Dikt: Har jag lämnat spår efter mig …

Har jag lämnat spår efter mig …

Har jag lämnat spår efter mig i den mörkblå stolen där jag satt och lyssnade till musik en dag i augusti.

Har jag lämnat spår efter mig i den borttöade snön där mina fotspår trycktes ned i gatans snömodd

Har jag lämnat spår efter mig i provhytten på Åhléns där jag provade en kjol som jag trodde passade mig.

Har jag lämnat spår efter mig den där gången då jag stod ensam på Chicagos flygplats och darrade av plötslig insikt att jag var väldigt ensam

Har jag lämnat spår efter mig den där lektionen då jag inte kunde förklara så eleverna kunde förstå

Har jag lämnat spår efter mig i min mormor och morfars trädgård där jag som liten lekte med mina kusiner

Har jag lämnat spår efter mig i den lärare jag fick som barn och som jag alltid kände kärlek till

****

Tack till Malins flippade klassrum och Tranströmers dikt. Som en elev sa: De här orden tar aldrig slut, man kan hålla på hela livet. Den går att använda till allt.

Gör en kollektiv i klassrummet. I årskurs ett. Modella själv. Låt eleverna få spontansäga rader. Skriv ned alla.

Publicerat i Kommunikationen, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning | 1 kommentar

Det muntliga: Vårkänsla

Vårkänsla kan aldrig vara ett kallt ord,

sa en elev då jag frågade om ordet. Jag deltog på en lektion där bild och dikt skulle skapas kring detta ord. Jag sa: Där har du din dikt. Jag tänkte att det börjar i det muntliga. Tanken formas i samspel med det yttre. Det uttalade orden går att tänka om. Nästa textrad föds ur den nyss sagda. Kreativitet. Vårkänsla!

Publicerat i Kommunikationen | Kommentarer inaktiverade för Det muntliga: Vårkänsla

Om jag började skolan idag … min önskelista

Om jag började i skolan idag – i en årskurs ett – skulle jag önska mig:

  • en lärare som såg glad ut
  • en lärare som berättade saker för mig och för mina klasskamrater
  • att jag fick lära känna mina klasskamrater genom lekar och genom undervisningen
  • att jag inte fick höra att jag inte kunde något utan möta nyfikenhet på det jag kan
  • att jag inte kände mig dum då jag svarade fel
  • att jag fick höra om saker jag inte vet något om

 

  • att jag fick lyssna till musik som ingen i klassen lyssnat till förrut
  • att jag fick hjälpa mina klasskamrater då de inte förstår
  • att jag fick hjälp av mina klasskamrater då jag inte förstår
  • att min lärare såg till mina försök inte till mina misslyckanden
  • att mina utvecklingssamtal gjorde mina föräldrar lyckliga och stolta
  • att det jag lär mig i skolan är viktiga saker som jag gör att jag känner mig som en lärande människa

 

  • att ämnet bild är ett viktigt ämne
  • att jag får läsa böcker som jag tycker om att läsa och att min lärare är nyfiken på den bok jag valt
  • att min lärare läser det jag skriver som om det vore en roman
  • att min lärare inte skäller ut mig för saker och ting inför hela klassen
  • att jag får gå på toaletten utan att vara rädd för att någon håller för dörren och jag inte kan komma ut
  • att jag inte behöver vara rädd för de stora i de andra klasserna
  • att fritids är öppet för oss när som helst
  • att rektorn kommer in och säger: Hej på er alla elever! Vi är här för er!
  • att min lärare såg till mina försök att vara en elev
  • att jag får prata om det jag kan och vet
  • att min lärare är jättenyfiken på hur jag lär mig läsa
  • att min lärare älskar grammatik och pratar om det med kärlek

 

  • att min lärare är snäll mot alla mina klasskamrater
  • att min lärare tycker om musik, konst och kan skratta lite då och då.
  • att min lärare är intresserad av att läsa böcker och berättar om det.
  • att min lärare tycker det är så viktigt att vi i klassen blir en grupp som tar hand om varandra.
  • att min lärare inte tycker illa om när någon är olik eller inte tål viss mat och inte gör för stor affär av det
  • att min lärare ser mig när jag plötsligt är en ledsen elev för att något hänt, men inte gör så stor affär av det utan bara vet och förstår och ibland visar att läraren vet och förstår, den där handen på axeln
  • en lärare som accepterar att jag inte är bra på det jag förväntas vara bra på utan finns där och är min lärare ändå
  • att läraren inte säger: Du kan det där! när jag inte kan.

 

  • att läraren inte säger att det där inte är svårt alls när jag tycker det är jätte, jättesvårt
  • att läraren säger att det är roligt att se just mig, just dig, just oss
  • att läraren inte säger mitt namn med en hård röst
  • att läraren säger att det är bra att du tycker det är svårt och att du inte ger upp, berätta hur du gör det? och så stannar läraren kvar och lyssnar till vad jag har att berätta
  • att läraren berättar att läraren älskar sitt jobb, fullkomligt älskar sitt jobb.

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling

Publicerat i Klassrummet, Pedagogiska miljöer, Skolrättigheter, Skolstart, Värdegrunden, Visionerna | 2 kommentarer

Den sköra hinnan mellan profession och person

Frågetecken på smalt papper

”Jag kan vara åtsatt och ifrågasatt i min profession. Men det är i min roll inte som människa” berättade en person om sitt yrke. ”Det betyder inte att jag inte har känslor utan att jag härbärgerar känslorna inom yrkesprofessionen.”

Läraryrket talar vi om. Professionen lärare. Men genom år av nednötning av läraryrket blir rollen lärare inte längre ett ”skydd”. Yrket blir diffust och skyddar inte den egna personen. Elever utmanar oss ständigt att känna, uppleva och utmana oss, de kryper innanför skinnet och får oss att reagera som de människor vi är, med våra historier och våra tidigare erfarenheter och så tappar vi vår yrkesroll. Inom yrkesrollen kan samma saker hända men då möter en profession som genom kunskap, kollegialt samtal, teorier och delad praktik, kan härbärgera och förstå det som händer. Om detta kan vi tala med varandra. Inom professionen. Inom kollegiet.

Att ha en professionell välburen kappa, med ett professionellt språk, med yrkesspecifika uppdrag och kollegial yrkesgemenskap är inte gjort i en handvändning. Inte heller skapas yrkesroll och yrkesidentitet i isolation. Den ensamma läraren kan känna sig personligen misslyckad och att kritiken mot läraren riktar sig mot personen, inte mot professionen. Det är ett dilemma tänker jag. Jag minns en lärare som berättade att läraryrket är så illa ansett att det gör något med mig som person: ”Jag känner mig dålig.”

De pedagogiska samtalen kan och bör stärka professionens innehåll, den kollegiala rösten om yrket, den kollegiala diskussionen om hur vi skapar lektioner och hur vi förstår hur eleverna lär sig idag och för morgondagen. Det är svårt för en ensam lärare att förstå sitt yrke om inte yrkessamtal pågår. Inom lärarkollegiet kan yrkesrollen utvecklas och formas, stärkas och skapa ett ”skydd” mot den egna känslan av att uppleva att man som person är ifrågasatt och nedvärderad.

Vi har gemensamma styrdokument vilka kan skapa kollegial gemenskap. Vi behöver inte uppfinna svar på frågor kring vad vi gör utan söka gemensamma svar ur läroplanens innehåll där syfte och innehåll förklaras och därmed kan delas. Tillsammans kan vi kollegialt reflektera kring hur vi omsätter den och söka förklara och beskriva hur vi undervisar, dela vårt professionella innehåll, gemensamt belysa hur vi tänker kring pedagogisk utveckling, hur vi ser och förstår elevernas lärande, hur vi praktiskt belyser teorier och omvänt, och stärka den kollegiala stämman: lärarrösten. Inte den individ vi är. Utan den roll vi har. Och yrkesrollen ska vi polera fram ihop.

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling

Boktips: Ludvig Igra; Den sköra hinnan

Publicerat i Kommunikationen, Läraryrket och lärarrollen, Pedagogiska samtal | 1 kommentar

Ostens berättelse och analysen av densamma!

Denna artikel bör vara underlag för pedagogiska diskussioner. Ostens etikett bör vara underlag för textgrubblerier och hur vi diskuterar text med våra elever!

Publicerat i Frågekonsten, Kommunikationen, Litteratur och läsning | Etiketter , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Ostens berättelse och analysen av densamma!

Uppmaning: Se dig själv som läsambassadör!

Lindenbaum- KAN JAG MED - omslag

Jag läser att artister blir läsambassadörer. Jag vet att själva läsambassadören Johan Unenge reser land och rike runt för att prata om läsning. Låt oss tänka att vi har fått modeller att följa, i både nationens läsambassadör och i artisterna, vi kan härma och bli egna. Som lärare bör jag utveckla mitt läsambassadörsarbete genom att säga att jag är just läsambassadör. Vilken underbar pedagogisk diskussion vi kunde föra kring den rubriceringen. Vilket underbart läsansvar!

Vi behöver läsambassadörer överallt. Jag tänker att vi alla är ambassadörer där vi är. Vi kan verka som läsambassadör redan idag. Vi kan säga till oss själva: Jag åtar mig nu ett stort uppdrag! Jag tänker bli läsambassadör. På frågan när kan vi svara: NU!

Så hur gör vi?

  • Bär böcker med dig!
  • Sätt upp läsetiketter utanför varje arbetsplats, gärna med bild och titel på det du läser.
  • Säg: Jag vill gärna läsa det här för dig … för att du så gärna vill dela en text med en annan människa.
  • Sätt dig och läs i skolmiljön. Inte för att utbilda och vara modell utan för att läsning betyder något för din egen livskänsla.
  • Elevernas nyfikna frågor – vad gör du – är öppningar för att högläsa och ge.
  • Varje lektion börjar med en textläsning, gärna på whiteboarden och berör det vidgade textbegreppet (Jag samlar texter för detta och skapar frågor – klara till höstterminen tror jag, sänder ut via PDF-filar och mail).
  • I matsalen förklaras matsedeln med en stor näve extra ord om varifrån maten kommer och hur språket får krydda och kittla matupplevelsen innan maten serveras i skolmatsalen.
  • Biblioteket är fullproppat med böcker och därinne kan man se lärare slå sig ned över böcker för att böckerna är så innehållsrika.
  • och tittar man ned i en lärarväska så hittar man flera ungdomsromaner och några nya barnböcker samt en skönlitterär bok, eller en faktabok om hjärnans fantastiska innehåll för att läraren är en läsande och delande bokambassadör.
  • Ja, just, det finns tid att läsa på… och det finns luftutrymme i alla ämnen för att högläsa. Det är bara att ta den tiden.
  • Ge eleverna texter som du själv undrar över, analysera, argumentera och lyft fram i undervisning.
  • Det var en gång… samlar oss och så startar vi dagen.

DEN LJUSNANDE LÄSFRAMTIDEN kan vi skapa här och nu. Inte genom att säga LÄS! till barn och ungdomar utan genom att läsa för barn och unga.

 

Publicerat i Barns rättigheter, Boken i undervisningen, Högläsning, Inkludering, Läraryrket och lärarrollen, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning, Verkligheten, Visionerna | Kommentarer inaktiverade för Uppmaning: Se dig själv som läsambassadör!

Om att göra skillnad: Busschauffören och vikten av att välkomna och gilla!

Körling fotograferar 2012

– Hej, och välkomna! säger busschauffören.

– Men åh, tack!

– Hej, välkommen in, säger busschauffören.

Jag sitter längst fram för att lyssna in hur varje resenär tas emot som en gäst. Jag kan inte låta bli att säga något, bejaka det som sker. Då säger busschauffören:
– Jag älskar mitt arbete. Jag verkligen älskar det!

Med en märklig känsla av hopp reser jag med en buss in i vilken alla välkomnats med en chaufför som älskar sitt jobb. Finner plötsligt att jag älskar att åka buss!

Plötsligt vänder sig busschauffören till mig. Alldeles nyss hade hon välkomnat in en skolelev.

– De är väldigt duktiga resenärer, skoleleverna, säger hon.

– Berätta, frågar jag.

– Då åker buss och klarar det så bra, uppför sig så trevligt och tar sig till sina skolor. Jag tycker de är väldigt duktiga.

Jag ska snart hoppa av bussen. Framme vid min skola. Leende går jag den till mötes.

Publicerat i Kommunikationen, Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Om att göra skillnad: Busschauffören och vikten av att välkomna och gilla!