Den höglästa boken blir elevens självständiga läsval

Effekterna av högläsning efterfrågas ofta. Den måste leda någonstans. Att den bidrar till gemenskap räcker inte. Ofta säger jag att högläsning ger:

  • läsfrämjande
  • att lyssna
  • att bidra till en läskultur
  • gemenskapen med skriftspråket
  • ett talat skriftspråk
  • ett större ordförråd
  • grammatiken
  • förklaringsmodeller
  • beskrivningar av känslor, miljöer, relationer
  • att lära sig att förståelse byggs upp (man behöver inte genast förstå men intresse hålls vid liv om man förstår tillräckligt mycket för att det man lyssnar till ska vara intressant)
  • osv …

Men att välja en bok att läsa bör handla om att ge eleverna en möjlighet att möta det de ännu inte kan läsa på egen hand. Det betyder att alla elever oavsett årskurs kan lyssna till något de ännu inte är bekanta med eller som de inte kan läsa själva.

När eleverna varit på biblioteket brukar jag samla dem för en ”bokberättarstund” (ett begrepp jag hittat på och som betyder att barnen får berätta precis som de vill med handledning av klasskamraters frågor och intresse.) De här presentationerna brukar jag fotografera men också när eleverna kommer en och en och visar vilka böcker de lånat.

Vad lär jag mig är en nyfiken ingång. Jag ser hur barns läsande påverkas av vad kamraterna läser, dvs, det läsfrämjande som sker mellan elever och kan betyda att jag måste uppmärksamma dessa böcker, kanske läsa 90 sekunder högt så att samtliga elever kan få tillgång till böckernas innehåll. Jag ser också att flera elever har lånat Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter, dvs, den bok läraren läst högt i klassrummet. Då jag frågar de elever som lånat den säger de att de har fått höra berättelsen och nu vill de läsa den själv. De vet redan vad den handlar om och det är viktigt. Här ser vi tydligt hur högläsningen påverkar hur eleven kan välja att läsa och inte sällan betyder det att eleven också tar ett kliv över till annan litteratur än tidigare.

Jag kan också se hur eleverna väljer böcker skolbibliotekarien har pratat om. Det betyder att läsningen behöver sin vägvisare och att alla samtal om böcker kan vara en källa till nyfikenhet.

Det viktiga är att vi lär oss om barns läsintresse och att vi ser till att fortsatt främja den. Minns att lärarens intresse skapar fokus och förstärker intresset för att läsa.

Hej HOPP!
Anne-Marie Körling

This entry was posted in 90 sekunders högläsning, Astrid Lindgren, Boken i undervisningen, Föreläsningar jag ger, Högläsning, Inkludering, Kollegialt lärande, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning, Ordförrådet, Textsamtal, Väck läshungern and tagged , , , , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *