Barn rör sig oavbrutet. Det spritter i deras ben och deras armar. Och jag hör hur små barn ska sitta still i ring. De är små och ska skolas in. Ibland är de två. Ibland är de tre år. Också då man läser högt för dem. Som om deras nyfikenhet ska läggas band på, som om musik ska lyssnas till och inte dansas och röra sig till. En liten människa visar sitt intresse genom att röra sig. Glädje uttrycks i rörelse. Det mesta är rörelse. I fotografiet här ovan syns ett barn spontana glädje över att möta Mamma Mu, en barnboksgestalt och en vän ur boken.
Men om det är så att de inte kan sitta still, kanske för att de vill titta på bilderna i boken, eller vara nära den som läser högt. Ett sätt att lösa läsfrågan och ringen är att alla vuxna som deltar i ringen också har boken i handen, det betyder att alla vuxna har varsin bok så att barnen kan sitta intill och titta ned i bilderna. Då kan den som läser fortsätta att läsa. Oftast sitter andra vuxna med för att reglera barnen, få dem att sitta still och allt äventyr som boken har att ge äventyras därmed. Det blir en ordning och reda fråga. Det bör vara en fråga om innehåll och i detta fall bokens innehåll.
Många gånger får jag lyssna till hur barn inte kan sitta still. Ganska tidigt ska de kunna det. De ska sitta i ring som mycket små. Och när någon läser ska de lyssna utan att vara nära. Jag högläste nyss för barn och föräldrar på Alfons Åbergs hus i Göteborg och tänkte på hur berättelsen gjorde att barnen ville komma nära boken, se in i den och vara nära den som berättar. Barnen kom en, efter en, och berättade, härmade och sa ord och meningar unisont med mig. Vi läste ihop.
