Att läsa en annans dagbok

Skärmavbild 2013-07-10 kl. 10.51.03 AMDen där dagboken från 1994. Någon annans. Jag slår upp den 28 september 1994. Den dag då min mamma och så många andra försvann i Estonia. Jag läser om hur vädret var den 28 september och jag läser vad personen gjorde och tänkte. I några få rader står om olyckan. Den nämns och jag vill gärna läsa in att den berörde. Den 29 september står det i den okända dagboken att båten hade ett stort hål och att genom det strömmade vattnet. Det står också hur många människor som dog.

Jag läser med ett annat perspektiv då jag läser dagbokstexten. Jag läser hur det såg ut utifrån. Den där olyckan inte skrev in sig i det absoluta inre. Där annat också fick finnas. Den egna medicinen. Vädret och det stundande kalaset. Min egen dagbok från 1994 och den 28 september lyser tom de där dagarna. Det dröjer många månader innan mitt språk kommer tillbaka. Det dröjer månader innan jag kan spegla mig själv i det jag skriver. Och än i dag kan vattnet skölja över min text. Ett bogvisir saknas.

Publicerat i Skriver om ditt och datt | Etiketter , | Kommentarer inaktiverade för Att läsa en annans dagbok

Det outforskade utrymmet mellan två begrepp

Det är så ofta vi fastnar i antigen eller. Vi säger att det är rätt eller fel. Vi säger att han kan eller inte kan. Vi känner att vi är misslyckade eller lyckade, snygga eller fula, bra eller dåligt. Vi talar om bok eller dator. Vi begränsar oss genom att göra utrymmet litet mellan de två yttre värdeorden vi använder. Om vi låter rymd och utrymme finnas mellan begreppen och det är den ytan vi utforskar kan vi skapa ett välbehövligt friutrymme mellan antingen eller. För vad är ett misslyckande? Vad är att lyckas? Vad finns i mellanrummet?

Vi pratar om att läsa mellan raderna. Vi kunde också tala om hur att skapa rum mellan våra snäva dualistiska begrepp. Vad betyder bra? Vad menas med dåligt? Hur subjektiva är våra ord? Vem avgör? Hur ser nyanserna ut?

Skrivande namn

Publicerat i Ordförrådet, Strategier, Styrdokumenten, Synligt läsande, Värdegrunden | Kommentarer inaktiverade för Det outforskade utrymmet mellan två begrepp

Skrivande sommar

 

Jag skriver. Och sommaren bläddrar sig igenom dagarna. Grönskan mörknar. Bären växer till sig där fläderblommorna nyss lyste vita och luktade saft. Jag plockade klasar för att spara sommaren. Jag ser sniglarnas tysta spår över asfalten. Jag anar rådjuren bakom höghusen. Jag läser om självplock i de få jordgubbsland där jordgubbar finns att plocka. Jag väver ord till min sommarberättelse. Jag inser att dofterna möter mig vid köksbordet, att fåglarnas kvitter är den musik jag lyssnar till och jag sätter punkter för att famna sommarljuset. Denna sommar blir en sommar som kommer passera mitt fönster. Jag sträcker mina händer mot sommarhimlen. Det är ljust. Det är ljust.

 

Publicerat i Skriver om ditt och datt | Kommentarer inaktiverade för Skrivande sommar

Låt oss se läroplanen som en vision

Körling fotograferar 2013

Läroplanen är i sig en vision. Från dag ett i skolan finns ett innehåll och detta innehåll ska eleverna få möta, lära och utveckla genom alla skolår. Att lära sig läsa, själv kunna skriva, förstå kemi, teknik och engelska språket. Idrott och hälsa och allt det där som skolan ger och kan betyda. Låt oss se läroplanen som en vision. Den tar sin början då barnet börjar skolan och den ska inte längre vara en vision då samma barn lämnar skolan för en annan skolform.

I gemenskapen med styrdokumenten kan vi lärare ge liv åt de inbundna orden och de starka budskapen om vad skolan ska ge och innehålla. Genom att ständigt dela innehållet kan vi skriva in oss mellan raderna och skapa det liv texten behöver genom att elever och lärare bygger den i skolan.

 

Publicerat i Styrdokumenten, Visionerna | Kommentarer inaktiverade för Låt oss se läroplanen som en vision

LEKTIONSFÖRSLAG lässtrategier: Hur läser vi?

Körling fotograferar 2013

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I alla mina klasser har jag frågat hur vi läser. Den frågan har vi sedan undersökt en hel vecka för att lära oss att förstå hur vi läser. I årskurs ett ritade vi sedan teckningar över hur vi läste. Det blev teckningar som visade var eleverna läste. I årskurs sex diskuterade vi hur vår läsning kunde se ut beroende på vilken text vi läste. Jag tog fram en text att diskutera genom. Hur läser vi den? Istället för att ha föreställningar om hur man läser så blev det en fråga i klassrummet. En fråga jag skulle ställa mina elever idag också och jag skulle förnya frågan inför varje nytt textmöte. Eleverna skulle få diskutera med varandra och undersöka sina lässtrategier. Sedan skulle vi göra dem gemensamt.

Jag har skrivit om det här i Kiwimetoden, 2006. Där undersökte vi hur vi läste ordet ingenjör. När alla strategier kunde delas upptäckte jag hur eleverna bytte strategier just därför att de förstod att det fanns andra.

Publicerat i Litteratur och läsning | Kommentarer inaktiverade för LEKTIONSFÖRSLAG lässtrategier: Hur läser vi?

Skolan kommunicerar i allt

Jag besöker många skolor. Ibland känner jag glädje och hopp. Idag är jag i en skola som gör mig glad. Det är något med den synbara omsorgen om miljön, om berättelsen i skolan, hur texterna är skrivna och hur städat det är. I matsalen finns bord i olika konstellationer, dukar på bord, ljus och böcker relaterade till mat och matlagningen. Det må vara sommarlov men anslaget till eleverna går att läsa oavsett om eleverna är där eller inte. Jag går omkring i skolmiljön och blir nyfiken. Så ska nog en skola verka!

Jag tänker på den person jag mötte då jag inte hittade till skolan. Då jag frågade hur jag skulle gå lös ansiktet upp i ett stort och varmt leende: Den skolan går mina barn i! I förälderns ansikte hade skolan fått en presentation. Jag tänker på den kommunikationen.

Publicerat i Kommunikationen | Kommentarer inaktiverade för Skolan kommunicerar i allt

Firar födelsedag i minnet av

Körling fotograferar 2013

Idag brukade min mamma fira födelsedag. Som sommarbarn var hon ofta bortglömd för de stora kalasen. Idag finns hon inte längre. Men jag firar den lite i smyg. Dricker kaffet som om jag delade en stund med henne och tänker mig ett samtal. Det är så mycket jag skulle berätta, så många fjärilsberättelser där allt varit lätt, så många tunga stenar som skulle rullas mellan oss kring det som blev svårt. Jag kan höra hennes skratt och hennes omistliga glädje för det okända, det äventyrliga och de bejakande orden: Låt oss göra något riktigt tokigt.

Publicerat i Skriver om ditt och datt | 1 kommentar