Ansvaret att skriva en pedagogisk kartläggning

 

Jag skriver en pedagogisk kartläggning rörande en elev. Frågorna jag fått är många och ibland styrande med sitt innehåll. Jag gjorde en utredning rörande utredningar en gång och fann att de pedagogiska kartläggningarna var fåordiga och ofta ganska innehöll känslor som ibland smittade kartläggningen. Nu sitter jag här med en mängd frågor och fyra rader att skriva på. Jag känner ansvaret och vikten av att vara saklig och noga ge information om det eleven kan och gör och inte endast fokusera på de problem eleven har. Detta dokument ska utgöra en möjlighet för eleven och inte vara en fullständig bild av vem eleven är. Detta ska vara, tillsammans med andra utredningar, ge en bild av hur eleven kan få hjälp, stöd och förutsättningar. Det är ett mycket stort ansvar att skriva svar på dessa frågor. Jag måste också ha underlag som visar exempel på det jag skriver samt se till hur och vad jag undervisar om. Jag kan inte skriva; Det går bra. En pedagogisk kartläggning är inte ett stumt dokument utan ett levande.

Språket, lärarkompetensen och skolan

Jag tänker också på den tid jag behöver för att skriva. Det här är inget någon lärare kan göra över en kafferast. Jag har nu arbetat i tre timmar med kartläggningen och är halvvägs. Jag tror det är viktigt att vi berättar om detta arbete som också presenterar skolan, språket och lärarens kompetens. Det är inte bara en kartläggning utan också en presentation av skolans värdegrund, tolerans och förmåga att bedöma sakligt.

 

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling

Det här inlägget postades i Ansvaret, Barns rättigheter, Formativ bedömning, Kommunikationen, Lärarens språk, Om jag vore rektor, Ordförrådet, Pedagogiska samtal, Skolrättigheter, Styrdokumenten och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.