Undervisning: Låna från författaren och spegla med eget skrivande

Postat den 25/01/2018 av Anne-Marie Körling

Denna skrivuppgift tar sin utgångspunkt ur ett kort stycke ur boken Norra Latin. Oavsett årskurs kan vi låna ett ord och denna text av författaren Sara Bergmark Elfgren. Kapitlet jag hämtat stycket ur heter TAMAR, vilket är kapitlets berättare:

Första gången jag såg Clea Borglund var jag tio år gammal. Det var i en julkalender där hon spelade en av huvudrollerna, och hennes namn formades med tomtebloss-skrift i förtexterna. Hon hade långt, mörkt hår och stora, bruna ögon. Nästan overkligt söt, som om hon kommit direkt från dockfabriken. När jag letade information om henne upptäckte jag att vi var födda på samma dag.

Det var nog det som gjorde att jag hakade upp mig på Clea. Vi var tidstvillingar. Vi hade upplevt exakt lika många dagar, exakt lika många nätter.

Jag tänker mig att vi kan, innan vi visar texten på whiteboarden, börja med att diskutera ordet

1) Tidstvillingar

Frågorna kan vara:

  • Berätta vad ordet får dig att tänka på?
  • Vilka ord är ordet tidstvillingar skapat av?
  • Hur skulle du använda ordet tidstvillingar?
  • Vad kan ordet tidstvillingar betyda?

Därefter tar vi ut en mening:

2) Vi hade upplevt exakt lika många dagar, exakt lika många nätter.

  • Vad betyder tidstvillingar nu?
  • Hur ser släktskapet ut?
  • Med vem kan man vara en tidstvilling?
  • Vad krävs för att vara en tidstvilling?
  • Stämmer innehållet i meningen?
  • Hur är meningen uppbyggd?
  • Första ordet i meningen?
  • Sista ordet i meningen?
  • Vilka skiljetecken har författaren använt?
  • Vad menar jag om jag säger att min farmor och jag är födda på samma dag men olika år. Vad har vi gemensamt? Vad skiljer oss åt.

3) Första intrycket av en person.

Denna fråga leder in i texten. Men innan det kan vi fundera över hur och vad vi observerar. För att göra det kan vi visa ett fotografi av en person. Vi tittar noga på fotografiet under en minut (ta tid) och ta sedan bort det. Låt eleverna kortskriva om vad de såg och vad de uppfattade.

  • Färger?
  • Kläder?
  • Hår?
  • Något som personen höll i?
  • Ting som förstärkte?
  • Hur höll han/hon händerna?
  • Något speciellt att notera?

4) Läs hela texten högt så att eleverna får lyssna.

Om du projicerar texten på tavlan kan alla blickar riktas mot den. Inta en lyhörd och generös attityd till elevernas funderingar och de samtal texten väcker:

Första gången jag såg Clea Borglund var jag tio år gammal. Det var i en julkalender där hon spelade en av huvudrollerna, och hennes namn formades med tomtebloss-skrift i förtexterna. Hon hade långt, mörkt hår och stora, bruna ögon. Nästan overkligt söt, som om hon kommit direkt från dockfabriken. När jag letade information om henne upptäckte jag att vi var födda på samma dag.

Det var nog det som gjorde att jag hakade upp mig på Clea. Vi var tidstvillingar. Vi hade upplevt exakt lika många dagar, exakt lika många nätter.

Och säg ofta och återkommande:

– Detta har Sara Bergmark Elfgren författat.

  • Hur skulle vi författa något liknande?
  • Vad kan vi låna och hur ska vi göra detta lån av texten så att vi säkert kan visa det?
  • Hur kan vi skriva om vår tidstvilling? En verklig? En påhittad?
  • Kan Alfons Åbergs hemlige kompis Mållgan (visa boken och läs lite ur den, oavsett årskurs) vara en tidstvilling? Beskriv varför?

5) Låt eleverna skriva.

Låt eleverna under skrivandet läsa upp det de skrivit och låt dem småprata om texterna de skapar. Två minuters skrivande. En minuts samtalande. När eleverna kommit igång var nyfiken på vad de har skrivit och fråga inte genast om det de inte har skrivit. När det gäller att mana framåt går vi ofta miste om det som eleven faktiskt har skrivit. Jag brukar högläsa det eleverna har skrivit och det brukar ge dem mod att fortsätta. Om detta skriver jag i Skolverkets lärportal – samtal om elevens text.

6) Dela innehållet med varandra i klassrummet

Alla texter är värda att läsa upp. Låna din lärarröst åt de författade alster som skapas i klassrummet. Håll tillbaka din iver att rätta och kommentera. Texten ska delas och viktigt skrivande innehåll uttryckas. Eleverna lär sig att lyssna och får också idéer att skriva vidare med. Att låna är att utforska och ofta blir ett lån något man utgår ifrån men som man sedan får egna idéer av.

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Ett gensvar på mina lästexter för undervisning
  2. Undervisning: Från boken till eget skrivande och sökande en bild eller två
  3. Dubbelteckning; att förstå hur eleverna förstår och ge undervisning om och om igen
Publicerat i Bibliotek/Skolbibliotek, Boken i undervisningen, Föreläsningar jag ger, Formativ bedömning, Frågekonsten, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning, Textsamtal, Undervisningen | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för Undervisning: Låna från författaren och spegla med eget skrivande

När koncentrationen går att ta på

Postat den 24/01/2018 av Anne-Marie Körling

P1410894

Jag läser Sara Bergmark Elfgrens bok Norra Latin (2017) och stryker under några rader som jag tycker kan illustrera också lärare och elevers koncentration:

Koncentrationen som vävs mellan skådespelarna och publiken bildar ett nät av fina trådar.

s. 16.

Jag tänker att när undervisningen är sådan kan vi låna meningen och härma med det vi gör i klassrummen:

Koncentrationen som vävs mellan lärare och elever bildar ett nät av fina trådar.

 

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Raggsockorna, den röda tråden och det utvidgade kollegiet
  2. Kyparens tankar om den uppkopplade restaurangen
  3. Spontana sportlösningar på en skolgård
Publicerat i Undervisningen | Etiketter , | Kommentarer inaktiverade för När koncentrationen går att ta på

Elevens intresse för språk och skolans innehåll

Postat den 24/01/2018 av Anne-Marie Körling

P1410590-001

– Jag tycker språk är jättekul. Jag är intresserad av många olika språk. Ibland undrar jag hur jag ska få lära mig andra språk. Jag blir glad av språk, säger eleven jag samtalar med.

Språkintresset handlar om att eleven är flerspråkig. Med flera språk upptäcker eleven skillnader och likheter mellan språk och undrar över ljud och varför bokstäverna kan låta så olika beroende på vilket språk som talas. Eleven går i årskurs tre.

– Jag härmar alla språk jag får lyssna till. Det är mitt intresse.

Jag tänker att undervisningen kan ge inblickar i språken och mycket tidigare än då vi ger eleverna möjlighet att välja språk att studera. De flesta program ger eleverna engelskan men det finns möjligheter att visa filmer där man talar andra språk. Vi har ett ansvar för att bredda vyerna och med språk vidgas världen och möjligheterna till kontakt. Frågan är vad som händer och vad som har föregått att ett språk får så lite intresse och att antal elever är för få för att skolan ska ge språket en plats i undervisningen.

Jag hade ett textsamtal på turkiska. Ingen av eleverna kunde språket. Oj så de klurade, funderade och relaterade. Snart vågade de gissa och när de gjorde det kom fler och fler förslag upp om likheter och olikheter. Några ord kunde vi gemensamt förstå.

En elev jag hade ville lära sig läsa på punkt. Hon hade upptäckt de texter som fanns överallt i skolan men som ingen talade om. Hon sa att hon ville lära sig hur man läste på punkt och att blunda och läsa.

En elev, årskurs tre, ville lära sig italienska och såg sin chans att lära sig det genom att berätta att man i hemmet talade italienska. – Jag sa så för då kunde jag få italienska som modersmål, berättade eleven.

Språkliga råd är

  • visa intresse för de språk som eleverna talar. Många elever talar tre språk med sina närmaste
  • Visa filmer där språket används och låt eleverna lyssna till olika språk via radio eller andra medier
  • Språk innebär en mötesplats och som sådant kan vi diskutera det. Det skolan ger eleverna handlar inte om bara skolan utan om samhället och de olika kulturer som kommer med att vi möts där
  • Lärare som delar med sig av sin nyfikenhet för språk skapar intresse för språk
  • Många lärare är flerspråkiga och språket kan vi dela för att lyssna till, tänka om och lära av

Då jag lämnar skolan möter jag en klass på perrongen. Deras lärare har en mössa på sig. Ett franskt ord kan jag identifiera. Vad kan det betyda?

Hej HOPP!

Anne-Marie


Inlägg som berör samma teman:

  1. Barn förlorar 99 språk…
  2. Lgr 11; Nationellt och gemensamt om skolans språk
  3. Att få lämna skolan med ett rikt språk
Publicerat i Hinder för lärande, Lärarens språk, Lektioner och lektionsförslag | 1 kommentar

”Bokrepetition”

Postat den 22/01/2018 av Anne-Marie Körling

– Jag tycker om att läsa. Hemma gör jag bokrepetioner.

Detta med ord och nya ord. Bokrecensioner skrev eleven. Men ordet bokrepetioner blev ett annat ord för omläsning. En slags repetition med oanade möjligheter att upptäcka det bekanta igen och det som omläsningen ger av det man inte upptäckte första gången man läste boken.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Säg inte nej utan läs igen, igen och igen
  2. Att stötta vid läsövergångar – från en bok till en annan
  3. Jag var 13 år
Publicerat i Lässtrategier, Skolrättigheter, Väck läshungern | Kommentarer inaktiverade för ”Bokrepetition”

Hur vi kan arbeta med Ronja Rövardotter, del 1

Postat den 18/01/2018 av Anne-Marie Körling

P1370401

Några tankegångar för att bygga undervisning ur Ronja Rövardotter av Astrid Lindgren. Det är inte en lektion utan ett flöde av lektioner. Boken kan vi arbeta varsamt med men lyfta frågor som gör att vi kan ta spjärn och hopp ur berättelsen Astrid Lindgren skrivit till oss alla.

Boken spänner mellan harmoni och disharmoni. 

Disharmoni leder till rörelse och förflyttningar både i tanke och handling. Hur gör Ronja när hon upptäcker att världen inte är som hon har förstått den? Överallt i boken får Ronja omvärdera. Det gör att hon kommer i konflikter. Vilka är dessa konflikter och hur tar de sig ut?

Sångens betydelse för något beständigt och kontiunerligt

Ronja föds till sång. Lovis sjunger!

Sången bär genom berättelsen om Ronja Rövardotter. Lovis sång blir Birks sång. Vårskriket är ett skrik som också är en sång. I musiken finns det många hyllningar till våren. Låt eleverna möta sånger och musik och gärna sådant de inte lyssnat till.

Med bandet till Lovis sång går Ronja ut i världen. När hon behöver kan hon nynna för att känna trygghet med sina rötter även när dessa äventyras.

Att upptäcka själv och på egen hand

Regler för vad vi får göra och regler vi måste bryta med för att upptäcka. Mattis har starka band till sin dotter men lär sig genom föräldrasamtal med kloka Lovis att han måste ge henne lite möjlighet att upptäcka världen också när han inte har överblick eller kan vara med. Han varnar henne för vad hon inte får göra. Reglerna är enkla. Ronja kan hoppa över dem. Men hon vet vilka de är. Hur ser dessa regler och förändraförmaningar ut idag, för barnen, vad får de göra? Och varför? Undersök vad Mattis skulle säga till dagens Ronja, där vi kliver in och blir Ronja?

Det här är ett förhållningssätt som vuxna måste kämpa med. Barnet måste få lämna avståndet till navelsträngen och staket måste klättras över. Så är det att växa. Men växandet kräver navelsträng och staket.

Hur kan man göra det i dag och i skolan? Får barn ha och kan de ta egna initiativ? Hur tillåts de påverka undervisningen och vad kan de påverka?

Klättra i träd

Astrid Lindgren klättrade i träd. I Norge är klättring en filosofisk idrott. Ronja övar sig där hon säkerställer att det inte är farligt att klättra. Hon övar sig i att inte vara rädd.

Allemansrätten

Berättelsen om Ronja Rövardotter är en berättelse om naturen. Och hur man som människa kan leva i samförstånd med den. Vilka lever i enlighet med naturen idag? Vad är natur? Vad är en skog? Barn har stadsvanor men visar sig vara rädda för skogen. Många barn jag talat med säger så. Också idrottslärare vittnar om att barn är rädda för skogen. Orientering är inte helt lätt som ämnesinnehåll. Hur kan man orientera sig i en skog? Hur er kretsloppet ut? Vattnet som droppar, ilar och forsar. Hur ser det ut i Ronjas värld? Hur ser det ut i den vi är bekanta med? Samtala.

I en enda skog finns många skogar.

Ibid, sid 82

Länge satt de där stilla och var i våren. De hörde koltrast och gök spela och gala så att det fyllde hela skogen.

Ur Ronja Rövardotter

Med teknik kan vi studera skogen, genom bilder och videor kan vi upptäcka den också från bänken i klassrummet. Med hjälp av teknik kan vi möta fåglarnas sång, vi kan höra forsens dån och vi kan ge barn och unga upplevelser av styrkan i vattendragen. Vad hindrar oss att föra in skog och vatten i klassrummen?

Identitet och rörelse

Ronja, liksom rövarna, måste ändra sitt livsinnehåll och sitt uppehälle. Ronja och Birk begär det av sina föräldrar. De sätter sig till trots. Det är deras syskonskap som ger dem styrka men också får dem att se. Att lämna något man är bekant med för att upptäcka något man inte är bekant med. Vem vill man vara i sina barns ögon? Vem vill man vara som människa? Vad finns att nå och räcka sig mot? Hur möter vi nya idéer när de gamla rostat och inte längre fungerar?

Från guld från människan till silver från jorden. Vad krävs för tankar för att förändra från att stjäla till att utvinna? Och i våra tider; på vilket sätt kan vi göra så att vi inte tömmer jordens resurser?

Men minns att inte störa upplevelsen av att också lyssna till högläsningen.

Jag återkommer!

Hej HOPP!

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Om Ronja Rövardotter blev lärare
  2. Ronja Rövardotter – Astrid Lindgrens arv till alla barn
  3. Hur man kan arbeta med Ulf Starks bok Rymlingarna
Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Etiketter , | Kommentarer inaktiverade för Hur vi kan arbeta med Ronja Rövardotter, del 1

Läsforskarna ger oss tankegods

Postat den 18/01/2018 av Anne-Marie Körling

Här kan vi läsa! Denna artikel kan vi ta med oss till nästa pedagogiska samtal.

  • Hur gör vi?
  • Hur ser vi på det som framkommer?
  • Hur förstår vi det vi läser?
  • Vad betyder det för vår praktik?
  • Hur undervisar vi och varför?
  • Vad känner vi oss kritiska mot och varför?
  • Vad gör vi redan och hur vet vi det?

Ett sätt att undersöka är att ta en mening ur artikeln och undersöka det som är skrivet mot det som är i praktiken. Anteckna och fundera och återkoppla till nästa möte.

  • Vad såg vi?
  • Vad förändrade vi?
  • Vad tänkte vi?
  • Hur gör vi nu?

Varje barn har rätt att få lära sig att läsa, modersmålet inräknat, och fortsätta att läsa. Också på det språk man kan och vill. En del barn läser gärna engelska. Vi har ett gemensamt uppdrag att se till att barn under sin tioåriga grundskola kan tala och skriva på ett rikt och nyanserat sätt.

Hej HOPP!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Föreläsningar jag ger: En läroplan – 100 undervisningar!
  2. Läroplanen ger oss ett nationellt yrkesspråk
  3. ”Att du fått ungar att läsa – det borde stå på ditt CV!”
Publicerat i Konsultation av något slag, Litteratur och läsning, Systematiskt kvalitetsarbete i undervisningen, Textsamtal, Undervisningen | Etiketter , , , , | Kommentarer inaktiverade för Läsforskarna ger oss tankegods

Döstädningen

Postat den 18/01/2018 av Anne-Marie Körling

P1400664

Jag läser en utmärkt krönika av Lotta Ohlsson i dagens DN. Hon beskriver något jag aldrig har fått möta att mina anhöriga har gjort. Städat inför sin bortgång. Mamma hann aldrig städa. Hon drogs ner i Estonia och omkom där. På hennes köksbord låg tidningen framme och intill den hennes kaffekopp. Kvar i kaffekoppen det där kaffet hon inte druckit upp och som efter en dag lämnar sorgekanter efter avdunstningen. Hennes säng var bäddad. Hennes hem var hennes.

När vi klev in där var det som en möjlighet att för sista gången se henne. Hennes kaffekopp blev så levande och så betydelsefull att jag alltid tänker på den då jag tänker på hennes bortgång. Den där kaffekoppen. Den gjorde henne mer levande än något annat. Också tidningarna hon prenumerade på fortsatte att komma dagligen men nu med aktuella rubriker som hörde hemma med hennes plats i livet. Allt kretsade kring Estonia och de omkomna på Östersjön. I travar låg tidningarna eftersom vi inte ännu orkade säga att hon inte längre behövde dem och vi saknade för några dagar förmågan att ringa och säga att hon dött. Vi förstod det inte riktigt.

På hennes nattduksbord låg en trave böcker. En av dem var av Tomas Tranströmer. Österjöar. Och jag kom för alltid att en författare att läsa eftersom hon inte städat undan sina spår efter sig. I en bok föll ett kärleksbrev ut. Många år sedan lös skriften i brevet med sin hemlighet. En man hade skickat ett brev till min mor. Ett vackert brev om kvinnan hon var för honom. För oss var hon mamman. Inget sådant liv kunde vi förstå att hon levde.

Städa är en del av sorgearbetet. Att långsamt hålla i saker och ting som på något sätt besjälat den av den som inte längre lever. Det handlar inte så mycket om värde och pengar utan om att återigen knyta kontakt med människan. En sorgstädning.

Två små porslinsfåglar flyttade hem till vår bokhylla. Ingen av oss tyckte om dem. Inget värde hade de heller. Men de stod där och höll kvar en mamma och en mormor. Inte visste vi då att de skulle komma att betyda så mycket.

Men ett sätter jag högt. Inte ett spår av något skrivet där vi barn eller andra kom att hamna i mörker eller i otrygg fortsättning. Hon lämnade inte några spår efter sig som skulle göra att vårt liv skulle skadas eller ifrågasättas. Det är en slags städning man ska ge sina efterkommande. Relationen med föräldrar är ständigt pågående och föränderlig. När en förälder dör är den föräldern i fysisk form borta men inte där inne inom en. Jag hör ofta min mamma skratta och det är vad hon lämnade efter sig för mig. Hennes envisa röst om att man inte ska oroa sig för mycket och att det alltid finns något att skratta åt och med. Kanske att man också kan skratta lite åt sig själv.

 

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Den verkliga döstädningen
  2. Människan!
  3. Necessär
Publicerat i Skriver om ditt och datt, Sorg | Etiketter , , , | Kommentarer inaktiverade för Döstädningen