Resan från Auschwitz

Jag läser Göran Rosenbergs bok Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz. FRÅN Auschwitz! Och hur smärtsam den resan var, hur svår den var, vilken resa som gjordes, den ifrån.

Jag sitter på ett tåg mot Södertälje. Kan resa fram och tillbaka. I boken reser jag med. Och resan gör ont.

Publicerat i Litteratur och läsning | 1 kommentar

Det omöjliga med handuppräckning!

Körling fotograferar 2013

– Räck upp handen om du behöver hjälp, säger vi ofta.

Alla räcker inte upp handen. En del gör det. Andra räcker aldrig upp handen. De sitter där och förblir ensamma. Det vore bättre om läraren slog sig ned vid bord efter bord så att eleverna kunde få uppleva lärarens närvaro, komma med sina frågor spontant, diskutera också det de kan eller är i färd med att lära. Det gör också den tystlåtne involverad. Den som annars är i utkanten av lärarens blick och närvaro. Att räcka upp handen kan också handla om att vara en trygg olärande som vet att läraren hjälper. Men alla elever räcker inte upp handen. De sitter där. Vrider lite på sin kropp. Viker papper till pappersplan. Ritar krumelurer i marginalen.

Det handlar om att se dem som inte. Utveckla närvaro också för dem som inte. För de sitter där. Som om de inte … fanns!

*******

Jag har tidigare skrivit om elevlistan, att varje dag säga elevens namn för sig själv och berätta något om eleven, var och en för sig. Det ständiga arbetet med att undersöka om eleverna har fått höra sina namn och om det viktiga arbetet att kunna berätta något om varje individs lärande under lektionen. Att öva sig att se, bekräfta, undersöka. Till förmån för alla elever. Läs också min artikel i Pedagogiska Magasinet.

Publicerat i Klassrummet, Kommunikationen, Läraryrket och lärarrollen, Misstagen, Pedagogiska miljöer, Redskapen | 3 kommentarer

Koncentrationsmöjligheter och tålmodigt lärande

Röd kaffekopp - körling fotograferar 2013

Jag tänker på det lilla barnet som upptäcker förmågan att använda tumme och pekfinger för att greppa små saker som ärtor eller små, små snören. Länge kan barnet sitta och upptäcka sitt pekfinger och sin tummes möjligheter. Jag tänker på barnet som plötsligt släpper taget om stolen för att utan stöd ta två kliv ut på golvet på egen hand till den närmaste omvärldens jubel. Jag tänker på barnet som koncentrerat lyssnar till pappans eller mammans röst när de berättar något från sina barndomar. Jag tänker på hur barn lär sig cykla och bli alltmer säkra på det för att de just cyklar. Jag tänker på lekarna som barn lär varandra. Hur de visar, hur de instruerar, hur de bjuder in. Jag tänker på hur barn ser på andra barn, hur de lär genom att stå en bit ifrån och titta på. Jag tänker på koncentration. Jag tänker på tålmod. Jag tänker på lärandet.

Jag undrar så ofta varför barn inte orkar i skolan. Vad är det som gör att lärandet inte absorberar dem? Vi ger dem diagnoser och vi säger att de inte kan koncentrera sig. Vi talar aldrig om att söka se vad i undervisningen som de koncentrerar sig kring. Vad är att koncentrera sig? Är det att vara stilla i 40 minuter utan uppgifter men inte med en min röja att man inget har att göra, inget av det som är i klassrummet går att förstå och att tankarna far omkring i huvudet precis som de vill för att där inne finns lite fantasi att leka sig bort med.

Hur skapar vi koncentrationsmöjligheter? Vore inte det en spännande fråga att diskutera och undersöka? När är vi själva okoncentrerade? Varför kan vi inte koncentrera oss? Vad betyder det att vi ritar när vi lyssnar? När är det svårt att koncentrera sig? Vad är det som pockar på uppmärksamheten?

Hur kan undervisningen bli absorberande angelägen? Den behöver inte vara lustfylld  i bemärkelsen att det som presenteras är lätt att förstå, eller att vi måste skratta för att det är så roligt. Nej äventyret att lära innebär att det vi lär oss är inom ramarna för möjligheten att lära. Vi kan klättra upp i trädet för att greppa kunskapsäpplet. Men då måste vi få vara nära ett äppelträd. Äppelträdet måste bära frukt. Frukten måste vara möjlig att plocka och äta upp. Även det äpplet som faller i gräset ska räknas in. Kunskapen som går att få i efterhand. Läraren är trädet. Undervisningen är alla äpplen. Några äpplen hänger lättplockade. Andra måste man upp i toppen för att hämta. För att plocka äpplen krävs att man får plocka dem. Aktivitet.

Publicerat i Hinder för lärande, Klassrummet, Kommunikationen, Pedagogiska miljöer, Pedagogiska samtal, Värdegrunden, Visionerna | Kommentarer inaktiverade för Koncentrationsmöjligheter och tålmodigt lärande

Går inte att förstå – något om det fina med kontexten

Texter

Jag har sparat den här tweeten. Jag älskar den när den är självständig. Så märklig text. Så fantasieggande och tänka i vilket sammanhang den hör hemma. Vad sändes innan? Vad var texten ett svar på? Vad handlade diskussionen om? Vem sa vad? Fanns det en fråga som besvarades? Vilka var inblandade i diskussionen? Var det en bild som vi delade?

Publicerat i Klassrummet, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning, Ordförrådet | Kommentarer inaktiverade för Går inte att förstå – något om det fina med kontexten

Pirrigt så det förslår… att ha nationella prov

Körling fotograferar 2013

De står framför mig, eleverna. De pratar oroligt, tittar sig omkring. De pratar oavbrutet. De ska ha nationella prov i muntlig framställning. De pratar på. Jag lyssnar på dem och går in i dialog med dem. Vill lyssna. Hör dem berätta om sina pirriga inre och ser in i ögon som är oroliga men glada.

– Berätta, säger jag.

De berättar. Jag tänker att de kan berätta om innehållet. De vet inte att de redan nu klarat av den muntliga presentationen. Jag är okunnig om det de ska berätta och de berättar om det som är sin uppgift. De berättar om varför, de berättar om att de förberett sig, läser i sina papper. De vet inte att de redan nu, under det samtal vi haft, har klarat av den muntliga uppgiften. Läraren öppnar dörren, ser vänlig och glad ut, och eleverna går henne till mötes.

Det kommer gå bra, mycket bra, tänker jag.

Publicerat i Kommunikationen | Kommentarer inaktiverade för Pirrigt så det förslår… att ha nationella prov

Matematik: Så mycket språk, så många begrepp

Matematikbegrepp

Jag brukar ringa in alla begrepp jag måste undersöka, undervisa och verkligen lyssna eatt eleverna använder, förstår och kan. Så här kan ett undervisande underlag ut. Det betyder att jag undersöker att begreppen är i färd med att befästas, att eleverna förstår dem, om inte, måste jag undervisa.

Då det gäller elever med andra språk och inte tillräckligt med svenska, kan det vara mycket besvärligt att hindras, att man kanske kan själva matematiken, men inte de svenska orden.

Publicerat i Matematikundervisning, Ordförrådet | Kommentarer inaktiverade för Matematik: Så mycket språk, så många begrepp

Inget nytt under solen

… men vi kan kasta nytt ljus över det. 

Publicerat i Kommunikationen | Kommentarer inaktiverade för Inget nytt under solen