Att lösa det svåra genom att inte vara i konflikten

Postat den 03/12/2018 av Anne-Marie Körling

En elev är ursinnig. Väskor flyger. Kläder flyger. Tårar sprutar. Det är enkelt att som lärare hamna i konflikten. Bli konflikten. Den smittar och det våldsamt. Samtidigt väcker den ordningskänslor och ”så här får det inte vara. Nu måste eleven skärpa sig.”

Det är svårt att skärpa sig när man är ursinnig. Det hjälper inte att man rusar fram och säger till med argaste rösten. Jag brukar göra tvärtom. Inte gå in i det ursinniga, det arga, det ledsna utan hålla mig till det jag kan göra i det yttre, dvs, prata om något helt annat men inte gå ifrån, utan stanna där jag är, intill.

– Du är jätte, jättearg men jag undrar om vad du tycker om det här omslaget till boken?

Eleven slår sig ner med en duns. Snor och tårar. Jag har alltid en trave näsdukar vid mina skrivbord, eller upphängda på en spik, bara att dra av. Torka lite.  Sen diskuterade vi omslaget, läste lite ur boken, hjärtats hårda slag blev mjuka och lugna. Andetagen stilla och kinderna mindre av illande rött.

– Tack för den här stunden, säger jag sen. Tänk att du var så arg och ändå kunde läsa och berätta. Vad var du arg på, minns du?

Eleven berättar, berättar, berättar. Det fanns fog för det arga, ledsna och besvikna. Det fanns lösningar också. Det fanns saker som hörde ihop med saker. Det fanns viskningar innan elevens ilskna röst.

Innan vi gick in till de andra plockade vi tillsammans upp kläder och väskor. Det var inget tvång i det, bara gemenskap och faktiskt omtanke om de som fått sina jackor nedkastade. Jag ser eleven borsta av en jacka innan den hängs tillbaka på rätt plats.

Jag har skrivit om detta att lösa konflikter i Läraren inom mig. Där finns ett exempel på ett  exempel om en sten. Berättelsen om stenen heter den.

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Att inte vara med och innan man fanns
  2. Kan inte svara utan får ett annat uppdrag …
  3. Det jag förvånas över … något om det jag antecknar i skolan
Publicerat i Anpassning, Frågekonsten, Kommunikationen | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för Att lösa det svåra genom att inte vara i konflikten

Skolagan är borta men erfarenheterna av den finns här

Postat den 03/12/2018 av Anne-Marie Körling

Eleven råkar spilla mjölk i matsalen. Eleven stelnar till. Nästan som förstenad. Eleven tittar på mig. Jag går fram till eleven med mitt glas mjölk, spiller lite av min mjölk på golvet, och sa;

– Här kan man spilla, det kan hända vem som helst.

Det dröjer lite innan eleven mjuknar. Rädsla ser ut så där. Stelnad kropp, stelnad rörelse. Förstenad. Skräck kanhända. Något berättas.

De elever jag från andra skolländer brukar jag samtala med. Inte allt kan berättas genast utan det tar lång tid att få veta något om det barn har varit med om. Med en lärare kan man prata i Sverige men hur ska man veta det? Det kan dröja månader innan ett samtal kan handla om lärares slag eller att elever inte blir slagna här. Däremot kan man se det på elevernas rädsla för att göra fel eller för vad tillsägelser får för efterföljder. Eleven i matsalen var van vid att få en smäll då eleven gjorde något fel. Det hade hänt flera gånger. Den berättelsen syns i elevens reaktion. Det är reaktionen som är det språk eleven förmår berätta med.

En elev kom till mig och frågade om det verkligen, verkligen, verkligen var sant att lärare inte slår barn i skolan. Hur kunde man vara säker på att det var sant? frågade eleven.

– Det är sant.

Hej HOPP!
Anne-Marie Körling

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Kon Mathilde, Du och den vackra mjölken
  2. Undervisningen är möjlig att förändra – inte den som är i den
  3. Jag längtar efter den pedagogiska dag då …
Publicerat i Barns rättigheter | Kommentarer inaktiverade för Skolagan är borta men erfarenheterna av den finns här

Textsamtal lucka 2: Okända djur

Postat den 02/12/2018 av Anne-Marie Körling

Här är textsamtal nummer två i min undervisningskalender. Texten är tagen ur Beppe Wolgers Okända djur som är tonsatt av Olle Adolphson. Lyssna gärna till den och njut av ord och toner i underbart giftermål. Låt eleverna tänka, fundera, berätta, förklara och tänk inte att de ska kunna utan att de ska få lära sig. Mina textsamtal fungerar oavsett årskurs. Kan eleverna inte läsa så kan de tänka om vi läser texten högt. Om de kan läsa så kommer frågorna att öppna upp texten och tankarna om den. Vi ska tänka, kommunicera och lära.

Undervisande förhållningssätt, vilket gäller oss lärare:

  • lyhörd
  • nyfiken
  • glad
  • uppmärksam
  • saklig

Bild nummer 1:

 

Skärmavbild 2018-12-02 kl. 17.28.56

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Börja med att säga orden på olika sätt. Gärna bokstavera dem eller ljuda ordentligt. Säg dem med olika röster; arga, glada, blyga eller frågande. Det ger eleverna möjlighet att aktivera upp tankarna. Detta oavsett årskurs. Bokstaverandet är bra för alla elever. Jag har haft elever i årskurs sju som inte kunnat bokstavera och har varit osäkra på bokstäverna. Om vi gör saker om och om igen lär vi oss alla. Det är min grundtanke.

  • Skapa en berättelse där dessa tre ord finns med.
  • Skapa en fråga där dessa tre ord finns med.
  • Vad menas med vårkanten?
  • När är det vårkant?
  • Kant till vad?
  • Snöfall och snöfallet – vad skiljer dessa två ord och vad gör det med betydelsen?
  • osv …

Bild 2. Här är en avkortat mening. Det betyder att eleverna ska läsa meningen och fortsätta med eget innehåll. Det betyder att man ökar elevens talutrymme genom att ge eleven fler ord att härma och genom att lägga till ytterligare ord. Låt varje elev få möjligheten. Det är värdefull tid. Regeln är att om man inte kan fylla ut meningen så får man låna av vem man vill. Det gör inget om man säger det någon annan sagt.

Skärmavbild 2018-12-02 kl. 17.28.59

 

 

 

 

 

 

 

 

Textsamtalsfrågor kan vara;

  • om du tappar … vad kan man mer tappa?
  • ge förslag till ersättningsord för ”tappa”?
  • Ge förslag till orden vante?
  • Förklara vad en vante är  – tänk att den du ska förklara det för aldrig sett en sådan?
  • Vad skiljer vante från vanten?

Skärmavbild 2018-12-02 kl. 17.30.29

 

 

 

 

 

 

 

 

Textsamtalsfrågor kan vara:

  • När skrevs den här texten?
  • På hur många sätt kan vi räkna ut hur många år det var?
  • Vilka ord rimmar?
  • Om vi får lägga till rimmade ord – vilka kan vi hitta på?
  • Vad vet vi om djuret som kallas silf?
  • Titeln till texten är Okända djur, hur hör titeln ihop med djuret silf?
  • Hur kommer det sig att alla meningar börjar med stor bokstav?
  • Vilka meningar ska börja med stor bokstav och vilka ska inte det?
  • Vad vet vi om Beppe Wolgers? (Han skrev den här 1956, hans initialer är BW, hans efternamn slutar på s. Han kan skriva. Han kan rimma på ord.) Dvs, vi utgår ifrån det vi kan se och det vi kan koppla till Beppe Wolgers.

Nästa bild är hela dikten.

Skärmavbild 2018-12-02 kl. 17.30.33

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Textfrågorna kan lyda:

Mejla om du vill ha bildspelet.

Anne-Marie Körling


Inlägg som berör samma teman:

  1. För undervisningen: Kalender med textsamtal – här lucka 1
  2. Textsamtal: frågor att ställa vid textsamtal
  3. Bokens baksidestext kan vara tillräcklig för ett textsamtal
Publicerat i Frågekonsten, Textsamtal | Etiketter , , , | Kommentarer inaktiverade för Textsamtal lucka 2: Okända djur

Comedy Queen och trösten också för mig

Postat den 02/12/2018 av Anne-Marie Körling

DSC_0825

När man förlorar en förälder som barn, som jag har gjort, finns det en risk att man konserverar både känslor och tankar om dessa inte får samtalas om, vidröras, benämnas eller kontaktas. I mitt fall försvann både ordet pappa och berättelserna om honom. Det blev helt enkelt tyst. Det var med hänsyn till mig, inte av ondska eller försummelse, utan av ren omtanke. Man väcker inte den björn som sover tänkte man säkert. Men björnen sover aldrig. Klarvaken är björnen. Det betyder att de lilla man snappar upp av berättelser om sin pappa kniper man om och försöker infoga i något slags begripbart och meningsskapande innehåll. För att kunna göra det krävs fantasi och hitta-på-berättelser. Inte sällan om att pappa var den bästa, bästa. Om bara pappa fanns skulle han rädda, göra, förändra och påverka. Risken är stor att man försöker skapa en pappa som inte finns men som får klä en pappa som aldrig någonsin har funnits eller kommer att finnas. Den där pappan som var så bra, så bra. Den där pappan vars dåliga sidor försvann i upphöjelse. Den där pappan som försvarades, bevarades och blev en hitte-på-pappa.

Det tog många, många, många år innan jag känslomässigt kunde begripa vad förlusten av min pappa haft för betydelse i mitt liv och hur mycket utrymme den haft och hur mycket näring den tagit ur mitt liv. Det svåra att se min pappa som den han var och inte den jag ville att han skulle vara. Det var mest besvärligt att låta min pappa vara en människa. Inte en annan än den han faktiskt var.

När jag läser Jenny Jägerfelds bok Comedy Queen, 2018, är det för att jag vill läsa om det som skrivs för barn och unga. Dels för att det är mitt uppdrag att göra det. Hur som helst så märker jag att den tredje omläsningen påverkar mig mer än den första. Jag har fått läsa om och om igen för att verkligen känna. Förståelsen äger jag. Men känslorna vill liksom inte. Det är något med det mänskliga i boken. Att få ligga på golvet och gråta och känna en famn som gråter med. Att bara få vara människa och bli förstådd som en sådan. Inte sällan tror man sig ansvarig för att föräldern dog och man förstår inte att de någonsin älskade en. Om de älskade skulle de inte dö. Det påverkade självförtroendet och skapade en del av det mörker som i tystnaden kunde växa beständigt och orubbligt. Det begränsade livsutrymmet.

Jag fick sömnsvårigheter. Vågade inte sova. Satt i fönstret och undrade. Höga spända axlar. Lite andnöd. Mamma skickade mig till skolläkaren med en lapp om sömntabletter. Skammen över att behöva dem var outhärdlig och ändå lämnade jag över lappen till läkaren. Han läste. Noga. Tyst. Långsamt. Sen tittade han på mig och mitt lilla väsen. Han lutade sig försiktigt fram, lät glasögonen falla ner på näsan. Han sa:

– Sorg är ingen sjukdom.

Jag sprang ut. Lekande för en stund. Befriad. Friskförklarad. Och jag minns hur det kändes. Fyra små ord om det jag upplevde. Fyra små ord som befriade mig. Inga tabletter. En stund av mindre skam.

När jag läser Comedy Queen får jag så många fler. När sorgen konserverats är man så liten som man en gång var. Man har liksom inte vuxit upp. Långsamt knäpps sorgens kappa upp och lite av litteraturens värme når också mig. Så vuxen jag är.

 

Hej HOPP!
Anne-Marie Körling 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Mannen som stoppade mig och högläste Martinsson
  2. Mamma har också en mamma
  3. Den ofödda ingår också i min läroplan
Publicerat i Barns sorg är randig, Litteratur och läsning | Etiketter , | Kommentarer inaktiverade för Comedy Queen och trösten också för mig

För undervisningen: Kalender med textsamtal – här lucka 1

Postat den 02/12/2018 av Anne-Marie Körling

TEXTSAMTAL OCH LUCKA 1

De här adventsluckorna är för att ge er möjlighet att samtala genom text; jag ger er ett första textsamtal. Jag valde Britt G. Hallqvist Kväll i trädgården.

Jag börjar så här. Jag ger inte hela texten utan gör ett bildspel över några sidor. Det kan ni få av mig om ni vill eller så skapar ni ett eget.

Bild 1: 

Ur diktsamlingen Sardinen på tunnelbanan valda av Margareta Schildt, Alfabeta förlag, 1997

Detta är rubriken på dikten. Det berättar jag inte. Jag läser texten högt och eleverna får också läsa den högt unisont. På hur många olika sätt kan vi läsa de här tre orden; spännande, glatt, sorgset eller argt. Pröva teaterrösterna och säg titeln om och om igen. Spontana frågor och tankar välkomnas alltid.

Lärarens förhållningssätt under textsamtalet;

  • nyfiken
  • lyhörd
  • tolerant
  • fokuserad

Spegla elevernas ord och värdera dem inte. Minns att eleverna ska få berätta fritt om de frågor de får. Som lärare håller man på så länge intresset finns. Men missta inte tystnad med att eleverna inte är intresserade. De tänker och den tiden har de rätt till. Undervisningen ska leda till tanke, kommunikation och lärande.

Textfrågor på Kväll i trädgården kan vara:

  • Hur många ord är det i meningen? En räknefråga och en inbjudande fråga, många elever älskar att räkna.
  • Vilket skiljetecken skulle ni använda? En fråga av detta slag handlar om att införa skiljetecken och därmed höra hur vi läser orden då.
  • Vilka bokstäver är flest förekommande? En fråga av det slaget gör att vi uppmärksammar bokstäver och förekomsten av dem. Pröva själva.
  • Vilka ord skulle kunna höra ihop med denna rubrik? Lista ord tydligt eller be eleverna fundera över ord två och två och skriva en lista. Viktigt är att alla elever få komma till tals och även repetera ord som någon annan har sagt.
  • Varför står det inte natt i trädgården?
  • Vad är skillnaden mellan Kväll i trädgården och Natt i trädgården?
  • Vad menas med en trädgård?
  • Kan man äga en trädgård?

Nästa bild innehåller orden

Skärmavbild 2018-12-02 kl. 09.32.37

Tre ord att skapa fantasi kring. Låt eleverna försöka få ihop en berättelse. De får arbeta två och två och de har inte mycket tid på sig. Knappt 90 sekunder. Lyssna noga till berättelserna. En genomgång av vad man sagt två och två och hur man använt orden i det sammanhang man själv har skapat. Därefter är det textsamtal om dessa tre ord:

Här följer textfrågor:

  • Hur kan vi skapa en berättelse av dessa tre ord som samtidigt hör ihop med titeln; Kväll i trädgården?
  • Hur kan man förstå ordet varsam?
  • Vad händer med färgerna i mörker?
  • Vilka bokstäver reagerar ni på?
  • Hur är typsnittet?

Bild 3. Här kommer också författarens namn. Men titeln saknas. 

Skärmavbild 2018-12-02 kl. 09.32.41

 

 

 

 

 

Textfrågor kan vara:

  • Vilka färger beskrivs här?
  • Vilka andra färger kan det röra sig om?
  • Vilken tid tar det för kvällen att plocka ner färgerna?
  • På vilket sätt hör varsamt ihop med tiden?
  • Vad vet vi om lavendeln?
  • Tre alternativ som förklarar ordet väck?
  • Vilka ord rimmar?
  • Vad är det som skiljer säck och väck åt?
  • Vilka bokstäver är lika?
  • Hur många bokstäver är det i säck och väck?
  • Kan vi hitta på andra ord som rimmar med säck och väck?
  • Vad tänker ni om namnet Britt G Hallqvist?
  • Varför står namnet med?
  • Vad vet vi om Britt G Hallqvist? (Vi vet att hon kan rimma, vi vet att hon kan skriva, vi vet att hon kanske har skrivit den här dikten, vi vet inte om du har skrivit av rätt?)

Bild 4 – Dikten fortsätter och vi läser den högt, först läraren och sedan unisont i klassrummet. Vi läser båda verserna. Det blir repetition men samtidigt kopplas varje del till en helhet.

Skärmavbild 2018-12-02 kl. 09.32.46

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Frågorna kan vara:

  • Vallmorött och rosenrött? Vad menas med dessa ord?
  • Vad är Vallmo?
  • Vad menas med rosenrött?
  • Varför är ordet Vallmorött skrivet med stor bokstav?
  • Varför skriver författaren Britt G. Hallqvist rosenrött med liten bokstav?
  • Vad är det som händer när gula liljor svartnar?
  • Vilka olika växter är namngivna?
  • Varför slocknar färgen i kastanjen sist? (Hör ihop med höjden av trädet och solen som fortfarande når trädtopparna)
  • Vilka frågor skulle vi vilja ställa författaren?
  • Varför står inte diktens titel med?
  • Stämmer titeln Natt i trädgården med innehållet så här långt?

Bild 5: Dikten i sin helhet; Läraren läser högt och sedan eller samtidigt läser vi den allesammans. Minns att börja från början. 

Skärmavbild 2018-12-02 kl. 09.32.48

 

 

 

 

 

 

 

 

Här är några förslag till textsamtalsfrågor:

  • Hur ser vi i mörket?
  • Vad kan vi se i mörker?
  • Vad behövs för att en reflex ska synas?
  • Kan ögonen vänja sig vid mörkret?
  • Vad kan man se då det är mörkt?
  • Är mörkret utan färg?
  • Vad menas med att kvällen tänder andra ljus?
  • Vad är det för skillnad på kväll och natt?
  • Hur kommer det sig att vi säger att stjärnorna tänds?
  • Vad menas med att stjärnorna tänds?
  • Vilka ord rimmar?
  • Hur kommer det sig att ord kan rimma även om de inte stavas på samma sätt?
  • Hur kan denna dikt höra ihop med julen?
  • Varför hör den inte ihop med jultiden?
  • Vilka frågor skulle vi vilja ställa till Britt G. Hallkvist?
  • Om Britt G. Hallkvist satt i vårt klassrum – vad skulle vi säga till henne?

Bild 6: Vi läser den tillsammans från början till slut.

Skärmavbild 2018-12-02 kl. 09.32.50

 

 

 

 

 

 

 

 

Textsamtal om helheten:

  • Tankar om dikten?
  • Vilken mening vill vi lyfta speciellt?
  • På vilket sätt berörde den?
  • Om vi fick bestämma titeln på dikten?

Avslutning och summering:

Tack för alla tankar om Britt G. Hallqvist dikt. Tacka för gemenskapen i undervisningen. Tacka för elevernas röster och högläsning. Tacka för koncentrationen. Tack för förslag till diktens titel. Tacka Britt G. Hallqvist för att hon gav oss denna dikt att läsa och tänka kring.

Några avslutande ord:

  • Detta textsamtal kan ni göra närsomhelst, det är inte knutet till högtiderna eller december månad.
  • Minns att det är genom undervisning eleverna får tänka, kommunicera och lära.
  • Håll på så länge som intresset finns. Förstör inte undervisningen med att börja klaga på bristande engagemang. Byt fråga och gå vidare. Undervisningsformen utbildar dem över tid och textsamtal är krävande. Det ska vara intressant och engagerande. När detta tar slut lämna och gå vidare.

Med pedagogisk vänlighet,

HEJ HOPP/Anne-Marie Körling

Mejla om du vill ha själva bildspelet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Textsamtal lucka 2: Okända djur
  2. Bokens baksidestext kan vara tillräcklig för ett textsamtal
  3. Det vi kan göra för framtiden är att planera undervisningen
Publicerat i Textsamtal | 4 kommentarer

Lilla jag och mormors syförening

Postat den 02/12/2018 av Anne-Marie Körling

P1400117

Syföreningen var mycket viktig och angelägen. Det förstod jag på mormor. In i hemmet kom kvinnorna och deras röster var tydliga. Jag satt på en stol och lyssnade. Det förhandlades om saker och tidningsartiklar lyftes för diskussion. Också litteratur och teater omnämndes. Jag minns ”tant Anna” som en livlig personlighet. Hon hade ett öga till mig. Spelade upp små draman och ledde långt senare ett litet teatersällskap. Hennes åldrade kinder och hennes skrynkliga händer stämde inte ihop med hennes nyfikna och glada ögon. Jag satt ofta nära henne. Kaffe och kakor, mjuk kaka hörde ihop med denna träff. Mormor bakade ofta men jag tror inte att hon egentligen ville. Det hörde till sysslorna. Mormor var utbildad sjukgymnast men fick aldrig utföra sitt yrke. Det var så på den tiden. Därför var syföreningen en mötesplats. Jag minns att jag fick servera. Den enda gången mormor inte gjorde några av dessa vanliga sysslor. Syföreningen var nummer ett.

Jag läser om syföreningarna och filantropiska hjälpföreningar i boken Selma Lagerlöf, Sveriges modernaste kvinna av Anna Nordlund och Bengt Wanselius (2018):

Syföreningar och filantropiska hjälpföreningar var vid denna tid kvinnors möjlighet till organiserat föreningsliv och verksamheten vittförgrenades till socialt och kulturellt umgänge av många olika slag. Selma Lagerlöf fick visa sin kreativitet i anordnandet av avancerade sällskapsspektakel och välgörenhetsbasarer. Hon valdes in i syföreningen redan hösten 1885, inte för att hon kunde sy, men det ryktades om hennes diktning och högläsningskonst.

s. 78

Jag misstänker att namnet syförening var en täckmantel för möten där kvinnor fick utlopp för sin mångsidighet. Jag är nästan lite lycklig över att jag deltagit i så många möten och mött så många kvinnor som berättade, gestikulerade, diskuterade och ordnade basarer för välgörenhet där pengarna gick till behövande. Där satt jag och tänkte, undrade och lärde mig ett och annat, inte om att stoppa strumpor utan mer om världen, litteraturen, konsten och umgängesformen.

HEJ HOPP!

Anne-Marie Körling 

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Ljud och slummer
  2. Utbildning då elen kom!
  3. Lilla vän och lilla jag!
Publicerat i Relationer och vänskap, Skriver om ditt och datt | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för Lilla jag och mormors syförening

”Försummat modersmål”

Postat den 30/11/2018 av Anne-Marie Körling

Jag läser efterordet i boken Malström av Sigrid Rausing, 2018;

Att få en bok översatt till sitt försummade modersmål är en komplicerad process. man befinner sig i en parallellvärld: berättelsen är ens egen, rösten någon annans. Större frågor uppstod också. Vad innebär det att översätta sina minnen till ett annat språk, det vill säga i mitt fall ursprungligen från svenska till engelska? Hur viktigt är det språkliga emotionella bandet mellan barndomen och det vuxna livet?

Jag vill tacka min förläggare Albert Bonnier, som ändrade utgivningsdatumet och lät mig gå igenom texten i lugn och ro med hjälp av författaren Johanna Ekström.

Språket man använder när man ramlar och slår sig. Språket man använder när man är känslomässigt nära. Språket som knyter samman band, familjens språk, historiens språk och rötterna som finns i språkets sång. Modersmålet. Och vikten av att få möta det känslomässiga såväl som de kunskaper språket bär med sig av ordförråd, grammatik och innehåll. När man använder modersmålet håller man det levande. Genom litteratur på modersmålet underhåller vi det skriftligt och ordrikt. Vi underhåller språkets grammatik och vi får nya ord som uppkommit trots att vi inte befinner oss där de används.

Minns min farbror. Han emigrerade till Amerika. Hans modersmål konserverades eftersom han inte använde svenska i levande samtal. Långsamt ersatte han sitt modersmål med det språk han omgavs av. Omistligt var dock hans skorrande. Ibland kunde jag höra den svenska sången då han pratade. Han njöt inte av svensk litteratur eller valde att inte läsa på svenska. Han blev ett annat språk och med det kom han längre ifrån oss än avståndet vi fysiskt hade. Ett avstånd han önskade sig. Något smärtsamt han lämnade bakom sig. Något han inte längre ville ha kontakt med.

Hur som helst. Då jag undervisar nyanlända använder jag mycket bilder. En bild gör att vi kan samtala på fler språk. Vi kan peka för att visa vad det är vi pratar om. Jag ber eleverna  berätta på det språk som de kan, dvs, det språk eleverna är mest förtrogna med. Jag hör hur de med lätthet de kan berätta och hur ledigt de formulerar sig. Jag brukar börja där. Låta det språket få utrymme. Och ser hur viktigt det är att få börja med det man kan och behärskar. Reta upp tanken med språk som kommer naturligt och som samtidigt synliggör aktivitet och delaktighet. Vi börjar där och övergår till gemenskapen här och nu. Hur ska vi förstå varandra? Jag vet att de tänker, funderar och berättar. Men inte på svenska. Att de har saker att säga vet jag. Frågan är hur vi tillsammans ska skapa ett språk för oss, hur vi utvecklar gemenskapen genom det svenska språket. Genast blir orden färre. Meningar reduceras till enord. Övergången från modersmålet till svenska en kognitiv resa som ska leda till kontakt, självständighet och läsande mod. I övergången till det andra språket och den gemenskap som kommer med det tvingas man kanske att överlåta den egna berättelsen till någon som kan förklara och försöka översätta det man vill ha sagt. Som översättare i skolan kan man komma nära men ändå inte.

Jag tänker på Sigrid Rausing ord om att ”berättelsen är ens egen, rösten är någon annans.” I detta fall är Sigrid Rausing också översättaren tillsammans med Rebecca Alsberg. Och behovet av att noga och långsamt gå igenom det översatta så att det försummade modersmålet kan bära minnen och återge dem med samma intensiva känsla som texten kräver.

Jag vill också rekommendera boken. Den handlar om de starka krafterna som missbruk leder till och hur andra påverkas med samma kraft. Med ett enda ord, titeln på boken, beskrivs hur och varför:

Malström förklaras som tidvattenström med kraftiga viverrörelser i vattnet. Malströmmen skapas då stora vattenmassor kommer in i smala sund och inte hinner rinna tillbaka på grund av starka inflöden. Det resulterar i vattensamlingar där vattnet rinner fram och tillbaka och skapar vattenvirvlar. Om ett föremål hamnar i en malström dras det mot mitten och sugs ner under vattenytan. Det är därför farliga vatten med krafter som kommer av höga hastigheter.

Anne-Marie Körling 

 

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Där språk möts – om språk mellan generationer
  2. Flerspråkigheten som den uttrycks bäst
  3. Skolbildande
Publicerat i Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning, Ordförrådet, Svenska, Värdegrunden | Etiketter , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för ”Försummat modersmål”