(jag vill skrika högt om det här)
Jag köpte en trave böcker i bokhandeln. Ur världens största bokhandel. Där köpte jag böcker ur vilka jag tar tre ord och en mening. Jag gör ofta mina inledningar av lektioner så här, se tidigare inlägg hur man gör dem och låter eleverna få pröva språket.
The traffic slows down.
Ur Tomas Tranströmer: Selected poems edited by Robert Hass, 1987
C is for Cowboys and also for Clowns.
Ur Marie and Roland Smith; B is for Beaver, An Oregon Alpahbet, 2003
At night, after all the stories that needed telling had been told and everyone had settled down to their proper places on the shelves, the great dictionary would get in the last word: ZZZzzzzzzzzzzz
Ur Joyce, William; The fantastic flying books of Mr Morris Lessmore, ?
”I think he has your nose!”
Ur DiPucchio, K/Campbell, S; Zombie in Love 2+1, 2015
”Soup with vegetables and noodles”
Mizielinska, A & D; Maps, 2013
”Now where could that bee and Little Bear be?”
Chaud, B; The Bear´s song, 2013
”But sometimes you get a bit separated from him, and you may need a little help finding your way back.”
Ur bilderboken utan text så jag tog ord ur omnämnandet om boken och författarpresentationen –
Jag köpte en bok alldeles nyligen. Jag tittade i den för att formatet inte var det vanliga. Boken stack ut. På omslaget fanns två björnar och de höll i en bikupa. Runt dem surrade bin och man kunde förstå av färgen, den gula, att boken skulle berätta något om honungen. Jag gillar bin så jag tittade i boken. Det är en bilderbok där den lilla björnen ger sig ut på äventyr men henbjörnen ger sig ut för att leta reda på den där lilla ungen. Varje uppslag har sina händelser. Det kryllar av detaljer. Och jag börjar leta som den letare jag är. Jag hittar björnen och vänder blad. Hur jag hittade björnen tänkte jag inte på. Men på något sätt gjorde jag.
Då mina barn var små älskade de att leta upp saker och ting i böckerna. Bilderböcker som Richard Scary ritade var ofta välfyllda med små texter och många illustrationer. I någon av böckerna försvann en liten larv och man fick leta reda på honom. Hen fanns någonstans på vartenda uppslag klurigt inritad och bortförvillad i andra teckningar där han illustrerats på någon bil men det var inte hen. Hur barnen hittade den lilla larven vet jag inte men att de hittade honom vet jag. Lyckliga skrattade de åt att han fanns där bakom ett hjul eller ett fönster.
De där böckerna om Valle där man ska leta rätt på Valle där Valle är liksom överallt på uppslagen men detaljerna skiftar och det är inte det ansiktsuttrycket utan ett annat och så letar man på. När man hittar honom är man glad över det. Hur man hittar honom borde man prata om. Kanske kunde man låta eleverna möta Valle för att tala med varandra hur de lyckades hitta honom. Inte stanna vid att de hittade honom.
Ja, kanske vi kan använda de här böckerna för att tala om hur vi gör för att hitta och noggrant genomsöka och utforska då vi letar. Vi kommer att få leta mycket då vi lär oss. Hur vi gör kommer också vara olika för oss. Kanske orkar vi inte med att leta. Hur hittar vi då?
Ja, det är några frågor vi kan ställa rörande hur vi gör och kanske att vi upptäcker och lär hur andra gör och kan låna strategier som vi tidigare inte hade eller visste något om.
Läs mer i Kiwimetoden, 2006. Eller så stannar du vid det här inlägget och kanske tänker du att du ska söka upp böckerna – hur gör du då för att finna dem? Eller att du kanske har några förslag till böcker vilja jag inte använt här?
Varje gång vi gör något gemensamt kommer vi att tala om hur vi tänkte och hur vi tänkte olika fast vi kom fram till ett rätt svar. Ja, om det nu är ett rätt svar eller om frågorna vi utmanar med kan ha fler svar. Men många svar är av det slag att de är antingen rätt eller fel. Att komma fram till ett svar och få besvara genom att berätta är vad undervisningen ofta möjliggör. Vad viktigare är att ställa frågorna hur vi kom fram till det svar vi kom fram till. Det betyder att då vi ställer frågorna om hur vi tänkte och hur vi löste våra problem möjliggör för hur vi kan erbjudas fler vägar att tänka och fundera. Du löser det så och jag löser det så. En tredje väg kan uppstå.
Berätta! Låt oss höra! Förklara! Vi är nyfikna! Vi lyssnar. Vi lär oss hur du tänker. Sen kan vi alltid se hur professor den och den tänkte eller författaren den och den skrev. Då har vi ytterligare en att lyssna, lära och förstå genom.
Nu är allt som sägs och skrivs på engelska. Nu ska allt jag säger och skriver formuleras på engelska. Jag är i McMinville, Oregon och träffar lärare, undervisningscoacher, lärarkandidater, professorer och vi möts i skolfrågorna och i språket.
För svenskar är engelska ett språk vi tycker oss behärska men trots det kräver de inre översättningarna och den språkliga formuleringskonsten en annan form av tankeverksamhet än då jag talar svenska. Jag tänker mer på vad som sägs och hur jag ska formulera mitt svar. På kvällarna är jag väldigt trött. Jag vill höra saker på svenska och jag vill tala svenska. Jag vill inte koncentrera mig på orden jag inte riktigt förstår utan ledigt koppla av i det språk jag växte upp med.
Idag talar vi om hur mycket tankeverksamhet som krävs för den som är med på en lektion där språket inte är det man talar hemma. Det där andra språket som inte kommer med ryggraden utan kommer ur tankeverksamheten och det inre arbetet med att förstå och söka skapa mening av det man förstår och söka lösa det problem man har med det man inte förstår.
Jag tänker på de barn som kommer till den svenska skolan. Hur de ska lära sig språket för det sociala livet samt det språk som rör vattnets kretslopp och hur populationen av isbjörnar minskar på grund av att isarna smälter. Jag tänker på hur de praktiska ämnena som slöjd, musik, hem- och konsumentkunskap och idrott är praktiska och ger språket rörelse och möjlighet att titta på.
Jag tänker att då jag inte förstår ord kan jag slå upp dem på min telefon och söka läsa mig till vad som menas men då kan jag söka för att jag kan skriva med samma alfabet och med samma riktning som det jag är van vid. Och då jag inte förstår så ökar antalet förklaringar, teckningar, rörelser kring det man önskar att jag förstår så att jag kan fortsätta delta i samtalet. Av huvudet fullt somnar jag varje kväll. Min trötthet är större än den brukar vara.
Sömnlös i Seattle. Så var titeln på en film. Utan sömn blir man omtöcknad och världen förlorar konturer. Utan sömn blir man vilsen och fattar långsamt. Som då jetlagen vrider om den invanda klockan. Middag den och den tiden. Den kroppsliga klockan skriker efter mat oavsett tidsskillnaderna. Sömnlös i Seattle? Bara det att klockan ska vridas tillbaka nio timmar och allt som är av vanor ska också vridas runt ett varv. Man måste sova. Hjärnan behöver sömnen. Benen likaså.
På en toalett läser jag den uppgivna texten på ett toalettlock: Stay asleep. Det sömnlösa och det evigt sovande. På vägen hem från restaurangen syns de hemlösa så många fler. Som om natten silar bort de bostadsfasta och kvar står pojken, den alldeles för unga, med sin trötthet, sin sovsäck och sina tillhörigheter i en trasig ryggsäck.
Det regnar grått. Det regnar kallt. Sömnlös eller sovande vandrar vi omkring i en stad. så olika våra steg och våra sovplatser. Staden sover aldrig sjunger man. Men människorna gör det.
Jag besöker alltid boklådorna. Också här i Seattle. Den jag stegade in i tog emot mig i tystnad. En man sov på en nött trästol. Vid kassaapparaten gäspade en expedit. Det andades dåtid. Som om tiden stannat av och inte längre makade sig in i nutiden. Bokhyllorna syntes välfyllda men övergivna. På barnboksavdelningen låg en bok på golvet. Jag tänkte på en dikt jag läst för länge sedan. Den tycktes mig nu så aktuell. Att bokstäver gråter i sin olästa ensamhet.
Ibland är det mer än okej att störa
Detta hände när jag slutade läsa en sommar
Ingen frågar mig längre vad jag ska bli när jag blir stor
Känslan av att kunna cykla gör mig fortfarande lycklig
Det som inte får hända på en begravning
Händerna och generationernas görande
Man blir aldrig för gammal för kurragömma
Att läsa sig till ett humleintresse
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Om skärmstopp och den viktiga ögonkontakten
Högläsning ger vinster som inte går att mäta
Föräldrar ska inte träda in som lärare
Låt oss bli lite mer som världens bästa Karlsson
Därför fortsätter jag envist att hälsa på alla elever jag möter
Inom varje stökig pojke finns en vetgirig elev
Det är inte skryt att berätta om sitt viktiga arbete som lärare
Läslistorna är här – låt oss läsa
Läsförmågan får aldrig överges och bli en förväntad kunskap
Vi måste väcka liv i lärares tystade kompetens
Nu är nyfikenheten viktigare än förra årets dystra resultat
Låt oss aldrig bli för gamla för barnböckerna
Så drabbar stressen både lärare och elever i skolan
Skolan är det bästa skydd våra barn har
Stöts man ut från skolan, stöts man ut från samhället
Det räcker inte att säga att vi är en läsande skola
Så försvinner elevernas rädsla för att göra fel
Om högläsning på ett främmande språk
En sommar utan läsning – då gick min hjärna i dvala
Det gör fysiskt ont i mig när eleverna inte får läsa det de vill
På rasten är han kung, i klassrummet ”dum i huvudet”
Livsviktigt med böcker för att barnens fantasi ska flöda fritt
Att banna en bok är att banna ett barn
Barn läser inte för att göra vuxna glada
Om lyssneläsningen – inte antingen eller – utan både och
Låt oss inspireras av alla lärare i litteraturen
Vetgirigheten får eleven att låna böcker från översta hyllan
Min respektlösa fråga gav mig en funderare
Fler borde ha min mammas tillit till skolan
När läsningen inte fungerar – lägg allt annat åt sidan
Alla elever lyssnar uppmärksamt trots att de inte förstår ett ord
Pajkastningen mellan hem och skola är destruktiv för alla
Galet att lärare inte vågar vara sjuka
Vi lärare har mycket att lära av varandra
Läs gärna porträttet i Läraren Här
Böcker jag har läst 2026:
Böcker jag lyssnat till 2026
Böcker jag läst under sommaren 2025:
Böcker jag läser under december 2023:
