Demokratin i skolan: Att ömma punkterna!

Sara Kadefors skriver i sin nya bok: Nyckelbarnen om hur det är att få skulden för något man aldrig har gjort och hur svårt vuxna har att aktivt lyssna och tro på barnens utsagor och berättelser. Och hur små elvaåringar letar efter vuxenhetens närvaro, rättvisetankar och omsorg.

Jag tänker om demokrati:

Skolan är en plats för demokrati. Ska utbilda i demokrati och vilar i den demokratiska tanken. Nästan allt arbete i skolan kan omslutas av demokratitanken. Förlåt min felskrivning. Jag menar förstås att ordet nästan ska innebära allt. Men jag försökte vara vänlig. 

Barn har en naturlig vilja till samspel. Det är vi vuxna som inte dansar med i samspelsdansen. Vi tror oss vara betraktare.

Jag tänker läsa Sara Kadefors bok och få mina förhårdnader nedslipade och bli de ömma punkter som de bör och ska vara.  Jag tänker springa till bokhandeln för att köpa boken. Och vara den allvarsamma läsaren!

This entry was posted in Barns rättigheter, Klassrummet, Kommunikationen, Läraryrket och lärarrollen, Litteratur och läsning, Misstagen, Pedagogik, Pedagogiska miljöer, Skolorden, Skolrättigheter and tagged , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

2 Responses to Demokratin i skolan: Att ömma punkterna!

  1. alex says:

    Heter boken Nyckelbarnen?
    Jag letar stoff till en av mina teatergrupper – det där lät spännande. Kanske är nåt att inspireras utav i framtida produktioner… Kadefors brukar skriva nära.

  2. Anne-Marie Körling says:

    Demokrati är det som uppstår mellan människor om de förmår den!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.