Klassen gick ihop och skyddade de utsatta

Ur Elsa Beskows Olles skidfärd. Vi behöver varandra när vi samtalar om text. Den blir större om vi får tänka, fråga och fundera.

Det är många, många år sedan detta hände och ägde rum. Några elever hade aningslöst gjort sig till allmänt villebråd. Det talades om detta bland eleverna på skolan. Eftersom alla kände till det som hänt bestämde jag mig för att tala om den björn som redan var klarvaken. Detta efter att ha gått omkring på skolgården och lyssna till eleverna och vad de pratade om samt se om eleverna som var delaktiga syntes utsatta av andra elever. Så björnen var mycket vaken då jag bestämde mig för att lyfta det hela i helklass. Jag bad eleverna fundera över något som de trodde och tänkte kunde påverka skoldagen och det de trodde att lärarna behövde veta och känna till. Mycket snart kom det fram. Det fnissades och skämtades om det som hänt. Fniss och skämt är ett sätt att handskas med skam och jag lät skämten vara en del av det innehåll som vi måste lyfta.

Hur som helst. Vi dramatiserade flera lösningar av dilemmat och funderade över hur vi skulle agera som klass, inte som individer och enskilda. Vi bestämde oss för att sluta oss samman och så fort någon gick på de två eleverna skulle klassen fredligt och utan att kommentera ställa sig runt eleverna och visa andra att de två inte var ensamma.

Under lunchen i matsalen såg jag hur klassen plötsligt stod runt de två. Det skedde tyst och eleverna såg ut som de också skulle hämta en macka, mjölk eller av en händelse var precis där de andra två befann sig. Efter tre, fyra gånger slutade de andra eleverna att säga saker om de två. Det rann ut i sanden. Gemenskapen omslöt oss alla.

Hej HOPP!
Anne-Marie Körling 

 

Publicerat i Barns rättigheter, Ordning och reda, Utbilda i ordning och reda, Värdegrunden, Verkligheten | Kommentarer inaktiverade för Klassen gick ihop och skyddade de utsatta

Varje skola borde ha ett läsråd

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi  har ett nationellt läsråd. Detta råd har ett övergripande perspektiv. Det behöver vi.

Det jag önskar är att varje skola inrättar ett läsråd. Ett sådant råd ska ha regelbundna möten och innehålla diskussioner om läsandet på skolan. De som sitter i läsrådet ska representera skolans elever och de yrkesgrupper som arbetar där. Det kan betyda att vaktmästaren får komma till tals men också ge sina råd om hur en vaktmästare skulle kunna främja. Lärare i andra ämnen än svenska ska sitta med tillsammans med lärare i svenska.Skolbibliotekarien en självklar plats i rådet. Innehållen som diskuteras ska bemötas med nyfikenhet och respekt för oliktänkande i frågan. Forskning och tidningsartiklar kan utgöra en grund för samtalen.

Rådet ska också representera elever som är långt ifrån läsandet och böckerna. Vi behöver förstå hur det ser ut om man inte läser och vad som skulle kunna göra skillnad. Då behöver dessa elever få en röst så att skolan kan förstå men också förändra.

Läsrådet ska vara ett råd som handlar om skolans viktigaste innehåll, dvs, att få läsa, upptäcka läsningen samt att få de kunskaper som krävs för att läsa. Rektorns roll är avgörande för att stötta genom att underhålla frågor rörande läsandet.

#läsrådpåvarjeskola

Tänk gärna tillsammans med mig.

Vänligen, 

Anne-Marie Körling

Publicerat i Väck läshungern, Verkligheten, Visionerna | Etiketter | 1 kommentar

Kriget är rädsla

Skydda barnen

i verkligheten

inte ifrån den

Det är mina ord. Då handlade det om sorg och förlust. Nu handlar det om det skolan kan betyda och ge barn av idag. De oroar sig över de nyheter de tar del av. Och jo, de lyssnar också till vuxnas prat och de lyssnar noggrant efter den oro eller det lugn som föräldrarna känner inför samma nyheter.

I skolan samlas vi. Det är en av de få platser där barn och unga kan uppleva gemenskap och där de har rätt att känna den meningsfullhet som kommer av att få tillhöra ett sammanhang. I skolan lyfter vi dagsaktuella frågor. Inte alldeles säkert är att barn vill prata om krig men var säkra på att de tänker på krig. Vad betyder det att man talar om att kriget kan komma? När kommer kriget? Imorgon? Nästa år? Varför kommer kriget? Vem vill kriga? Vad gör man då det blir krig? Vad kan man göra själv och vad behöver man veta?

Då jag läste VERAS KRIG av Katarina Kuick (2022) funderade jag över om jag kunde läsa den för mina fyror. Den där osäkerheten infann sig. Den handlar egentligen om att tänka och fundera över bokens innehåll och dess relevans för denna tid. Osäkerheten hos mig handlade om att jag behövde tänka, fundera och tänka ett varv till. Men så började jag läsa ur den. Det blev knäpptyst i klassen. Då jag skulle avsluta tillät de mig inte att göra det. Vi fick lägga upp en plan för hur högläsningen skulle fortsätta. Vi införde arbetspass i vartenda ämne där eleverna arbetade tio minuter för att sedan belönas med fortsättning i boken under fem minuter. Så höll vi på. Eleverna arbetade koncentrerat och noggrant för att möjliggöra för mig att läsa vidare.

Eleverna ansåg att boken var viktig. Det handlade om att befinna sig i ett krig. Eleverna tyckte att de lärde sig viktiga saker som de själva skulle kunna göra ifall det blev krig. De fick genom berättelsen om Vera och hennes krig också en viss handlingskraft genom de sätt som man kunde skydda sig eller på det sätt man kunde överleva och vad som krävdes i miljön och i att förstå.

Att sedan dra ner världskartan och visa var i världen det pågår krig. Det blev viktigt med tanke på Ukraina. Kartan är en möjlighet till överblick. En överblick berättar om avstånd, närhet och gränser. Det kan vara på sin plats att visa att Ukraina är en bit ifrån trots att Ukraina ligger så nära. Då anfallskriget mot Ukraina började såg jag elever uppdatera sig på rasterna. De ville veta om kriget. De ville kunna något.

När man läser högt ackompanjeras innehållet av en högläsarens stämma. Den stämman kan tona in innehållets möte med lyssnarna. När högläsaren låter trygg blir lyssnarna det också även om det är mycket svåra saker som beskrivs.

Det värsta är alltid den egna fantasin, den som bygger upp en värld som kan bli hur farlig som helst, långt mycket farligare än den fakta som måste omges en så allvarlig fråga som det som rör ett eventuellt krig. Uppförstoringar och förminskningar av det som händer är också ogynnsamt. Varm saklighet krävs samt ett noggrant källkritiskt förhållningssätt. Vilka är våra källor? Varför är det våra källor? Vilka källor kan vi gemensamt lita på?

Det finns böcker som beskriver krig på ett sådant sätt som berättar att barn och unga ska och kan tas på allvar.

Jag tänker på Veras krig. Jag tänker på Ulf Stark En liten bok om kärlek. Jag tänker också på Eva Hildens bok Rävpojken.

Läs högt eftersom högläsningen omsluter alla och låt barn och unga få tänka, mumla och småtala om det som gör dem så rädda.

Anne-Marie Körling 

Publicerat i Högläsning, Verkligheten | Kommentarer inaktiverade för Kriget är rädsla

TVÅNGSLÅNA: Så himla roligt när glömda böcker väcks till liv

 

Jag Jag är lärare igen. Det är det roligaste jag vet. Att möta unga och undervisa. Rasterna är lika viktiga. Där ser jag mycket, blir nyfiken på mycket och kan småprata med eleverna. På rasten fann jag två elever. De skrattade över böcker. De hade så roligt. De berättade:

– Vi tvångslånar böcker åt varandra.

– Tvångslånar?

– Man letar reda på en bok som inte passar kompisen.

Tänker inte förstöra deras idé med för mycket pedagogik men böckerna blir ju faktiskt lånade och därmed upptäckta. När tegelstenen ligger i klassrummet väcker den frågor och därmed lättas det lite pärmarna. Ett spännande sätt att möta böcker och det de kan berätta. Det blir ett möte med en bok även om den inte kanske i första hand är avsedd att läsas.

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling 

Publicerat i Bibliotek/Skolbibliotek, Undervisningen, Väck läshungern | Kommentarer inaktiverade för TVÅNGSLÅNA: Så himla roligt när glömda böcker väcks till liv

Lånar frågor och svarar om det kommande året 2024

Följer DN och svarar på frågorna de ställt till 12 kulturpersonligheter. 

Barnbarnet skriver 8, 7 och 9. Hon ber om siffrornas bilder och följer dem sedan. Ordningen har hon själv bestämt. Att följa lärandet är att upptäcka både det välbekanta och det främmande. Varje barn lär sig på olika sätt.

 

Årets kulturdebatt:

Banned books. Bristen på läromedel. Skolbibliotekariernas roll i skolan.

Den kulturformen blir ”den nya romanen”:

Sagans återkomst. Längre texter för barn. Illustrationernas berättelser får tid och uppmärksamhet.

Årets filosofiska fråga:

Vad är det att läsa?

Det kommer vi vara rädda för:

Att synen på barn och vad ett barn är förvrängs ytterligare.

Årets influerare:

Läraren i klassrummet.

Årets idé:

Läsundervisningen innehåll och kvalitet uppgraderas för alla årskurser i grundskolan. En läsplan för skolan.

Årets språktrend:

Nyfikenhet på språkens likheter och olikheter samt värnande av barns rätt att få utveckla modersmålet. Språk är en rikedom.

Årets kulturskandal

Det ännu tänkta, men ej genomförda, skolbiblioteket. Pengarna som inte finns till de viktiga skolbibliotekarierna.

Det största som hänt mig 2023

Att en nära, nära, nära äntligen har fått en ny lever. Ödmjukheten inför kirurgernas kunnande och samtlig sjukhuspersonal teamwork. Den gåvan till livet som en annan människa aktivt har valt att lämna efter sig. Har tänt ljus för den som lämnande och skänker mina tankar till donationsregistret.

Min förhoppning inför 2024

Fred. FRED. Sans och eftertanke. Mindre populism och generaliseringar. Mindre särskiljande åtgärder i skolan. Mer saklighet, samtal och nyfikenhet.

För skolans del önskar jag färre möten, mer fokus på relation och lärande i klassrummen samt att lärare uppmärksammas för vad de gör, utvecklar och prövar. Att nyfikenheten ska prägla skolan. Nyfikenhet som får oss att se med andra ögon på hur eleverna lär sig. En större nyfikenhet på lärarens arbete och tankarna bakom det läraren iscensätter.

Att föreställningen att ord är svåra försvinner och ersätts med att ord är nya och ska upptäckas.

Till er alla,

En synnerligen vilsam övergång från 2023 till 2024. Minns att många är ensamma. Också grannen kan vara ensam. Den unga mannen som du passerar, han med luvan neddragen, kan vara lika ensam som du. Våga hälsa, våga önska och våga vara medmänniska.

Anne-Marie Körling 

 

Publicerat i Verkligheten, Visionerna | Kommentarer inaktiverade för Lånar frågor och svarar om det kommande året 2024

Inte alla älskar julen även om de drömmer om den

Zeldas sol. Hon säger att den lyser på alla. Det tänker jag att den ska få göra här också. Lysa på dig och dig och dig/Anne-Marie

Inför ledigheter kan man som lärare ana viss oro hos en del elever. De vill inte vara lediga. De vill gå i skolan. Också hos kollegor finns de som inte genast pustar ut inför ledigheten. Ledighet påminner också om det som saknas. Julgranen som inte köps. Julklapparna som inte innehåller det klasskamraterna önskar som mest. Det blir ingen ny telefon. Det blir ingen spelkonsol. Det blir inte den där rosenröda glittriga julen. Någon kanske har en förälder som dricker. Ett annat barn saknar en förälder. Julledigheten är krävande och lämnar ut något som inte alltid är så glatt och så enkelt. En stol som står tom eftersom gästen vägrar komma.

Jag har haft några julaftnar som plågat mig redan innan någongång runt Lucia. Julensamheten tycktes mig så tydlig och den berättade något om min situation. Barnen var hos sin pappa. Jag var ensam med mitt julpynt. Kunde inte njuta. Kunde inte uppskatta. När kollegorna sa God Jul och Gott Nytt År ville jag att de skulle stanna kvar och att allt var som vanligt igen.

En av de gånger jag var som mest ensam, och då jag led av ensamheten, klädde jag upp mig. Det var ändå julafton. Jag tänkte äta lunch ute och njuta av de som stressade köpte det sista. Ja, det var goda tider. Plånböckerna syntes flöda. Jag stapplade omkring i mina fina kläder och min vackra kappa. Hamnade i kön till räksmörgåsarna, köttbullsmackorna och kanske ett glas vin. Usch så ynklig jag kände mig. Jag minns att jag var bräcklig som den stelnade kristyren jag försökt dekorera med.

Då såg Henning Mankell mig. Jo han satt där ensam med påsar och paket. Väntade på sin fru som handlade in det sista. Han slog sig ner hos mig och påstod att han kände mig. Jag visste ju att han inte gjorde det så jag sa att jag kände honom men att jag visste att han inte kände mig. Nåväl. Han stod på sig. Vi satt där och småpratade. Han hade sett min skörhet och gav mig rådet att inte stå på tå utan att sätta ner båda fötterna i golvet och gärna en aning bredbent. Så att jag skulle stå orubblig. Han lämnade sedan bordet och sprang och köpte en julklapp som han gav mig. Han sa:

– Bjud in ensamheten. Den är ju ändå där. Gör den inte så främmande.

När jag sedan firade min ensamma jul hade jag ensamheten som gäst. Jag bestämde mig för att dricka te och äta mackor. Någon julmat behövde vi två inte.

Jag berättar det här ibland. För också jag är ensam. Som du kanske är. Och minns när elever dröjer sig kvar i klassrummet på julavslutningen kan de behöva höra att du längtar till dagen då skolan börjar igen och den dag då ni återses. För det kan vara den önskan eleven helst av att önskar sig.

Vänliga hälsningar

Anne-Marie Körling 

Publicerat i Skriver om ditt och datt | Kommentarer inaktiverade för Inte alla älskar julen även om de drömmer om den

Läsfrämjande innehåll i undervisningen (för samtliga årskurser)

Detta är ett undervisningstips från mig:

Tänk in elevernas böcker i undervisningen. Låt övergången mellan att läsa på egen hand och att dela något ur boken vara en del av det dagliga delandet i klassrummet. Jag utvecklade denna idé under mina många år som lärare.

Under en handledning lät jag lärare pröva eftersom de måste få uppleva hur det blir innan de genomför samma sak för sina elever. Sen får de pröva men inte ändra så mycket på innehållet. Låt boken bli en del av det vi gör i skolan.

Tre ord: Störögt, vardagsrummet, helspänn. En mening: Han skulle få alla tre emot sig. En fråga: – Hänger du på?

Det här innehållet handlar om att låta elevernas böcker presentera sig. Det är därför klokt att inte säga något värderande som lärare utan ta emot det eleverna valt ur sina böcker. Undervisningsformen blir befäst då vi har gjort det flera gånger. Det är inte ett kvitto som handlar om att uppgifterna är gjorda. Det är en främjande aktivitet som gör att böckerna kan presentera sig.

Så här gör vi: 

  • välj tre långa ord ur din bok (med långa ord räknas ord som innehåller sju eller fler bokstäver)
  • Skriv av en mening ur din bok
  • Skriv av en fråga ur din bok

När detta är gjort ska alla elever få berätta om sina ord. Låt det här ta tid. Skynda inte igenom. Det vi gör är att faktiskt dela böckernas ordförråd. Något viktigare kan vi inte göra. När alla elever fått säga sina ord går vi över till en mening ur boken. På samma sätt som tidigare får alla elever läsa upp sin mening ur boken. När det är gjort kommer vi till böckernas frågor. Alla elever får läsa upp sin fråga.

Eleverna skriver av korrekt, får med sig skiljetecken, stor bokstav och får dessutom välja ord, välja innehåll samt dela med sig till sina klasskamrater. Det är många moment i detta innehåll. Framförallt är det generöst och böckerna utgör källorna.

Så här såg det ut när lärarna prövade. De började med att skriva:

ORD ur BOK 1: 

imponerat

fruktade

ytterdörren

MENING UR BOK 1:

”Innanför den enkla dörren fanns en klädhängare och ett skoställ.”

FRÅGA UR BOK 1:

– Men det fanns inga regler för hur man får hygga ner träd?

Sammantaget arbetade lärarna med böckernas ordförråd, stavning, meningsuppbyggnad, grammatik, frågeställningar, citattecken, skiljetecken, läsning, skrivning och uppläsning.

Orden vi fick av böckerna:

  • fortfarande
  • låtsaskompis
  • dörröppningen
  • favoritgodiset
  • fängelse
  • morötterna
  • konstigaste
  • låtsassyskon
  • våningssäng
  • försvunnen
  • välbekanta
  • snyftningar
  • sommarregn
  • missnöjt
  • reflektion
  • diskhandduken
  • pappersrester
  • garderoberna
  • kompisar
  • fullproppad
  • gemensamma
  • imponerat
  • fruktade
  • ytterdörren

Det här gör att ordförrådet får utrymme i klassrummet. Orden blir avskrivna, upplästa och kan lånas ut till klasskamrater och lärare om de synliggörs. Det viktiga är att vi låter orden bli upplästa och att vi sätter värde på att upptäcka ord.

Meningarna vi fick av böckerna

  • Jordkällarens råkyla fick mig att rysa.
  • Det tog några sekunder innan hon förstod.
  • Innanför den enkla dörren fanns en klädhängare.
  • Sammetssoffor och små fåtöljer.
  • Då är de i alla fall vilse tillsammans.
  • Och så tänkte hon på vad hon ska bli när hon blir stor.
  • Där är Åke.
  • Han pillade loss en flik av tapeten och drog långsamt av stora remsor.

De här meningarna kan läraren skriva ner på en digital sida så att meningarna kan projiceras på whiteboarden. Det kan läraren göra under tiden de sägs. Då ser eleverna hur läraren skriver av men också hur läraren lyssnar.

När meningarna är väl synliga för alla kan man utmana eleverna att två och två sätta ihop minst tre meningar så att dessa tillsammans bildar en berättelse. Ofta brukar eleverna vilja få ihop samtliga meningar och klurar på vilken ordning meningarna måste komma.

Frågorna vi fick av böckerna

  • – Är tanten här?
  • – Ni kanske vill hjälpa mig att ta hand om Frosti?
  • – Alva, vad gör du där inne?
  • – Har du också gått vilse?
  • – Har du sett mina tofflor?
  • – Har du nåt förstoringsglas?
  • – Var bor du?
  • – Vill ni kolla på film?

Frågorna gör att ordföljden blir en annan än då vi skriver av en mening. Frågor som ställs av någon inleds ofta med talstreck och därefter kommer själva frågan. Frågan avslutas med frågetecken. När man identifierar en fråga i texten kan man börja med att leta efter ett frågetecken. Frågorna är ofta skrivna som talspråk. Det betyder att man kan diskutera talspråket och stavningen. Talspråket ”kolla” och skriftspråket ”kontrollera/titta/se på”.

Detta innehåll får vi av författarna. Alla klasskamrater bidrar till dagens ord, dagens meningar och dagens frågor.

Låt detta innehåll bli en vardaglig del av läsningen. Det betyder att den inte ska handla om att lyckas utan mer av att dela. Läraren kan vara den som förmedlar ordet men utan att säga så mycket. Det är en generös möjlighet för eleverna att tillägna sig språket, skriva mer och få upptäcka hur språket byggs upp och skiljetecken används. Det ska du som lärare veta. Bjud in eleverna och låt dem dela med sig av böckernas innehåll. Lyssna och ta emot.

Böckerna som bidrog till våra ord, våra meningar och vår frågor var:

Boken jag läser här hemma, den som ligger uppslagen på mitt köksbord delar generöst med sig till er:

Tre ord:

  • kadmium
  • blodvåta
  • näsdropp

En mening: 

Utanför trampas nysnön snart till slask av salta stövlar.

En fråga: Hittar ingen fråga. (Så kan det också vara).

Boken jag läser är Lofoten. Författaren Lars Lerin.

GENSVAR PÅ DENNA UNDERVISNING KOMMER FRÅN MULLSJÖ ÅRSKURS 3

För att åskådliggöra hur eleverna skriver låter jag er ta del av de lärare som arbetar i Mullsjö. De, Anki Källman och Anneli Wahlsten, brukar pröva de undervisningsmodeller jag skapat och själv utvecklat. Så här ser det ut i en årskurs tre. De har fått särskilda böcker att skriva just de här innehållen i. Dessutom tar de hem sina skrivböcker och läser upp för föräldrarna därhemma.

Som sagt. Det här kan man göra oavsett årskurs. Böckerna har olika innehåll och orden i dem är många. Frågorna likaså. Meningarna fyller upp hela boken. Skapar äventyr, tankar och känslor. Så generöst är det.

Hej HOPP kära kollegor

Anne-Marie Körling

 

 

Publicerat i Bibliotek/Skolbibliotek, BOK: Pojkars läsande och lärande, Boken i undervisningen, Lektioner och lektionsförslag, Modellerna, Ordförrådet, Pedagogiska samtal, Skiljtecken, Synligt läsande, Undervisningen | Kommentarer inaktiverade för Läsfrämjande innehåll i undervisningen (för samtliga årskurser)