Fyraåringarna på bänken – hur ser vi på det?

P1070845Barn och pedagoger står och väntar på bussen. Det är förskoleklassen som är ute på äventyr. De är klädda så att vi alla ska se dem med synliga västar som berättar att barnen hör till den och den förskolan. Det är fint tänker jag alltid. Det är viktigt med dessa utflykter i staden: till parken, till biografen, till ett museum. Och jag beundrar pedagogernas ledarskap när de håller barnen på behörigt avstånd från farorna som kommer vid övergångsställen och att gå för nära kanten till gatan eller spåren vid tunnelbanan. Det dröjer innan bussen kommer. Barnen står hand i hand i ett led som kroknar en aning. Några barn sätter sig på den tomma bänken.

Det dröjer inte länge innan pedagogen säger till dem. De får inte sitta på bänken. De måste kliva ner och stå i led. Det som innan inte varit något problem blir nu ett problem. De vuxna säger till fyraåringarna att de andra barnen kanske också skulle vilja sitta på  bänken och att de nu blir ledsna för att de inte får det. Hur kan de tro att de bara kan sätta sig på bänken när det kanske finns andra som vill sitta på bänken?

Jag tänker på omsorgen som pedagogerna säkert vill ge men som de misslyckas med. Bänken har inte varit ett problem men blir det. Pedagogens uppmärksamhet blir barnens uppmärksamhet. Nu tittar alla på bänken. Någon vill sitta på den. De fyraåringarna som satt sig på bänken hade inga andra avsikter än att sitta på bänken och vänta på bussen. De tog ingens plats utan lånade allas. De hade heller ingen avsikt att vinna förmåner från andra. De ville bara sitta och vänta på bussen. Det fanns en bänk. De satte sig.

I all välmening har de vuxna gjort deras ”upptåg” till något större än vad det är. Det inte alla kan göra får inte några göra. Men barnen har inte tagit något på någon annans bekostnad. De satte sig för att det fanns en bänk.

 

Publicerat i Anpassning, Kommunikationen | Etiketter , , , | Kommentarer inaktiverade för Fyraåringarna på bänken – hur ser vi på det?

Barn ordnar ordning och reda

Jag gav bort mina alfabetsböcker till en liten kille. Flera år senare är böckerna fortfarande hans favoritböcker. Böckerna blev höglästa av föräldrarna och när barnet kunde läsa själv så läste han böckerna med igenkänning och känsla av att kunna. Hans föräldrar såg honom ordna med böckerna och hur han lade ut dem i ordning och skickade mig en bild. Jag tänkte på den där förmågan till ordning och reda som barn kan skapa alldeles på egen hand.

Ordnar med böckerna! Pojke fyra år.

Ordnar med böckerna! Pojke fyra år.

Publicerat i Autodidakten, Hur lärde du dig att läsa?, Ordning och reda, Synligt läsande | Kommentarer inaktiverade för Barn ordnar ordning och reda

Stimulera, etablera och utveckla läsvanor

P1090870

Stimulera, etablera och utveckla läsvanor

Då det kommer till barn och ungas läsning krävs att vi både stimulerar, etablerar och utvecklar läsvanor.

Stimulans kommer med högläsning, skolbibliotekarien, skolbiblioteket, böcker i klassrummen och lärarledda samtal om litteratur och innehåll. Det kan betyda att lärare visar sin egen läsning och att böckerna är svåra att lägga ifrån sig. En läsande lärare visar att boken har en plats i lärarens liv. Att ta med sig en bok till matsalen (det har jag gjort många, många gånger och räknar frågor och visat intresse för boken till tio, elva elever per gång) och prata om den med en nyfiken hållning.

Att etablera läsvanor handlar om att möjliggöra för att läsa. Det handlar om att skapa utrymme för att läsa. Inte att vi förlägger läsandet i hemmet utan att vi säkerställer att vi får läsa i skolan och under skoltiden. Många elever behöver få läsvanor etablerade utanför hemmen. Skolan är en sådan plats. Lässtunderna ska vara återkommande och verka för att eleverna både kan kan träna att läsa och läsa för att uppleva, känna och tänka. Det handlar också om att se läsaren, vara nyfiken på vad eleven läser och inte fokusera på vad eleven borde läsa.

Att utveckla läsvanor handlar om att föra dialog kring läsning med dem som läser, de som inte tycker om att läsa, och utan att värdera söka hitta vägar som kommer genom att lyssna till hur eleverna tänker kring läsningen. Det betyder också att vi funderar över hur vi möjliggör för eleverna att läsa, hur vi ser på deras läsval och hur vi själva ger eleverna andra möten med litteratur än vad de själva väljer att läsa. Det kan vi göra genom att läsa högt och läsa det eleverna ännu inte kan läsa på egen hand. De pedagogiska samtalen bör innehålla inblickar i litteratur och faktatexter så att lärare kan tänka och fundera över de innehåll som kan betyda att eleverna får tänka, kommunicera och lära.

Publicerat i Barns rättigheter, Pedagogiska samtal, Strategier, Synligt läsande, Textsamtal, Undervisningen | Kommentarer inaktiverade för Stimulera, etablera och utveckla läsvanor

Att medvetet välja förhållningssätt

I mina böcker Undervisningen mellan oss och i Textsamtal och bildpromenader skriver jag om vikten av att välja förhållningssätt. Redan vid skolans yttre gräns beslutar jag mig för hur jag ska möta eleverna. Det betyder att jag gör medvetna val och att jag bestämmer mig för att jag ska verka genom de ord jag väljer. Exempelvis kan jag välja att vara tolerant, nyfiken och lyhörd. Det betyder att jag väljer att lyssna noga på vad eleverna säger och visa att jag är intresserad av elevens syn på de frågor jag lyfter in genom undervisning.

Om man vill läsa om vikten av att medvetet välja ett förhållningssätt kan läsa överläkaren Peter Strang tankar om vikten av detta i boken Att höra till. 

Hej HOPP!

Publicerat i Pedagogik, Pedagogiska miljöer, Pedagogiska samtal, Systematiskt kvalitetsarbete i undervisningen, Värdegrunden | Etiketter , , , | Kommentarer inaktiverade för Att medvetet välja förhållningssätt

Föräldrarna skiljer sig och elevens värld gungar

När föräldrar skiljer sig kan skolan betyda den kontinuitet som äventyras i hemmet. Rutinerna kan verka tryggande i skolan. Men också att eleven får möta vuxna som kan förstå att läxorna inte längre kan göras hemma, eller att det inte är så enkelt att göra det man måste därhemma. Då föräldrar skiljer sig brukar jag förtäta kontakten med eleven, och inte för en kort tid utan över en längre tid. Det handlar inte om att rota i elevens hemförhållanden utan att trots att livet är i gungning sänka trösklarna till skolans innehåll. Det handlar om att se, förstå och vara generös. Det är nog viktigt att också förstå att barns sorg är randig och att verka i dessa mellanrum. Skolan pågår med sina innehåll och läraren hälsar varje dag välkommen, maten serveras och fritidsverksamheten erbjuder kontakt och sysselsättning. Det kan vara viktigt att inse vad skolan ger eleven av kontinuitet och lärande.

 

Publicerat i Konsultation av något slag, Läxor, Pedagogiska miljöer, Relationer och vänskap | Etiketter , , , , | Kommentarer inaktiverade för Föräldrarna skiljer sig och elevens värld gungar

Föreläst om kompletterande svenska i Aten

IMG_0643

En hel dag om hur att undervisa, omsätta kursplan och levandegöra innehåll.
Tack till alla i Aten, tack till alla ditresta. För samtal, återkopplingar och berättelser. Om skola, om skolsystem, om lärande och om platserna i Europa.

Publicerat i Föreläsningar jag ger | Kommentarer inaktiverade för Föreläst om kompletterande svenska i Aten

Problemet med att ge bort en biljett

Jag står på flygplatsen. I fickan ligger en biljett till Atens tåg, bussar och spårvagn. Eftersom jag står så att jag kan se dem som ska åka in till Aten tänker jag att jag ska ge bort biljetten. Jag går fram till ett par och presenterar mig och min biljett. Jag säger att de gärna får den. De viftar ilsket med händerna. De ser mig inte i ansiktet och vänder snabbt ryggen till. Jag ser mig omkring efter någon annan och går fram till ytterligare ett par. De blir besvärade och vill inte ha biljetten trots att jag säger att jag ska lämna Aten och inte behöver den. Biljetten är laddad med fem resor och varje biljett räcker i 90 min. De säger nej. Jag tänker att de inte förstår och förklarar att jag inte vill något annat än att ge dem biljetten. Att jag ska tillbaka till Stockholm. De skakar på huvudena och säger bestämt nej.

Jag blir fundersam. Denna oväntade ovänlighet. Dessa ”nej” och de vända ryggarna. Misstänksamheten. Inte vänligheten. Jag prövar tre gånger till. Så plötsligt möter jag glad förvåning och ”men så bra och tack, tack, tack så mycket för biljetten”.

Publicerat i Skriver om ditt och datt | Kommentarer inaktiverade för Problemet med att ge bort en biljett