Mellanstadieeleverna leker minsann

Postat den 30/07/2025 av Anne-Marie Körling

Snart ringer det,

skolgården väntar,

livet väntar,

livet väntar,

allt väntar,

Ha inte för bråttom,

du hinner,

detta är bara början

Av Björn Berg ur diktsamlingen Sardinen på tunnelbanan, valda av Margareta Schildt, Alfabeta Förlag 1996

På en sida i Dagens Nyheter frågar en mamma om hon ska vara orolig för sin dotters önskan att vara en katt. Mamman skriver för att hon är orolig. Rädslan för att barnet ska bli mobbat i skolan förefaller vara stor. Jag lyssnar också på Studio 1 där man diskuterar frågan ur fler perspektiv. Då handlar det om föräldrarnas gränssättning och om att förankra uppförande och varande i en verklig värld.

Som lärare och pedagog vill jag presentera mina tankar. Så här tänker jag, det här är vad jag har observerat på raster och i skolmiljön.

Många leker på mellanstadiet

Barn leker. De leker längre upp i åldrarna än vi tror eller uppfattar. Deras lekar handlar om att förstå och pröva. I mellanstadiet tror många att lekens tid är förbi. Så är det inte. Så många elever jag har mött där jag blivit inbjuden in i deras lekvärldar. Aldrig någonsin har jag tänkt om dem som konstiga. De kan i förtroende berätta om sina gosedjur och vad de gör. De kan leka familj och göra familjemedlemmar av sina djur och dockor. Jag minns hur några elever byggde om sina skåp till fantastiska miniatyrmodeller. Att titta in i de här skåpen var en gåva. Kreativa lösningar och allt skapat av deras egna behov och det lilla material de hade att tillgå. Det gäller att inte döma, bedöma eller tänka att de gör något konstigt. Hellre välja att se med stora ögon på vad som sker och delta utan att ställa sig vid sidan av och betrakta. Berätta om era skåp? Berätta om gosedjurens roll? Berätta om familjen?

Mellanårens grupperingar

Under mellanstadieåren söker sig barn till olika grupperingar. Genom att annonsera att man är en särskild typ kan man tillsammans med andra (i andra klasser) hitta sina lekkamrater. De prövar i grupp även om gruppen inte är så tydligt för oss andra. De flesta av dessa lekar hör till flickornas. När de växer upp i mellanstadiet leker de med smink och poser för att pröva sig fram men också för att en dag verkligen börja sminka sig på riktigt.

Pojkar har fler lekar

Pojkarna har fler lekar än flickorna. De har fotbollen. De har springet. De har andra kollektiva saker de gör. Bollar handlar det oftast om. Eller att hitta saker att veta något om. Som flaggor. Som kartor och länder. Då har leken blivit rumsren och blir inte ifrågasatt. Att vara med i upptäckterna av flaggor och höra hur de tänker är att vara med i en lek som utbildar både mig och dem. Så nära det vi vill att de ska lära sig. Det är samvaron kring något som skapar det lekfulla.

Allt går över

Hur som helst. Det går över. Allt gör det förr eller senare. Men det kräver att vi vuxna inte fixerar oss vid att vi tror och tänker att det som sker är konstigt. Man kan som förälder, vuxen och lärare kräva att katten blir människa, att man längtar efter kontakt med den som försvann och blev katt och sedan anpassa barnet till verkligheten. Henry Parland skriver i sin dikt En mor kom till mig om hur vi kan förhålla oss. Jag har valt ut en fråga och ett svar.

Vad fattas i min kärlek?

/…/

Lite svalkande likgiltighet

Då jag var en hund

Som barn lekte jag ibland att jag var en hund. Särskilt när jag skulle gå hem från skolan. När vägarna var igensnöade kröp jag på alla fyra i snödrivorna hela vägen hem. Det var ingen som gjorde någon affär av det. Men det var jobbigt att vara hund och efter någon tid lämnade jag hundidentiteten för den verklighet där alla andra befann sig.  Jag tror att min längtan efter en hund gjorde att jag ville identifiera mig med hundarna och deras världar. Min mamma avfärdade det hela med att säga att ”den där leken får du leka men den gör inte att jag köper en hund. Du får spara ihop till en.” Krasst och jordnära.

Barnbokens spegel

Barnboksförfattare och barnboksillustratörer kan verkligen sätta text och bild till den värld som hör till leken men också till prövandet. Det gör Per Nilsson i boken Idag är Åke en hund. Den är illustrerad av Lisen Adbåge (Rabén & Sjögren) . Det är en underbar bok som skulle lyftas nu när kattfrågan diskuteras.

När leken gör lekaren ensam och utsatt

Men om leken håller i sig, gör lekaren ensam och utsatt och då leken förefaller vara en flykt in i något annat skulle jag slå larm. Då är leken inte längre en lek. Den berättar om något som inte kan berättas på något annat sätt än att helt och hållet byta identitet. Då behövs hjälp.

Barn som inte leker

Under alla mina lärarår har jag ännu inte behövt söka hjälp för hur mina elever leker. Snarare för det motsatta. Att de inte leker.

Fundera gärna tillsammans med mig.

Hej HOPP!
Anne-Marie Körling

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Leker med ämnen – vad gör ni själva?
  2. Barnen leker
  3. Jag tror vi leker i smyg
Publicerat i Barns rättigheter, Värdegrunden, Verkligheten | 1 kommentar

Det svåra med att få någon att läsa böcker

Postat den 29/07/2025 av Anne-Marie Körling

I Lucy Mangans bok Bookish, how reading shapes our lives, 2025, Square peg, London läser jag följande:

And I like to read.

But I do not like being made to read.

And I definitely don´t want to be given exams on what I`ve read.

s. 10

Det jag fäster mig vid är just detta att hon säger att hon tycker om att läsa men att hon inte vill bli betraktad som en som man måste göra till en läsare.

Jag delar den tanken. Det är mycket arbete med att göra barn till läsare men mindre av att se till att de får läsa för att de är läsare. Att sätta läsningen i första rummet är att ge eleverna möjlighet att läsa för att läsa. Vad de läser ska vi vara nyfikna på. Vi ska låta dem läsa det de vill men också bredda och ge liv i böcker för deras kommande läsintresse. Hålla fram böcker som kan ställas i den framtida bokhyllan, den bokhyllan kan fyllas med titlar och innehåll, författarskap för vetgirigheten och kreativiteten, för glädjen, sorgen och resorna utanför raderna.

Jag fortsätter att tänka om läsningen och läsandet.

Hej HOPP!
Anne-Marie Körling


Inlägg som berör samma teman:

  1. ”Det barn väljer att läsa kan inte vara bra”
  2. Det var lästider det! Om att läsa eller inte läsa!
  3. Ingen ände på Ende
Publicerat i 90 sekunders högläsning, Bibliotek/Skolbibliotek, Synligt läsande, Textsamtal | Etiketter , , , , | Kommentarer inaktiverade för Det svåra med att få någon att läsa böcker

Frågorna inleder och läsningen bildar svaren

Postat den 29/07/2025 av Anne-Marie Körling

Inleder min läsning av

Anders Burmans bok Pedagogikens idéhistoria (2025) Tredje upplagan utgiv en hos Studentlitteratur, Lund.

Jag läser den för att idéhistoria, filosofi och den pedagogiska tankevärlden är spännande och intressant men också för att den historiska tankevärlden har bäring på skolan idag. Idealen vi aldrig talar om, synen på människan vi borde tala mer om och så hur vi tänker att barnen ska lära sig det vi ger dem lektion efter lektion.

I inledningen får jag vägledning i de fyra aspekterna/dimensionerna boken kommer ta upp:

Samhället och utbildningssystemet, synen på människan och barnet i synnerhet, kunskaperna, kunskapsuppfattningarna och bildningsideal samt den fjärde hur pedagogerna tänkt sig att de åtråvärda kunskaperna skall tillägnas eleverna, det vill säga hur.

De fyra perspektiven kommer med tillhörande frågeställningar:

Samhälle och utbildningssystem

  • Vilket är skolans och utbildningens övergripande syfte
  • vilken roll har utbildningssystemet att spela i samhället i stort, med avseende på allt från demokratin och det politiska styrelseskicket till den ekonomiska utvecklingen?
  • Är det möjligt att påverka det framtida samhället genom att genomföra reformer i dagens skolväsende?

Synen på människan, i synnerhet barnet

  • Är hon från födelsen god eller ond?
  • I vilken mån har hon en fri vilja?
  • Styrs hon av förnuft eller känslor, eller bådadera?
  • Vad har hon för inneboende utvecklingsmöjligheter?
  • Hur förhåller sig den enskilda människan till kollektivet, och hur ska barndomen närmare bestämt förstås i relation till vuxenheten?

Kunskaperna och bildningsideal 

  • Finns det olika former av kunskaper och vilka är det i så fall?
  • Hur utvecklas barnets förmåga att tänka abstrakt?
  • Vilka kunskaper och färdigheter uppfattas som de mest värdefulla såväl för den enskilde som för samhället i stort?
  • Borde alla barn och ungdomar lära sig samma saker eller är det en poäng att redan tidigt differentiera deras utbildning?

På vilket sätt ska lärandet ske? 

  • Hur de olika pedagogerna tänker sig att barnen och ungdomarna ska erövra de eftersträvansvärda kunskaperna och färdigheterna och vilken roll läraren ska spela i den processen. Ska läraren vara aktiv eller passiv?
  • Med vad och hur mycket ska han eller hon hjälpa till och vad bör överlåtas till eleverna och studenterna själva?
  • Hur lär sig barn och ungdomar, eller för den delen människor generellt, på bästa sätt?
  • Hur ser den mest effektiva undervisningen och det mest givande lärandet ut?

Jag strök nyss under följande:

Pedagogik i betydelsen systematisk reflektion över uppfostran och utbildning finns enbart i samhällen som är helt eller delvis skriftspråkliga.

Jag ser fram emot att läsa och förkovra mig ytterligare.

Hej HOPP!
Anne-Marie Körling 

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Stuprörskunskaperna
  2. Textrörligheten
  3. Den där hemliga läsningen
Publicerat i Undervisningen | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för Frågorna inleder och läsningen bildar svaren

Skärmfara

Postat den 21/07/2025 av Anne-Marie Körling

Under cykelturen måste jag, som vilken trafikant som helst, ha ögonen på mina medcyklister. Jag måste också varna de som promenerar. Jag plingar. Och plingar. Saktar ner. Inga signaler går fram. Jag hörs inte.

Hörlurarna är på. Nacken böjd på det där sättet som bara en skärm kan ge. Det spelar ingen roll om jag möter mina medtrafikanter. Samma sak där. Jag måste plinga också på dem. Jag måste sakta ner också för dem. Kliva av cykeln eftersom jag behöver leda den förbi, rädd för att köra på, skada eller för att jag inte litar på att den som promenerar har koll på vägen.

Det är så kontaktlöst tänker jag. Som om varenda människa har något viktigare för sig än att vara där de är. Denna bubbla av ensamhet. Att inte relatera till det som sker i världen precis där man själv befinner sig. På vägen från eller till. I okontakt med den värld som rör sig omkring dem.

Och när det kommer till små barn vars föräldrar är hörlureavstängda och inte ser barnets sublima kontaktbehov utan ägnar den viktiga stunden till att inte vara där, utan någon annanstans, i någon annan människas liv på en strand långt bort. Vad kan vara viktigare än att vara där, precis där, med sitt barn och den relation som byggs upp av ögonkontakt och gemensamma upptäckter.

Vid tangenterna,

Denna utblick,

Anne-Marie Körling 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Källkritiken – omsorg och medvetenhet om att vara en källa
  2. ”Så här är jag med vänner som har ADHD”
  3. Det lärande förhållningssättet modellas av läraren
Publicerat i Hinder för lärande, Kommunikationen | Kommentarer inaktiverade för Skärmfara

Allt detta bjuder läsningen på

Postat den 18/07/2025 av Anne-Marie Körling

När jag ser denna hund tänker jag på Axel von Fersen och hur han letade efter en hund till Marie-Antoinette. Läs vidare i Förbindelsen (2025)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag läser just nu Förbindelsen, Marie-Antoinette och Axel von Fersen, av Kristina Ekero Eriksson. Läsningen gör att jag befinner mig i en annan tid men som blir mindre avlägsen då jag kan betrakta den konst som beskrivs och de musikverk som omtalas. Det betyder att jag lyssnar till den musik som Marie-Antoinette lyssnade till. Arkitekturen likaså. Läsningen blir därför en bas för alla de andra utflykter den bjuder på.

Men också det överflöd som rådde i kontrast till den fattigdom och svält som vanligt folk levde under. De som rev sina halmtak för att skaffa föda åt sina djur, de som inte bara hade bark i brödet utan också sågspån och ljung. Man kan ana den krutdurk som jag kommer att möta då jag läser vidare. Bekant är den ju redan.

Då det kommer till svälten, den återkommande, utgör Magnus Västerbros Svälten en god underbyggnad. Det är för övrigt en bok jag tycker många ska läsa. Den gör att Vilhelm Mobergs böcker om Utvandrarna blir än mer drabbande och förklarar hur svälten driver oss människor att söka andra platser för ren och skär överlevnad.

Att läsa om konsten och att se konsten. Porträtten som får liv. Händelser som finns kvar. Jag läser:

I Rom tillbringades ett par dagar i påvens, Pius VI, sällskap. /…/

På nyårsdagen visade han svenskarna runt bland konstskatterna i Vatikanmuseet, och han hade också låtit ta fram en skattebok från Gotland som drottning Kristina måste ha tagit med sig till Rom. Museibesöket finns förevigat på en tavla där man ser påven i sin vita skrud intill den svenska kungen och hans gunstlingar, som alla har den svenska dräkten. Axel med sina markerade ögonbryn och något låga hårfäste blickar mot en antik marmorstaty, intill en hund som uppenbarligen smugit sig med i sällskapet.

Ur Kristina Ekero Eriksson. Förbindelsen (2025) s.137

När jag går på promenad genom parkerna i Stockholm möter jag denna bjässe till hund. Han väger nästan 90 kg berättar ägarinnan. Kanske var det en sådan bjässe Axel sökte som gåva till Frankrikes drottning?

Nu är jag halvvägs i boken och sommaren berikas av de utflykter den ger mig.

Hej HOPP,

Anne-Marie Körling 

 

 

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Pluggandet intill
  2. Läsaren i stolen bredvid
  3. ”Nej, bara fakta och på riktigt”
Publicerat i Litteratur och läsning, Synligt läsande | Kommentarer inaktiverade för Allt detta bjuder läsningen på

Mina första ord till en nyfödd

Postat den 16/07/2025 av Anne-Marie Körling

håller i min famn

en liten människa

blott 3000 gram

allt på plats

denna nåd

Anne-Marie Körling


Inlägg som berör samma teman:

  1. Att ge bort en stund till en arg elev
  2. Första lärardagen! Ge ord, råd till en nyexaminerad lärare!
  3. Kantstött lärare söker …
Publicerat i Ansvaret | Kommentarer inaktiverade för Mina första ord till en nyfödd

Mitt hungrigaste behov av litteratur

Postat den 16/07/2025 av Anne-Marie Körling

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bokslukaråldern sa vi en gång om den åldern då man som barn lärt sig att läsa och därmed kunde läsa bok efter bok. Åldern inträffade vid nio-tio-årsåldern. Jag tillhörde bokslukarna. Många av mina kompisar också. Man läste böcker helt enkelt. Det fanns inte så mycket annat.

Men den riktigt hungriga perioden infann sig efter gymnasiet. Då läste jag bok efter bok. Jag plöjde litteratur. Omättlig var jag. Jag läste de ryska klassikerna och frossade i det språk som framkallade berättelserna. Min universitet, Brott och straff, Kappan inledde in lång period av de ryska berättarna. Jag läste på. De svenska författarna Ivar-Lo och Jan Fridegård. Läste alla av Fridegård. Läste många av Ivar-Lo. Särskilt tyckte jag om boken Bara en mor. Jag upptäckte att jag läste manliga berättare och att jag behövde orientera mig mot de kvinnliga: Selma Lagerlöf, Dorothy Parker och Harriet Löwenhjelm för att nämna några. Det var en glupsk tid. Utan en bok i handen var jag ensam.

Tänker ofta på den tiden. Hur jag läste mig in i världen. Hur jag läste mig vuxen. Hur jag läste mig självständig. Jag läste för att livsfrågorna var många och vuxenheten ett frågetecken. Jag läste för att jag njöt av att läsa. Jag läste för att känna, tänka och hitta medmänniskor från när och fjärran och från olika tider. Sällan kritiserade jag böckerna jag läste. Jag slök dem med hull och hår. Fortsatte att läsa om jag inte förstod och snart förstod jag tillräckligt för att läsa färdigt.

Bokslukaråldern är fler än en. Den uppstår om och om igen. Denna sommar läser jag hungrigare än någonsin. Min själ törstar efter det mänskliga, det levande, det tänkta och det diktade.

Vid tangenterna,

Hej HOPP! 

Anne-Marie Körling

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Anders Tegnell om barndomens läsning
  2. Litteraturen jag läste en gång för länge sedan…
  3. Från gemensamt lyssnande till självständig läsning
Publicerat i Hur lärde du dig att läsa?, Synligt läsande, Väck läshungern | Etiketter , | Kommentarer inaktiverade för Mitt hungrigaste behov av litteratur