Privatekonomi – ett ämne för skolan

Körling fotograferar 2014

Jo, det finns i skolan. Om ekonomi och om att vara konsument. Men det krävs mer av innehåll för att göra eleverna redo för den tuffa ekonomiska värld de kliver ut i. Jag har länge efterlyst en plan för hur vi verkligen ger eleverna de redskap de behöver. Idag läser jag hur Maria Crofts i en krönika lyfter behovet av att mer kunskaper om skulder behövs.  Det finns oändliga ekonomiska fällor där finstilta texter vänder sin ovänliga sida till men lämnar utrymme till en namnteckning så att ett kontrakt kan upprättas.

  • Vad innebär det att skuldsätta sig?
  • Vad betyder det att vara skuldsatt?
  • Hur påverkar räntorna och ränteläget?
  • Hur bygger man upp en ekonomi?
  • Och sms-lån, vad är de för lån?

Det kan vara en väg att diskutera strategier för att inte köpa, inte handla, inte skuldsätta sig för att köpa småsaker.  Man kan exempelvis hindra sig själv från att köpa eller göra av med pengar genom att:

  • lämna bankkortet hemma några dagar i veckan och fundera vad det gör med den ekonomiska insikten?
  • Räkna ut månadskostnaden för det där dagliga inköpet man gör, den där korven och drickan på väg hem från skolan? Eller årsutgiften för samma vana och inköp?
  • Faktiska pengar i handen – hur mycket har jag att röra mig med?
  • Göra en budget? Till vad måste pengarna gå först innan jag kan göra det jag önskar och vill?
Publicerat i Undervisningen | Etiketter , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Privatekonomi – ett ämne för skolan

”Men de allra största hjältarna är lärarna”

Körling fotograferar 2014

Jag läser om DNA-jakten och blir nyfiken, intresserad och funderar över den inkludering skolan behöver för att verka för ett lärande som samspelar med samhället i stort, likaså forskningen som inte heller bör isoleras utan sammanföras med de unga.

”Och förvisso kan vetenskapen leva sitt eget liv långt från det omgivande samhället. Men avståndet går att överbrygga, så att till och med trettonåringar kan hjälpa forskare på riktigt.”

Lära sig för att man behövs. Lära sig för att man kan bidra med något. Lära sig för att mötas i språket. Lära sig för att man kan vara ett led i utvecklingen. Att samverka och samlära mellan skola, museum och vetenskapen.

Jag läser i Dagens Nyheter och Karin Bojs krönika ”Med sill och strömming i livets hårda skola” den 29 november 2014. Jag läser om en väv av samspel där eleverna bidrar och deltar:

”Personalen på museet har jobbat hårt för att jämka forskarnas världsbild och skolornas verklighet. Men de största hjältarna är lärarna, som har divit på detta avancerade projekt. De har gjort så mycket mer av sitt jobb än vad som förväntas av dem. De är föredömen att inspireras av – för oss alla.

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Etiketter , , , , | Kommentarer inaktiverade för ”Men de allra största hjältarna är lärarna”

När något går sönder

P1250913

Den gick bara sönder. I mina händer. Då jag rörde vid den. Den gick bara sönder. Jag gick genast och berättade att jag gjort sönder något. Djupt ledsen över det som hänt. Och kära nån sa någon. Kära nån, kära nån. Det måste vara hemskt för dig att det drabbade dig. Kan du slå det ur hågen. Glöm händelsen. Saker och ting går sönder. Ibland rår vi inte på det.

Som muminvärlden. Där sylten tappas, glasburken går sönder och inget farligt händer, ingen skuld som lägger sordin på den uppriktiga sorgen över att ha tappat något värdefullt. Det sker utan att vi menar det. Saker och ting går sönder.

Publicerat i Skriver om ditt och datt | Kommentarer inaktiverade för När något går sönder

Ordböcker och bevingade ord

P1250554

Idag har jag läst ordböcker. Blir förvånad ibland. Över ordet pärlemor till exempel. Att namnet betyder pärlornas moder. Sen har jag smakat på ordet kryddkramhandlare. Så har min dag förflutit.

Publicerat i Ordförrådet | Kommentarer inaktiverade för Ordböcker och bevingade ord

”Bered en väg för herren”

Bereden väg för Herran! Berg, sjunken, djup stån opp!
Han kommer, han som fjärran var sedd av färdrens hopp.
Rättfärdighetens förste, av Davids hus den störste.
Välsignad vare han som kom i Herrens namn.

Guds folk, för dig han träder, en evig konung opp.
Strö palmer, bred ut kläder, sjung ditt uppfyllda hopp.
Guds löften äro sanna, nu ropa: Hosianna!
Välsignad vare han som kom i Herrens namn.

Gör dina portar vida för Herrens härlighet.
Se, folken kring dig bida att nå din salighet.
Kring jordens länder alla skall denna lovsång skalla:
Välsignad vare han som kom i Herrens namn.

I skolan hade man sagt oss att vi skulle öva på Bered en väg för herran då alla elever skulle sjunga den i kyrkan. Mina elever gick i årskurs ett. De sjöng och de frågade. Inte mycket förstod de. Det slutade med att vi spelade upp psalmen som ett kollektivt drama. Sedan fortsatte vi med Carl Michael Bellman och Cornelis Vreeswijk. Vi dramatiserade även Evert Taube och Den glade bagaren. Det blev dramatiska sånger där texterna skapade rörelser. Vi skrattade mycket åt hur vi förstod och hur olika vi gestaltade sångerna.

Publicerat i Musik | Kommentarer inaktiverade för ”Bered en väg för herren”

Vi blev två

Körling fotograferar 2014

En tjej gick förbi fyra killar. Hora sa de. Flickan fick höra ordet fyra gånger då hon passerade dem. Jag sa ifrån. Pojkarna försvann. Flickan satt ensam. Det ledsna ansiktet berättade. Axlarnas kuvade fall. All skam. Ensam med ett ansikte som nyss förlorat sig själv, i andras ögon blivit något,  att vara en sådan man kan säga hora till. Och inte kunna svara emot. Inte veta hur man säger till.

Vuxna brukar inte reagera sa flickan. Men det går inte att vänja sig vid det här. Flickan tittade upp mot mig. Ensam, tänkte jag. Jag sa: om du är hora är jag också hora. Då löstes något upp i flickans ansikte, nyfikna ögonen såg på mig, sen kom skrattet, leendet och en slags styrka inifrån, en slags styrka som möjliggörs då ensamheten är bryts.

Då bördan delas, då skammen fördelas, då kan vi ta loven av de där känslorna som orden förpassar oss till av maktlösheten där vi inte förmår höja rösten och ta upp kampen för att ryggraden för en stund inte finns där. Att bli två och förbli ihop.

 

 

Publicerat i Ordförrådet, Värdegrunden | Kommentarer inaktiverade för Vi blev två

Det var lästider det! Om att läsa eller inte läsa!

Detta fick jag mig berättat:

Minns vår skolbibliotekarie med glädje. Han lutade sig över utlåningsdisken och viskade … du får låna så många böcker du vill! Till saken hör att man bara fick låna fem böcker i veckan när man gick i femte klass. Fem böcker räckte ju inte en hel vecka för en bokslukare. 

Pappa frågade vår klassföreståndare om det var nyttigt att läsa så mycket som jag gjorde. Det tyckte hon tack och lov!

Publicerat i Litteratur och läsning, Ovan trädtopparna, Skolrättigheter, Synligt läsande | Kommentarer inaktiverade för Det var lästider det! Om att läsa eller inte läsa!