ges inte något värde och väcker inte omvärldens intresse. Att barn deltar i spel, använder engelska, klurar på matematiska problem, bygger upp världar, kommunicerar med andra världen över, kommunicerar, kommunicerar. Barn gör IQ-tester för sig själva, umgås och dricker saft med någon i Japan, spelar ihop med någon som man lär känna, en interaktivitet och en interaktiv kompis.
Jo, det finns gigantiska faror också! Alltid detta varnande finger som ska stickas upp i luften, världen är farlig, men barns lekar vid datorn ska fredas genom kunskap om saker och ting. Och med närvaro och intresse. Att tvingas bort från en burk är en sak, men att bli förstådd som en person som är aktiv är en annan.
– Stäng av den där nu, säger vi till barnen trots att vi själva surfar runt och minsann har både mobil uppkoppling och bärbara datorer för att vi just inte kan stänga av.
Kanske vi kunde säga en aning mer respektfullt:
– Vad händer om du gör läxorna med din turkiske motspelare, hur löser de matematiken i ett annat land?
– Kan du avsluta ditt engagemang för en stund, jag vill så gärna prata med dig över en bit mat?
Vi har inte burkar. Vi är vid en dator. Där öppnar sig världar! Vi måste därför värna vårt språk, förstå ett och flera innehåll. Delta är bättre än avståndstagande och ointresse! Vi vill kontakt. Och den kan vi skapa ihop!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Åh, vad jag gillar att titta in på din blogg. Jag har gjort det till min lilla morgonritual – ett härligt sätt att starta dagen, vill jag lova! Tack för att du delar med dig av dina tankar. De bidrar till mig med så mycket inspiration, hopp och en känsla av gemenskap!
Så läser man i Lärarnas nyheter : ”Datoranvändning försämrar läsförmågan” (http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2011/04/01/datoranvandning-forsamrar-lasformagan) . Och när en pedagogik professor kommer ut med uttalandet då är väl inget konstigt att man kommer fram till datorförbud både i skolan och i hemmet.
Och samma sak om och om igen, man vänder blicken långt ifrån innehållet. Varför tror jag att de pojkarna som pekas ut i studien i frågan besitter helt andra kunskaper och begrepp som är mer meningsfulla för dem än de kan hitta i en dammig bok? Frågan är om vuxna som gör sådana bedömningar vet, har något (läs)förståelse för det pojkarna sysslar med .
Det påminner mig så väldigt mycket om ”Star Wars förbudet” som ” infördes” på förskolan jag jobbar på. För visst, alla 4-5 åriga pojkar tittade hemma på Star Wars och sedan på förskolan alla pinar blev lasersvärd som man skulle ju slås med. Och det blev teckningar efter teckningar, och måla, och roll-leka, och diskussioner och … som barnen höll på med. Gissa vad det pedagogiska beslutet var? Att förbjuda sådana lekar på förskolan för såklart i leken man riskerar att slå varandra.
Inte en enda vuxen som har frågat något barn vad är det har sett i filmen, vem är det ena eller det andra personagen , vad är det de gör, vad är det en lasersvärd, etc.