Modellade undervisning i en årskurs nio – 40 minuter lektion – timmar av eftertänk

Körling fotograferar 2013

Jag fick förmånen att modella en undervisning för en lärare idag. Jag var i en årskurs nio. Innan lektionen började gick jag omkring i klassrummet, ställde i ordning bänkar som jag brukar, linjerna ska vara vilsamma, sätter stolar intill borden, städar undan liten, prövar mina platser i klassrummet. Så kom eleverna. Jag tog i hand och hälsade. Såg in i elevögon. Gav dem ord att fundera på. Och så satte jag igång. Gensvaret var gott, lektionen var ny och jag var ny för dem. Läraren satte sig som elev bland eleverna. Ansvaret mitt.

Efteråt har jag tänkt. Jag har tänkt igenom det jag gjorde och hur eleverna gensvarade. Hur de tog utmaningarna. Hur deras ögon såg glada ut när de tittade på mig. Hur de ville göra fler. Hur det tog slut helt plötsligt. Jag tänkte på om jag höll fokus och om jag visade att jag trodde på min lektion. Jag prövade också att utvärdera innehållet i lektionen och deras gensvar på vad vi hade gjort. Allt detta är viktigt för mig. Att få tänka igenom det som dyker upp i efterhand.
Jag minns en elev som bad att få göra mer. Jag minns en elev som visade sin osäkerhet och ändå prövade. Jag minns en elev som plötsligt började skriva ned det vi gjorde muntligt, just för att utmana sig själv mer.

Jag vill tillbaka. Göra samma lektion igen. Ge det eleverna frågade om. Inte skynda fort. Stanna kvar i det som blev så bra. Ge eleverna det igen. Om och om igen. För att utveckla mina tankar om undervisningen. Inte göra den. Tänka om den.

Publicerat i Lektioner och lektionsförslag | Kommentarer inaktiverade för Modellade undervisning i en årskurs nio – 40 minuter lektion – timmar av eftertänk

Utblick, utsikt och så småningom insikt – fotografier

Körling fotograferar 32013P1200048Körling fotograferar 2013Körling fotograferar 2013Körling fotograferar 2013Körling fotograferar 2013Körling fotografear 2013Körling fotograferar 2013Körling fotograferar 2013Körling fotograferar 2013 P1200107

Körling fotograferar 2013Körling fotograferar 2013Körling fotograferar 2013Körling fotograferar 2013

Publicerat i Fotograferingen | Kommentarer inaktiverade för Utblick, utsikt och så småningom insikt – fotografier

En undervisningsidé om att skriva litterära CV

IMG_0858-001Jag läste om en föreläsning – hur att skriva ett CV. Det är mycket viktigt. Att få med det man ska förmedla, göra det enligt formen, ändå sticka ut för att bli läst. Det är så hårda tider utanför skolan, att söka arbete är idag ett mödosamt projekt, ibland dödsdömt, och självförtroendet går förlorat. Jag ser det på nära håll.

Jag lekte med tanken att vi skriver våra CV i skolan. Som ett innehåll, lekfullt, språkrikt och kreativt. Jag lekte med tanken att skriva ett CV till en litterär person. CV betyder levnadsbeskrivning. Det kan vi ta fasta på.

Här är Emils levnadsbeskrivning:

* Jag heter Emil Svensson. Bor med min familj i en liten idyll i Småland. Katthult närmare bestämt. Det skrivs små blåa häften om mig. I dem står det om mina hyss. Men ärligt talat – jag kommer att ha en framtid som en kommunal tjänsteman. Så oroa er inte. Njut istället av mina kreativa idéer och min syn på världen.

* Jag bär alltid mysse, har en bysse i trä som jag fått av min allra bästa mentor, Alfred. Jag har också ett eget krypin, en snickeboa, där jag sitter och grubblar under det att jag täljer trägubbar, snart 100 stycken, så jag behärskar täljkniv mycket bra.

* Jag kan också handskas bra med djur. Jag jagar katten ibland men annars har jag god hand med grisar och hästar. Hönsen är det si så där med. Vi har ätit samma bär en gång. Det slutade väl och vi lärde oss alla att bär som jäst skapar ett konstigt rus. Jag har biktat och lovat att aldrig mer nyttja dryckerna. Det kan vara tryggt att veta.

* Jag har lätt för att samarbeta. Alfred och jag samtalar bra. Ida, min lillasyster, hissar jag upp i flaggstänger för att ge henne en framtidsutsikt, Lina tycker att jag är en illbatting till unge, men jag tror hon tycker om mig lite ändå, pappa och jag tycker om att springa ihop, mamma skriver på mina barndomsmemoarer. Krösamaja, en av de äldre personerna i mitt liv, berättar levnadsöden som får min fantasi att blomma.

* Som sagt – jag är nog en ganska vanlig liten kille – i dagens samhälle skulle man nog ringa in mig och säga att jag är entreprenöriell – kan göra något nytt av det mesta. Det bästa jag gjort är att bjuda hem alla fattigjon på julmiddag. De åt så det stod härliga till. Jag har ett gott hjärta.

* Om ni vill prata med någon av mina nära och kära föreslår jag att ni först och främst talar med Alfred. Han bor också i Katthult. Min pappa har nog ett och annat att berätta och det han säger är nog så sant men vänta några dagar med att prata med honom. Min mamma försvarar mig väldeliga så ni kan prata med henne också. Commodoran, hon som förestår fattighuset, kan ni också prata med. Jag berättade för henne hur man tar hand om människor. Så lyssna på henne. Lina kan ni också prata med. Hon vill gifta sig med Alfred så hon har lite kluvna känslor till mig. Ni lär få en nyanserad bild av mig genom att tala med dessa personer.

* Jag, Emil Svensson, söker i framtiden tjänst som ordförande i kommunalnämnden.

* Referenser: Astrid Lindgren; Än lever Emil i Lönneberga, Raben & Sjögren

 

 

Publicerat i Boken i undervisningen, Lektioner och lektionsförslag | Etiketter , | 1 kommentar

– How are you today?

Han är så ung. Så glad. Så gästvänlig. Serverar vatten och frågar:

– How are you today?

– Fine, svarade jag. Fine. And how are you today?

– I look happy on the outside, crying on the inside. But … who cares, sa han och skrattade, vände sig till gästerna vid nästa bord. lika vänligt och glatt.

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | 1 kommentar

Lågmäld ekonomi

P1180050

Jag tycker om att vara stamgäst. Det blir man över tid. Man återkommer. Man hälsar. Man småtalar. Man har sina vanor. Jag ser hur ett av mina stamställen förändrats. Den goda ekonomin är ett minne blott. Med små medel anpassar stamstället sig till den nya ekonomin. Den lågmälda. Utbudet blir mindre. Jag såg det överallt denna gång. Frågade en expedit om hennes tankar:

– I would say that the economy is more quiet. We think twice before we buy. And a creditcard … we would like them to be cards, no credit, just plain cards, not loans.

Publicerat i Skriver om ditt och datt | Kommentarer inaktiverade för Lågmäld ekonomi

Leksaker till övergivarpriser och en mandarin på ett huvud

Idag car boot sälj i Edinburgh. Hela parkeringen full av bord och allehanda saker att köpa. Borden fulla av böcker, kaffekoppar, prydnadssaker, urvuxna kläder och bakom borden skottar som talar skottska så det står härliga till.  Inte helt lätt att förstå. Överallt syns övergivna leksaker till vrakpriser. Jag håller i en före  detta älskad fantom, i blå helkroppskostym med inslag av rött, en stund senare, i mina händer en barbiedocka med tovigt hår som sedan länge ratats, kläderna är omoderna på den annars så moderna stildockan. Jag föreställer mig lekarna med nallar, dockor och en och annan batmanfigur. Anar tonåringarna då jag tittar ned i leksakskartonger.

I vimlet och bland sakerna hör jag en skrattande liten unge. Barnet sitter på pappans axlar. Mamman går en bit framför. Hon har en mandarin på sitt huvud. Pappan springer ifatt mamman, barnet får mandarinen, lägger sedan tillbaka den på mammans huvud. Det där skrattet. Den där leken.

Publicerat i Barns rättigheter | Kommentarer inaktiverade för Leksaker till övergivarpriser och en mandarin på ett huvud

Två löser en konflikt

Två elvaåringar sitter i en djup diskussion framför mig. De löser en konflikt. Båda sitter med allvarliga miner. De berättar om vad som gjort dem sura, arga. De berättar för varandra vad som gjorde dem arga. Sedan berättar de om lösningar för att ta sig vidare. Jag förstår att det handlar om hur man löser sitt spel. Hur man visar hänsyn mot varandra, och om man inte gör det, hur man reparerar det man gjort fel. Ju mer de talar ju mer intresserad blir jag.

Deras språk är rikt. De kan beskriva sina känslor. Det är något med språket att beskriva känslorna med. Hur språket fiskar upp känslorna till medvetandet. Och när de kliver av tåget så diskuterar de fortfarande.

Publicerat i Ordförrådet | 1 kommentar