Den varsamma läsmiljöns möjligheter

Ett omslag är också en presentation. Här leder dörren in i boken. Jag har ännu inte läst boken men omslaget har jag studerat. Det kan vi låta eleverna också göra.

Under en vecka undervisade jag elever som kom från olika länder. De kunde alla läsa och det gör det hela enklare att undervisa dem i texternas världar. De visste redan om att böcker berättar och de kan sitt alfabet. Det visade sig också att de var vana läsare eftersom läsandet var etablerat i skolorna. Man läste helt enkelt.

Man läser för att man får och kan läsa.

Kanske är det så enkelt. Man läser för att man får och kan läsa. I de flesta amerikanska klassrum jag besökt eller utbildat mig i har mängder av böcker, likaså på Nya Zeeland där jag är utbildad. Vill man att barn ska läsa och uppskatta böcker måste det finnas böcker att läsa. Men att det finns böcker räcker inte. Det måste synas att böckerna är värdefulla och att de är värda vår nyfikenhet. Inte sällan kan man se böcker behandlas så illa att de inte i sig själva främjar läslusten. De syns så illa omhändertagna. En skola skulle ha besök av Skolinspektionen och hävde in böcker i några bokhyllor i skolans korridor. Det såg bra ut vid första anblick men då man gick närmare och studerade hur böckerna stod i hyllorna kunde jag konstatera att det här var hafsverk för att ge en yta men utan att ge böckerna värde.

Ge boken värde genom att behandla den med värde

Det är lätt att ge böckerna värde även om vi har få böcker. Den bok vi har i våra lärarhänder kan vi ägna den omsorg boken behöver. Vi kan både visa och säga att vi är glada över att just få läsa den här boken. Som lärare kan man också visa att man läst boken som man nu vill läsa för eleverna. Då får boken värde eftersom den ges värde.

Bokdukning: Ett sätt att ge värde är att duka för böckerna 

Att ge boken värde kommer också med det jag tidigare beskrivit som ”bokdukning”. En sådan handlar om att lägga ut böcker på ett omsorgsfullt sätt så att de blir sedda och samtidigt kan ge en överblick. På varje plats jag är, oavsett jag är i handledning eller då jag undervisar, bokdukar jag. Jag lägger upp den mosaik av böcker så att böckerna kan få utrymme och visa upp sig. Jag har upptäckt att eleverna går en sväng runt böckerna, börjar prata om dem och tar upp och läser lite här och där. Här är det också viktigt att jag inte genast säger att nu har du valt en bok utan att jag visar att det är tillåtet att lyfta upp en bok och titta lite i den för att sedan lägga tillbaka den. Så gör ju också jag. I bokhandeln läser jag baksidor och studerar hur läsvänlig boken är för mig, vilket typsnitt och vilken storlek det är på typsnittet. Med eleverna kan jag berätta att också jag läser lite här och där.

Detta fotografi visar en bokdukning där temat är Alfons Åberg. På ett annat bord finns andra böcker. Jag blandar gärna alla sorters böcker. Jag värderar inte om böckerna är för svåra eller för lätta, så behandlar jag inte läsaren eller boken.

Låt boken presentera sig 

Att ha kännedom om böcker är också en kunskap samt kan betyda att man vet vad man vill läsa längre fram. Jag gjorde detta i en årskurs fyra där jag lade fram Dostojevskijs Brott och straff eftersom jag läste den. Eleverna lyfte och tittade, kände bokens tyngd och frågade varifrån författaren kom. Det gjorde att boken fick en presentation långt innan den kunde bli läst. Jag tycker inte att vi ska vara rädda för den presentationen som visar det kommande och det som finns för framtiden. En elev kom senare i årskurs sex och frågade om just den boken, dvs, två år senare och jag kunde ta med mig den och eleven fick titta lite i den återigen. Många år senare fick jag veta att eleven läst boken. Det långsiktiga läsfrämjandet skulle man kunna kalla det. Men då är vårt främjande inte av det slag att vi genast får ett kvitto på vår insats för elevernas läsande.

Studera elevernas intresse och lyssna varsamt till de samtal de för

Bokdukningen synliggör också vilka böcker eleverna har tittat på och vilka de har berört. Det ger mig förståelse för att böckerna väckt intresse. Jag låter det få vara så. Jag säger inget om att eleverna måste läsa dem. De har fått orienterat sig i vad som finns att läsa och de har fått samtala med varandra om de böcker de har fått se och ta del av.

Nåväl, följden av denna bokdukning blev att en elev under denna vecka kom att läsa alla böcker som fanns framlagda i klassrummet. Han var sju år. Han var i Sverige för att läsa, tala och uttrycka sig på svenska. Han skulle få utbildning i det svenska språket och kunna använda det på ett, som läroplanen så vackert säger, ett rikt och nyanserat sätt. Han läste sammantaget 39 böcker. Det betydde att han också att han fick välja läsningen i första hand och det gav avtryck på de andra eleverna. Här fick man läsa.

Lärarens nyfikenhet och lärarens bedömningar – en tunn hinna mellan dessa förhållningssätt

Vad gör jag då? Ska jag inte kontrollera och ge uppgifter? Min uppgift blir då att visa min nyfikenhet på samma böcker. Vad handlar den här boken om? Vem skulle kunna läsa den här efter dig? dvs ställa nyfikna men varsamma frågor om boken eleven läst. Visa intresse snarare än att bedöma läsaren. Det är en mycket skör hinna mellan nyfikenhet och bedömningar. Det jag måste göra är att dela elevens läsande innehåll och ge det värde.

När jag bokdukar för lärare låter jag mina egna böcker finnas med. De är välfyllda med lappar och anteckningar. Lärare kan fråga – Får man titta i den där? och naturligtvis får man det. Lärarna läser då något som jag strukit under eller bläddrar igenom boken för att se vad den kan handla om. Precis som jag gör när jag väljer bok att läsa. Oftast leder ett sådant möte med att boken tar ett grepp om mig och jag inser att boken har gjort arbetet med att få mig att läsa.

Så vad vill jag med det här inlägget?

• Duka upp med böcker i klassrum
• Ge böckerna värde genom omsorg och nyfikenhet
• Låt eleverna bekanta sig med bekanta och främmande böcker
• Låna ut din pedagogiska nyfikenhet och håll tillbaka bedömningarna av läsaren
• Se till den sociala aspekten  – elever måste få prata om böckerna när de tittar på dem
• Lägg gärna ut flera böcker som har samma titlar
• Säg inte att vi måste läsa
• Upptäck vad bokdukningen kan möjliggöra
• Läs själv och visa att du är intresserad av böcker

Tänk likvärdighet och ge eleverna rika möjligheter att läsa i skolan

Jag önskar er alla en god skolstart och minns att ge eleverna rika möjligheter att läsa i skolan. En likvärdig skola kommer med möjligheten att få lära sig att läsa och att få behålla sitt läsintresse under skoltiden och för framtiden.

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling