Fråga om läroplanen och kursplanernas innehåll

Postat den 15/11/2012 av Anne-Marie Körling

För ganska många år sedan läste jag en mitt-i-prick krönika av dig i lärartidningen. Du och klassen var fullt upp i ett arbete om världens floder. Kollegorna tyckte att ni behövde jobba med bondgården, för det brukade man göra i den här årskursen.

Nu har du varit delaktig i att ta fram Lgr11. Men det centrala innehållet är så omfattande att det inte blir tid över till barnens djupdykningar och sidospår. Varken världens floder eller bondgården eller dinosaurier finns med i det centrala innehållet för år 1-3, däremot stjärnbilder och stjärnhimlens utseende vid olika tider på året, månens faser, psalmer, vardagsliv och levnadssätt i områden där engelska används, överföring av bilder med hjälp av datorprogram, punkter, linjer och sträckor, nordisk barnvisetradition, materials ledningsförmåga, kristendomens roll i skolan och på hemorten förr i tiden, hur texters avsändare påverkar innehållet, mm, mm, mm, med eller utan kunskapskrav.

Det centrala innehållet tar upp massor av både viktiga och mindre viktiga delar – men för MÅNGA för att göra djupdykningar och sidospår om man ska hinna med allt på tre år. Hur ser du på det?

SVAR TILL DIG SOM STÄLLT FRÅGAN OCH VÄNTAT PÅ SVARET:

Jag skrev en krönika om stressen över bondgården och undervisningen om den. Den stressen kom inte av att göra innehållet ur kursplanerna utan att kollegorna frågade om när jag skulle göra den med mina elever. Det var då man hade undervisning om bondgården i årskurs två och att det momentet skulle ligga under speciella månader. Det fanns ingen frihet att bestämma när utan det fanns en dold förväntan om när detta moment skulle göras och den satt i skolväggarna. Vi har flera saker som vi gör på samma sätt, undervisar om för att alla andra gör det.

Då det gäller kursplanernas innehåll kan vi göra undervisningen så förtätad och ta in flera delar av kursplanerna i samma moment. Ett sådant exempel kan vara det jag skrev om idag – om det vidgade textbegreppet och musiken tillsammans med svenskan. Vi har sådana möjligheter. Men för att kunna det måste vi också kunna våra kursplaner så vi vet när de kan tangera och när de gör det i praxis. Det är ett stort lärararbete och mängder av pedagogiska diskussioner som leder fram till det hur som är lärarprofessionens.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Centralt innehåll – ja är det inte vad skolan handlar om
  2. Stadens matematik… en utvecklingstanke
  3. Ge föräldrar möjlighet att fråga om skolans innehåll
Publicerat i Styrdokumenten | 1 kommentar

Elevkonflikter

Postat den 15/11/2012 av Anne-Marie Körling

Igår gick jag emellan ett bråk. Ja, delade två personer åt. Jag var inte på skolan utan utanför den. Eleverna var på väg hem. Idag löste jag det för eleverna att lösa sin konflikt. Jag gjorde så här:

Dag ett – jag delade på dem som slogs och hotade varandra om att slåss. Jag hade förmånen att lyssna extra noga på en av dem som hamnat i bråket. Jag lyssnade mest. Jag lyssnade och tittade. Såg tårar och skakiga händer. Rädsla, sorg och ilska. Jag såg också ögon som vädjade om stöd och hjälp. Hjälp att lösa konflikten. Att hindra den från att bli större.

Dag två – Jag tog mig en morgonpromenad till de klassrum där eleverna befann sig. Jag talade under dagen med var och en av eleverna. Jag rusade inte in på lektionerna för att konfliktlösa. Jag lät båda två vara ledsna och arga på var sitt håll. Jag sa att jag skulle finnas till för dem att prata med mig närhelst de behövde. Jag visade detta genom att ha ögonkontakt som handlade om stöttande och närvaro. Då kom en av eleverna och sa

– Jag vet vad som kan göra det bra. Jag har tänkt.

Jag lyssnade och tänkte att eleven hade fått chans att sansa sig, funderat, kommit att vara mindre ledsen, mindre arg, mindre rädd. Och hade själv en lösning.

Jag talade med den andre eleven. Han hade också tröttnat på att inte blivit sams. Så han hade tagit sin tid och sökt upp den andre eleven. – Vi är kompisar nu, sa han.

Jag samlade de två. Vi hade ett samtal om vad vi behövde för att mötas igen. Jag tror jag gjorde annorlunda. Jag brukar agera i stridens hetta – som om det är möjligt. Det finns bara känslor och inga tankar när man är ledsen och arg. Jag vill heller inte klandra, hitta syndabockar och skapa sådana etiketter som jag sedan alltid ser till att påminna mig om då eleverna hamnar i konflikter. Jag vill se hur vi kan lösa konflikterna i eleverna och runt dem och att de själva får möjlighet att kunna berätta. För elever kan berätta. De behöver bara tid.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Matematikläraren på plussidan!
  2. Hela skolans hej
  3. Om Kalle i Kalles Klätterträd hade blivit lärare
Publicerat i Eleverna! | Kommentarer inaktiverade för Elevkonflikter

Busschauffören om sin buss – att lära sig tala om sin skola

Postat den 15/11/2012 av Anne-Marie Körling

– Du, det här är en fin buss, sa busschauffören till busschauffören som skulle byta av. Det här är en fin buss!

Jag hörde dem prata om sin buss. Det var ett fint samtal. Bussen var den buss jag alltid åker och den var inte särskilt ny. Men för busschaufförerna var det en fin buss. Också jag kunde se det då. Att det var en fin buss. Så starka är orden. Att de får oss att plötsligt känna tacksamhet över att få åka buss. Att den fungerar som den ska. Och att busschaufförerna är vänliga mot varandra när de byter av och att de talar värdigt om bussen. Jag tänkte omedelbart skola och hur vi talar om den.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Om att göra skillnad: Busschauffören och vikten av att välkomna och gilla!
  2. Barnkonventionen åker buss!
  3. Twittertexter om de små gesterna att hälsa
Publicerat i Skolorden | Kommentarer inaktiverade för Busschauffören om sin buss – att lära sig tala om sin skola

Det utvidgade textbegreppet – i en musiklektion med svenska

Postat den 15/11/2012 av Anne-Marie Körling

Musikläraren undrade vad jag gjorde. Jag satt över en bilderbok och studerade bilderna för att utveckla en undervisning. Då jag såg hennes intresse för vad jag gjorde mindes jag de gånger jag undervisat om att sätta ljud till bilder och fotografier. Låt oss göra en sådan lektion visade jag henne. Här är illustrationen som vi kan visa upp via kanon:

 

Vilk ljud hör vi i denna bild? Det kan vara flera anledningar till varför familjen är uppe mitt i natten, det kan komma musik utifrån, vad är det då för ljud och vilken ljudnivå? Vad kan det vara för musik? Vilken musik väcker upp en familj? Och ja, det är hunden som ylar men det behöver vi inte stanna vid. Vi kan utvidga tanken kring denna illustration.

Läraren manar fram tankarna i relation till illustrationen

Observera att läraren ställer frågor och inga påståenden. Det är inte läraren som ska spränga gränserna för såväl språk som kreativitet utan eleverna. Det betyder att genom frågor och bejakande förhållningssätt utvidga betydelsen av bildens ljud och gestalta den ytterligare via musiken. Det finns då inga rätt eller fel. Det kan lika gärna vara en vattendroppe och ett begynnande regn som hunden sitter och lyssnar till. Och läraren lotsar hela tiden eleven vidare att lägga ihop samband, argumentera för att det visst är en hoper människor som har fest utanför fönstret och att de bor i en lägenhet och att grannarna spelar tungrock på balkongen, likafullt som det kan vara en hund som sitter och ylar till en sång om månen – Jag vill ha en egen måne, som jag kan åka till – och att familjen vaknar av det faktum att hunden sjunger en sådan sång och … fantasier, fakta, verklighet och erfarenheter. Vilka sånger får du av att titta på bilden?

Jag kan modella så ni förstår:

Jag ser så mycket blått så jag tänker på sången ”Blå, blå vindar och vatten”. Jag ser en familj som ser på månen tillsammans med deras hund. De sjunger: ”När månen vandrar på fästet blå och tittar in genom rutan.”

Lektionen blir mycket språkrik och ljudrik. Man kan trumma fram hundens tassade på golven, mycket mjuka trumrörelser. Man kan trumma hårt för att åskådliggöra ljudet från den musik som väckt upp familjen. Man kan lära sig en sång som eleverna tänkt och tyckt relaterar till denna illustration. Genom undervisningen utvecklas språket, känslorna för ljuden, musiken och de olika musikvalen eleverna ger oss.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Bokstäver är ljud och skrivna meningar kan vi höra
  2. Lektionsförslag – Textrörlighet och det utvidgade textbegreppet
  3. Klass 9A; Vad gör musiken med pedagogiken?
Publicerat i Bildpromenaden, Modellerna, Musik, Ordförrådet | Kommentarer inaktiverade för Det utvidgade textbegreppet – i en musiklektion med svenska

Samtalet på väg mot fritids

Postat den 14/11/2012 av Anne-Marie Körling

– Hej Anne-Marie. Jag ska åka trampbil. Vad ska du göra?

Jag kan sätta många ord och göra stor affär av det jag ska göra. Men allt faller platt när jag ser in i en överlycklig liten människas ögon, och det glada sprittet i kroppen, en liten människa som är på väg till fritids och till en trampbil. Vad ska jag spetsa min tillvaro med tänker jag?

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Glada rektorerna kände alla barnen
  2. 15 år och orden slungas mot mig med kraft
  3. Att bli omsluten i en slags kompetens
Publicerat i Barns rättigheter | 2 kommentarer

Stökiga barn. Jag tänker på iver och ivriga barn.

Postat den 14/11/2012 av Anne-Marie Körling

Om stökiga barn tänker jag ofta. Ofta är miljön en aning för snål för stökiga barn. Nyfikna barn upplevs ibland som stökiga. De ropar rakt ut i iver och glädje för att de förstår, kan eller vill yttra sig i frågan. De reser sig upp i hast för att se och de petar till en klasskamrat för att visa och så blir det ”stök”. Det finns recept mot stökiga barn. Det är att läsa högt om dem. Det vill säga om barnboksförfattarnas syn på stökiga barn. Ja, om begreppet finns i barnlitteraturen för barn eller om ordet finns i vuxenlitteraturen om barn.

Ja, Astrid Lindgren hade nog en och annan tanke när hon inledde böckerna med Emil i Lönneberga om att verkligen trygga med det faktum att berättelsen är i dåtid, är en mammas syn på sin illbatting till son, och att han kom att bli en godhjärtad man högt uppsatt i kommunledningen … Och att vara ett skapande barn i en snickarboa … eller en sur liten flicka på Bråkmakargatan som ordnar med stickiga tröjor på det vis som stickiga tröjor kan bli mindre stickiga.

Saker och ting kan bli fel för alla. Stökiga barn är barn som gör saker som vi vuxna inte längre gör tänker jag. Jag tänker också att stökiga barn behöver stöd att vara stökiga. Ja, om ni förstår vad jag menar.

Vad är stök? Hur blir stök olika i olika miljöer? Vad är en miljö som ständigt utvecklar stök? Vad exakt gör en stökig elev? När är eleven stökig? Ja, sådana frågor kan vi fundera kring. Kanske är stök kreativa idéer som Emil i Lönneberga gjorde möjliga. Och hur är det för eleven att omtalas som stökig?

Då jag ser stökiga barn ser jag ofta ivriga barn som vill delta.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Barn är människor! De känner, tänker och gör som vi!
  2. Här har det varit ett barn – Djuren på bordet
  3. Jag tänker om skolan!
Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Etiketter | 4 kommentarer

Får jag modella undervisning?

Postat den 14/11/2012 av Anne-Marie Körling

Så ska jag fråga idag: – Får jag modella undervisning? Frågor på det?


Inlägg som berör samma teman:

  1. Tack Tierp! Roligt hade jag då jag föreläste för er om språkundervisning!
  2. Undervisande frågor för att modella lässtrategier
  3. Körlings klassrum – idag modellar jag undervisning, tänkande om undervisning (i mitt kök)
Publicerat i Föreläsningar jag ger | Kommentarer inaktiverade för Får jag modella undervisning?