Godnattsagan och alla andra sagor

Det finns inget så underbart som att bli berättad till sömns. Det har jag blivit som barn. Jag somnade in mitt i en mening till den bok jag kan utan och innan. Jag hörde sin mammas, systers, morbrors, morfars röst och den vaggade in mig i sömnen. Tryggt somnade jag mitt i äventyret. Godnattsagans ro och kanske källa till drömmar.

Att endast läsa sagor exempelvis vid vilan på förskolan gör att några somnar in och andra vaggas in i berättelsen, gott så. Men … sagorna är också den dagliga verksamheten, sagan vid frukosten, vid lunchen och viKörling fotograferar 2013d samlingen. Sagan då det är fullt av annan aktivitet. Sagan har en förtrollande möjlighet att skapa fokus och en berättare. Berättaren är förskolläraren, pedagogen, läraren. Fokus är berättelsen. Kring den kan vi lägga ned våra lyssnande huvuden mot våra armar och lyssna, lyssna, lyssna.

Vår tid behöver lyssnare! Högläsningen skapar lyssnaren. Men vad viktigare är. Högläsning skapar gemenskap och delaktighet. Språket skapar fantasi och egna ordförråd. Det gör något med själva känslan av att vara levande.

Publicerat i Boken i undervisningen, Svenska, Till J | Kommentarer inaktiverade för Godnattsagan och alla andra sagor

Att hålla sig till det yttre – genom innehållet vi lär

Körling fotograferar 2014

  • Han kan inte sitta still, säger vi också ibland.
  • – Han kan ingen matematik, säger vi också ibland trots att ämnet är så stort och innehåller så mycket att vårt påstående omöjligt kan vara sant eller sakligt.
  • – Han är inte intresserad, säger vi utan att tänka att vi själva inte är intresserade av det vi undervisar.
  • – Han kan inte, säger vi ibland, och det är en grov generalisering för om det som finns inuti eleven kan vi inte veta.

Alla de saker vi säger om varandra. Hur vi kan gå över gränser och påstå att en annan människa är si eller så och skriva ut oss ur relationen genom att skapa ett objekt av eleven – ja, jag tror inte på den vägen. Det är i nöd och tidsbrist vi snabbt uttrycker oss om andra människor men då vi får tänka och reflektera, då den tiden ges, så blir det inte lika enkelt för oss att snabbt kategorisera. I skolan måste vi fundera på det här med snabba omdömen. Att vi berättar om eleven och inte om vad eleven kan eller hur eleven relaterar till vårt innehåll. För det är i förhållande till innehållet vi kan diskutera och samtala. Det betyder att objektet är innehållet och kring det är vi subjekt, såväl lärare som elev. Det gör att vi håller oss ihop, håller oss samman, och att vi relaterar till det som vi kan relatera till; innehållet. Alltså till det yttre.

Kort sagt: Det betyder att objektet är innehållet och kring det är vi subjekt, såväl lärare som elev.

 

 

Publicerat i Föreläsningar jag ger, Formativ bedömning, Inkludering, Kommunikationen, Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Att hålla sig till det yttre – genom innehållet vi lär

Att få hjälp och att vara expert

Körling fotograferar 2014

Den här bloggposten kommer att handla om att inte veta, vilja veta och fråga någon och så lite om Antikrundan. Så här tänker jag:

ATT FÅ HJÄLP OCH ATT VARA EXPERT

Vi lärare brukar berätta, rätta och genast förklara för den som frågar. Då blir det vi som sitter inne med hur, varför, vad och det blir vi som löser själva uppgiften. Jag brukar vänta med att förklara utan låta den som frågar berätta mer. Om eleven frågar efter hjälp brukar jag:

  •  låta eleven berätta om sitt problem
  • läsa uppgiften eller texten högt för mig och för sig själv
  • be eleven berätta mer
  • be eleven berätta hur eleven förstår texten

En lärare behöver information för att hjälpa eleven, inte genast hjälpa. Det krävs ett samtal och ett gemensamt reflekterande innan läraren vet vad eleven behöver hjälp med.

Jag tänker på tvprogammet ”Antikrundan”.

Till Antikrundan kommer människor med allehanda ting för att visa upp, värdera och få lära sig om sina saker. De går med dem till de som vet. På Antikrundan finns expertisen, de som kan om glas, leksaker och smycken, de som vet mer om allmoge, konstnärer och böcker. Innan de börjar berätta om sina kunskaper låter varje expert sina hjälpsökande berätta om vad de vet.

Experterna säger: Vad vet du om den här vasen? När? Varifrån? Berätta mer? Och under tiden lyssnar experten in på den hjälpsökandes berättelse. Och genom att fråga växer det den hjälpsökande vet fram som kunskaper som experten kan bygga vidare på. Då experten sedan tar vid lotsar experten den som inte vet in i expertens kunskaper. Hela tiden i relation. De är hela tiden i relation, experten och den hjälpsökande. Och vad bättre är: relationen har ett innehåll. Själva tinget.

 

 

Publicerat i Frågekonsten, Kommunikationen, Konsultation av något slag, Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Att få hjälp och att vara expert

Att förstå morgondagens barn genom att läsa om föräldrar av idag

Jag har inte läst boken: En man som heter Ove av Fredrik Backman. Däremot har jag läst ”Saker min son behöver veta om världen” av Fredrik Backman. Jag skrattade högt på offentliga platser då jag läste boken. Men skrattet kom också att hamna i halsen. Föräldraskapet som det tycks mig idag syns mig så överdrivet drivet mot det bästa. Det här är föräldrar som inte låter några barn plocka krusbär ur taggiga buskar och kanske inte heller fullt ut vara vuxen barnet. Det är en så ömsint berättelse om föräldraskap att jag känner sådan värme. Allt kan  ju googlas på. Då jag var ung och förälder kunde jag inte googla, vilket också medförde att jag inte blev så rädd för allt som kunde vara farligt och att jag ovetandes kunde vara förälder utan att ingå i en tråd där allt om barnet diskuterades. Behövde jag stöd och hjälp frågade jag andra föräldrar eller mormor och morfar.

Jag längtar efter den dagen då Fredrik Backman skriver om sig själv som förälder till ett barn som går i skolan. Redan nu, trots att barnet är så litet, så litet oroar sig berättaren om vad som ska hända då barnet börjar skolan:

”Och jag är precis som alla andra föräldrar. Jag är livrädd för att du ska bli den där ungen i hörnet av skolgården. Lika livrädd för att du ska vara den som blir slagen som för att du ska vara den som slår. Jag har varit båda två, och det gör ont på olika ställen men på samma sätt.”

Läs, skratta, gråt och känn efter och som lärare – möt en förälder!

Publicerat i Boken i undervisningen | Etiketter , , , | 1 kommentar

”Hemlig” kollega på skolan

 

Jante styr och ställer i skolan. Det krävs mycket för att Jante ska skriva ut sig ur skolan, riva sitt osynliga anställningsavtal och söka nytt jobb. Jante slår till mot de lärare som lyckas, känner glädje eller på annat vis inte berör frågorna som har slagit rot i vartenda pedagogiskt samtal. Utvecklande möten kan plötsligt kännas tunga och besvärliga, inte hamna i ryggsäcken utan magsäcken, klumpen i magen och där sitter den sedan och breder ut sig, och för att rädda sig själv ur eländet kläcks några klagoord om skolan och alltsammans. Jante gör också att vi inte vågar be om hjälp, vågar slå våra kloka huvuden ihop eller knacka på kollegans dörr och lågmält fråga om det är ok att följa lektionen – ja, bara för att man vill lära.

Ibland tänker jag. Tänk om vi hade ”hemlig” kollega vid skolan. Som en hemlig kompis. Jag behövde en hemlig kompis i mitt klassrum och jag tänkte alltid att det satt en annan lärare som såg mig och mKörling fotograferar 2013in undervisning och som jag senare kunde diskutera med. Som om kollegan fanns. Jag pratade högt med mig själv för att få syn på det jag tänkte och tyckte. Min kompis hette Lev Vygotskij. Ibland log han. Ibland rynkade han pannan. Ibland vände han bort blicken. Ibland grep han in och ställde frågor som utmanade mig. Ja, jag lekte naturligtvis. Jag ville komma åt tankarna.

Kanske ska vi göra så här:

  • En undervisande lärare i årskurs fem ska samtala och diskutera med en lärare i förskoleklass.
  • en undervisande lärare i spanska i årskurs sju ska samtala och diskutera med en undervisande lärare i årskurs två och i ämnet musik.
  • en undervisande lärare i matematik ska samtala med en fritidspedagog för barnen i årkurs 1,2 och tre.

Ja, helt enkelt ska den hemliga kollegan vara en kollega långt ifrån det egna stadiet och det egna arbetslaget. Jag tror vi måste få prata om det vi gör, det vi ser, det vi tänker och det vi upplever. Kanske ska vi bara lära oss att lyssna till den som berättar, kanske lära oss att lyssna till oss själva.

Men om vi skulle ha en hemlig kollega skulle jag se till den kollega jag sällan talar med. Skulle sätta mig intill den kollegan vid eftermiddagens fika och bestämma mig för att vara nyfiken och relaterande. Och om Jante slog sig ned skulle jag öva mig i att lyssna också till Jante. Öva, öva och öva mig i att lyssna färdigt på vad Jante har att säga. Innan jag stänger till om försvaret och låser dörrarna, kastar nycklarna och går ut och förtvivlar på en av skolans toaletter.

Jag funderar om det här med hemlig kollega är så bra egentligen. Men eftersom vi ibland har hemlig kompis för eleverna så kan vi åtminstone pröva det vi tycker eleverna ska göra. Dessutom strider det hemliga mot det synliga lärande som skolforskare Hattie ser som en möjlig skolutveckling.

 

Publicerat i Inkludering | Kommentarer inaktiverade för ”Hemlig” kollega på skolan

Visa inte fläcken på tröjan – visa tröjan!

Körling fotograferar 2012

Då jag var liten fick jag en tröja. Den tyckte jag om. Jag råkade få en fläck på tröjan. På sidan. Den syntes inte för andra. För mig syntes den tydligt. Då någon sa:

– Vilken fin tröja du har!

så visade jag genast fram den där fläcken och sa:

– Den är inte fin. Den har en fläck här.

Sen tittade vi tillsammans på fläcken. Den tittade vi noggrant på. Tröjan i sin helhet såg vi mycket lite på. Till slut blev den där tröjan jag fick ”tröjan med fläcken”.

Ungefär så tänker jag att vi talar om vårt arbete. Vi säger i förbifarten att lektionen var si eller så och så håller vi fram fläcken. Den visar vi upp.

– Vi hann inte det jag planerat!

Och så börjar vi prata om det vi inte hann med trots att vi hann med så mycket och eleverna tyckte så mycket om lektionen att de vägrade gå då det var rast.

Min mamma sa:

– Varför tala om fläcken som sitter på tröjan. Varför inte tala om tröjan?

Publicerat i Skolorden, Värdegrunden, Verkligheten | Kommentarer inaktiverade för Visa inte fläcken på tröjan – visa tröjan!

Värdet av skolan står vi själva för och vid!

Körling fotograferar 2013

Rektor Jan Jönsson gör det. Talar om skolan för att den är viktig. Inte om den vore viktig. Så ska vi alltid tala om skolan. Vi är själva ansvariga för värdet av den. Överallt talas om skolans brister. Om vi kidnappas in i den synen på vårt uppdrag och vad vi gör och tänker i vår egen skola så rear ut den  – vem ska då verka för en skola som gör skillnad och står för det?

Det är vi själva som måste göra det arbetet och ge tyngd åt det vi gör i skolan. Punkt!

Publicerat i Värdegrunden, Verkligheten, Vetenskap och teori | Kommentarer inaktiverade för Värdet av skolan står vi själva för och vid!