Kollegan intill kan mer än du anar. Var nyfiken på kollegan. Fråga, undra, knacka på. Ställ frågor – Hur skulle du göra? Hur tänker du? Får jag dela en fråga med dig? Vad tänker du om?
Och om dörren känns en aning svår att öppna så bekräfta med något som öppnar den:
– Jag är så nyfiken på din undervisning. Jag såg att eleverna skrattade så gott … berätta!
Den skolutveckling som kan ta fart via bekräftelse och nyfikenhet, ja också förvåning! Den sker då vi möts och vågar mötas.
Den där viktiga skolutvecklingen som tar vid då en lärare verkligen tänker göra en förändring, pröva något nytt, undersöka om det som står i skolverkets råd verkligen går att göra i det egna klassrummet, den skolutvecklingen. Den som kommer av lärarens egna vilja och ur eget undersökande av hur. Den viktigaste skolutvecklingen. Den som gör att något kan förändras, den där läraren är.
Och så berättar läraren för kollegan intill. Så här tänker jag pröva, kan läraren säga. Istället för de nyfikna frågorna: ”Berätta? Hur tänker du? Spännande, hur tänker du göra då? Varför och när? Får jag höra hur det blir? Jag är så nyfiken” kommer det omedelbara:
– Nej, så kan du inte göra!
Onknappen, den där lust och nyfikenhet finns för att göra förändringar, pröva något nytt om än så litet, trycks effektivt av. Offläge. Den inre frågan som väcks i läraren, den om osäkerheten, den om varför tänkte jag så, den om att inte tillhöra kollegiet, den om att bli avfärdad, den där reflektionen inte växer utan stannar i sin linda.
Vi kan ställa oss frågor. Nyfikna och öppna. Den som blivit avvisad, den som tystats kan kanske efter en tid ställa en nyfiken fråga – Inte? Berätta?! för att öppet och kollegialt vänligt (svårt men det går) fråga för att få veta.
Ibland får vi saker att göra eller diskutera. Vi får dem från ovan. Ofta tänker jag att vi redan gör, vi tänker redan om och vi gör massor av det vi får att göra och omsätta. Men vi ser inte vårt eget läroplansbyggande i praktiken, vi tar frågorna som kritik och ser dem som frågor som är ställda för att vi inte gör, så vi försvarar oss. Men vi kan tänka om, stanna upp en stund, reflektera över det som sänds in till lärarkollegiet, till läraren –
Det finns så mycket kompetens i lärarkåren. Den måste få utrymme. Ett stort, stort utrymme.
De pedagogiska samtalen ska och kan uppstå så fort lärare träffas. De läroplansnära frågorna kan vi skapa genom att ta en mening ur läroplanen och göra om den till en fråga. Det är en enkel sak. Låt oss ständigt vända på läroplanens text och göra frågor av den. Då kan vi se att vi är i kommunikation med texten. För läroplanen ställer sig intill oss lärare och frågar om vårt hur. Den är om detta HUR vi ska samtala.
1) Jag tar en mening ur Lgr 11, s 9:
Eleverna ska få möjlighet att ta initiativ och ansvar samt utveckla sin förmåga att arbeta såväl självständigt som tillsammans med andra.
2) Den är en omfattande mening. Så jag gör den en aning mindre:
Elevernas ska få möjlighet att … arbeta tillsammans med andra. Lgr 11, s. 9
3) Då meningen är skapad kan jag göra om den till en fråga:
Hur gör vi så att eleverna får möjlighet att arbeta tillsammans med andra?
4) Denna fråga ska leva i skolan under en hel vecka. Vi ska prata om den. Vi ska undersöka den. Vi ska fråga eleverna om den? Vi ska ge varandra tips och förslag på hur vi gör det möjligt för eleverna att samarbeta? Vi ska leta efter artiklar och rapporter om samarbeten? Läsa forskarnas teorier? Samtala om det vi vet och det vi kan förändra? Dela! Lyssna! Delge! Och genom att vara generösa och tillåtande – låta allt få finnas. Inte värdera njuggt eller värdera som redan prövat och inte funkat. Vi måste komma åt våra strategier för undervisning och hur vi genomför läroplanen i praktiken.
5) Låt oss dokumentera allt som kommer synliggöras, det vi redan gör:
Är vi 25 pedagoger har vi 25 förslag. Alla nedskrivna. Låt oss tänka att vi utan krav berättar om det vi redan gör. Då har vi fått 25 förslag att berätta om, pröva genom och förklara hur skolan svarar på läroplanen, vi har fått syn på varandras genomföranden, och vi får en karta att pröva genom.
6) Vi kan presentera vår hur-lista för eleverna. Höra deras synpunkter. Vilka de känner till och vilka de vill pröva att använda sig av. Vi kan då se hur vår undervisning ser ut i verkligheten och hur vi medvetandegör det arbete som sker under pedagogiska samtal för eleverna. Det som äger rum i skolan påverkar skolan kontinuerligt.
7) Osv. Vecka efter vecka. En ny fråga. En ny kartläggning. Ett nytt delande. En skola som växer ur läroplanen. Blir den. (Min vision! och jag står för den!).
Det måste kännas speciellt att skolstarta för eleverna. Kan vi lägga ordningsregler och formalia åt sidan åtminstone den första dagen och ta vara på lusten och glädje att ses och återses. Kan vi sätta sprätt på glädjen över att vara tillsammans igen, visa lugn och tillit till vad skolan har att ge! Inte genast sätta pressen på eleverna, stressen i organisationen, oron i läraren. Inte genast ange klockslag utan hålla armarna öppna, vida för det lärande vi tillsammans ska åstadkomma.
– Matematiken kommer göra dig nyfiken. Visste du att …
Ge något att förvånas över. Prata läroplan och kursplaner som vore de spännande och trovärdiga, inte fyllda med måsten och ska. Utmana med frågor som pekar in mot ämnen och framtida lärande:
Uppgift:
Om femton år är ni alla läroplansförfattare. Vilka är kurserna? Hur tar vi kurs mot kursinnehållet då? Gör en reklamkampanj för ämnet kemi, matematik och musik!
Då jag började undersöka min egen undervisning ställde jag mig själv frågor. Dessa skrev jag ned på ett papper och det pappret bar jag omkring med i klassrummet. Då lektionen var över frågade jag eleverna om de hade sett eller upplevt något av det jag hade önskat förverkliga. Så här kunde ett frågepapper se ut:
Ibland förvånas jag över maträtterna i böckerna. Eller kakorna. Eller kompotterna. Eller sammansättningarna av rätter. Ibland undrar jag hur Astrakanäpplet, just ett sådant som Kristina fick återvända till Sverige genom, smakar. Jag undrar också om Madeleine-kakorna i de moderna plastförpackningarna verkligen är de som man kan spana på om man vill leta i tiderna som flytt. Och den där äppeltårtan, är det verkligen en tårta eller är det en slags paj. Ja, jag undrar över maten i böckerna jag läser. Hur de smakar genom orden. Hur vägen är från tallriken till munnen, och väl därinne, de enorma smaker som ska gifta sig på tungan. Och varför jag känner mig så hemma i meningar som:
grönsaker, äppelmos som kryddats med pepparrot och färskpotatis (Minnen av Torgny Lindgren, 2010, s, 211)
Mat jag inte ätit:
Det finns rikligt med mat i all litteratur. Det är ett sätt att smaka av orden. Bokstavera dem ljudligt för att få ut varje liten nyans av dem.
Ibland är det mer än okej att störa
Detta hände när jag slutade läsa en sommar
Ingen frågar mig längre vad jag ska bli när jag blir stor
Känslan av att kunna cykla gör mig fortfarande lycklig
Det som inte får hända på en begravning
Händerna och generationernas görande
Man blir aldrig för gammal för kurragömma
Att läsa sig till ett humleintresse
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Om skärmstopp och den viktiga ögonkontakten
Högläsning ger vinster som inte går att mäta
Föräldrar ska inte träda in som lärare
Låt oss bli lite mer som världens bästa Karlsson
Därför fortsätter jag envist att hälsa på alla elever jag möter
Inom varje stökig pojke finns en vetgirig elev
Det är inte skryt att berätta om sitt viktiga arbete som lärare
Läslistorna är här – låt oss läsa
Läsförmågan får aldrig överges och bli en förväntad kunskap
Vi måste väcka liv i lärares tystade kompetens
Nu är nyfikenheten viktigare än förra årets dystra resultat
Låt oss aldrig bli för gamla för barnböckerna
Så drabbar stressen både lärare och elever i skolan
Skolan är det bästa skydd våra barn har
Stöts man ut från skolan, stöts man ut från samhället
Det räcker inte att säga att vi är en läsande skola
Så försvinner elevernas rädsla för att göra fel
Om högläsning på ett främmande språk
En sommar utan läsning – då gick min hjärna i dvala
Det gör fysiskt ont i mig när eleverna inte får läsa det de vill
På rasten är han kung, i klassrummet ”dum i huvudet”
Livsviktigt med böcker för att barnens fantasi ska flöda fritt
Att banna en bok är att banna ett barn
Barn läser inte för att göra vuxna glada
Om lyssneläsningen – inte antingen eller – utan både och
Låt oss inspireras av alla lärare i litteraturen
Vetgirigheten får eleven att låna böcker från översta hyllan
Min respektlösa fråga gav mig en funderare
Fler borde ha min mammas tillit till skolan
När läsningen inte fungerar – lägg allt annat åt sidan
Alla elever lyssnar uppmärksamt trots att de inte förstår ett ord
Pajkastningen mellan hem och skola är destruktiv för alla
Galet att lärare inte vågar vara sjuka
Vi lärare har mycket att lära av varandra
Läs gärna porträttet i Läraren Här
Böcker jag har läst 2026:
Böcker jag lyssnat till 2026
Böcker jag läst under sommaren 2025:
Böcker jag läser under december 2023:
