Jag vaknade med en dröm om skolutveckling av hög kvalitet. Den att rektorn sa: Berätta om det lärande som har ägt rum i skolan idag och vad ni tänker om det ni upptäckt och vad det betyder för morgondagens undervisning. Jag drömde så.

Jag drömde att lärare inte bara lade fokus på det som inte fungerade utan livligt berättade om hur den och den och den eleven lärt sig ur något som fanns i undervisningen och att en elev ställt kluriga frågor som gjort läraren autentiskt svarslös och i ett underbart ögonblick vänt sig ut mot sin klass och eleverna fått möjligheter att svara kreativt på det till en början omöjliga problemet och att aktiviteten var hög.

Jag drömde att varje lärare summerade åskådligt för klassen vilket lärande eleverna hade uppvisat under just denna lektion synligt för alla under det att en utvärderingstext växte fram via dator och exponerades via kanon så att alla, alla kunde läsa och alla kunde fundera över sitt lärande för att berätta det och få se sina ord gensvarade i lärarens flinka skrivande.

Jag drömde att alla summeringar togs till lärarrummet och sattes upp under rubriken: Dagens lärande i skolan! OCh alla lärare satte upp sina elevsummeringar av lärandet och blad efter blad åskådliggjorde en hel skolas lärande. Jag drömde att rektorn modellade sitt intresse genom att stå och läsa och fundera, komma med följdfrågor och bestämma sig för att göra ett litet besök för att titta på just någon detalj som rektorn blivit nyfiken på.

Jag drömde att skolan sände hem alla summeringar i samlad bunt till varje förälder och till förmån för varje elev under rubriken – EN TIMME I VÅR SKOLA! – och att föräldrarna häpnade och frågade sitt barn – Men så du lär dig! Berätta om ditt lärande idag! Jag är så nyfiken på det.

Och att eleven därhemma satte igång med att fritt ur hjärtat berätta om Medelhavets historia, de krig som ägt rum där, de sju underverken, eller matematikens utveckling och hur många procent av något kan förklara något annat.

Jag drömde att skolpolitikerna och alla de som arbetar kring skolan bad att också få ta del av det autentiska lärandet, det spontana som skrivits ned under alla dessa lektioner och därmed ställa sig frågande – Ser vi rätt på skolan? Ser vi rätt på rektorn? Ser vi rätt på läraren? Förstår vi elevens lärande rätt?

Jag drömmer om att kursplanerna markeras med överstrykningspenno så att lärare och rektor, elever och föräldrar ser vilket lärande som relateras till kursplanerna och vilka som relateras till läroplanen (dvs två färger) och allt det andra som inte hör hemma någonstans också är det lärande eleverna har upplevt och att allt det är lärandets grädde på moset. Vi lär oss! Jag drömde så!

Jag drömde. I slutet av maj åker jag ned och förverkligar mina drömmar återigen, då jag coachar lärare i två skolor där rektorerna och lärarna utmanar sig och sätter lärandet i absoluta fokus.

Och jag måste få drömma tillbaka till de klasser jag haft och de utvärderingar, summeringar och vi gemensamt gjort och hur jag enskilt gensvarat mina elever med återkopplingar just till deras utveckling. Jag drömmer tillbaka:

Detta med utvärdering drömmer jag om. Jag vill att mina elever lär sig att utvärdera. Här är en utvärdering från årskurs fem. Vi började redan i årskurs två. Ständigt utvärderingar. Till en början tycker eleverna inte att detta är roligt men upptäcker snart att det är en viktig del av lärandet. Det är kanske själva lärandet – detta att fundera över hur arbetet har fungerat och vad det har givit eleven. Då eleverna utvecklat utvärderingarna blir de mycket lästa och samtalade om. Utvärderingarna går också att relatera till och ta avstamp ur. Utvärderingarna ingår i arbetet men innebär inte att formen styr, eleven ansvarar för den form som eleven vill presentera sin utvärdering i.

Och hur eleverna har lärt sig om sitt lärande för att sedan självständigt kunna återge den.

Jag drömmer tillbaka och låter en elev beskriva min dröm: