Detta är ett undervisningstips från mig:

Tänk in elevernas böcker i undervisningen. Låt övergången mellan att läsa på egen hand och att dela något ur boken vara en del av det dagliga delandet i klassrummet. Jag utvecklade denna idé under mina många år som lärare.

Under en handledning lät jag lärare pröva eftersom de måste få uppleva hur det blir innan de genomför samma sak för sina elever. Sen får de pröva men inte ändra så mycket på innehållet. Låt boken bli en del av det vi gör i skolan.

Tre ord: Störögt, vardagsrummet, helspänn. En mening: Han skulle få alla tre emot sig. En fråga: – Hänger du på?

Det här innehållet handlar om att låta elevernas böcker presentera sig. Det är därför klokt att inte säga något värderande som lärare utan ta emot det eleverna valt ur sina böcker. Undervisningsformen blir befäst då vi har gjort det flera gånger. Det är inte ett kvitto som handlar om att uppgifterna är gjorda. Det är en främjande aktivitet som gör att böckerna kan presentera sig.

Så här gör vi: 

• välj tre långa ord ur din bok (med långa ord räknas ord som innehåller sju eller fler bokstäver)
• Skriv av en mening ur din bok
• Skriv av en fråga ur din bok

När detta är gjort ska alla elever få berätta om sina ord. Låt det här ta tid. Skynda inte igenom. Det vi gör är att faktiskt dela böckernas ordförråd. Något viktigare kan vi inte göra. När alla elever fått säga sina ord går vi över till en mening ur boken. På samma sätt som tidigare får alla elever läsa upp sin mening ur boken. När det är gjort kommer vi till böckernas frågor. Alla elever får läsa upp sin fråga.

Eleverna skriver av korrekt, får med sig skiljetecken, stor bokstav och får dessutom välja ord, välja innehåll samt dela med sig till sina klasskamrater. Det är många moment i detta innehåll. Framförallt är det generöst och böckerna utgör källorna.

Så här såg det ut när lärarna prövade. De började med att skriva:

ORD ur BOK 1: 

imponerat

fruktade

ytterdörren

MENING UR BOK 1:

”Innanför den enkla dörren fanns en klädhängare och ett skoställ.”

FRÅGA UR BOK 1:

– Men det fanns inga regler för hur man får hygga ner träd?

Sammantaget arbetade lärarna med böckernas ordförråd, stavning, meningsuppbyggnad, grammatik, frågeställningar, citattecken, skiljetecken, läsning, skrivning och uppläsning.

Orden vi fick av böckerna:

• fortfarande
• låtsaskompis
• dörröppningen
• favoritgodiset
• fängelse
• morötterna
• konstigaste
• låtsassyskon
• våningssäng
• försvunnen
• välbekanta
• snyftningar
• sommarregn
• missnöjt
• reflektion
• diskhandduken
• pappersrester
• garderoberna
• kompisar
• fullproppad
• gemensamma
• imponerat
• fruktade
• ytterdörren

Det här gör att ordförrådet får utrymme i klassrummet. Orden blir avskrivna, upplästa och kan lånas ut till klasskamrater och lärare om de synliggörs. Det viktiga är att vi låter orden bli upplästa och att vi sätter värde på att upptäcka ord.

Meningarna vi fick av böckerna

• Jordkällarens råkyla fick mig att rysa.
• Det tog några sekunder innan hon förstod.
• Innanför den enkla dörren fanns en klädhängare.
• Sammetssoffor och små fåtöljer.
• Då är de i alla fall vilse tillsammans.
• Och så tänkte hon på vad hon ska bli när hon blir stor.
• Där är Åke.
• Han pillade loss en flik av tapeten och drog långsamt av stora remsor.

De här meningarna kan läraren skriva ner på en digital sida så att meningarna kan projiceras på whiteboarden. Det kan läraren göra under tiden de sägs. Då ser eleverna hur läraren skriver av men också hur läraren lyssnar.

När meningarna är väl synliga för alla kan man utmana eleverna att två och två sätta ihop minst tre meningar så att dessa tillsammans bildar en berättelse. Ofta brukar eleverna vilja få ihop samtliga meningar och klurar på vilken ordning meningarna måste komma.

Frågorna vi fick av böckerna

• – Är tanten här?
• – Ni kanske vill hjälpa mig att ta hand om Frosti?
• – Alva, vad gör du där inne?
• – Har du också gått vilse?
• – Har du sett mina tofflor?
• – Har du nåt förstoringsglas?
• – Var bor du?
• – Vill ni kolla på film?

Frågorna gör att ordföljden blir en annan än då vi skriver av en mening. Frågor som ställs av någon inleds ofta med talstreck och därefter kommer själva frågan. Frågan avslutas med frågetecken. När man identifierar en fråga i texten kan man börja med att leta efter ett frågetecken. Frågorna är ofta skrivna som talspråk. Det betyder att man kan diskutera talspråket och stavningen. Talspråket ”kolla” och skriftspråket ”kontrollera/titta/se på”.

Detta innehåll får vi av författarna. Alla klasskamrater bidrar till dagens ord, dagens meningar och dagens frågor.

Låt detta innehåll bli en vardaglig del av läsningen. Det betyder att den inte ska handla om att lyckas utan mer av att dela. Läraren kan vara den som förmedlar ordet men utan att säga så mycket. Det är en generös möjlighet för eleverna att tillägna sig språket, skriva mer och få upptäcka hur språket byggs upp och skiljetecken används. Det ska du som lärare veta. Bjud in eleverna och låt dem dela med sig av böckernas innehåll. Lyssna och ta emot.

Böckerna som bidrog till våra ord, våra meningar och vår frågor var:

• Kompisar av misstag
• Nelly Rapp och skogsfrun
• Kuben
• Skräckslagen. Storasyster.
• Vilse
• Alva och familjen låtsas
• Märta och rymmarhästen
• Kuben 

Boken jag läser här hemma, den som ligger uppslagen på mitt köksbord delar generöst med sig till er:

Tre ord:

• kadmium
• blodvåta
• näsdropp

En mening: 

Utanför trampas nysnön snart till slask av salta stövlar.

En fråga: Hittar ingen fråga. (Så kan det också vara).

Boken jag läser är Lofoten. Författaren Lars Lerin.

GENSVAR PÅ DENNA UNDERVISNING KOMMER FRÅN MULLSJÖ ÅRSKURS 3

För att åskådliggöra hur eleverna skriver låter jag er ta del av de lärare som arbetar i Mullsjö. De, Anki Källman och Anneli Wahlsten, brukar pröva de undervisningsmodeller jag skapat och själv utvecklat. Så här ser det ut i en årskurs tre. De har fått särskilda böcker att skriva just de här innehållen i. Dessutom tar de hem sina skrivböcker och läser upp för föräldrarna därhemma.

Som sagt. Det här kan man göra oavsett årskurs. Böckerna har olika innehåll och orden i dem är många. Frågorna likaså. Meningarna fyller upp hela boken. Skapar äventyr, tankar och känslor. Så generöst är det.

Hej HOPP kära kollegor

Anne-Marie Körling