Det synliga samspelet mellan lärare och elev/elever

Postat den 27/02/2015 av Anne-Marie Körling

Boktrave

I min bok ”Vägen till skriftliga omdömen” 2009 beskrev jag hur jag alltid gjorde anteckningar i elevernas böcker. Jag noterade min närvaro med mitt namn och datum. Det gjorde det möjligt för mig att se hur ofta jag samspelade med eleven, eller om inte, hur jag kunde samspela mer med eleven. Jag utgår inte från att jag ska samspela med elever som behöver hjälp utan att alla elever ska få samtal och diskussion med sin lärare.

Att notera att jag är där jag ska vara – i pedagogiska samtal med eleven – gjorde att jag alltid kunde följa vad jag samtalat med eleven om samt att jag hade samtalat med eleven. Jag kunde följa vad vi samtalade om hur hur eleven förstod. Jag utvecklade detta och bad att eleven skulle göra anteckningar om vad vi hade samtalat om – och genom den berättelsen kunde jag förstå hur eleven förstod det jag förmedlade, utmanade, bekräftade eller vad vi samtalade om. Och som all information – vi förstår olika och om jag tror att eleverna förstår mig så kan jag aldrig vara säker på vad eleven förstår. Till det kommer samtalet.

Vid mitt skolbesök i McMinville, Oregon såg jag hur en lärare använde elevens skrivbok så att det syntes tydligt vilket samspel läraren och eleven hade haft och kring vad. I princip på samma sätt som jag brukade göra. Men här hade läraren och eleven ett större utrymme för det lärande som kan uppstå mellan lärare och elev. I elevens skrivbok skrev eleven på varannan sida. Den högra sidan i häftet var elevens. Den vänstra var en sida för läraren och elevens undervisning och lärande. Lärarens visande och modellande och elevens visande och prövande.

Lärare och elevers samspel behöver synliggöras för att de pedagogiska samtalen och det lärande som läraren kan utveckla genom att studera elevernas lärande och hur att bygga och utveckla undervisning utifrån det läraren upptäcker. Det handlar inte om att ge enstaka elever stöd i sitt lärande utan alla elever.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Det sorgliga med att sätta MVG på en elev!
  2. Det syns att lärare och elever samspelat och det ska synas
  3. Tystnad kring text och hur vi undviker det viktiga – att förstå
Publicerat i Föreläsningar jag ger, Formativ bedömning, Pedagogiska samtal | Kommentarer inaktiverade för Det synliga samspelet mellan lärare och elev/elever

Högläs det matematiska språket

Postat den 27/02/2015 av Anne-Marie Körling

Det matematiska språket behöver uttalas och utläsas. Det betyder att vi läser varje siffra vi ser och varje tecken som står skrivet. I det hör eleven det matematiska språket och hur kvadratmeter uttalas fast det inte riktigt ser ut att vara så långt då vi ser det nedskrivet. Låt oss exempelvis högläsa, kanske då eleven behöver hjälp, eller då vi visar på tavlor. Den mänskliga rösten som uttalar det som står.

5 + 230 =

eller de mer komplicerade matematiska meningarna som syns i formlerna här.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Att upptäcka matematiska fjärilar i magen
  2. Matematiska nötter i verkliga livet
  3. Lektionsförslag: skriv en reklamtext – varför svenska språket
Publicerat i Högläsning, Matematikundervisning | Kommentarer inaktiverade för Högläs det matematiska språket

Selander/Selander: Professionell handledning och feedback

Postat den 22/02/2015 av Anne-Marie Körling

Läser Ulla-Britt Selander och Staffan Selanders bok Professionell handledning, 1989 och tänker på den snabba viljan att trösta genom att berätta om sina egna sätt att göra och lösa uppkomna problem:

”Att berätta om sina egna erfarenheter är en vanlig metod för att trösta och stödja. Detta är emellertid tveeggat. Man kan visserligen peka på olika sätt att klara ut svårigheter, men det kan också få den effekten att praktikanten tänker ”Du klarar det här elegant, men kommer jag att göra det?”

Den distansen som den egna berättelsen kan skapa. Avståndet att lära. Och så bygger vi på bilden om vem läraren är istället för vad läraren kan ge och på vilka olika sätt vi skapar undervisning. Att i utbildning av andra inte vara modellen i första hand. En konst för varje lärare där vi oftast vet både svar och hur i förhållande till en annan lärare. Hur kan vi hitta till den gemensamma mellanstation där vi får känna osäkerhet och där vi får mötas i variationer av hur och där frågorna inte har självklara och omedelbara svar? Som  om de fanns?


Inlägg som berör samma teman:

  1. Lärare är fulla av hur
  2. Jag skrev till Bodil Malmsten …
  3. Handledning och modellande undervisningar
Publicerat i Formativ bedömning, Kollegialt lärande, Konsultation av något slag, Om jag vore rektor | Etiketter , , | 2 kommentarer

Utan att undergräva självförtroende

Postat den 22/02/2015 av Anne-Marie Körling

grundskötsel

”Jag tror att det finns mycket att ta upp av vad människor känner, tänker och gör och att man kan använda detta som utgångspunkt för diskussion eller undervisning i syfte att skapa ökad insikt. På detta sätt kan man ge information utan att undergräva självförtroendet hos den som lyssnar. De som bedriver undervisning på det här sättet måste förstås ha tillräcklig kunskap och också inse när de faktiskt inte vet.”

Detta skriver Donald W Winnicot i sin bok ”Ord till föräldrar” 1994. Detta med anledning av att han talar i radio och att han vänder sig mot anslaget att påstå något som sedan ger den som lyssnar skuldkänslor och upplever sig som ”dålig”.

Winnicot skriver:

”Om mammor blir tillsagda att göra det ena eller det andra, blir de snart förvirrade, och – vilket är allra viktigast – förlorar kontakten med sin egen förmåga att handla utan att veta exakt vad som är rätt och vad som är fel. Det händer alltför lätt att de känner sig inkompetenta. /… / Tänkandet kan komma in efteråt, och när människor funderar över problem är det vår uppgift att hjälpa dem. Vi kan diskutera med dem vad det är för sorts problem de ställs inför, vad det är de gör och vilka effekter de väntar sig av sina handlingar. Detta behöver inte vara samma sak som att tala om för dem vad de ska göra.”

Mina tankar går till professionen lärare. Många av skolans problem definieras utifrån och visas genom staplar och jämförelser. Det är mycket lätt att känna att man inte själv räcker till eller har kunskap om det som sägs. Man tystnar i skam och osäkerhet. Denna osäkerhet lägger sig över det man kan och det man gör i klassrummet och då läraren i all hast får definiera problem kommer dessa ofta att handla om en elev läraren känner utmanar läraren i så pass hög grad att läraren känner sig sämre och inte bättre. Bara eleven den och den inte är där så fungerar undervisningen. Läraren behöver komma åt sina intuitiva handlingar och också få uttrycka det som läraren känner, tänker och funderar kring rörande sin undervisning. Inte genom att modellerna är andras utan att få tag i den inre stämman och därmed utveckla professionen genom den.

Källa: Winnicot, Donald W; Ord till föräldrar, Natur och Kultur, 1994

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Frågor och hur att ställa dem
  2. Skolans självförtroende: ”Genom undervisningen ska”
  3. Att läsa forskning och förstå vad?
Publicerat i Läraryrket och lärarrollen, Pedagogiska samtal, Relationer och vänskap, Värdegrunden | Etiketter , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Utan att undergräva självförtroende

”En mellanstation av tillgänglighet”

Postat den 22/02/2015 av Anne-Marie Körling

sisters2

”Vi måste alltid komma ihåg att det finns alla slags föräldrar och alla slags barn, och mot den bakgrunden kan vi diskutera olikheterna utan att påstå att den ena sorten är bra och den andra dålig.”

skriver Donald W Winnicot i boken ”Ord till föräldrar” 1994.

Det finns, tänker jag, också alla slags lärare och alla slags elever, och mot den bakgrunden kan vi diskutera olikheterna utan att påstå att den ena sorten är bra och den andra dålig. Vi behöver i den pedagogiska diskussionen och inkludera det innehåll med vilken lärare och elever möts. Det är genom innehållet läraren och eleven blir till.

Donald W Winnicot skriver också om ”en mellanstation av tillgänglighet”. I skolan tänker jag att innehållet är den stationen, en station där vi möts, oavsett vilken bakgrund vi har eller vilken förmåga vi äger, så kan skolan ge eleverna en möjlighet att inkluderas i ämnet. Detta kräver att läraren på ett generöst sätt ger eleverna innehållet samt själv deltar i det med den energi och de frågor som möjliggör för eleverna att få delta där. I klassrummets – här och nusituationer – blir vi till genom det vi har i fokus. Det är en slags mellanstation där vi inte kategoriserar elever som den eller den där eleven utan att vi är där eleverna är och tillsammans med det vi lär ihop. I en slags mellanstation som kan utvecklas till att bli en alldeles egen station med ett alldeles unikt innehåll för var och en av oss.

Det skolan kan ge och det lärare och elever möts i då vi lär tillsammans.

 

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Sociala medier över en kopp kaffe
  2. Synrätten i elevkonferensen
  3. Att besöka en skola
Publicerat i Undervisningen | Etiketter , , , | 1 kommentar

Det syns att lärare och elever samspelat och det ska synas

Postat den 17/02/2015 av Anne-Marie Körling

P1260941

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I ”Vägen till skriftliga omdömen” 2009 skrev jag hur jag antecknade att jag och eleven samspelat i elevens böcker. Jag skrev alltid ett datum och signatur i skrivhäften och uppgifter att jag varit med eleven och vad vi diskuterat. Det blev därmed lätt att följa vad jag och just den eleven diskuterat och vad jag bidragit med för att stötta och utmana elevens lärande.

I McMinville, Oregon såg jag en lärare göra på ett annat och mer generöst sätt. Elevens skrivhäfte var delvis läraren och elevens tillsammans. Tänk dig ett uppslag i ett häfte. Den vänstra sidan är för lärarens modellande och elevens följande anteckningar, skisser eller modellande av hur att lösa. Det synliggör hur eleven och läraren samspelat och vad eleven har behövt stöttning och utmaning i att förstå. Den andra sidan är sedan för det eleven själv gör, tänker och skriver. Det enda som händer på den sidan är att läraren och eleven rättar det som blivit fel genom att först visa hur det ska vara eller hur man kan tänka på den vänstra sidan därefter får eleven grubbla på om det finns något som ska ändras i den egna uträkningen eller skrivningen. Den justeringen gjordes inte med radergummi utan genom att läraren klistrade över med maskeringstejp. Tejpen går att skriva på. Samtidigt syns att något har hänt i elevens text. Allt genom samtal, visande, stöttande och utmanande frågor som gör att eleven får tänka.

Det som är intressant är att läraren också kan följa hur läraren undervisar varje elev specifikt och hur läraren och eleven lär sig att mötas i samtal och diskussioner. Då blir lärtillfället elevens egna och läraren kan följa på hur många olika sätt läraren stöttar elevernas lärande.

P1260943


Inlägg som berör samma teman:

  1. Det synliga samspelet mellan lärare och elev/elever
  2. Frågor och hur att ställa dem
  3. Tystnad kring text och hur vi undviker det viktiga – att förstå
Publicerat i Ansvaret, Formativ bedömning, Inkludering, Kommunikationen, Lektioner och lektionsförslag, Ordförrådet, Pedagogik, Pedagogiska miljöer, Redskapen | Kommentarer inaktiverade för Det syns att lärare och elever samspelat och det ska synas

Matematiken: Inte mängder av tal utan ett ordentligt och på djupet

Postat den 17/02/2015 av Anne-Marie Körling

P1270035

Detta såg jag i McMinville, Oregon. Flera undervisningar där lärare och elever arbetade noggrant med hur att förstå matematiken. Undervisningen pågick under hela lektionen där elever och lärare samspelade om hur att skriva, lösa, läsa och tänka. Man gjorde en matematikuppgift men mycket noggrant. Läraren stöttade
elevernas tänkande snarare än elevernas görande.Eleverna fick efter noggrann genomgång en uppgift att göra själva. Den klarade samtliga elever. Då eleverna var klara med den så gick läraren igenom uppgiften tillsammans med eleverna och de fick justera eller ändra om de ville och önskade.

Det jag också såg var att man hängde upp elevernas lösningar och att de delades med klasskamraterna. Läraren undervisade hela lektionen och gick inte omkring och satte igång elever eller tittade om de hade gjort rätt eller fel. Läraren samtalade, visade, utmanade då läraren var med eleverna. Frågor som hur tänker du? Berätta hur du löste det här? Och om du tänker så här vad händer då?

Eleverna 7 och 8 år gamla.

P1270038P1270043

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Knacka på! Att störa den känsliga undervisningen!
  2. Jag ville förstå men jag förstod inte ett ord
  3. Min afrikanske lärarkollega gör så här – själva gör vi …
Publicerat i Matematikundervisning, Ordförrådet | Kommentarer inaktiverade för Matematiken: Inte mängder av tal utan ett ordentligt och på djupet