Anne-Marie Körling

Nu stundar studier på högskola och universitet. Jag tänker på begreppen och hur vi införlivar dem under tiden då vi inte förstår och bygger upp vår kunskap så att den blir vår egen. Låt mig beskriva:

Då kunde jag inte – idag kan jag:

För några år sedan skrev jag en artikel i tidningen Svenskläraren. Artikeln handlade om att jag återgick till mina gamla kursböcker och läste dem igen. Jag upptäckte då hur och vad jag strukit under och som jag uppmärksammade särskilt. Vid omläsningen fann jag att dessa kunskaper nu var mina egna och satt mer eller mindre i min yrkesryggrad. Men allt det andra jag inte strukit under fann jag nytt att tänka om. Det gjorde mig intresserad av det jag inte strukit under eller markerat. Kanske var det sådant jag ännu inte kunde famna och som föreföll helt främmande. Idag vill jag läsa mer om det jag inte strök under och lära igen.

Lärarutbildningens begrepp och professionens innehåll

Med dessa ord tänker jag att du som nu börjar studera, varhelst det nu må vara, som kommer du att lära dig ett och annat, men välja bort också ett och annat. Så måste det vara. Då jag fick mina lärarstudenter gav jag dem i uppgift att under några minuter fylla i ett papper med begrepp de lärt, mött, upptäckt, använt som hör till deras studier. Studenterna skrev och skrev. Begrepp efter begrepp. Pappren fylldes. Kontakten med begreppen blev åter i fokus.

Jag bad mina kandidater att titta på sitt papper:

• vad såg de?
• vilka känslor kändes?
• vilka ord kunde de för ett halv-år-sedan?
• vilka är de förtrogna med?
• vilka är de ännu inte förtrogna med?

Det blev en diskussion om de begrepp som hör till professionen. Vad menas med de ord vi möter och lär oss genom. Hur välfyllda är begreppen av innehåll och praktik? Vilka ord förefaller vanliga i skolan? Vilka begrepp gör inte det? Vilka begrepp måste begripas grundligt?

Hur kan man då göra för att följa sin utveckling? 

Att skapa en begreppsvärld

En vän jag har ska snart börja på en specifik utbildning på högskolan. Jag bad henne skaffa en vacker bok med blanka sidor. I den ska hon skriva upp alla ord hon möter i sin utbildning. Låt säga att hon är på en föreläsning. Kanske skriver hon upp 20 ord som hon hör föreläsare säga. Eller kanske skriver hon av det som står i presentationen. Hur som helst så har hon nu en sida med begrepp. Hon behöver inte genast lära sig begreppen. Men hon har nu fört upp dem i sin bok. Sidan är daterad. Varje dag nya begrepp att tillföra den bok hon nu har att skriva i. Över tid kommer hon att upptäcka att orden går igen, över tid möter hon dem om och om igen och hennes begreppsvärld vidgas. Att en begreppsvärld skapas handlar om att vi med egna ord kan använda begreppen och förstå dem när vi möter dem. Vi skapar världen som begreppen ger oss.

Jag läser ett ämne jag tycker om men inte kan förklara begreppsmässigt. Begreppen som gör att jag kan förstå andra yrkesgrupper måste jag tillägna mig. Och när jag gör det blir skogen jag går i ett så mycket större äventyr. Jag försöker mig på att tala om skogen på samma sätt som, skriver av uppslagets begrepp, de jag förstår och de jag ännu inte har lärt känna:

Ur Gunnar Wetterberg: TRÄD. En vandring i den svenska skogen, 2019

Jag önskar er ett rikt liv i begreppens värld. Greppa dem och se dem med sitt innehåll. 

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling