Lektion: Om att lägga sig i och veta bättre.

Postat den 10/03/2015 av Anne-Marie Körling

Att se andras fotografier, läsa andras texter, se andras arbeten väcker också tankar om vad man själv skulle vilja ändra, göra eller vad man själv kanske kunde göra bättre. I tanken är man den som kan göra det, något bättre än det man ser. Nyss tittade jag på ett fotografi där jag funderade över kompositionen och fann att jag minsann skulle göra det på ett lite annorlunda sätt. I och med att jag tänker och funderar är jag också lärande. Jag vet inte bättre och jag kan inte göra det jag tänker att jag kan. Jag har ett fotografi framför mig som gör mig lärande och funderande. Då jag själv fotograferar kommer det ta mig lång tid och många, många fotografier innan jag lärt mig. Men att jag kan se i andra det jag själv vill göra är en lärande väg. Den är inte kritisk i den bemärkelsen att man vill slå ned på någon annans arbete utan tvärtom man utvecklar sitt seende och sitt lärande för att man får tänka runt det man tidigare inte tänkt och funderat kring. Från orden och tanken är det lång och mödosam väg till den egna visionen om det man vill lära och faktiskt slutligen göra.

Jag lät min elever göra inslag i författares texter och därigenom upptäcka sin egen skrivarådra.

Detta elevarbete är från 2003. Årskurs fyra.

P1130278P1130279


Inlägg som berör samma teman:

  1. Lektionsidéer: Fråga för att få svar? Fråga för att få veta?
  2. Lgr 11: Bättre fokus på tysta elever
  3. Att tro sig veta och skapa sanningar
Publicerat i Kollegialt lärande, Kommunikationen, Läraryrket och lärarrollen, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning | Etiketter , , | 2 kommentarer

Meningar att modella

Postat den 09/03/2015 av Anne-Marie Körling

”Vuxna säger så konstiga saker.”

Jag brukar modells meningar ur böcker. Det betyder att jag lyfter fram en mening ur boken så att eleverna kan tänka kring den. Jag säger inte vad jag tycker om meningen eller vilka bilder jag får. Jag berättar inte att jag tycker om den eller trasslar in mig i egna värderingar som eleverna måste ta hänsyn till. Meningarna kan möta eleverna då de kommer in i klassrummet. Texterna får finnas synliga och delbara. Det finns något att läsa för eleverna. Inte bara en redogörelse för vad de ska göra under dagen. Jag tänker alltid att skolan ska vara generös. Ge och vidga. Litteraturen har mängder av meningar att ge eleverna.

Nu läser jag de två bilderböckerna Hermans sommar  och Hermans hemlighet av Stian Hole. Ur Hermans hemlighet hämtar jag de här meningarna:

  • ”En gång såg jag två myror som bar en vattendroppe mellan sig”
  • ”Det enda de hör är vinden som susar i trädkronorna och en hackspett långt borta.

Ur Hermans sommar hämtar jag de här meningarna:

  • Vuxna säger så konstiga saker.
  • Dessutom kan de redan läsa och stava till rabarber både framlänges och baklänges.
  • Hon tar upp en borste ur väskan och kammar det silvergrå håret som glänser i solen.

Det betyder att eleverna får möta korta texter och de får tänka om dem. Min erfarenhet är att de alltid börjar prata om det jag skrivit upp på tavlan. Och det är precis vad de ska göra.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Lgr 11: Starka meningar att undersöka i praktiken
  2. Lektionsidé: Fyra meningar ur en bok blir egen text
  3. Lektionsförslag: Kittla hjärnan med en rolig ingång i boken!
Publicerat i Boken i undervisningen, Kommunikationen, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning | Etiketter , , , | Kommentarer inaktiverade för Meningar att modella

Att stötta vid läsövergångar – från en bok till en annan

Postat den 09/03/2015 av Anne-Marie Körling

Iris Karlssons värsta sommarlov omslag

Elever läser serier. Bok efter bok läser de. De känner igen författarens sätt att skriva och de vet ungefär vad de ska få möta. Så en dag slutar boken och eleven har inget mer att läsa. Då kan man säga att eleven kan läsa om samma serie igen. Det är gott att läsa om böcker. Man ser nya världar och man upptäcker saker man inte upptäckte första gången.

Då eleven läst färdigt är eleven villrådig. Vet inte vilken bok eleven ska läsa. Det gäller att vara där med eleven och visa på mängder av böcker, högläsa delar ur de böckerna man föreslår och verkligen förstå att eleven lämnat något tryggt bakom sig för ett äventyr framför sig.

Det är därför högläsning alltid möjliggör för eleverna att välja böcker. Läraren läser högt ur böcker eleverna ännu inte kan läsa eller har upptäckt att läsa. Jag brukade läsa högt vid varje lektionsstart, då valde eleverna ut stycken ur sina böcker och jag läste dessa korta stycken vilket bidrog till att eleverna fick kännedom om andra böcker och kunde få någon slags horisont för vilken bok de ville läsa härnäst.

Hur som helst – alla övergångar från något till något annat kräver något av oss. Vi lämnar något bakom oss för att ta oss an något som lockar framför oss. Hur vi gör är olika och att vi behöver stöd och stöttning när vi gör det likaså.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Från gemensamt lyssnande till självständig läsning
  2. Om att locka till läsning; Det här finns att läsa, lyssna till
  3. Att göra slut med läsandet och att bli ihop med en bok
Publicerat i Boken i undervisningen, Hinder för lärande, Högläsning | Etiketter , , , | Kommentarer inaktiverade för Att stötta vid läsövergångar – från en bok till en annan

Högarna. De växer med åren.

Postat den 08/03/2015 av Anne-Marie Körling

Ordnandeet

– Högarna, tänker jag. Så höga de är. Då börjar jag ordna med någon hög som blivit alldeles för hög. Går igenom. Skapar två nya högar av den hög jag hade. Den där högen hör ihop med det där. Den andra hör ihop med något annat. Två högar av en hög. Och högarna med böcker – de tornar upp sig där jag sitter som vandrade de mig till mötes – läggs vid sidan av efter att de bläddrats igenom, lästa för en stund.

Jag tänker på en dikt jag läste för länge sedan. Om att ordna med böckerna. Orden lästa för länge sedan och diktboken sedan länge i bokhyllan. Jag erinrar mig författaren. Hämtar boken. Bläddrar i den. Bokhögen växer sig högre och högre med åren.


Inlägg som berör samma teman:

  1. De fria frågornas funderingar!
  2. Körlings Ordspråk: Att kliva av en hög häst
  3. Lång … sam … het
Publicerat i Skriver om ditt och datt | Kommentarer inaktiverade för Högarna. De växer med åren.

Just den pennan, den skrivboken och just den ordningen

Postat den 08/03/2015 av Anne-Marie Körling

mina_hand_skriver_a_m_1190193080_1222344

Då jag ska skriva börjar jag med allt annat än skrivandet. Jag går omkring och ordnar i boet. Kläderna som samlats i högar hängs in i de ordnade skåpen, väggen bakom kaffemaskinen tvättas av och en låda med allt-möjligt-i städas och undersöks. Jag ordnar i det yttre för att kunna skriva. Ingen ser mitt skrivande men jag har börjat skriva.

Jag läser Niklas Rådströms bok ”Slas” 2011, s 93 ff:

”Listan kan göras oändlig på hur författare ser skrivandet som oöverstigligt utan just den pennan. just den anteckningsboken, just den skrivmaskinen och just det kaffet, och konstnärer som inte klarar sig utan en särskild terpentin, en speciell pensel, ett bestämt gräng i papperet, ett alldeles specifikt ljus i ateljén. Varje konstnär jag känner har egenuppfunna ritualer för att varje dag erövra arbetsplatsen, arbetsron och arbetsglädjen genom att vid ett givet ögonblick koka en kanna te, placera ut arbetsmaterialet i en närmast ceremoniell ordning i ett dagligt upprepat mönster,, doppa en skorpa i det nybyggda teet, lägga en patiens och ur hur nära den är att gå ut få en vink om hur arbetsdagen kommer att bli.

Jag tror det var Lars Forssell som en gång menade att allt skapande väcker i lika stor utsträckning lust som skräck och att vad det handlar om är att övervinna skräcken utan att förlora lusten.”

Då jag skriver av det här stycket inser jag att det är tre meningar. Tre långa berättande meningar. Ett konststycke. Och jag undrar hur många promenader som vandrats och pennor som lagts i ordning innan dessa blivit till.

Jag tänker på eleverna i klassrummet som utan att få väcka sina funderingar till livs får uppgifter att göra bums.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Framtidstanke: Hur ser läraryrket ut om tre år?
  2. Den välfyllda hjärnan och förhållningssättet
  3. Om tangentbordet och pennan!
Publicerat i Strategier | Etiketter , , , , | Kommentarer inaktiverade för Just den pennan, den skrivboken och just den ordningen

Årets ridlärare

Postat den 07/03/2015 av Anne-Marie Körling

P1090374-002

Läser lokaltidningen Söderort 7 mars-13 mars 2015 där det berättas om

”Årets ridlärare”

Jag läser artikeln och funderar över de egenskaper jag kan lyfta fram som gör läraren till en bra ridlärare:

  • noggrann med att alla elever har det de behöver
  • går omkring och hjälper där de behövs
  • berättar om det läraren gör för att förtydliga hur och vad
  • har koll på de små detaljerna
  • ger aldrig upp
  • tycker om sitt arbete
  • kan sätta ihop rätt ryttare med rätt häst
  • har förebilder i andra ridlärare
  • förmåga att se till den lärandes engagemang och förmåga
  • vill fortbilda sig

Så här löd nomineringen: ”en precis och känslig blick för var och en av sina elever, såväl som för hästarna … ger aldrig upp hoppet trots att det kan ta åratal att få till det där extra svåra momentet.”

Gratulerar både elever och ridlärare!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Läraren som ska
  2. Elevers berättelser
  3. Läraren är resursen
Publicerat i Kollegialt lärande, Läraryrket och lärarrollen | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för Årets ridlärare

Inte en undervisning utan flera

Postat den 07/03/2015 av Anne-Marie Körling

VÄGLEDD LÄSNING

 

 

 

 

 

 

 

I alla mina klassrum har jag funderat över hur jag ska undervisa och hur jag ska möjliggöra för att undervisa i olika konstellationer. Det handlar om att alltid undervisa men att undervisa i olika konstellationer. Undervisningen ska vara sammanhållen och beröra det innehåll jag lyft fram för eleverna. Därför undervisar jag i många konstellationer, ofta i en och samma lektion:

  • helklassundervisning
  • halvklassundervisning
  • gruppundervisning
  • parundervisning
  • en-till-en-undervisning

Detta arbete att genomföra denna organisation kräver att man ger eleverna möjlighet att förstå vilken undervisning eleverna kan få i klassrummet. Undervisningen är heller inte för de som behöver utan för alla. Tanken är att jag som lärare problematiserar elevernas tänkande och samspelar med deras förståelse så att den blir djupare eller att den kan begripas genom att eleverna får berätta och tala om hur de förstår. Frågorna som möjliggör undervisningen ingår i planeringen av lektionen. I Kiwimetoden, 2006, skriver jag om undervisningens olika möjligheter.

Med undervisning avses ett utvalt område som eleverna ska få upptäcka, lära, utforska, samtala och dela lärandet tillsammans med lärare och klasskamrater. Med undervisning menar jag att jag håller i det innehållet och ger eleverna möjlighet att lära sig genom det. Fotografiet är från 2004.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Om eget arbete till pågående undervisning i klassrummet
  2. Strukturerad undervisning – Javisst Kiwi har erbjudit detta i flera år!
  3. Undervisning – den viktigaste resursen
Publicerat i Föreläsningar jag ger, Undervisningen | Kommentarer inaktiverade för Inte en undervisning utan flera