Att lära sig simma och några tankar om torrsim

548288_375984182478494_930679798_n

Det lilla barnet ska lära sig simma. Barnet kryper ihop för att barnet är lite rädd. Jag ser hur barnet måste lära sig att ta rörelserna, för att ta plats i vattnet, för att bli större. Då man inte kan gör man sig liten. Det fungerar inte i vatten. Man måste göra sig större. Benen måste ta ut tagen och armarna måste föra vattnet åt sidan. Händerna vinklas för att inte ge motstånd då man förs framåt, kupas när vattnet ska skjutas åt sidan.

Jag tänker på att ta plats. Att lära sig simma är att ta plats. Vi kan inte vara små i vattnet. Vi måste vara stora, göra oss större, ut med benen och armarna. Stora, vida och lugna rörelser. Vi måste röra oss.

Då jag var barn lärde jag mig simma genom att min pappa kastade i mig i vattnet. På det djupa. Jag sprattlade med ben och armar, vattnet upplevde jag inte bära mig, jag sjönk om jag inte sprattlade. Jag sprattlade för livet. Den dryga meter jag hade att röra mig mot badkanten var lång och farlig. Pappa stod på bassängkanten och sa att jag kunde simma. Inte lärde jag mig simma genom min pappas idé om hur det skulle gå till. Rädslan gjorde mig liten. Som liten var risken stor för att jag skulle hamna under vatten.

Jag lärde mig simma genom att öva torrsim vid bassängkanten. Jag lärde mig att göra fina benrörelser och fina armrörelser. Vi satt i solskenet och vattnet glittrade så där som vatten gör då man sitter och tittar på det. Vi satt i sanden och gjorde simmönster. Läraren justerade våra armar om vi inte satte händerna ihop och benen de skulle vi sträcka ut och så tillbaka så att vi blev små grodor. Sen var det i vattnet. Där var vi på det grunda. En fot i botten och ett ben i en slags låtsassim. Otrygga och samtidigt modiga. Kallsupar efter kallsupar under att läraren manade på att simma längs den långa bryggkanten. När vi kunde fick vi avancera till bryggans andra sida och öva på det djupa. Då behövdes läraren. Hon gick bredvid mig då jag simmade. Hon höll ett skaft i vattnet, på den en ring, som man kunde knipa fast vid då man blev rädd. När det stora äventyret att simma väl var mitt eget simmade jag oftast där det fanns en botten att genast sätta ned fötterna på.

Det är det där med att ta plats. Simkunskaperna ger oss plats. Vi svävar utsträckta i vattnet och vattnet bär oss. Armarna sträcker sig längre än vi annars når och benen och fötterna behöver inte bära utan kan arbeta i en annan kroppsställning. Jag tänker på det då jag simmar. Utrymmet jag tar. Utrymmet den simmande behöver.

Jag talade med lärare om vikten av torrsim inom lärarkåren. Den att öva sig i att ta plats. Sträcka ut armarna i låtsassimtag. Sträcka på benen. Ta fart genom att bli större. Vi skrattade lite åt liknelsen. Men när läraren prövade att göra ett torrsim i skolan blev rörelserna stora och behövde utrymme och avstånd. Ja… det är mina tankar om torrsim och att lära sig simma. En som rör sig i vatten måste ta plats. En som rör sig i skolan måste också få göra det.!

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Etiketter , , , , | Kommentarer inaktiverade för Att lära sig simma och några tankar om torrsim

Högläs för ditt nyfödda barn!

Eva Ericssons teckning och bild

Under 1980-talet skulle man sjunga för sitt ofödda barn och sitt nyfödda barn. Det tycker jag naturligtvis att man ska göra också under 2010-talet. För att man skriver att man ska högläsa för sitt nyfödda barn behöver man inte sluta sjunga för det.

Jag högläste för mitt nyfödda barn. Orden skriftlika och rösten i behaglig berättarton. Jag högläste för storasyster. Att det nyfödda barnet fick höra sagor tidigt tänkte jag inte på som en början till att lära sig läsa. Jag tror inte heller att jag idag skulle tänka så om mitt nyfödda barn, att jag skulle läsa för att göra nytta. Jag skulle läsa för att jag läste och att jag själv tyckte om det. Jag skulle läsa för att upphäva allt av tid, skapa ett här och nu, där allt det spännande kunde delas mellan oss på olika sätt. Jag skulle dra in doften av mitt barns hår mellan högläsningsraderna och jag skulle känna mitt barns skratt mot min arm då jag läste om något tokigt som mitt barn skulle finna roligt och som jag skulle älska för att mitt barn skrattade så gott åt det.

Det som en förälder ger för stunden, utan att se nyttan med det, utan för att själva stunden är viktig och den stora gemenskapen för några minuter så avgörande för allt det som ska komma. Alla stunder vi kan vila oss i, stänga dörren till vuxenmåsten och bestämmartider, för att kliva ned i berättelsen som tar oss långt bort på en gemensam resa där vi, läsare och lyssnare, stannar tiden och bara är där vi är. I boken! Den nyfödda läsupplevelsen!

 

Publicerat i Boken i undervisningen | 1 kommentar

Sju skolönskningar under en lärares huvudkudde

P1200520

Sju midsommarönskningar att lägga under en lärares huvudkudde:

  • En skoldebatt där lärarna känner igen sig och som ger framtidshopp
  • En höststart som präglas av inre arbetslust och omvärldens nyfikenhet
  • En skola som blir sedd i ljuset av sin strävan och sina ansträngningar
  • Ett kollegium som medverkar, påverkar, stöttar, utmanar och delar i skolan
  • En inre pedagogisk diskussion i skolan där lärare väljer perspektiv från nedåtgående till ett lärande perspektiv som möjliggör för skolans tak att lyfta högt.
  • En omtanke om lärandet i klassrummet där frågan vad och hur vi lär oss ständigt är på tapeten
  • Att i klassrummet räkna med att elevernas frågor har en grund i deras vetgirighet och att läraren känner sin vikt i guld och att den glansen strålar stolt mot och med eleverna
Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | 1 kommentar

Läraren som ska

Körling fotograferar 2012

Jag läser många pedagogiska texter. Och jag läser om läraren som ska:

  • läraren ska tro på elevens vilja och förmåga
  • läraren ska se vad eleven har för möjligheter att utveckla sina förmågor och kunskaper
  • läraren ska variera sina lektioner så att alla elever kan följa och delta
  • läraren ska …

Det är så vackra ord om läraryrket. Men läraren själv åtnjuter inte samma omtanke. För att lyckas göra allt det som krävs för elevernas lärande måste läraren också få takhöjd där tillit och utmanande frågeställningar möjliggör för läraren att utveckla sin förmåga och sina kunskaper där tilltron för läraryrket är hög både hos läraren och omvärlden.

 

 

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Läraren som ska

Lärare behöver en brödrost

Körling fotograferar 2013

– Jag tror jag vet vad skola är, sa någon som inte är i skolan. Jag blev alldeles tyst. Hur kan någon utanför skolan veta vad skola är då jag som är innanför den inte kan beskriva den, famna den eller förstå den. Att säga att man vet vad skola är gör den som säger det till någon som har överblick. Den som säger att han vet något om skolan och inte behöver höra om den har satt sig på en hög häst. Alla som tror att de vet något om skolan, alla de som fritt kan prata om den, tycka, tänka, lösa och göra skolan till en plats som inte förmår något själv sitter på en häst.

Och utifrån kan man berätta vad som löser skolans problem, utifrån kan man bedöma en lärare, utifrån kan man säga att om skolan bara gjorde så här eller så här skulle det ordna sig, om bara eleverna inte hade kepsar på sig och om bara lärarna stod bakom sina katedrar och gjorde det lärare ska göra. Och så berättar man om lösningarna! Och lösningarna kommer utifrån en bristsyn, lösningarna behövs för skolan själv kan inte.  Att inte en gång kliva ned från hästen för att fråga en lärare vad läraren behöver. Att inte en endaste gång lyssna till vad lärare önskar sig för att bättre verka som lärare.

Jag tänker på brödrosten. Må det vara en myt om en brödrost och ett hotell med sjunkande antal gäster. Frukostvärdinnan hade upptäckt att gästerna saknade rostat bröd till frukost och hade därför frågat om det gick att köpa en brödrost. Frågan var så liten och togs inte på allvar. Möte efter möte frågade frukostvärdinnan om det var möjligt att köpa in en brödrost. Ingen brödrost köptes in. I gästernas utvärderingar syntes önskemål om rostat bröd till frukost. Inga brödrostar köptes in. Några säsonger senare har hotellet mycket få gäster. Grannhotellet har fler. Där får gästerna sitt rostade bröd till frukosten.

Det är kanske inte de stora investeringarna som skapar förändring. Utan de mycket små. En lärares arbetsglädje kan vara en sådan sak. Den där glädjen läraren känner för att möta sina elever och glädjen för att hittat på ett nytt sätt att presentera ett arbetsområde på. Eleverna behöver lärarens arbetsglädje och lärarens yrkeskunnande.

Läraren är den främsta resursen och den absolut viktigaste faktorn för att eleverna ska lyckas i skolan. Läraren måste få mer av föreläsningar, mer av utbildning, mer av stöd, mer av allt. Skolan måste också få mer av allt, mer uppdrag, mer utmaningar och så sänder man in saker och ting till skolan. För skolan är en plats för brist och därför en gigantisk plats att fylla. Men att ge utan att någon har begärt, att få utan att ha önska gör något med professionen och yrket.

Varför ger man oss det här? Vad är det vi inte kan? Läraren har inte formulerat några stora frågor om sina behov. Lärare har inte ens fått beskriva vad de kan och vad de vill utmanas i. Läraren är så viktigt för elevens lärande. Den avgörande faktorn för elevens framgångar i skolan.

Lärare vill ha visad tillit till sin yrkesförmåga, mer tid till att undervisa och vara med eleverna i klassrummet. Lärare vill ha en brödrost.

Publicerat i Verkligheten | 2 kommentarer

Åtgärdsprogram?

Det kunde heta utvecklingsprogram.

Ett utvecklingsprogram som har till syfte att förklara, stötta, utmana och slutligen bli något eleven kan kunna. Förklara vad eleven kan. Stötta i det eleven behöver stöttning med, utmana med andra exempel och variera då eleven börjar förstå och kan omsätta och slutligen berätta vad eleven kan – en ömsesidig förklaring. Formativt förhållningssätt under hela processen. Ja, ett åtgärdsprogram med ett annat ord.

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Åtgärdsprogram?

”Det vräker ned plingeliplong”

Körling fotograferar 2013

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sniglar går inomhus. Daggmaskar ringlar ut på asfalten. Regnet vräker ned.

Publicerat i Skriver om ditt och datt | Kommentarer inaktiverade för ”Det vräker ned plingeliplong”