Hur vet vi att vi kan och hur vet eleverna att de kan?

Postat den 20/01/2013 av Anne-Marie Körling

Jag tittade på Skavlan igår. Han ställde en fråga till en av dem han intervjuade. Han fick ställa frågan igen för frågan blev inte besvarad. Jag funderar ofta över samma fråga. Och jag tror att vi alltid ska göra det:

Skärmavbild 2013-01-19 kl. 5.10.13 PM

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Samsyn på framsteg och att vårda relationen
  2. En trave av böckerna vi läst – och det vi minns dyker upp bland sidorna
  3. Tankar om läxor och hur olika de kan utformas!
Publicerat i Frågekonsten, Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Hur vet vi att vi kan och hur vet eleverna att de kan?

Jag lever!

Postat den 20/01/2013 av Anne-Marie Körling

P1190613

Min söndagspromenad i en vit värld. Himlen stack av blå. Mina steg mörka. Mina avtryck ljusa. Jag gick in i skogen. Följde skatornas spår och människornas. Skidspåren som motorvägar. Skatornas kråkfötter liknade skutt, flykt och återträff. Jag hörde kyrkans dån i bakgrunden. Och anden kom ut ur allas andetag. Vi lever tänker jag. Jag lever. En ynnest egentligen. Plötsligt tänker jag på lådorna vi skapar. Inside the box. Och så säger vi att vi ska tänka utanför den. Varför inte göra lådan större? Jag skrapar i snön. Skriver bokstäver för att jag kan. Ett annat innehåll skymtar därunder. Det är bara att skrapa på ytan. Så billiga äventyr.

Jag gick i det vita. Hunden med nosen i det okända. Jag i det välkända. Jag lever.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Syftet med en diagnos
  2. Tändsticksask
  3. Två koppar kaffe och boken ”Lever du?”
Publicerat i Skriver om ditt och datt | Kommentarer inaktiverade för Jag lever!

Den digitala verkligheten, utanförskapet så skrämmande

Postat den 20/01/2013 av Anne-Marie Körling

IMG_1621

Jag hälsar på en liten ensam tant. Hon har huvudet på skaft och ett levande intellekt. Ögonens kraft borta. Hörseln kvar. Kroppen står på ett gott ben och ett ont. Jag får kaffe serverat i finporslin. Vi sitter i vardagsrummets röda möblemang. Jag i finsoffan. Hon i favoritstolen. Jag frågar om livet. Jag hör berättelser om ett yrkesliv. Ett långt. Ett värdefullt. Jag hör hur sorgen över att inte ha ett arbete ersätta av väntan och ensamhet.

– Om jag bara kunde se kunde jag arbeta. Jag lärde mig nätet fast jag är så gammal. Jag kunde ha fortsatt. Men utvecklingen går så fort. Och jag är för gammal.

Jag hjälper till att assistera vid telefonen. Den gamla tanten behöver ringa. Hon ringer fem samtal vilka besvarar henne med röster som är automatiserade. Hon ska själv orientera sig vidare. Allt är digitalt. Allt är för människan att själv hitta och förstå. Det ska tryckas på knappar. Under varje siffra öppnar sig en ny värld att välja bland. Jag ser hur den späda kroppen gör sig beredd att tala med en levande människa. Jag ser hur den späda kroppen sjunker ihop. Uppgiven.

– Inte ens min bank kan jag ringa till. De visste vem jag var en gång. Nu är jag ingen om jag inte har en egen dosa. Vet du vad det är för dosa de pratar om?

Och i den här världen orienterar jag mig ledigt. Jag har min dosa. Jag har mina siffror. Jag är digital. Det betyder att jag ständigt måste uppdatera mig. Den här världen som inte syns är större än den verkliga. Så tänker jag då jag är hos den lilla tanten.

På vägen hem googlar jag på min telefon, tar emot några mail, kontaktar en vän och ser att verkligheten kommer närmare mig med några klick. Bara för att jag kan. Bara för att jag har redskapen.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Min digitala handstil …
  2. Den lilla flickans blick
  3. Människan!
Publicerat i Kommunikationen | 2 kommentarer

Fysisk smärta av min bokläsning

Postat den 20/01/2013 av Anne-Marie Körling

Det gör ont i hela mig då jag läser om deportationernas kyla. Ett barn greppas om sitt ben och slungas in i en full vagn med människor. Jag slutar läsa där. Meningen gör fysiskt ont. Bilden texten skapar är för stor. Meningen jag läser för liten. Verkligheten bakom den obegriplig.

Läser Ingrid Carlbergs berättelse om Raoul Wallenberg ”Det står ett rum här och väntar på dig …” 2012

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Både förstånd och fantasi
  2. Meningen med …
  3. Min långsamma läsning är nödvändig, mycket nödvändig
Publicerat i Synligt läsande | Etiketter , | Kommentarer inaktiverade för Fysisk smärta av min bokläsning

Synligt läsande: Vi boksamtalar utan att ge berättelsen

Postat den 20/01/2013 av Anne-Marie Körling

Vi säger att

– Du är som Pippi.

Vi säger att

– Kejsarens saknar kläder, han är naken.

Vi talar om våra läsupplevelser som om texten finns i den gemensamma kulturen. Jag har ofta ställt mig frågan vad man vet då man kan säga att Kejsaren är naken. Vad är det man ingår i? Hur vet man det? När berättades berättelsen om kejsaren? Kan vi läsa den igen? Hur är det att inte förstå? Hur är det att inte veta varför kejsaren är naken och varför en del människor använder uttrycket? Vem är en kejsare som är naken?

– Hemlige Mållgan var min bästa vän en gång.

Böcker och texter till vilka vi refereras utan att själva berättelsen berättas intresserar mig mycket.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Lektionsförslag: Synligt läsande och skrivande genom författarens text
  2. ”Synligt läsande” och ett slags åtgärdsprogram för att bli läsande lärare
  3. Synligt läsande: Läsaren man frågar efter är ju jag, du och vi!
Publicerat i Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning, Synligt läsande | Kommentarer inaktiverade för Synligt läsande: Vi boksamtalar utan att ge berättelsen

Gör ensamheten oss till läsare?

Postat den 19/01/2013 av Anne-Marie Körling

”Var det inte sommarloven som gjorde oss till läsare? Ensamheten och de tomma timmarna.”

Ur Leif Zern: Kaddish på motorcykel, 2012 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Lektionsförslag: Synligt läsande och skrivande genom författarens text
  2. Vi gör något stort i skolsverige! Heja oss!
  3. Att känna till eller inte känna till – det är frågan
Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Gör ensamheten oss till läsare?

Flippat till förmån för oss alla – undervisning i hur att skriva – genom lärare och elever

Postat den 19/01/2013 av Anne-Marie Körling

Tack Malin och klass 7. Det är med glädje jag följer ert arbete, lyssnar till era röster, hör er beskriva ämnet svenska och hur ni tillsammans i klassen utvecklar er skrivförmåga och ert innehåll. Ni delar i denna film med er till hela Skolsverige. Ni visar på vad undervisning är, gemensamt arbete betyder, samtal om det pågående, gensvar på det skrivna och när ni är klara med ert skrivande är jag mycket, mycket nyfiken på innehållet.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Förskolepedagoger om min föreläsning om läsning i Örebro
  2. Sportlov
  3. Örebro idag – och här är en plats för er att skriva, tänka och utveckla!
Publicerat i Ordförrådet, Pedagogik, Pedagogiska miljöer, Pedagogiska samtal, Strategier, Styrdokumenten, Svenska, Värdegrunden, Verkligheten | Etiketter , , | 1 kommentar