Jag har skrivit ett nytt LÄSbrev. Jag skickar er detta om ni låter mig få er mejladress. Detta brev kan delas ut till grundskolans föräldrar oavsett årskurs eller användas att högläsa ur vid ett föräldramöte. Ni kan också låna ord, meningar och stycken för att skriva ett eget.
Minns att i skolan lär vi oss att läsa under alla skolår och vi ska och får möta ett rikt och varierat utbud av texter i skolan.
Ha ett gott LÄSår!
Hej HOPP!
Anne-Marie
En viss nedstämdhet kan jag känna ibland. Den kommer av ensamheten eller då den blir för ensam. Men inte alltid. Ensamheten kan också vara behövlig. Men då den känns kan jag famla lite och känna mig liten vid kaffekoppen. Jag blir tre år och dricker kaffe. Jag behöver det mänskliga. Rösterna. Berättelserna. Golvets eko av fotsteg. Kanske hundens fantomtassar och hundens viftande på svansen. I alla möten; glädjen.
Med posten kom en stor bok. Idag öppnade jag den. Läste mig skratt. Läste mig färg. Läste mig en stund av lycka. Nja. Kanske mer för att jag lämnade då och sen och fick ett innehållsrikt nu.
Anne-Marie
Då jag samarbetade med fritidspedagogen (1998) hade vi en överenskommelse att jag gjorde noteringar om vad varje elev specifikt kunde behöva samtala om, diskutera och lära tillsammans med en annan person i klassrummet. Jag satte därför upp en elevlista bakom dörren till materialrummet (det fanns ett sådant förråd i klassrummet) och där kunde jag meddela fritidspedagogen om vad varje elev behövde. Listan sparade jag för dokumentation och fritidspedagogen markerade vilka elever som fått en stund tillsammans med pedagogen. Det handlade inte om att några elever fick utan att alla elever hade denna tillgång. Alla behöver relation och undervisning.
Det underlättade för arbetet i klassrummet. Ibland tog fritidspedagogen över helklassen och jag använde mig av listan för att säkerställa att alla fick en stund med mig. Vad denna stund skulle innehåll handlade om vad just denna elev hade för behov och var denna elev befann sig i sitt lärande. Det handlade aldrig om att peka ut elever utan att i klassrummet anpassa undervisningen till var och en. Så här kunde jag skriva, låt oss säga att eleverna gick i årskurs ett;
Elev 1 – älskar bokstaven p. Leta ord i böcker som innehåller bokstaven p. Upptäcka, identifiera, läsa
Elev 2 – individuell högläsning. Som pedagog läser du högt ur elevens bok och låter eleven få tillgång till berättelsen genom dig. Sitt på samma sida om boken så att eleven kan följa med i texten eller studera illustrationerna. Stanna upp vid illustrationerna.
Elev 3 – Sitt ner och lyssna intresserat till elevens läsning
Elev 4 – Upptäckte kartboken – ta fram den och upptäck den tillsammans
Elev 5 – osv…
Detta gav fokus på lärandet. Det handlade mindre om att få eleverna att uppföra sig. Det får man på köpet. Nyfikenheten skulle gå att låna av läraren. Fokus likaså.
Hej HOPP!
Anne-Marie
Denna sommar har jag skrivit på min kammare. En ny liten plats har jag skapat för att skriva på. Sommaren kom in som solstrålar på golvet och jag har umgåtts med solkatter och dammråttor. Kaffet har varit drycken och tallarna utanför har varit de som hälsat på. De bugar sig mot mitt håll. Men inte mot mig. De söker sig till något slags ljus. Men de står där sedan urminnes tider och jag nickar mot dem varje dag. Det har varit ensamt som ni förstår. Men en slags god ensamhet. Det blev en bok.
Nu stundar hösten och skolstart. Det heter läsår. Låt oss leva med det ordet och innehållet som kommer med ett sådant.
Hej HOPP!
I böcker benämns ofta musikstycken och de är en del av texten och berättelsen. Musiken mellan raderna kan bli musik i rummet. Om vi läser högt och finner att berättelser innehåller musik kan vi låta eleverna lyssna och röra sig till den musik det berättas om.
– Kan du inte spela Johanssons boogie-woogie-vals? undrade jag kvällen därpå när hon satte sig på pianobänken.
Det var en av mina favoritsånger. Den var så sprallig att man blev full i skratt.
Redan på omslaget till samma bok kan vi se på vad mamman spelar. De vita och svarta tangenterna syns som en trappa.
Eleverna kan också bidra till att göra spellistor ur de böcker de läser. Samla musiken och dela den genom litteraturen.
Läs, lyssna och upptäck!
Hej HOPP!
Anne-Marie
Hunden. En klump med kärlek. Nu springer han på de saligas ängar. Där springer ekorrarna också. Svalorna som retade honom är också där. När vi öppnar kylskåpet eller letar efter något gott vänder vi oss om. Fantomen tassar ännu omkring hos oss. Vi har inte vant oss vid att han är borta. Kärlek lilla klump. Kärlek bästa vän.
I barnboken kan man också läsa om föräldrarna. Det gör att barnboken också speglar föräldern eller ger en annan modell och lösning av det man som förälder kämpar med. Idag är många unga föräldrar ensamma i sin föräldraroll och, som alla föräldrar, försöker de att göra det bästa. Barnbokens föräldrar kan visa på vägar. Alfons pappa som i godan ro har egen tid där han läser tidningen ger utrymme för barnet som också får egen tid. De är tillsammans men gör olika saker i en slags kravlös gemenskap. Ett litet mellanrum där måsten och ska får vila för en stund. Föräldrar kan spegla sig i boken och får göra det då de läser om andra föräldrar, om än uppdiktade och illustrerade.
Jag är särskilt förtjust i Mimmis föräldrar. De är så underbara att man vill krama om dem eller knacka på och fråga om man får dricka en kopp kaffe hos dem. De är disträa, oroliga, vänliga och mänskliga. De är tillräckligt bra föräldrar för att citera Donald Winnicott. Det är Mimmi, 7 år, som berättar om dem. Hon skriver nämligen dagbok. Det är barnets perspektiv som återges och vuxenvärlden glimtar till lite här och där. I korta stycken syns föräldrarna och som läsande bjuds man in att läsa mellan raderna och känna föräldrarnas strävan och önskan. De ordnar och fixar. De gör fel och säger fel men har hjärtat på rätt ställe och … jag känner ömhet för dem. Det går att känna igen sig. Som när föräldrarna fixar på julafton;
Men i köket blev det rörigare och rörigare. Mamma och pappa sprang om varandra. Odiskad disk stod i alla hörn. Halva pepparkaksdegar låg på köksbordet och på golvet stod skinkan och blev kall. Hur de än fixade blev det bara värre. Solen strömmade in genom fönstret och lyste på röran.
Ur Viveca Lärn En ettas dagbok (1982) s. 72 under kapitlet 24 december
Då jag läste de här böckerna högt för mina barn och mina elever minns jag att jag kände särskilt starkt för föräldrarna. Det var som om berättelsen riktade sig mot mig och lade plåster på föräldrarollen.
Det är många, många, många barn- och ungdomsböcker där man kan läsa om föräldrarollen och hur det är att vara förälder. Berättelserna kan bjuda in till samtal om föreställningar om hur en förälder ska vara och vad en förälder faktiskt är. Om hur relationer mellan barn och föräldrar utvecklas. Barnboken skulle kunna vara i centrum för diskussioner om hur det är att vara förälder. Det är bara att spana in föräldrarna och fundera över hur de gör och hur de är. På gott och ont.
En underbar pappa finns i Eva Erikssons och Lisa Moronis bok Se upp för krokodilen. Den ger en bild av hur det är att vara pappa och ordna och ställa och vara ett barn som ser världen på ett helt annat sätt. Läs och tänk.
Hej HOPP!
Anne-Marie
Ibland är det mer än okej att störa
Detta hände när jag slutade läsa en sommar
Ingen frågar mig längre vad jag ska bli när jag blir stor
Känslan av att kunna cykla gör mig fortfarande lycklig
Det som inte får hända på en begravning
Händerna och generationernas görande
Man blir aldrig för gammal för kurragömma
Att läsa sig till ett humleintresse
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Om skärmstopp och den viktiga ögonkontakten
Högläsning ger vinster som inte går att mäta
Föräldrar ska inte träda in som lärare
Låt oss bli lite mer som världens bästa Karlsson
Därför fortsätter jag envist att hälsa på alla elever jag möter
Inom varje stökig pojke finns en vetgirig elev
Det är inte skryt att berätta om sitt viktiga arbete som lärare
Läslistorna är här – låt oss läsa
Läsförmågan får aldrig överges och bli en förväntad kunskap
Vi måste väcka liv i lärares tystade kompetens
Nu är nyfikenheten viktigare än förra årets dystra resultat
Låt oss aldrig bli för gamla för barnböckerna
Så drabbar stressen både lärare och elever i skolan
Skolan är det bästa skydd våra barn har
Stöts man ut från skolan, stöts man ut från samhället
Det räcker inte att säga att vi är en läsande skola
Så försvinner elevernas rädsla för att göra fel
Om högläsning på ett främmande språk
En sommar utan läsning – då gick min hjärna i dvala
Det gör fysiskt ont i mig när eleverna inte får läsa det de vill
På rasten är han kung, i klassrummet ”dum i huvudet”
Livsviktigt med böcker för att barnens fantasi ska flöda fritt
Att banna en bok är att banna ett barn
Barn läser inte för att göra vuxna glada
Om lyssneläsningen – inte antingen eller – utan både och
Låt oss inspireras av alla lärare i litteraturen
Vetgirigheten får eleven att låna böcker från översta hyllan
Min respektlösa fråga gav mig en funderare
Fler borde ha min mammas tillit till skolan
När läsningen inte fungerar – lägg allt annat åt sidan
Alla elever lyssnar uppmärksamt trots att de inte förstår ett ord
Pajkastningen mellan hem och skola är destruktiv för alla
Galet att lärare inte vågar vara sjuka
Vi lärare har mycket att lära av varandra
Läs gärna porträttet i Läraren Här
Böcker jag har läst 2026:
Böcker jag lyssnat till 2026
Böcker jag läst under sommaren 2025:
Böcker jag läser under december 2023:
