Ny i språket – nyfikna på språket

Postat den 12/10/2013 av Anne-Marie Körling

Körling fotograferar land 2013

Jag samtalade med en ung kvinna om det svenska språket. Hon satt vid ett bord och skrev. Framför henne låg Henning Mankells bok Eldens hemlighet. Jag bad om ett litet samtal. Med öppna leenden och nyfikna ögon gick vi varandra till mötes. Hon var ny i det svenska språket, men trodde sig inte om sin förmåga, hon ursäktade sig hela tiden. Det fanns det ingen anledning att göra, sa jag. Hennes svenska förstår jag mycket väl och innehållet i det vi talar om är vårt gemensamma.

Det slog mig att den ursäkt hon ger handlar om att hennes ”autopilotspråk” kan berätta mer, säga andra saker, uttrycka något ännu inte sagt än det hennes svenska språk ordförråd räcker till för. Den frustrationen att göra sig förstådd också för sig själv. Att fullt ut kunna berätta det man vill och kan säga.

– Jag vill kunna bra och mer. För då kan jag berätta mer om vad jag kan berätta, sa den unga kvinnan. Jag är nyfiken på det här språket.

Två år med svenska som tal-läs- och skrivspråk. Ja, om omvärlden kommunicerar med henne vilket jag hoppas och önskar.

****

Jag läser idag kolumnen i DN av Richard Swartz ”Förlorad i språkets skog” den 12 oktober 2013 gav mig ordet ”autopilot” rörande vilket språk som bär då det verkligen gäller.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Att se eleven: Ögonkontaktens glimt
  2. Där språk möts – om språk mellan generationer
  3. – Vad säger hon?
Publicerat i Litteratur och läsning, Strategier, Svenska | Etiketter , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Ny i språket – nyfikna på språket

Åh – nu vet jag det här! Tack boken!

Postat den 12/10/2013 av Anne-Marie Körling

Körling fotograferar ägg 2013

Åh så spännande. Detta visste jag inte:

”Cajsa Warg var 52 år när hon hösten 1755 på egen bekostnad gav ut in Hjelpreda i hushålllningen för unga fruentimmer.”

Den bok vi i vår tid textanknyter till genom att säga: Man tager vad man haver. Och inte heller det var sant. Cajsa Warg har inte sagt så. Däremot har hon verkat för att man är rädd om det man har och ser till att ta vara på det man har. Det får inte spillas bort, kastas bort eller bli något över.

Jag läser om Cajsa Warg i boken Assiett & Palett som har den underbara undertiteln ”Med öppna sinnen i Cajsa Wargs anda” skriven av Per Eric Nordquist. Gullers förlag., 1998. Och så var det receptet:

VATTENSOPPA

Engelsk buljong är en omskrivning för vatten. Vattensoppa är Cajsa Wargs recept på återhållsamhet läser jag i boken. Och som alla berättelser om föga innehåll – att koka soppa på en spik – så lägger man till rivet bröd, salladsblad, spenatblad, gurkskivor, ingefära, portulaksblad, smör (rikligt), 6-8 äggulor och söt grädde eller mjölk samt riven muskotnöt.

Skärmavbild 2013-10-12 kl. 10.01.24


Inlägg som berör samma teman:

  1. ”Det är så många som läser den här boken”
  2. Högläsning; Man vet inte vad som skrämmer men ser att det gör det
  3. – Då så boken. Nu är jag här. Mina ögons hunger.
Publicerat i Boken i undervisningen, Litteratur och läsning | Etiketter , , , | Kommentarer inaktiverade för Åh – nu vet jag det här! Tack boken!

Jag läser trots allt!

Postat den 12/10/2013 av Anne-Marie Körling

Hur läser vi böcker eller hur läser vi dem inte? Jag läser i DN Boklördag om ”Håller jag på att förvandlas till en dålig läsare? av Magnus Västerbro, 12 oktober 2013.

Jag tänker utifrån den artikeln:

Boken kan upplevas som ett förbund. Det är du (boken) och jag (läsaren). Boken går därmed inte att avvisa. Ändå kan jag avvisa den. Berättelsen i boken måste fängsla mig. Kanske gör boken det på sidan 23 eller på sidan 204. Det kan jag inte veta. Men någonstans måste vi bli ihop boken och jag.

Hur har jag utvecklats som läsare?

Jag överger böcker om de inte är välskrivna. Jag vill att språket bär mig. Jag vill gärna upptäcka författarens språk då jag läser författarens berättelse. Jag vill få ord. Nya. Märkliga. Outsagda. Oprövade. Bär språket kan jag läsa länge utan att bli fängslad. Jag kan läsa sida upp och sida ned och ta mig in i boken trots att handlingen inte uppenbarar sig för mig. Jag kan kämpa.

Eller kan jag det? Jag måste erkänna att min läsning förändrats. Jag har inte längre samma koncentration. Jag är en läsare som lätt kan avbryta min läsning. Det kunde jag inte för femton år sedan. Då kunde jag inte bli avbruten. Jag läste som om världen stod stilla. Idag är jag mer i världen än i böckerna. Jag övar mig i att läsa in mig igen. Övar mig i att fördjupa mig i läsningen och koncentrationen.

Jag har blivit en långsammare läsare.  Jag kan stanna upp och njuta av innebörderna i meningar. Njuta av hur de öppnar upp tankar jag inte visste att jag själv hade. Och jag vill känna den rymd som en mening kan ge. Den kreativitet jag själv kan förnimma.

Idag läser jag böcker som handlar om pedagogik, psykologi och språk. Jag har också beslutat mig för att läsa samtliga muminböcker av Tove Jansson. Jag vill återknyta bekantskapen med de figurer som ömsint och levande fanns under min uppväxt där läsningen var ett enda stort äventyr. Kanske är jag på jakt efter den läsningen, efter en slags läsförmåga som flytt och som ersatts av en annan förmåga: den att ögna igenom, den att läsa där jag själv vill, den att inte ge boken en chans om den inte genast får mig att bli en läsare. Mitt tålamod tänker jag utmana.

Tack för spännande läsning i DN. Jag läste hela artikeln! Men jag började någonstans mitt i. Sen gick jag tillbaka och läste texten från början. Jag prövade vårt textmöte.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Hur läser man böcker? Som en nobelpristagare!
  2. Mitt barn vill inte lyssna när jag läser högt
  3. Läsa och lyssna – hur läser jag?
Publicerat i Litteratur och läsning | Etiketter , , , | Kommentarer inaktiverade för Jag läser trots allt!

Upptagen av färgen på boken – om att inte kunna läsa

Postat den 11/10/2013 av Anne-Marie Körling

Lindenbaum- KAN JAG MED - omslag

Det är avgjort viktigt att kunna läsa. Det vet varenda elev. De vet att de inte kan läsa. De vet att de kan läsa. De vet om varandras läsförmåga. I klassrummen kan elever läsa in varandras kunskaper. Ofta syns den i bokens form. Den röda boken är för dem som inte kan läsa så bra. Den blåa för dem som kan läsa. En skolpsykolog berättade att en elev var upptagen av färgen på den bok eleven hade. Färgen signalerade att eleven var en sämre läsare än de andra. Eleven kunde inte annat än beklaga bokens färg. Allt låste sig kring den.

Den absolut första åtgärd vi ska göra i skolan, innan vi gör något annat, är att ta reda på hur eleven läser, hur eleven förstår undervisningens texter och hur det är att vara elev i våra klassrum där texterna inte längre undervisas kring. Vi måste undersöka läsförmågan i de pedagogiska kartläggningar vi gör då vi förklarar elevernas problem. Om en elev inte kan läsa ska vi varsamt ge eleven läsundervisning. Inte skambelägga, inte göra värre, inte skicka hem läsuppdrag till hemmet utan ge läsutbildning i skolan. Om vi misslyckas med att göra elever till läsande måste vi sätta oss i pedagogiska diskussioner, lyfta frågorna om undervisningens tillkortakommanden, möjligheter och utforska andra vägar för att utveckla läsundervisning. Det bör vara ett pågående arbete för skolan.

Att inte kunna läsa och vara närvarande på lektioner där texten är allt, textboken den ensamma och där eleven får upptäcka sin bristande förmåga gång efter annan är förödande för självkänslan, den växande glädjen och tilliten till den egna språkliga förmågan.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Om att inte kunna läsa och att följa läsutvecklingen
  2. Krönika – att kunna läsa och att inte kunna läsa
  3. Att följa lärande: Berätta sa jag till en elev … och eleven berättade!
Publicerat i Boken i undervisningen, Föreläsningar jag ger, Läraryrket och lärarrollen, Läxor, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning, Sorg, Strategier, Styrdokumenten, Svenska, Svenskämnet, Verkligheten, Vetenskap och teori | Etiketter , , , , | 1 kommentar

Hur läser man böcker? Som en nobelpristagare!

Postat den 11/10/2013 av Anne-Marie Körling

Ellas sköna hemligheter

Hur läser vi böcker? Det kan vara en bra början på en nödvändig diskussion i klassrummen. Barn lär sig att läsa böcker genom att börja på första sidan. Där ska de genast hitta in i boken, byta får de ofta inte göra, vald bok är vald och så är det med den saken. Jag tänker att den läsningen blir mycket besvärlig och fylld av krav.

Då jag väljer mina böcker, då jag väljer att läsa dem har jag gjort en hel del märkliga saker med boken. Jag tittar länge på den, och bläddrar lite varstans, som att göra små nedhopp i textmassan som vore den en världskarta. Jag prövar såväl textens innehåll som min egen läsförmåga att läsa just denna bok. Därefter vänder jag och vrider på boken. Tittar på omslaget. Läser baksidestexten. Slår upp en ny sida att pröva min läsning och mitt intresse mot. Och därefter bestämmer jag mig. Den här boken ska jag läsa. Det betyder inte att jag ska läsa den nu. Jag läser den kanske om någon månad eller två. Den ligger där och väntar. Och jag väntar på att läsa den. I vissa fall kastar jag mig över boken genast och då släpper jag inte taget alls. Varför det är så vet jag inte. Kanske författaren skrivit något som just nu och för denna lässtund är själva berättelsen om mig och mitt livsdilemma.

Nobelpristagaren Alice Munro börjar lite var som helt och fortsätter i endera riktningen då hon läser. En av mina elever kom att bli läsare i ett av mina klassrum. Han kämpade med läsningen och ville inte läsa. Jag fick förmånen att undervisa eleven en timme om dagen. Jag tog bort alla regler kring läsningen. Den första boken eleven läste blev en underbar läsupplevelse. Den tog sin början i bokens mitt och därifrån läste eleven utåt åt båda riktningarna. Då eleven läst ut boken kom både slut och början att läsas samtidigt. Jag hindrade min fostran och verkade pedagogiskt. Om jag fostrat hade jag olyckligt sagt till eleven att läsa där man börjar. Nu följde jag med i elevens möte med bokens innehåll och verkade pedagogiskt. Jag tänkte, funderade, frågade och undersökte. Eleven kom att bli en läsare. Nästa bok väntade framför eleven. Han vände och vred på den. Slog upp en sida och började läsa.

Läsanvisningarna kan lätt bli regler. Så här läser man en bok. Och det kan göra att vi inte känner oss som den där ”man” som gör så.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Att stötta vid läsövergångar – från en bok till en annan
  2. Pojkar läser och det är som det ska
  3. En hög böcker och vad som händer om man har dem med sig
Publicerat i Bibliotek/Skolbibliotek, Bildpromenaden, Boken i undervisningen, Litteratur och läsning, Ordförrådet, Pedagogik, Strategier, Styrdokumenten, Svenskämnet | Etiketter , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Hur läser man böcker? Som en nobelpristagare!

Big no! Om läsning och förhållningssätt

Postat den 10/10/2013 av Anne-Marie Körling

Det här är några saker vi vuxna inte ska göra då barn läser:

  • Säga att vi inte tycker om den bok barnet valt att läsa
  • Säga att vi inte tycker om böcker som barn vill att vi ska läsa
  • Säga att vi inte vill läsa om den bok barnet vill att vi ska läsa om
  • Sucka över barnets val av böcker
  • Kräva att barn väljer andra böcker än de väljer
  • Straffa barn som inte hittar böcker att läsa i biblioteket

Ok, det kan vara konstigt att skriva det här. Men ofta gör vi det svårt för barn och elever att välja att läsa eftersom vi tycker och tänker så mycket om vad de väljer och vad de vill läsa. Har vi synpunkter kan vi alltid öppna andra böcker genom att läsa korta stycken i dem, läsa högt eller utmana vid gemensam läsning och modellad undervisning. Men sucka inte åt barns bokval.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Att medvetet välja förhållningssätt
  2. Om att locka till läsning; Det här finns att läsa, lyssna till
  3. Om tyst läsning eller hellre självständig läsning
Publicerat i Boken i undervisningen | 1 kommentar

Förskolepedagoger om min föreläsning om läsning i Örebro

Postat den 09/10/2013 av Anne-Marie Körling

Här är en plats för er att fråga, diskutera, undra, tänka, gensvara och berätta om något ni önskar dela. Tack för ert aktiva lyssnande och varma engagemang.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Föreläsning idag! Ni som lyssnade och behöver en plats att skriva på…
  2. Falun – välkomna att skriva och tänka ni som lyssnade
  3. Asker kommune
Publicerat i Föreläsningar jag ger | 2 kommentarer