Anteckningar från Seattle 3: Complimenatry

Hotellet serverar varm äppelcider. Med mycket kanel. Jag tar en kopp.

– It´s complimentary, bejakar hotellpersonalen.

Och utan tillsatt socker! Så naturligt som det bara går att göra äppelcider. Jag tänker att man tager ett äpple, pressar saften ur det, värmer upp det tillsammans med kanel och voila! It´s complimantary.

Publicerat i Skriver om ditt och datt | Kommentarer inaktiverade för Anteckningar från Seattle 3: Complimenatry

Anteckningar från Seattle 2; Frågebatteriet

 

Kyparen står vid bordet. Jag har slagit mig ned. Får en meny. Innan jag hinner läsa den får jag frågan:

– How are you today?

Det är en vänlig fråga. Och jag blickar upp för att svara. Då kommer nästa fråga. Och nästa fråga. Jag känner ingen genuin nyfikenhet om min belägenhet eller hur min dag verkligen ser ut eller hur jag har det. Kyparen är högljudd. Ställer frågorna utan att titta på mig. Frågorna han ställer är allmänna och berättar något för alla som är där. Det är något med det där servila frågandet som gör att jag känner mig tömd. Frågor som riktas mot mig men som inte är avsedda för mina svar eller ens mina specifika önskemål. Det är ett koncept. Ett frågebatteri och jag är måltavlan för dem. Mina svar har ingen mottagare.

 

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Anteckningar från Seattle 2; Frågebatteriet

Anteckningar från Seattle

P1250237

Mannen och kvinnan drar en sliten väska bakom sig. Väskan hålls ihop med dragkedjor vars tänder kan hålla för innehållet. Väskan bågnar. I ett snöre hänger en hjälm som är täckt med lera. De händer som drar väskan är smutsiga. Kläderna de bär slitna. På väskan hänger The Holy Bible. Den är trasig men hålls samman med en läderrem. Hjälmen vittnar om något slags arbete. Boken vittnar om en slags mening. De försvinner ut på den vackra gatan där en secondhandaffär uppgraderats till vintage och där de som har råd kan slinka in på det varma trendiga kaféet för en kopp kaffe.

 

 

Publicerat i Skriver om ditt och datt | Kommentarer inaktiverade för Anteckningar från Seattle

”Jag går inte ifrån den här dagen”

Körling fotograferar 2015

Jag har varit hemma för mig själv hela dagen. Inga brådskande utflykter varken i tanke eller handling. Lugnet och tystnaden har sällskapat med mig. I långsam takt har jag lagat mat och bakat bröd. Jag har gjort saker noggrant. Inga snabba ryck. Eftertänksamt. Jag har tänkt. Tankarna har bakats in i degen som stått på jäsning. Radiorösterna har sällskapat genom min egen on- och offinbjudan.  Ljud på och av. Ingen mobil. Och så boken.

Alldeles förälskad i det jag läser. Jag läser. Det är inte längre tyst där jag är. Det är inte vintervitt och kallt. Det är sommar och en annan plats där rösterna blandas in i berättelserna och jag hör mig själv sucka, skratta och säga … nähä … jaha … men se där.

Och då en annan röst manar mig att träna, springa på löpband och lyssna på musik som ökar mina steg och min ork spjärnar jag emot. Jag går helt enkelt inte ifrån den dag jag skapat och tillrett. Jag stannar i den.

Publicerat i Litteratur och läsning, Skriver om ditt och datt | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för ”Jag går inte ifrån den här dagen”

Eleven och grundforskningen

Körling fotograferar 2014

Jag hamnade bredvid en professor på ett tåg genom Sverige. Jag förberedde en föreläsning om hur att undervisa om ord och begrepp. Min presentation fångade professorns intresse, eller nåja, väckte frågor och därmed samtal. Det blev en hisnande resa för min del. Detta med språkets betydelse, dels för vårt samtal i tåget men också för alla de samtal vi skapar då vi möts. Det vi lär genom att mötas.

Det vi talade om handlade om att få fatt i något som ännu inte fanns. Utan det som var nytt. Och då det nya upptäcks finns inget språk. Ett begrepp måste ges. När begreppet finns måste berättelsen berätta. Annars finns något som inte kan benämnas och då det inte kan benämnas kan det inte delas och begripas. Vi har ord. Vi berättar.

Jag kan inte släppa den berättelse som väcktes inom mig. Den att grundforskningen också behöver begreppen och berättelsen. Det nya måste få ta form, gestaltas i ordet och berättelsen. Jag tänker på eleven i år ett,  jag hade förmånen att samtala med honom runt en teckning eleven hade ritat. Eleven sökte efter orden, hittade begreppen som givits honom genom undervisningen och i teckningen hade han gestaltat något han fått lära sig. Men ännu hade ingen frågat honom om berättelsen; den där eleven berättar på det sätt eleven kan och förstår.

Eleven berättade:

”Den lilla, lilla vattenmolekylen, den pytte, pyttelilla blir värmd av solen och då vips vill han bara upp, upp, upp och när han är där uppe blir han till snö och kan resa långt, långt bort. Vi vet inte vart han åker. …”

Detta är berättelsen om vattnets kretslopp. Eleven i årskurs ett har fått lära sig om detta viktiga kretslopp. Det är inte grundforskning utan allmän kunskap. Men för pojken är det en ny värld som öppnar sig. Han är utforskar. Grundforskar. För att han lär sig. Och då kommer orden. Då följer berättelsen. Jag är lika tagen av elevens berättelse som jag är av professorns.

 

Publicerat i Föreläsningar jag ger, Formativ bedömning, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning, Strategier, Svenska | Kommentarer inaktiverade för Eleven och grundforskningen

Att läsa forskning och förstå vad?

P1260518

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

– Vad menas med formativ bedömning?

Det var en fråga jag fick för inte så länge sedan. En lärare undrade. Den här terminen skulle man arbeta med formativ bedömning. Kurser hade man fått gå på. Nu skulle det börja synas i klassrummet. Nu var uppdraget lärarens. Jag tänkte att det är inte lätt att genast förstå. Det är spännande att fundera över hur jag eller kollegan, rektor eller en annan kollega besvarar frågan. Vad menar vi med formativ bedömning? Det är genom detta möte vi kan börja undersöka hur vi förstår och vad vi har förstått och genom det lära av varandra. Den förödande tystnaden där vi försöker förstå men inte förstår skapar inte någon förändring.

Det omsättande uppdraget är skolans då vi läser vad forskningen kommer fram till. Hur detta går till och vad som omsätts borde forskare forska på. Förändringar vi gör kan handla om något som påverkar själva utförandet – hur – och genom vad eleverna får möta det som förändras. Lärare är praktiker. Handfasta tips är ofta första steget till att införa något nytt. Den pedagogiska tanken handlar om att tänka kring vad som hände då vi gjorde detta nya är det som på sikt förändrar tankestrukturerna hos läraren.

Att läsa vad forskningen kommer fram till är vad vi kan göra i de pedagogiska samtalen. Vi kan exempelvis läsa olika rapporter och beskriva dem för varandra. Men vad är det vi lyfter fram? Är det något vi själva finner oss bekanta i? Är det något främmande och obekant vi lyfter fram? Den som presenterar en rapport är också en som värderar källan och risken är att vi blir subjektiva och väljer det bekväma  – det vi känner igen.

Dewey talade om learning by doing. Man lär sig genom att göra. Men det räcker inte att bara göra. Vi måste tänka om det vi gör. Varför gör jag detta? Vad betyder det här i mer generella tankegångar? Jag ger eleverna möjlighet att visa att de förstår eller inte förstår genom röda, gula och gröna markörer. Men vad händer med min undervisning då jag ser att de inte förstår? Lägger jag skulden på eleverna? Säger jag till dem att skärpa sig en aning och lyssna bättre och mer noggrant? Förändrar jag min undervisning så att mitt språk blir mer begripligt? Lägger jag till förklaringar? Vad gör de praktiska förslagen med det jag tänker om undervisning och elevernas lärande?

När betygsfrågan diskuteras är det vilsamt för mig som inte tycker att betygen ska införas att höra vad en professor sakligt och kortfattad svarar. Ett svar som i all sin enkelhet rymmer genomläsningar av rapport efter rapport, analyser och sammanfattningar. Genom professorns röst löper en kedja av andras röster. Frågorna jag ställer mig är – Kommer jag att läsa rapporten? Vad nöjer jag mig med? Hur kommer det sig? Den beprövade erfarenheten är det vi tillsammans vet och kan i skolan – men vad menar vi med beprövad erfarenhet? Hur utmanas exempelvis betygsfrågan av den beprövade erfarenheten? Vad säger vi då vi tar ställning i frågor? Genom vad?

Och detta med formativ bedömning, det vi ska jobba med denna termin? Förstår vi då betydelsen av vad formativ bedömning gör för skolan, för läraren och för eleverna?

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för Att läsa forskning och förstå vad?

Boken går att mäta, väga och …

I min första klass vägde vi böcker. Vi var tvungna att ha olika vågar beroende på vilka böcker vi vägde. Jag bar med mig den absolut största bok jag hade hemma och den mätte vi på höjden och tvären. Det går att mäta böcker. Idag hittade jag denna elevbeskrivning av en bok:
”Gymnasiefysik boken (fysik 1a), Längd= 24cm Bredd= 20 cm Höjd=2.5 cm Volymen blir 1200 kubikcentimeter. Boken väger exakt 1130 g så densiteten blir ca 0,94 g/kubikcentimeter och antal sidor 483.”

Publicerat i Boken i undervisningen | Kommentarer inaktiverade för Boken går att mäta, väga och …