Överblick över klassrummets geografi och vad som sker i klassrummet

Jag har handlett i undervisning i många år. Det betyder att jag är med på lektionerna och ser på det som sker i klassrummet. Det betyder att jag och läraren delar undervisningens innehåll.

Jag har lärt mig en hel del om vad som sker i ett klassrum. Särskilt har jag sett hur läraren ofta missförstår ”prat” för något störande och jag kan ge läraren rätt. Det läraren förmedlar ”stör” eleverna. De börjar prata om det som läraren berättar om. Deras ”prat” är därför inte något som stör innehållet men har påverkat och berört eleverna. Deras ”prat” har därmed varit engagemang och delaktighet. Det har lett till att läraren har sett på pratet på ett annat sätt och genom samtal och diskussion har vi därmed gjort något av elevernas behov av att prata. Jag brukar ge eleverna ”en-minuts-samtal” om det som väckt upp deras tankevärld, nyfikenhet och deras förvåning eller, för den del, deras erfarenheter.

Karta över klassrummet, bänkar och lärarens klassrumspromenader

Det jag gör då jag besöker ett klassrum är att rita en karta över klassrummet och elevernas placering. Det jag sedan gör är att markerar ut eleverna med kryss så att jag vet var de sitter. Jag skriver också P eller F. Det är kanske inte nödvändigt men jag gör så ändå. Jag är medveten om att det kanske inte bör stå något alls men anteckningarna är för mig och ingen annan.

Ickevärderande kartläggning i lärarens tjänst

När lektionen börjar följer jag sedan lärarens ”promenad” i klassrummet. Jag värderar ingenting jag ser utan följer det som sker. När läraren säger något elevnamn skriver jag upp det på den markerade platsen. Om namnet sägs återigen gör jag en markering om det.

Elevernas rörelser och småprat

Jag följer naturligtvis elevernas handuppräckning, deras ”prat”, vad de säger och vad jag hör att de samtalar om. Inte sällan ställer eleverna frågor till den som sitter vid bänken intill. Frågor som ”Vad sa hon, menar hon att…” vilket sker så tyst att läraren inte uppfattar varken frågan eller engagemanget. En liten elev blev så intresserad av vattnets kretslopp och började hoppa upp och ner i bänken och sedan börja prata med sin klasskompis intill. Det hade gått upp för honom att varenda vattendroppe i hans hem hörde ihop med vattnets kretslopp. Det var en upptäckt han gjort och den upptäckten satte sprätt på hans kropp. Hans resurs försökte genast lugna ner honom men jag bad resursen att avvakta något. Engagemang ska inte stillas eller bannas.

Lärarens utblick över klassrummet

Men … det är mycket jag ser och skriver om … men kanske mest synliggör jag det osynliga. Det läraren omöjligt kan uppfatta eller förstå. Att vara lärare till 25-29 elever är som att stå med ett metspö och se ett stim av fiskar. Man vet inte var man ska kasta sin krok. Det kan vara en dålig liknelse men det är rörigt för en lärare när läraren ser ut över klassen. Det är så mycket som äger rum och som läraren måste ”välja” att reagera på eller inte reagera på. Ofta hamnar vi i ordningsfrågor och dessa kan komma att hindra själva läroprocessen. Engagemang är inte stillasittande. Engagemang är plötsligt framåtlutande. Något har blivit intressant. ”Vad” vet vi inte. Men ”att” kan vi se. Frågor som riktar sig till innehållet likaså. Dessa frågor hastar vi ibland över, som om frågorna stör oss. Elevernas frågor ska lyftas fram och få utrymme. Ibland tänker läraren att läraren inte hinner. Men om vi tänker i andra banor: Vad vi hinner är inte samma sak som vad eleverna lär sig.

Vilka elever och varför:

Ofta upptäcker jag att några elever, låt oss säga fyra eller fem, är de som får mest uppmärksamhet i klassrummet. Deras namn nämns många, många gånger. Om man då undrar varför ser man snart att det är deras uppförande som fokuseras. Det är inte konstigt att det är så eftersom läraren måste och ska främja för ett gott klassrumsklimat där det ska råda ordning och reda. Lärare har under lång tid fått höra att det är ordning och reda som ska råda. Att undervisningens innehåll bidrar till ordning och reda är det färre diskussioner om. Ordning skapas kring något. Undervisningens innehåll kan därför bidra till ordning. Men då kommer vi till frågan – vad är ordning när vi lär oss? Spontana frågor utan att räcka upp handen? Är det oordning? Plötsliga upptäckter som spritter i både kropp och tanke är en slags oordning som kommer med att man lär sig.

Även om vi lärare vill så är det inte alla elever

Hursomhelst. Många elever får inte höra sitt namn. De möter lärarens blick. Men de ges inget talutrymme eller får någon annan uppmärksamhet. Jag har granskat min egen undervisning och min kontakt med elever, något jag gör varje lektion eftersom jag har en elevlista med mig där jag markerar att jag samtalat med eleven den och den. Jag har därmed sett hur lätt det är att, utan att vilja eller att avse det, missa elever. De vi missar är de som gör det vi vill att de ska göra, de som förstått skolkoden och förstår hur man anpassar sig till den, de tysta och de som tvingats bli mer tillbakadragna. Jag brukar vända på fokus och ge dem mer uppmärksamhet och det har visat sig bli en kungsväg till att inkludera också de som vi oroar oss för. Eftersom jag tänker undervisning i alla mina möten med eleverna vet jag att det jag säger och det jag återger av elevernas resonemang blir en källa för samtliga elever. Jag har övat, övat och återigen övat på att anta ett annat förhållningssätt och inte kliva in i klassrumsmönstret utan söka bryta det.

Ta ett steg tillbaka och se till aktiviteten

Jag vet också att lärare vill, värnar och välkomnar eleverna i klassrummet och lärandet. Men att lärandets kultur inte är stelt utan rörligt så måste man ständigt se över hur och varför det är som det är. Att fånga en situation och analysera och diskutera den tillsammans. När vi är i arbete kan det vara meningsfullt att ta ett steg tillbaka och se med andra ögon på det vi möjliggör för eleverna. Hur uppfattar vi deras engagemang? Varför är de intresserade? Vad triggade deras tankeverksamhet? Hur gick det till?

Jag återkommer i frågan.

Och som alltid – det är en konst att vara lärare. Ett mycket svårt arbete och både roligt och utmanande.

Hej HOPP,

Anne-Marie Körling

Läs mer i Läraren inom mig, 2014  (DEN ÄR NEDSATT TILL 100 KR så passa på) och Undervisningen mellan oss, 2016