Strategier för nästa problem

Postat den 29/05/2015 av Anne-Marie Körling

P1200106

Då eleverna utvecklar förståelse för hur de kan göra och vilka redskap de kan använda bör deras förmågor utmanas genom ett nytt och okänt problem. Om eleverna kan något bör de utmanas genom något de ännu inte kan. Kan de använda sina strategier? Behöver de nya? På vilket sätt kan de generalisera? Hur vet vi det?

Det gäller i de flesta ämnen. Att de har strategier och kunskaper att ta sig an nya och okända problem. Vi bör utmana och påminna eleverna om de strategier de har och medvetandegöra att de prövat dem och be dem undersöka hur de kan använda dem i ett annat sammanhang. Eller överge dem för andra.

Vi lärare ska heller inte värdera uppgifterna som lätta eller svåra. Om vi säger att uppgifterna är för svåra för eleverna kommer vi inte att hjälpa dem att undersöka utan att värdera. Vi skapar hinder med våra bedömningar om lätt och svårt. Det lätta kan vara svårt. Det svåra kan vara lätt. Vi måste låta eleverna pröva och pröva igen.

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Undervisning oavsett årskurs: Ord är obekanta, spännande, nya, vackra
  2. Komma tillbaka till skolan efter lovet … fråga eleverna om … ta emot deras berättelser
  3. Jag deltar formativt genom att lyssna och delta i elevernas skrivande
Publicerat i Frågekonsten, Kommunikationen, Strategier | Kommentarer inaktiverade för Strategier för nästa problem

Läraren ska

Postat den 29/05/2015 av Anne-Marie Körling

Läroplanen, Lgr 11, s 14

Läraren ska:

  • ta hänsyn till varje enskild individs behov
  • ta hänsyn till varje enskild individs förutsättningar
  • ta hänsyn till varje enskild individs erfarenheter
  • ta hänsyn till varje enskild individs tänkande

Läraren ska:

  • stärka elevens vilja att lära
  • stärka elevens tilltro till den egna förmågan

Läraren ska:

  • ge utrymme för elevens förmåga att skapa själv
  • ge eleven möjlighet att använda olika uttrycksmedel

Läraren ska:

  • stimulera
  • handleda
  • ge särskilt stöd åt elever som har svårigheter

Läraren ska organisera och genomföra arbetet så att:

  • eleven utvecklas efter sina förutsättningar och samtidigt stimuleras att använda och utveckla hela sin förmåga
  • eleven upplever att kunskap är meningsfull och att utvecklingen går framåt
  • för språk- och kommunikationsutveckling
  • eleverna successivt får fler och större självständiga uppgifter och ökat ansvar
  • till ämnesfördjupning
  • eleven får överblick
  • upplever och förstår sammanhang
  • arbetet bedrivs ämnesövergripande

Lärare ska:

  • samverka med andra lärare för att nå utbildningsmålen

Rörande elevernas ansvar och inflytande ska läraren:

  • utgå från att alla elever får ett reellt inflytande på arbetssätt
  • utgå från att alla elever får ett reellt inflytande på arbetsformer
  • utgå från att alla elever får ett reellt inflytande på undervisningens innehåll
  • verka för att flickor och pojkar får ett lika stort inflytande över undervisningen
  • verka för att flickor och pojkar får ett lika stort utrymme i undervisningen
  • svara för att eleverna får pröva olika arbetssätt och arbetsformer
  • tillsammans med eleverna planera undervisningen
  • tillsammans med eleverna utvärdera undervisningen
  • förbereda för delaktighet för de rättigheter och skyldigheter som präglar ett demokratiskt samhälle
  • förbereda för medansvar som präglar ett demokratiskt samhälle

Det finns många hur att samtala om och diskutera utveckling genom. 

I varje kursplan står att undervisningen ska ge, genom undervisningen, undervisningen ska syfta till. Lärare ska undervisa.


Inlägg som berör samma teman:

  1. VYgotskij: Läraren lånar ut sin kompetens till eleven
  2. ”Eleven ska träna på … ”
  3. Läraren som ska
Publicerat i Läraryrket och lärarrollen, Styrdokumenten | Kommentarer inaktiverade för Läraren ska

Dialog om vad jag var i färd med att lära och förstå

Postat den 28/05/2015 av Anne-Marie Körling

Jag tittar igenom mina inlämningsuppgifter från tiden vid Lärarhögskolan (1992-96). Ser min utveckling från då till nu.

Då talade vi mycket lite om bedömningar. Trots att vi bedömdes på högskolan så pratade vi inte om dem. Inte heller om bedömning för lärande. Det var tyst om dem. Det var långt innan Christian Lundahl skrivit sin bok Bedömning för lärande och innan det var fokus på bedömning. Då var bedömning något man talade lite om. Men vi bedömdes. Ibland med en enda bokstav. Andra gånger på andra sätt. Och som färdiga lärare kom vi att bedöma. Hur vi använde våra bedömningar var en fråga för professionen. Jag fann att vi bedömde för att påverka undervisningen. Så förstod jag det.

Nåväl. Jag fick detta omdöme av min lärare på Lärarhögskolan. Jag har sparat det och jag tycker fortfarande om att läsa det läraren skrivit. Jag befann mig i en kaotisk tid i mitt liv. Estonia sjönk fortfarande på Östersjön. Jag var sorgsen och nedstämd. Jag kämpade varje dag med att gå till högskolan och delta i studierna. Jag ansträngde mig. Varje dag ansträngde jag mig. Att koncentrera mig handlade om att anstränga mig för att göra det.

Min lärare skrev:

Min lärares återkoppling 1995


Inlägg som berör samma teman:

  1. Att läsa forskning och förstå vad?
  2. Min första formativa bedömning har jag sparat
  3. Lärarens rätt att undervisa – elevens rätt att lära
Publicerat i Formativ bedömning, Kommunikationen, Läraryrket och lärarrollen, Modellerna, Pedagogiska samtal, Strategier, Undervisningen | Kommentarer inaktiverade för Dialog om vad jag var i färd med att lära och förstå

Sommarlovstal 2015

Postat den 28/05/2015 av Anne-Marie Körling

Sommarlov

Höga gräset dansar på ängen

Nyckelpigorna, fjärilarna och humlorna

firar sommarfest i blommorna

Trädet gungar på ett ben

i vindens takt

 Fåglarna sjunger hip-hop-låtar

och sommarpsalmer i buskarna

Asfalten är sommarvarm

Gruset, dammet

Varm är bussen

Men också regnet

när dropparna slår ner som utropstecken

 och daggmaskarna ålar

fram för att dricka sommar

Då vi har sommarlov.

Då gäspar skolans böcker inför sommardvalan

De gula skolpennorna läggs tillbaka in i kartongerna

Då tystnar korridorerna

och klassrummen är på semester

Men om man lyssnar noga kan man höra hur

kastrullerna i hem- och konsumentkunskapen

kokar av längtan efter att vi alla kommer tillbaka

för att vara tillsammans och klura ut

matematikens uträkningar och mönster

svenskämnets ljud, ord och meningar

teknikens problemlösarutmaningar

där vi själva är en del av lösningen

och få sätta färg på kunskaperna

med egna penseldrag

   och musiken som höjer tonarterna.

Vi får sjunga och dansa:

”We are the heroes of our time”

Nu har vi sommarlov.

Här kommer ett annat sommarlovstal:

Sommarlov

Sommarlov är ett lätt ord.

Det bor svalor och blå himmel i ordet.

Det bor grässtrån och humlor i ordet.

Det bor vattendrag och soliga kvällar i ordet.

Sommarlov är ett ljudrikt ord.

Det surrar flugor och bin i det.

Det låter om cykelhjul mot asfalten.

Det går att höra en myra dra ett barr till stacken.

Sommarlov är ett ledigt ord.

Det bor sovmorgon i ordet.

Det bor tid att ligga på en strand till solen går ned.

Det bor dagar av familjeliv med stunder av middagssamtal.

Sommarlov är ett högtidligt ord.

Det bor sommarlovssånger i det.

Idas visa bor däri och den blomstertid nu kommer.

Det låter av elevernas röster och musiklärarens pianospel.

Sommarlov är ett tidsord.

Det är ett lov för dem som går i skolan.

Det är några månader på året som vi säger sommarlov.

Nu är en sådan tid när ordet kan kännas så in i hjärtat mycket.

Sommarlov.

Hej, det finns flera sommarlovstal här på bloggen. Minns att skolan är en plats för alla och att inte alla längtar bort från den. Att se till det vi har tillsammans och att vi verkar för att skolan är en social och kulturell mötesplats. Vi lär oss tillsammans! Ha en fin sommar!

Anne-Marie


Inlägg som berör samma teman:

  1. Här är ett till SOMMARLOVSTAL
  2. Sommarlovstal 2017
  3. Nyskrivet SKOLAVSLUTNINGSTAL 2013 eller SOMMARLOVSTAL 2013.
Publicerat i Sommarlovstal och andra tal | Etiketter | Kommentarer inaktiverade för Sommarlovstal 2015

”Du är klar. Bra!”

Postat den 28/05/2015 av Anne-Marie Körling

Jag tänker på ansträngning. Hur mycket utrymme finns det för ansträngning i klassrummet? Hur ofta säger vi att det är bra att man är klar fort? Hur ser vi på den som inte hinner klart? Är det en elev med svårigheter? Eller är det en elev som tänker, prövar och frågar. Hur ser vi på den som frågar? Är det en som inte förstår eller kan? Eller ser vi att den som frågar undrar och vill förstå men ännu inte gör det? Eller kanske gör det men vi frågar inte eleven om det eleven tänker eller upptäcker. Om en elev verkligen vill arbeta med en fråga eller en uppgift – är det möjligt i klassrummet? Premierar vi dem som är klara fort? Om vi gör det vad är det vi bedömer? Om vi gör det vad är det som är bra med att göra klart och hinna färdigt? För vem?

Hur svarar vi elever som kommer rusande till oss och frågar – Får vi fortsätta med det vi gjorde igår? Varför?

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. De som inte är i skolan och de som är där fast det är ett helvete!
  2. Skolsverige träffas – Denna vecka är rörlig!
  3. Pedagogiska samtal: Vad är en bra skola? Eller en tillräckligt bra skola?
Publicerat i Formativ bedömning, Kommunikationen, Läraryrket och lärarrollen, Lektioner och lektionsförslag, Pedagogiska samtal, Undervisningen | Kommentarer inaktiverade för ”Du är klar. Bra!”

Pisarapporten i klassrummet

Postat den 27/05/2015 av Anne-Marie Körling

P1240205

Vi distanserar oss. Pisarapporten angår oss inte. I våra klassrum sitter elever som inte kan läsa det som krävs av dem att kunna läsa. Textmassorna väller över dem. Lektioner som presenteras med läs sidan 67 – 83 och lös uppgifterna på sidan 84. Ingen relation till undervisande lärare. Ingen relation till klasskamraten och det gemensamma att lära ihop. Med läraren som pågående undervisar.

Ensamt läsande. Ensamt arbete.

Distansen till rapporter och distansen till elever. Vi måste öppna ögonen för hur det står till i våra klassrum. Göra Pisarapporten till klassrumsrapporten. Om eleverna kan läsa och vi vet att de kan läsa kan vi slå oss till ro rörande rapporten om elevernas sjunkande läsförmåga. Om inte – ska vi lägga upp en plan som omedelbart ska sättas i verket. En plan som ska röra undervisningen. Vi ska inkludera eleverna i samtalen om deras förståelse, deras strategier och deras ork eller lust att läsa. Och vi måste diskutera den läsförmåga som krävs då texterna inte genast öppnar sig och inte genast lockar dem att läsa. Men vi måste hela tiden veta att de kan läsa. Om inte – se till och om undervisningen.

Vi bör kontinuerligt undersöka undervisningen och på vilket sätt vi presenterar text, inkluderar den i allt vi undervisar om, och hur vi kan ge eleverna utmanade innehåll, besvärligare texter och genom dessa tillsammans utforska hur vi kan förstår och genom vad. Det handlar om att undervisningen ger detta. Och pågående fortsätter att ge.

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Huka er inte! Snart kommer Pisarapporten!
  2. Om eget arbete till pågående undervisning i klassrummet
  3. Läxorna jag gjorde en gång för länge sedan
Publicerat i Kollegialt lärande, Kommunikationen, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning, Ordförrådet, Undervisningen | Kommentarer inaktiverade för Pisarapporten i klassrummet

”Lustfyllt och livslångt lärande”

Postat den 27/05/2015 av Anne-Marie Körling

P1000102

Jag har aldrig känt mig bekväm med det lustfyllda lärandet. Jag minns inget lustfyllt då jag lärde mig simma. Livrädd för kallsupar och livrädd för det bottenlösa djupet. Jag minns inget lustfyllt i att lära mig cykla. Vingligt. Jag lärde mig cykla på en vuxencykel och den ramlade över mig flera gånger. Plåster på armbågar och knän. Jag minns inget lustfyllt alls. Jag minns ansträngningen. Jag minns påminnelserna. Jag minns hur min bror sa:

– Kom, nu prövar vi igen!

Och jag minns att jag prövade igen för att min bror utmanade mig med sin vilja, sitt tålamod och sin kraft. Han kunde cykla. Jag kunde inte. Ibland var det jag som ville och då frågade jag om han kunde hjälpa mig. Det gick upp och ned med viljan. Något livslångt cyklande kunde jag inte föreställa mig trots att morfar med sin höga ålder kom cyklande in på gården. Ledigt cyklade han.

Lärandet var ansträngande. Besvärligt. Krävande. Ibland med tårar och klump i magen för att det inte gick som jag ville. Ibland med känslor av att jag snart kommer att kunna. Idag är jag vuxen. Då jag lär mig anstränger jag mig ibland. Jag förstår inte allt jag läser. Jag läser om igen. Jag lyckas inte med den bok jag skriver. Jag skriver om. Det är en del av arbetet. Jag får tänka om. Mycket svårare är det. Att ändra mitt tankesystem. Eller tillåta mig att förändras. Våga förändras.

Det är inte lustfyllt att lära sig. Ibland kidnappas vi att tänka att de måste vara det. Som om det var så enkelt. Däremot är det roligt att lära sig tillsammans med andra och få lära sig av och genom andra. Vi behöver varandra för att lära oss. Jag behövde min brors tålamod och vilja för att orka anstränga mig då jag var på väg att ge upp. Jag behövde min egen vilja och min egen förmåga att anstränga mig och få kontakt med den då jag lärde mig.

Jag skrev om att det svåra med det lustfyllda lärandet i Kiwiboken 2006. Jag ersatte lusten med grad av angelägenhet. Hur angeläget kan jag göra innehållet för eleverna var en fråga jag ställde mig. Hur kan jag påverka deras grad av angelägenhet? Och detta med svårigheter? Kan det få vara svårt? Jag minns då mina elever ville pröva niornas matematikprov. De gick i fyran. De löste en del av uppgifterna. På sina egna sätt. De fick något att tänka på då de inte kunde lösa andra. De ställde frågor om ord som de ännu inte fått möta. De funderade på hur de själva skulle kunna förstå. Jag fick utmaningar för undervisningen. Den som kunde ligga i framkanten.

Lusten att kunna! Den att cykla ledigt. Känna vinden i håret. Cykla. Kunna cykla. Den känslan. Och veta att arbetet med att kunna cykla var mödan värd. Tack till brorsan!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Lektion: Hur lärde du dig cykla – bild och samtal i årskurs ett
  2. Lärarupplevelse: Stolthet
  3. Lärande är också att hamna i svårigheter
Publicerat i Frågekonsten, Kollegialt lärande, Lärarens språk, Lektioner och lektionsförslag, Pedagogiska samtal | Etiketter , | Kommentarer inaktiverade för ”Lustfyllt och livslångt lärande”