Varför läser en president?

“At a time when events move so quickly and so much information is transmitted,” he said, reading gave him the ability to occasionally “slow down and get perspective” and “the ability to get in somebody else’s shoes.” These two things, he added, “have been invaluable to me. Whether they’ve made me a better president I can’t say. But what I can say is that they have allowed me to sort of maintain my balance during the course of eight years, because this is a place that comes at you hard and fast and doesn’t let up.”

Läs vidare här! 

And so I think that I found myself better able to imagine what´s going on in the lives of people throughout my presidency because of not just a specific novel but the act of reading fiction. Int exercises those muscles, and I think that has been helpful.

We´re storytelling species.

Jag skrev ut hela intervjun av Michiko Kakutani, The New York Times. Här är den! 

Hej HOPP! 

 

Publicerat i Litteratur och läsning, Synligt läsande | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för Varför läser en president?

Musikens ”mäktiga vågor” i klassrummet

Träffade en av mina första elever och eleven berättade om sina minnen.

– Musiken, sa eleven. Alltid musiken och så alla dina högläsningar.

Jag var noga med att välja ut det eleverna själva ännu inte var bekanta med. Både då det gällde musik och litteratur. Jag spelade sådant de själva inte lyssnade till. Jag läste det de själva inte kunde läsa.

Om jag vore i ett klassrum idag skulle jag säkert ha presenterat Hilary Hahn och låtit eleverna lyssna och måla till hennes framföranden. Denna violinist välkomnar barns och ungas teckningar och man kan skicka dem till henne. Kanske skulle jag låta eleverna göra det. Men målet skulle inte primärt vara det utan att utan krav få möta musiken för en stund.

Det tar inte särskilt lång stund att presentera musik för eleverna. Det tar några minuter av undervisningstiden. Ja, om tiden måste jag tyvärr alltid skriva något om; om det tar tid och att det tar tid. Men tiden kan vi betrakta också genom att tiden ger och att vi avsätter tid för att möta något. Hellre skulle jag vilja skriva om vad det ger att lyssna, hur eleverna lär sig att lyssna och uppskatta musiken. Några elever skrev att de önskade sig den musik som fröken spelade i klassrummet i julklapp. Det var verk från förr och verk från nu.

Om jag hade elever idag skulle jag läsa upp artikeln som berättar om Hilary Hahns framförande i Berwaldhallen igår och sedan skulle vi lyssna till hur hon möter musiken:

Ödmjukt och lyhört lyssnar hon på den, låter dess mäktiga vågor styra hennes skuta, och när det är dags för henne att skina med sin violin gör hon det med entusiastiskt bett och ljuvlig känsla för rytmiska fraseringar. Legato kan bli lite staccato, en violinkonsert från romantiken kan bli lite svängig, Mendelssohn kan bli levande.

skriver Nicholas Ringskog Ferrada-Noll i Kritik DN 22 januari 2017.

Och sen skulle vi tillsammans lyssna till … kanske detta! 

Vi lyssnade varje dag till musik. Ibland lyssnade vi till samma stycke om och om igen. Vi lärde oss att lyssna. Och vi lärde oss att upptäcka musik. Musiken samlade oss.

Publicerat i Musik, Undervisningen | Etiketter , , , , | Kommentarer inaktiverade för Musikens ”mäktiga vågor” i klassrummet

Stora glädjen i lilla barnet

Lilla barnet, ungefär så där gammal att barnet kan gå själv men med en vuxens händer i sina. Armarna rakt upp. En pappas händer ovanför huvudet. Och så en rulltrappa. Rulltrappan spännande. Pappan åkte upp och ned, upp och ned med lilla barnet. Jag stod en stund och gladdes åt att rulltrappans äventyr, förälderns oändliga tålamod och den stora glädjen i det lilla barnet.

Publicerat i Anpassning, Barns rättigheter | Kommentarer inaktiverade för Stora glädjen i lilla barnet

Skolan till trots

Mitt stora intresse handlar om vuxna som redan som barn visste vad de ville göra. Det finns många femåringar som ställt frågor de inte fått tillräckliga svar på och som drivit dem att på egen hand fortsätta att undersöka. Inte alltid har skolan stöttat dem. I litteraturen kan de berätta hur de som barn stakade ut sin bana därför att de var intresserade av det de höll på med. Professor Dave Goulson var tidigt intresserad av insekter, djur och idag arbetar han med det han en gång fick utforska. Lars Lerin, konstnär, visste redan tidigt vad han ville ägna sig åt. Som liten berättade han för sin farmor att han skulle måla, bli konstnär (Ur SVT Vänligen Lars Lerin 2, avsnitt 2).

Lars Lerin skriver i sin bok Naturlära, 2014:

I folkskolan blev jag hånad av min dumma lärarinna för att jag ritade svarta konturer kring björkar och moln. ”Det finns inga konturer i naturen”, bestämde hon. Eva-Stina Byggmästar har upplevt något liknande:

”Nakna träd! – det finns inte, så går det inte att skriva, sa modersmålsläraren till mig när vi elever i tredje klass i tur och ordning fick komma fram till katedern för att ta emot kritik respektive beröm för våra dikter.

Vi hade fått i uppgift att skriva varsin dikt på modersmålslektionen. Jag kan än i dag förundras över min reaktion, att jag inte kände mig nedslagen och bedrövad över det pedagogiska bemötandet. Men den dominerande känslan var förvåning, över lärarens fantasilöshet och bristande inlevelseförmåga. Jag tyckte just då bara synd om läraren, inte om mig själv. På något paradoxalt sätt gjorde detta att min självkänsla växte. Jag hade skrivit ”nakna träd”, det gick visst att skriva så, oavsett vad läraren tyckte och sade.

 

Publicerat i Anpassning, Läraren i litteraturen | Etiketter , | Kommentarer inaktiverade för Skolan till trots

Undervisningen där två är korrekta och en är falsk

Jag brukade inleda lektioner med tre påståenden där två var sanna och en var falsk. Eleverna fick undersöka på vilket sätt de förstod det jag skrivit och vilka frågor de ville ställa. Det handlade om att kritiskt tänka, inte genast tro på det jag skrev utan ställa källkritiska frågor också i undervisningen. Då fanns det inte mycket diskussion om falska nyheter men jag ville att eleverna inte genast skulle uppfatta allt som fanns i undervisningen som innehåll som inte behövde granskas och ifrågasättas. Det blev intressanta diskussioner som involverade eleverna att tänka, kommunicera och lära.

Skriver lite om detta i min kommande bok. Läs mer om källkritik här! 

Publicerat i Källkritik och undervisning | Kommentarer inaktiverade för Undervisningen där två är korrekta och en är falsk

Detta räknande, insamlande, hållande – att göra skolutflykter

P1110945

Idag såg jag tre klasser, oberoende varandra, som var ute i trafiken, gick över gator, åkte tunnelbana och buss. Jag såg också en liten grupp med treåringar med händerna i de vuxnas och i varandras med blickarna hit och dit, ledsagade av vuxna med glada men bestämda röster tryggt korsa övergångsställen på ett säkert sätt. De har sina västar på sig. Jag tycker det är fint att se.

Ned på tunnelbaneperrongen kom en lärare med många, många, många elever. Läraren förde dem nära väggen, långt ifrån spåren och där stod de och väntade på tunnelbanan. Läraren räknade eleverna inte en, utan två, tre, ja till och med fyra gånger. Lärarens blick gick fram och tillbaka över eleverna. Jag minns det där ansvaret. Inget får hända.

Det rusas i tunnelbanor, snabba språng på tåg och av tåg och att göra det tryggt för eleverna, att se till att alla elever är med och att de håller ihop är ett mycket ansvarsfullt uppdrag och ett självklart sådant. Den här läraren gjorde det så fint. Jag gick fram till läraren och berättade att jag såg lärarens gärning och förmåga. Det såg väldigt, väldigt bra ut. Tryggt helt enkelt.

Eleverna hade varit på Nationalmuseum. De arbetar med kroppen fick jag veta. Årskurs två. Tänk vad skolan ger och vad lärare möjliggör.

 

Publicerat i Geografi, Lektioner och lektionsförslag, Ordning och reda | Etiketter , , , , | Kommentarer inaktiverade för Detta räknande, insamlande, hållande – att göra skolutflykter

Jag läser mitt pass – vad innehåller det egentligen?

En twitterkollega har nyligen fått ett nytt pass. I den en dikt. När jag läste hennes tweet blev jag nyfiken på mitt pass. Vad innehåller denna värdehandling egentligen? Jag tog fram mitt pass och gick igenom sida för sida. Detta fann jag:

Passet har:

  • i varje uppslag en kartbild över svenska städer: Uppsala, Visby, Umeå, Luleå,Östersund, Malmö, Stockholm, Göteborg, Västerås, Norrköping.
  • Passet innehåller 34 numrerade sidor.
  • Meningen du nyss läste är översatt till 23 språk.
  • Alla viktiga texter är översatta till 23 språk.
  • På baksidan är det tre flygplan, vänder man på det kan man tolka det som tre blommor.
  • Passet är en värdehandling, får inte vikas, böjas för det påverkar passet.
  • Konsulär hjälp – artikel i föredraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Mycket text och innehåll tror vi oss veta något om men kanske finner vi att vi inte vet riktigt vad de innehåll – bara att.

Publicerat i Litteratur och läsning | Etiketter , | Kommentarer inaktiverade för Jag läser mitt pass – vad innehåller det egentligen?