Fokus på lärarens undervisning

Det slog mig – jag tänkte på alla mina utomlandsskolbesök – att alla diskussioner jag har deltagit i vid skolor utomlands uteslutande har handlat om hur att undervisa, undervisningens innehåll och nästintill aldrig har man diskuterat hur ungarna är, vilka eventuella diagnoser som bör ställas eller om stökiga ungar som borde exkluderas till någon annan som får ta ansvar, utan hur man undervisar så att undervisningen betyder lärande för barnen, och det gäller alla barn. Oavsett.

Det slog mig att man överallt där jag varit har lärare talat om undervisningen och dess betydelse för eleverna. De lärare jag har talat med har visat yrkesstolhet, yrkesmod och värnat sina yrkesutmaningar och kreativa tankar om hur man kan undervisa och dessutom talat om  ansvaret om undervisningen.  Lärarens roll och betydelse har varit det fokus man haft och har. Det gör det hela så mycket mer kreativit och möjligt. Det utmanar yrket. Att lärarna också har varit och visat upp sin yrkesstolthet kanske kommer med på köpet. Det är dessutom väldigt, väldigt roligt att vara i klassrum där läraren ser sin undervisning som något mycket, mycket viktigt. 

Och jag tänker: Det vilar en utmaning i yrket. Dagligen.

Så frågorna bör kanske ställas utifrån mångfaldstänk –

• På hur många sätt kan vi undervisa?
• Hur kan vi lärarerövra och befolka det HUR och VAD som ges oss i kursplanerna?
• Syftet med utbildningen syns i kursplanernas syftestext.  Läroplanen berättar om värdegrund och förhållningssätt, rättigheter och definitioner. Hur förvaltar vi våra styrdokument? 

Min rubrik säger att undervisningen är i fokus. Och det är läraren som ansvarar för den. Men fokus ligger inte på människan eller på läraren utan på det läraren gör i klassrummet. Det kan vara en befrielse att läraren har undervisningen som objekt och därmed undersöka sin egen och andras undervisningar  med positiva förtecken och med utveckling som tanke.

Det är också så att vi kanske bör dokumetera våra undervisningar. Ja, dokumentera hur vi gör, hur det blev, hur eleverna lärde sig det vi hade till fokus, hur vi själva kan tänka, hur vi kan förbättra, hur läraren i den andra klassen lyckades så bra och hur vi kan låna kompetens hos varandra? Vi ska leva i våra HUR och mångfaldiga dem och generöst presentera dem för varandra.

Jag har myntat begreppet: Se dagen i elevens lärande – se morgondagen i din undervisning (själva anslaget är Vygotskijs).

Det var en tanke…

Tänk om man fick göra som på Nya Zeeland – berätta om din undervisning idag – ”highlight your success in your classroom and share with us”. Ja, det var rektorns inbjudan. Jante fanns inte att finna någonstans, inte ens i skamvrån i dessa skolvärldar.