– Vad ska jag välja för bok, frågar mamman och jag tänker vad vill du välja

Postat den 11/03/2018 av Anne-Marie Körling

 

Att visa intresse för var barn och unga läser är läsfrämjande.

Körlings Ord:Att visa intresse för vad barn och unga läser är läsfrämjande.

 

Mamman kommer med tre böcker i famnen. Hon är osäker på vilken hon ska välja. Barnet som ska få en bok kör en bil på golvet. Han kör med bilen upp över boktravarna och hela bokhandeln är en körsträcka att utforska. Mamman säger att hon är osäker på vad hon ska köpa för bok till barnet. Detta ”ska”.

Jag börjar prata med henne. Vi tittar tillsammans i de tre böckerna. Vad har de gemensamt? Vad skiljer dem åt? Vad är mamman intresserad av och vad tycker hon inte är så intressant?

Mamman bläddrar tillsammans med mig. Vi tittar på illustrationerna. Vi läser lite i texterna. Mamman blir glad då hon läser en av böckerna. Hon får något lockande i rösten.

– Vilken skulle du vilja köpa? säger jag som önskar att ordet ska ”ska” förvandlas till ordet ”vill”.

Ordet vill rymmer så mycket mer än ordet ska. Ska är strängare. Vill betyder att kontakten finns. Mamman vill köpa den bok som har fått henne att spricka upp i rösten och där tonfallet är gladare och mer nyfiket. Men så slår tveksamheten till och mamman tittar på mig med utforskande blick;

– Är det här boken jag ska läsa för mitt barn? Kanske jag väljer fel?

I en bokhandel finns mängder av böcker. Vad vi ska läsa för våra barn är en inre röst vi har. Som om det finns en bok som är mer lämpad än en annan. Och naturligtvis finns det böcker som har andra innehåll som kanske är mer lämpade för just det barnet som just nu brummar iväg med sin brandbil över golvet och krockar in i en trave böcker, kanske ska just det barnet läsa om bilar? Vad vet jag. Men ett vet jag.

Jag talar om hennes intresse som vägen till barnets intresse för samma innehåll. Inte bara boken lockar utan förälderns intresse för samma bok lockar också. Kanske till och med mer än vad föräldern tror. Det föräldern vill läsa är viktigare än vad barnet ska läsa.

Förälderns kontakt med den bok som gör hennes röst till en glad röst, där hennes egen nyfikenhet på innehållet spricker igenom och som hon omedvetet håller närmast sitt hjärta – det är boken hon ska välja att läsa för sin son.

Hej HOPP!
Anne-Marie

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Vill, vågar och kan
  2. Plötsligt älskar jag bibliotekets lånekort
  3. Läsmotstånd och läsnyfikenhet
Publicerat i Föräldramötet, Högläsning, Litteratur och läsning, Synligt läsande, Verkligheten | Etiketter , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för – Vad ska jag välja för bok, frågar mamman och jag tänker vad vill du välja

Tekniken möjliggör högläsning på distans

Postat den 10/03/2018 av Anne-Marie Körling

Idag talade jag med barn, föräldrar, syskon, mostrar och mor- och farföräldrar i Junibackens bokhandel. I min bok Väck läshungern nämner jag hur man kan läsa för sina barnbarn, syskonbarn eller om man inte är hemma – helt enkelt skypa eller via FaceTime.

Idag berättade en farfar hur han och hans hustru läste godnattsagor för sina barnbarn varje kväll. Farföräldrarna bodde långt upp i norr och barnbarnen bodde långt ifrån dem. Men varje kväll nattade farföräldrarna sina barnbarn med att läsa böcker via nätet. Farfar nämnde att tekniken är underbar och att han hade kontakt med sina barnbarn genom böckerna. Jag frågade om de talade om det de läst då de träffade. Det gjorde de. Boken förde ihop dem. De hade gemensamma referensramar och kunde tala om boken de läst.

Det är fint detta, tänker jag. Innan jag lämnade Junibacken tog jag tågturen genom sagorna och kände mig som ett barn igen. Jag behöver den där barndomen, leken, nyfikenheten och Astrid Lindgrens berättande röst som vägledare.

HEJ HOPP!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Farfars toner och mina ord
  2. Detta med verser för varje tillfälle
  3. Tankarna kring ett väldigt gulnat fotografi
Publicerat i 90 sekunders högläsning, Bibliotek/Skolbibliotek, Högläsning, Litteratur och läsning, Synligt läsande | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för Tekniken möjliggör högläsning på distans

Kollegiala samtal över telefon

Postat den 08/03/2018 av Anne-Marie Körling
Eleven vill läsa alla mina rutor och anteckningar i böckerna jag läser. Eleven ger sig inte. Så kan det bli när läraren läser och lägger fram boken. Läsfrämjande direkt ur väskan.

Eleven vill läsa alla mina rutor och anteckningar i böckerna jag läser. Eleven ger sig inte. Så kan det bli när läraren läser och lägger fram boken. Läsfrämjande direkt ur väskan.

Jag har många lärare som jag samtalar med via mobilen. Lärare från alla möjliga skolor och om alla möjliga och omöjliga frågor. Det är både lärorikt, intressant och utvecklande. Att tänka ihop eller tänka olika, lägga till erfarenheter och grubbla på hur man överför det man läst till den egna praktiken.

Idag hade jag ett pedagogiskt samtal med en lärare. Vi känner inte varandra, vi vet inte riktigt vilka vi är som personer men vi har läraryrket gemensamt. Ibland är det en fördel att fokusera på frågeställningar där vi inte är i samma skola, inte har samma elever och inte delar fikastunder där vi ventilerar privata funderingar eller berättar om senaste filmen vi såg igår. Idag hade jag ett samtal i dryga timmen, fokuserat, orienterat mot att förstå och lyssna.

Jag brukar föreslå rektorer vid två närliggande skolor att dela upp personalen inför pedagogiska samtal; där professionerna möts i fler sammanhang än där man just nu arbetar. Det är lärorikt och gör att vi kan utforska vad det är vi gör på vår skola och upptäcka vad man gör på skolan intill. Det gäller då att lyfta en specifik fråga och få fler infallsvinklar på hur vi gör och varför och ta med sig så mycket ny information eller vidgad förståelse hem till den egna skolan.

Hej HOPP!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Samtal med elever – när är de autentiska?
  2. Pedagogiska samtal som genomsyras av pedagogiskt tänk
  3. Pedagogiska samtal på kvällskvisten – ett samtal in i utvecklingszonen
Publicerat i Pedagogiska samtal | Etiketter | Kommentarer inaktiverade för Kollegiala samtal över telefon

Gamle mannen på tunnelbanan

Postat den 08/03/2018 av Anne-Marie Körling

P1110389

Mannen med käpp slår sig ner framför mig på tunnelbanan. Han har gråkappa och grått hår. Käppen stöttar hans kropp. Vi sitter framför varandra en stund då jag plötsligt inser att jag känner mannen i fråga. Min gamla lärare från årskurs 7, 8 och nio. Jag vet vad han heter. Jag lutar mig fram och presenterar mig och säger att jag är hans gamla elev. Han minns mig inte men skolan minns han och kollegorna. Nu ska han på begravning. Träslöjdsläraren i samma skola ska begravas. Det är fint att höra om kollegor som följts åt så länge och att kollegor hedrar varandra med närvaro och tar ett sista farväl.

Jag frågar min gamla lärare om vad vi läste i hans kurser i ämnet svenska och engelska under tre år men han minns inga böcker. Han minns inte mycket från undervisningen och jag inser att vi måste tala längre om det vi en gång gjorde. Vi behöver hjälpas åt att minnas. Men tiden räcker inte till och jag lämnar tunnelbanan och mannen bakom mig. Men jag minns mina klasskamrater, vem jag var en gång i tiden och jag minns precis var jag satt i klassrummet och jag minns läraren vid namn.


Inlägg som berör samma teman:

  1. ”Vi pratar alltid om vår gamla lärare”
  2. Mannen som stoppade mig och högläste Martinsson
  3. Egenskaper hos en ledare – elever som är ledare
Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Gamle mannen på tunnelbanan

Samtal med eleven om hur vi är mot varandra

Postat den 08/03/2018 av Anne-Marie Körling

P1090877

Jag hör av andra elever hur de talar gott om eleven. Jag tänker att jag vill lyssna hur eleven i fråga tänker om hur det är att vara elev i klassrummet och hur eleven tänker om sin klasskamrater.  Eleven berättar:

– Man tittar noga på vem kompisen är. Om det är en blyg person så ropar man inte till den personen från långt håll. Man går nära och visar att man verkligen vill att kompisen ska vara med så kompisen kan se att man är snäll och att man vill att kompisen ska vara med.

Jag får tårar i ögonen. Eleven ser det. Hon lägger en hand på min arm. Mina tårar är glada berättar jag för eleven. Jag är rörd. Jag brukar vara försiktig med att inkräkta på elevens tankar genom att styra genom mina känslor. Jag är närvarande, koncentrerad och noggrann med att lyssna och att talutrymmet är elevens. Ju större talutrymme desto bättre.

Hej HOPP!

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. ”Men tala med eleven!”
  2. Att följa lärande: Berätta sa jag till en elev … och eleven berättade!
  3. Vårt benekande språk i skolan – vi realiserar ut oss själva
Publicerat i Autodidakten | Kommentarer inaktiverade för Samtal med eleven om hur vi är mot varandra

Omdömen som ”en liten professor”

Postat den 02/03/2018 av Anne-Marie Körling

P1410787

I min bok ”Väck läshungern” skriver jag om de där orden vi säger om barns språk och intressen och hur vi värderar deras utläggningar om saker de känner till och vill berätta om. Barn med ett rikt språk och som använder ”fönsterkitt” och ”fönsterbågar” då de är tre år har fått vara med i sammanhang där föräldrar eller andra gett dem möjligheter att fånga in orden på plats. Så fungerar det med sånger som föräldrar sjunger för sina barn. De kan lära sig hela verser av Povel Ramels ”Var är tvålen broder” utan att förstå orden så använder de dem. Ett barn som suger på orden ska inte genast förklaras som tystlåten. Om omgivningen väntar in och visar att vi kan vänta på det som sägs kan vi slippa de för snabba omdömen som gör att vi från vuxet håll tror oss kunna ringa in barnen och berätta vilka de är. Barn är en del av det vi gör och de tar till sig de ord som finns där vi finns. Om vi sjunger så sjunger de också. Om vi läser så läser de också. Om vi talar om vårt arbete och säger ord som bygger ett fönster i ett hus lär de sig det också. Och även om de inte säger orden kan de mycket väl hämta en hammare och skilja skruv från spik.

Jag tycker vi ska tänka mer på hur vi kan påverka barn att bli nyfikna på ord, sånger och texter och hur vi ständigt kan bjuda in dem som de människor de är, rustade för samspel och kommunikation. De vill inte bli bedömda. De vill delta.

Hej HOPP!

Anne-Marie


Inlägg som berör samma teman:

  1. Barnet – en liten kopia som är lite för kort bara
  2. Se till mig som liten är
  3. Effekt av en timmes telefonhandledning
Publicerat i Strategier, Väck läshungern, Värdegrunden | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för Omdömen som ”en liten professor”

Leka och fantisera mellan raderna

Postat den 22/02/2018 av Anne-Marie Körling

P1420346

Då jag var liten läste jag allt som handlade om att få en hund. Mest av allt tyckte jag om att läsa det Astrid Lindgren skrivit och framför allt om Olle som fick skomakarens hund och Lillebror i Karlsson på taket som också fick en egen hund.

Då jag läste Barnkultur på Stockholms Universitet fick vi fundera över en bok som vi mindes särskilt och som vi läst eller fått lyssna till som barn, den fick vi berätta om. Vi var vuxna och många, många år hade gått sedan vi läst det vi berättade om. Jag minns att jag trodde att kapitlet om Olle och hans hund i Barnen i Bullerbyn i princip var hela boken. Många minnen och många tankar hade jag vävt in i berättelsen. Om och om igen läste jag favoritpartierna. Och som jag drömde, tänkte och fantiserade om att jag var den som fått hunden. När jag läste boken som vuxen fann jag att den var några sidor lång och att jag skrivit in mig själv och att den berättelsen fortfarande gick att läsa med osynliga bokstäver. Mina egna.

Jag tänker på eleven som idag sa:

– Jag är rädd om min fantasi. Jag drömmer om att jag får behålla den. Min fantasi.

Hej HOPP!
Anne-Marie


Inlägg som berör samma teman:

  1. Rymd och luft mellan raderna – hur kan vi skapa lektioner så?
  2. Innan vi kan läsa mellan raderna måste vi kunna läsa raderna
  3. Min barndoms bok och en text ur Galeano
Publicerat i Litteratur och läsning, Textsamtal, Väck läshungern | Etiketter , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Leka och fantisera mellan raderna