Kursplanernas fyra viktigaste ord!

Jag läser mina kursplaner. Nu är de inte mina kursplaner utan elevernas rättigheter. Men jag läser just nu i min ena kursplanebok. Jag har tre stycken, den ena har jag med mig då jag föreläser, den andra boken om kursplanerna har jag med mig då jag undervisar, med den tredje boken om kursplanerna för jag en djup diskussion, klottrar, skriver och tänker. Jag har mina kursplaner. Det är viktiga saker jag kan läsa:

Varje ämne ska omslutas av några ord – förklara, analysera, argumentera och generalisera. Dessa ord omsluter ämnet matematik, bild, svenska, geografi, teknik och … ja, just det, samtliga ämnen som eleven har förmånen att möta i skolan.

Förklara är att sätta ord på, få fatt i, benämna. Det är att få ord på saker som man tidigare inte hade ord för. Det kan handla om att läraren i träslöjden medvetet och ständigt benämner redskapen korrekt och att eleven knyter begreppet till ting och handling. Eleven tillägnar sig språket i en slags handling. Förklara är inte bara en lärares uppgift utan en elevs möjlighet. Bättre är om eleven får förklara och läraren lyssnar in den förförståelse eleven har för att utveckla och utmana elevens språk och förståelse.

Ordet förklara är ett verb. Verb anger en slags handling. Handlingen är att beskriva något eller någon, det vill säga utveckla ett ordförråd, en begreppskännedom. Förklara kan också vara att tillkännage en slags ståndpunkt i en slags fråga så att det jag tycker och tänker blir begripligt för någon annan. etta ord kräver en hel del muntlighet för att utvecklas, en hel del möjligheter att pröva sina ord mot, en hel del platser att lära sig på och en drös med goda modeller som tar orden i sina munnar och benämner medvetet och ämnesorienterat. Som lärare är det lätt att bli hemmablind här – man använder orden som de redan vore allmängods, kanske till och med kräver att orden är gemensamma för alla i klassrummet.

Rent praktiskt kan detta gestalta sig i (om detta ska jag återkomma för jag förstår av en klok läsare att jag ska visa rent praktiskt hur vi kan göra detta i skolan…)

Att göra en analys av någonting är att analysera. En analys är att gå på djupet och undersöka noga. Det betyder att man tittar närmare på saker och ting, dess beståndsdelar för den stora helheten. Det kan förefalla en aning abstrakt men inkluderar så mycket ord som man kan hämta ur de förklaringar man ger fenomen, saker och ting. Att göra en analys kräver såväl handling som information och en hel del tänkande, diskuterande, grubblande och samspelande.

Det betyder att jag måste ha en mängd information kring fenomen kring vilka jag kan göra en analys. Annars blir analysen och själva analyserandet svårt att göra. Hur är det med vår förmåga att analysera bilder, fotografier? Våra analyser av hur vi kan använda matematiken i praktiken? Analys av språkbruk kopplat till bemötande? Ja, listan kan göras lång, lång, lång och kan vara en god grund för samtal.

Det är inte så konstigt att man utanför skolan ständigt analyserar saker och ting som har med skolan att göra. Skolan får pengar, ska ge resultat, hyser många människor och kräver en hel del analyser för att utvecklas. Företag har analytiker anställda. Denna kompetens är efterfrågad utanför skolans väggar. Det finns hela yrkeskårer som kan kalla sig analytiker. Förmågan att analysera handlar om att göra en djupgående och noggrann undersökning – vem vill köpa grisen i säcken så att säga!

Då man har orden för, begreppen förankrade och prövat sin förmåga att analysera kan man alltid sammankoppla dessa två viktiga beståndsdelar för att ingå i en argumentation kring saker och ting. Argument slängs ju fram lite hit och dit om saker och ting mest hela tiden. Den omvända kunskapen kring argumentation kan vara att sticka hål på argumenten och hitta bristerna och fallgroparna i det som förespråkas och tycks som en förträfflig sak. En nog så eftertraktad förmåga idag, kanske en aning farlig, för ingen vill att någon annan hittar luckorna i det man själv tycker om att åsikta om. Men har man på fötter (sakligheten som ryms i förklaringarna och analysen som syns i det man noggrant undersökt) så går man nog igenom en ganska tuff diskussion med all den äran.

Argument är att tro på en viss analys och vilja övertyga någon om just detta förträffliga. Man behöver gott om ord och omsättande av det faktiska för att argumentera. Det finns många grader av argumentation, från antagonisternas skyttegravsargument till den sonderande argumentationen som kan utveckla gemenskap och respekt för oliktänkande. Skolan har ett stort ansvar att utveckla den här kompetensen – att argumentera, möta argumentation och utveckla sitt samspel i argumentering. Från slaget under bältet till förslaget skulle man kunna säga!

Jag brukar be mina elever argumentera för vilken högläsningsbok de vill lyssna till, de får två olika kapitel att läsa in sig på. Jag ser bara möjligheter inom utvecklingsområdet argumentation.

Generaliseringar är här ett pedagogiskt ord som skulle kunna förklaras med orden – jag har mött motstånd i mitt tänkande och fått ny information som jag har prövat och diskuterat och plötsligt har jag nya insikter som förändrar det jag tidigare antog för sanning och kunskap.Det tillförande som krockar med det man redan kan kräver en förflyttning, en förskjutning och den är ibland svår, den är ibland krävande, den är ibland förknippad med en känsla av att man förlorar kunskap – man kan plötsligt inte det man kunde!

Allt detta är generaliseringarnas förflyttningar. Generaliseringar yttrar sig också som att man lär sig djupare och är mitt i sitt lärande. Om jag lär mig fotografering så kommer jag snäva in min värld så att jag övergeneraliserar. Denna övergeneralisering behöver jag för att lära mig. Jag vill inte se något annat än just det jag är i färd med att lära mig. Om jag tvingar in samtalet på det senaste inom mun och tänder är jag förmodligen i gång med att lära mig till tandhygenist. Jag är på bettet då det gäller tänderna. Jag vill lära mig allt och under tiden jag gör det är jag en aning mer fokuserad just på tänderna. Ja, du förstår, det finns mycket man kan förklara – blodad tand! BARA DET!

Tänk,

våra kursplaner inbegriper dessa fyra ord och dessa fyra ord gäller för samtliga ämnen i skolan. Vad betyder det för lärandet i klassrummen? Vad betyder det för samtalen mellan elever, lärare och undervisande fokus? Hur har vi förstått våra läroplaner och kursplaner? Vad får eleverna göra av det som sägs här ovan? Hur får lärarna utveckla dessa kompetenser och tillåts vi utveckla våra tankar i relation till dessa fyra ord – förklara, analysera, argumentera och generalisera? För vem gäller kursplanerna?

Skolan är en plats för rörlighet. Varje elev ska röra på sig! En förflyttning mellan dessa ord förflyttar elevens förmågor inom varje ämne tänker jag. Det betyder att skolan profilerar sig och yrket lärare också kan få bli synligt. Det handlar om förflyttningar. Vi rör på oss i skolan!

Anne-Marie

Här är en fortsättning av tänket – ett annat blogginlägg!

Psss! Jag kommer att utveckla detta inlägg med praktiska tips hur man gör – samt praktiska tips hur eleverna får äga innehållet i samtliga begrepp. En liten hint på vägen – Lägg inte orden i elevernas munnar, minska lärarens talutrymme, ta fasta på de gånger ni upptäcker att eleverna argumenterar och gör lärande av det, se till att eleverna får språkliga modeller i lärare, dvs lärarens medvetna språk i klassrummen, och ta inget gör givet då ni undervisar – eleverna behöver orden och gemenskapen med begreppen.