Förhöja livskänslan

Att läsa betyder för mig att känna mig levande. Obemärkt lär jag om andra människors öden, om det levande livet, de inre funderingarna, tankarna och känslorna. Den förhöjda livskänslan handlar inte om att boken gör mig lycklig, inte heller att jag känner mig särskild. Läsandet handlar mer om att göra mig levande. Jag känner, tänker och jag krockar med föreställningar, retar hjärnan och får något nytt att tänka på. Den bok jag läser nu får mig att själv vilja skriva, det jag läser om gör mig aktiv, jag vill prata och berätta, förklara och resonera. Inte visste jag att bokens innehåll skulle ge mig den lusten. Innehåll som förankrar mig vid mig själv och gör mina egna steg till nya: Så kan man tänka. Så kan man göra. Så behöver man inte göra. Så ska man inte göra mot någon endaste människa. Också språket kan göra mig nyfiken. Ordval och meningsuppbyggnad. Ett litet ord är en brunn för andra ord.

 

 

Publicerat i Litteratur och läsning | Kommentarer inaktiverade för Förhöja livskänslan

Ord att använda om man börjar med fotboll, judo, tvärflöjt osv

a-m-ritar-mig-sjlv-med-kamera-001_35421735

 

 

 

Barn börjar med olika intressen. De dansar, de är med i lagsporter, de tränar instrument och hej hopp så många nya ord som kommer med det nya intresset. Kanske kan man föreslå att orden blir en del av äventyret?

Välkommen till fotbollslaget ”Bollen är rund”

De här orden kommer du få lära dig:

  • bakåtpassning
  • passa
  • centerforward
  • cykelspark
  • glidtackling
  • gult kort
  • domare
  • hörnflagga
  • klackspark
  • kontring
  • osv…

… på ett lekfullt och generöst sätt ge barnen ordförrådet. Passa ordet vidare. Ungefär som bollen. Tackla inte undan språket. Gå i mål med orden. Om man vill kan man organisera orden i

  • fotbollsönskeord – lobb, proffs, hat trick
  • fotbollsord som man undrar över – skorpionspark, totalfotboll
  • materialord

Välkomna till tvärflöjtens trudelutt 

Här är orden du kommer att möta:

  • munstycke
  • andning
  • ton
  • skala
  • grepptabell
  • tonhål
  • fingersättning
  • greppväxlingar
  • täckta klaffar
  • klaffar
  • osv

Det finns ett rikt språk att visa fram och medvetandegöra. Egentligen överallt.

Hej HOPP!

Anne-Marie

 

Publicerat i Ordförrådet, Strategier, Synligt läsande, Värdegrunden | Kommentarer inaktiverade för Ord att använda om man börjar med fotboll, judo, tvärflöjt osv

Ge föräldrar möjlighet att fråga om skolans innehåll

P1070759

I min bok ”Undervisningen mellan oss” 2015 skriver jag om hur vi kan ge föräldrarna insyn i det barn och unga lär sig i skolan. Vi kan, i våra hembrev, ge föräldrarna lite samtalsfrågor där innehållet lyfts fram och där samtalet kan synliggöra och möjliggöra för fortsatt lärande utanför skolans väggar.

Exempel på frågor kan vara knutna till det eleverna har fått möta under den gångna veckan. Föräldrarna ska inte agera utfrågare utan frågorna ska leda till berättelser och samtal. Barn som är med sina föräldrar vill ha sina föräldrars intresse. Därför ska föräldrarna ges möjlighet att fråga:

  • Denna vecka har vi arbetat med vatten, fråga gärna ditt barn om hur vattenmolekyler
  • Vattnets kretslopp har vi arbetat med och är du en nyfiken förälder ställ frågan: Vad menas med vattnets kretslopp? Hör vattnet i kranen därhemma ihop med vattnets kretslopp? Om jag fäller en tår – är det en del av vattnets kretslopp?
  • Fråga gärna ditt barn om vad en parallellhandling är?
  • Fråga ditt barn om höga berg och erosion?
  • Fråga ditt barn om Milano, Etna och Sicilien
  • Fråga ditt barn om skolbiblioteket och om någon ny bok som barnet hittat där
  • Fråga ditt barn om högläsningen läraren ger och vilka tankar barnet har om boken (gäller också för högstadiet)
  • Fråga ditt barn vad som menas med informativa bilder och om barnet kan visa någon sådan bild när barnet ser en sådan
  • fråga ditt barn om i vilken ordning man serveras skolmat; potatis, sås, köttbullar…
  • fråga ditt barn om var smöret står i matsalen och om hur många knäckeskivor barnet ätit eller inte ätit
  • Fråga ditt barn om vad de tre vise männen heter
  • Fråga ditt barn om vilka de sju underverken och varför de räknas till underverk
  • Fråga din barn om sången de sjöng i musiken
  • Fråga ditt barn om hur …

Hjälp föräldrar att fråga andra frågor än ”hur var det i skolan idag?” En sådan stor fråga leder bara till ett kort svar: Bra! Dåligt! Men om vi frågar mer specifikt får vi en annan information. När vi frågar intresserat kommer våra följdfrågor att visa det.

  • Berätta mer om de tre vise männen…
  • Berätta mer om informativa bilder, jag förstod att ni hade pratat om skillnaden mellan …
  • Berätta mer om de sju underverken, du sa att de fanns runt Medelhavet, stämmer det?

Ja, mer om detta i boken ”Undervisningen mellan oss” där skolans innehåll är ett kitt för relation och lärande.

Hej HOPP!

 

Publicerat i Föräldramötet, Frågekonsten | Kommentarer inaktiverade för Ge föräldrar möjlighet att fråga om skolans innehåll

Ligga på armen och titta in i boken

ur-min-ritbok-002_36492193

När föräldrar läser högt ligger barnen ofta på armen och ser in i boken. När de lär sig att läsa följer de med i texten och frågar om bokstäver och ibland kan man höra att de ljudar något ord. Kanske de ibland ser ett ord de kan och säger det. Barn som ligger på armar ser in i böckerna. De ser illustrationerna och de ser den löpande texten. Om texten är lång hinner barnen titta noga på de vackra bilderna som både ackompanjerar texten som ger den en alldeles unik presentation. Jag tänker att långa texter ger barn tid att titta på allt som bilden vill berätta.

Hej HOPP!

Anne-Marie

Publicerat i Anpassning, Bibliotek/Skolbibliotek, Bokstav/bokstäver, Högläsning, Litteratur och läsning | Kommentarer inaktiverade för Ligga på armen och titta in i boken

Jag försöker lära min hund att …

A-Mkörlingteckning (2)

Min lilla hund är en valp. Jag tränar henne i att sitta, ligga och att gå fot. Det sista är det lättaste. Hon viker knappt en tum från mina fötter, dvs, när vi är ute och ser oss omkring. Sitta lärde hon sig också ganska fort men ligga är inte lika enkelt. Hon sätter sig först. Sen lägger hon sig, sedan sätter hon sig upp, lägger sig ner och försöker att göra det hon tror jag menar. Men så är det allt det där andra hon lär sig. Det vi inte tränar på:

  • När jag vaknar sätter jag på kaffet först av allt och hon har nu lärt sig av mina vanor och går före mig in i köket
  • Hon vet när hon ska följa med ut och när hon inte ska göra det. När jag säger att ”jag kommer om en stund” så vet hon att hon ska vara kvar hemma. Vi har inte tränat ett dugg på detta.
  • Hon vet exakt vilka strumpor jag har då jag arbetar, dvs, när jag tar på mig nylonstrumpor betyder det att jag inte kommer vara hemma. Hon går iväg under bordet och tittar på mig med sina väldigt ledsna ögon.
  • Hon vet precis när det funkar att tigga och när det inte gör det. Konstigt tänker jag för jag vill inte ha en tiggande hund men har förstått att jag ändå ger henne något att smaka på. Jag sitter alltid i soffan då, aldrig vid matbordet.
  • Hon vet exakt precis vad nej betyder. Det har vi inte tränat på men upplevt gång på gång speciellt när hon biter på min stortå.
  • Hon vet att jag snoozar ett par gånger innan jag kliver upp ur sängen.

Förmodligen kan hon många fler saker än detta. Vi lär oss hela tiden. Jag är nyfiken på det jag inte utbildar henne i och att hon lär sig av att vara med mig. Jag lär mig av att vara med henne.

Hej HOPP!

Publicerat i Skriver om ditt och datt | Kommentarer inaktiverade för Jag försöker lära min hund att …

Rädd för innehållet i boken och rörelsen som berättar

I ett hav av bokstäver. Från en bokhandels vägg.

I ett hav av bokstäver. Från en bokhandels vägg.

Jag högläser Cecilia Sundhs bok Lisen reser vilse för en liten grupp elever. Berättelsen handlar om att åka vilse och att vara ensam när man gör det. Eleverna lyssnar noga medan de ritar på sina papper. Plötsligt slutar en av eleverna att rita. Eleven vrider sig på stolen. Jag fortsätter att läsa. Eleven reser sig upp och går runt bordet och kommer nära mig. Jag fortsätter att läsa men öppnar för eleven att komma nära genom att visa att jag kommer att ta emot eleven. När eleven är intill mig lägger jag en arm om eleven. Eleven är rädd.

Att åka vilse är skrämmande. Att resa ensam och göra det första gången likaså. Berättelsen om Lisen berör mig och barnet. Då jag var barn reste jag vilse. Jag var rädd och kände mig försvunnen. Ingen visste var jag fanns och inte visste jag heller var jag befann mig. Vuxenvärlden kändes främmande och jag var osäker på vem jag skulle fråga. Nu står eleven intill mig och jag frågar om berättelsen är spännande. Eleven svarar ja och undrar genast om vi inte ska göra något annat snart, kanske jag ska sluta läsa nu. Eleven ”stör” högläsningen av skäl jag måste vara lyhörd för.

Om vi slutar att läsa där det är som mest skrämmande kommer den rädda eleven tvingas stanna vid sin känsla av rädsla. Eleven kommer inte komma över den och inte heller känna den där lättnaden som kommer med lösningen eller de lösningar som kan komma då vi samtalar om hur vi ska göra i samma situation. Men jag måste lösa problemet med att just den här eleven tycker att berättelsen är läskig och känslorna eleven har är obehagliga för just den eleven. Vi vet aldrig när barn blir rädda och för vad de blir rädda. Att de blir rädda måste vi veta och inte avfärda (skriver om detta i Väck läshungern!).

Jag avslutar för en kort stund högläsningen och bläddrar till slutet av boken där upplösningen finns. Jag visar eleven hur det hela slutar. Det kommer gå bea. Eleven blir lugn. Det kommer gå bra. Det kommer att lösa sig till det bästa. Jag håller hela tiden en hand på elevens rygg och kan därmed känna de snabba och de lugna andetagen. Jag kan också känna rädslan som spänner musklerna och jag kan känna när rädslan släpper och musklerna får vila.

Eleven går och sätter sig igen, tar upp pennan och fortsätter att rita. Eleven tittar för en stund upp mot mig och jag visar med mina ögon att vi går igenom det här tillsammans. Min högläsarröst är trygg och den tar oss igenom farorna lugnt och sansat. Jag fortsätter att läsa. Då jag läst ut berättelsen ser eleven upp mot mig. Leende frågar eleven om vi ska läsa om den igen, snälla?

När vi läser om och om och om igen lär vi oss att möta det vi tyckte var läskigt och vi lär oss om våra känslor och att de är viktiga. Faror som kroppen larmar om ska vi ta på allvar. Rädsla likaså. Men att inte läsa klart gör att rädslan kapslas in, blir ensam och inte gemensam och det är långt mycket besvärligare än att vi kryper ihop tillsammans och känner av det läskiga ihop.

Några veckor senare vill eleven läsa boken själv.

*

I ett annat sammanhang sitter jag hos en familj och vi delar läskigheter med varandra. Vi  kommer in på våra första egna resor då vi skulle åka buss eller tunnelbana, tåg eller flyg på egen hand och hur vi kände oss. Trettonåringen kryper ihop och säger:

– Jag minns min första tunnelbaneresa, allt det där läskiga man kände … så rädd man var … så himla rädd!

 

Publicerat i Anpassning, Formativ bedömning, Frågekonsten, Högläsning, Känslor, Kommunikationen, Litteratur och läsning, Strategier, Textsamtal, Undervisningen | Etiketter , , , | Kommentarer inaktiverade för Rädd för innehållet i boken och rörelsen som berättar

Mina frågor ska leda till tanke, samtal och lärande

P1330466

Idag sitter jag med en sexåring. I samma stund jag kommer innanför dörren börjar sexåringen berätta och prata. Han är en öppen bok. Hans berättelser handlar om allt mellan himmel och jord. Mest om vattnets kretslopp som han funderar mycket om.

– Anne-Marie, säger han. Kan du den här sången?

Utan att jag svarar börjar han sjunga sin sång. Sången har han lärt sig i skolan. Den handlar om vattnets kretslopp. Om himlen och molnen. Om marken och regnet. Om älven och bäcken. Han sjunger den om och om igen.

– Allt slutar i himlen, säger han.

Efter att ha lyssnat noga och följt med honom i sången frågar jag om kranens droppar är en del av vattnets kretslopp. Han funderar och säger först nej men sen säger att han det kanske det gör. Jag frågar om hans tårar hör ihop med vattnets kretslopp. Han skakar på huvudet och säger att kisset kanske gör det. Det hamnar ju i vattnet. Man kan kissa ute också. Jag frågar om det finns något vattnets kretslopp i en öken. Han svarar att där finns det bara sand så nej, där finns inget vattnets kretslopp. Sen spritter han till och säger att där finns ju också en himmel och då måste det finnas ett vattnets kretslopp också där. Han har mycket att tänka på och han fortsätter att undra om andra droppar vatten och så säger han plötsligt att det finns mycket vatten att tänka på.

Det är han som får tänka. Mina frågor innehåller möjlighet att tänka och ska ge ett rikt utrymme för tankar, och det är han som ska få tänka. Det där med öken återkommer han till. Han säger att sanden behövs för vattnet. Sand och stenar gör vattnet rent.

En liten kille fylld med kunskaper. I en strid ström kommer de upp till ytan genom samtal och genom närvaro och lyssnande. Det är pedagogens roll. Att ge tankestoff, uppfatta vad barnet tänker och funderar på och bredda och fördjupa. Inte genast kräva nya kunskaper utan fästa frågor vid de barnet redan har. För tanke, kommunikation och lärande.

Publicerat i Barns rättigheter, Frågekonsten, Svenska, Textsamtal, Undervisningen | Kommentarer inaktiverade för Mina frågor ska leda till tanke, samtal och lärande