Anne-Marie Körling

Jag fick en fråga: Hur gör man då man läser högt?

Jag minns att jag initierade högläsning på Lärarhögskolan. Att vi lärarkandidater skulle välja en text att högläsa för varandra. Då tänkte jag inte på konsten att läsa högt utan mer att vi skulle lära oss läsa inför andra och att dela innehåll med varandra. Det var inte en självklar sak att läsa högt för andra upptäckte vi då. Jag minns fortfarande den högläsningen vi gjorde där med blandade känslor. För där jag var säker var andra osäkra. Vi jämförde oss med våra förmågor och glömde själva syftet med att dela innehåll och lära oss. Därför förstår jag frågan som är ställd. Jag funderar också över alla dessa frågor vi behöver få ställa inför andra, den att vi vill lära oss. Jag välkomnar frågan.

Jag tänker så här:

• Valet av högläsningsbok måste vara högläsarens eget val till en början. Den bok man själv tycker om är därför den bästa läromästaren att högläsa ur. Känslorna för boken är redan etablerade av högläsaren. Högläsaren känner också texten, har förståelse för den. Den boken skulle jag välja att högläsa i skolan. 

• Att öva att högläsa korta stycken högt för sig själv. Att höra sin röst förmedla en text kan ibland låta högtidligt och lite främmande. Därför är det viktigt att öva sig att lyssna till den egna rösten som läser en text.

• Att läsa tydligt och långsamt. Som tyst läsare läser man fortare än om man högläser den. Det tar längre tid att högläsa. Det betyder också att man under tiden man högläser lär sig att läsa i förväg, man ser vad nästa mening innehåller under det att man uttalar den första. Det gör det möjligt att dramatisera texten med rösten. Man kan låta arg, glad, bitter och man kan mumla, skrika eller viska för att texten berättar det.

• Dramatisera med variation med hjälp av rösten. Ju mer man högläser ju mer lär man sig om samspelet mellan text, sig själv som högläsare och de som lyssnar. Man blir också modigare för att lyssnarna gör något med högläsaren. Den som högläser kan lyfta blicken ur boken, läsa en rad ur minnet, och ha ögonkontakt med de som lyssnar. Det gör att läraren blir texten och skapar relation till texten via sin blick och kontakt med eleverna.

• Välj berättelser ur som du börjar och slutar under samma stund. Det gör att du kan läsa fler böcker.

• Högläs matematiktexter och faktatexter. Skolspråket ska också högläsas. Finnas i rummet. Alla ord givna ur lärarens mun, från bok till rumslighet.

• Utbilda eleverna i att lyssna. Ofta får eleverna höra att de ska lyssna. Ofta säger vi det till dem. En högläsare ger eleverna något att lyssna till. Om man har problem med elever som stör, fortsätt bara att läsa, de kommer till berättelsen. Det är inte heller högläsaren som är ansvarig innehållet, innehållet är givet högläsaren av författaren. Därför är läraren en förmedlare och det brukar befria om eleverna säger: Vad tråkigt! Det behöver man inte ta så ordagrant om eleverna säger det. De är ännu inte vana att få berättelser och vet inte vad som är att vänta. Ge, ge och ge mer och om igen.

• Våga högläsa samma text om och om igen. I en klass jag hade valde eleverna ut en sida de önskade att jag skulle läsa varje dag, varje början på en lektion. Högläsningen tog 1 min och 30 sekunder. Det gjorde att lektionerna började på en gång, alla kom in förväntansfulla och ville snabbt att jag skulle börja läsa. Det gjorde att jag alltid högläste texter vid varje lektionsstart. Omläsningar måste vi öva oss i. Omläsningar gör att texten går att förstå på flera plan, ur olika djup, genom skikt efter skikt och läsaren och lyssnaren tillåts upptäcka samspelet såväl med texten som vad texten gör med lyssnarens inre.

Nu har jag berättat hur man högläser. Jag har flera variationer av högläsning, bland annat – read out, think out – en högläsning som gör att eleverna får möta lärarens lässtrategier. En annan högläsningsform är den modellande skriftliga högläsningen – eleverna får läsa med i muntlig skrivning – ett begrepp jag myntat. Jag har andra högläsningar också. De har utvecklats genom att eleverna påverkat, medverkat och jag själv har utbildat mig genom att göra och tänka om det jag gör.

Jag önskar er alla lycka till!