Lärarens språk; Revidera, stryk och förnya

Postat den 22/10/2013 av Anne-Marie Körling

Skyltdocka med glasögon - Körling fotograferar 2012

Läraren är själva förutsättningen för att eleverna ska få lära sig i skolan. Lärarens språk är också det. Låt mig visa:

”Nu får du lugna ned dig” – Då elever visar stort engagemang, blir ivriga, vill berätta och delta kan vi plötsligt säga till eleven att lugna ned sig. Låt oss fundera över vad detta skulle göra om jag satt i ett pedagogiskt samtal, eller på rektors möte, verkligen tog frågorna där på allvar, visade mitt engagemang, mina tankar och mina funderingar – och plötsligt säger rektor: Nu får du lugna ned dig.

Barn kan inte reglera sin iver som vi vuxna kan. De har sin iver, de har sitt engagemang, och de visar det på olika sätt. Vi bör ta emot elevernas iver, glädje i stället för att reglera den. Glömma innehållet. Att vända sig mot elevens inre, tala om elevens uppförande, elevens inre, istället för att hålla sig till det yttre, bekräfta, med värme bejaka delaktigheten. Och framförallt visa att man som lärare lyssnar. Vi kan säga:

  • som ”xxx” säger så handlar vattnets kretslopp om …
  • låt oss lyssna till ”xxx” tankar kring detta ämne …

Genom att fundera över hur vi kan rikta oss mot innehållet och inte mot person kan vi utveckla ämnet och kunskaperna. Inte säga något om eleven. Fundera själv över vad ”Nu får du lugna ned dig” skulle göra med dig?

Läraren är viktig, lärarens ordförråd, lärarens språkliga förhållningssätt behöver alltid en genomgång, en revidering och stryka bort och lägga till, förnyas. Det finns många ord som stänger rymden, känslan av lärande frihet. Ett sätt att fundera över sitt lärarspråk är att tänka att man själv är mottagaren för det man säger. Pröva orden mot sig själv. Gör de ont, öppnar de upp eller stänger de ned?

Pröva hur ditt förhållande till ett innehåll värderas om jag säger:

– Ni behöver bara göra tre? 

Vad är det jag säger om mitt undervisande innehåll? Jag har via mitt lärarspråk reducerat värdet, ansträngningen att göra uppgifter. Fundera över det möjliga:

– Hur många vill ni göra? Femtio?

Ord som ”ni behöver bara” kan ersättas med andra ord. De som gör innehållet rikt och givande. Varför reducera ett innehåll med begränsningar?

Läroplanen, Lgr 11, talar om saklighet och mångfald. Hur  kan vi språkligt verka för de orden? Jag återkommer i frågan! 


Inlägg som berör samma teman:

  1. OM LÄRARENS SPRÅK, STYRDOKUMENTEN OCH HUR MAN KAN TÄNKA
  2. Lärarens språk: Sanningarna vi skapar och skavsåren
  3. Från nej-världen till ja-värden!
Publicerat i Källkritik och undervisning, Kommunikationen, Läraryrket och lärarrollen, Lektioner och lektionsförslag, Pedagogiska samtal, Skolorden, Styrdokumenten | Kommentarer inaktiverade för Lärarens språk; Revidera, stryk och förnya

Vad har du lärt dig i dag?

Postat den 21/10/2013 av Anne-Marie Körling

Om vi dagligen frågar: Vad har du lärt dig idag? Hur har du lärt dig idag? Hur gjorde du för att lära? kommer vi att lära om hur elever lär sig, att de lär sig, vad det är de lär sig.

Vad har du lärt dig idag? Det är en verklig fråga för skolan, för lärarna och för eleverna. Det är också en fråga att ställa sig själv. Om jag ställer samma fråga till mig själv så ser jag att jag är lärande.

  • Jag har lärt mig att ladda ned appar och använda dem för att göra film.

– Vilka svåra frågor du ställer! säger någon jag frågar. Jag tycker inte att jag lär mig något nytt. Jag kanske är för gammal. 

 

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Vad mer har vi lärt oss?
  2. Undersöka hur elever lär sig – och låta dem berätta
  3. Hej Du! Önska dig ett inlägg!
Publicerat i Kommunikationen | Kommentarer inaktiverade för Vad har du lärt dig i dag?

Låt oss vara professionella ihop

Postat den 21/10/2013 av Anne-Marie Körling
  • LÅT OSS VARA PROFESSIONELLA IHOPKörling fotograferar 2013
  • Låt oss tala ur och genom läroplan.
  • Låt oss utveckla vår förmåga att tala om skolans innehåll.
  • Låt oss besöka varandras lektioner och bekräfta och utmanas.
  • Låt oss tala kursplaner.
  • Låt oss tala om vår yrkes betydelse för elevernas lärande.
  • Låt oss tala om lärarrollen.
  • Låt oss tala om att känna vår betydelse.
  • Låt oss tala om vår förmåga att ge eleverna mångfald av infallsvinklar.
  • Låt oss tala om vår vilja att göra det bästa.
  • Låt oss tala om hur vi misslyckas.
  • Låt oss tala om vår tanke om elevernas lärande.
  • Låt oss tala om de visioner vi har för de närmaste veckorna.
  • Låt oss tala om hur vi ser elevernas vilja till kontakt.
  • Låt oss tala om innehåll och hur man ger den dragningskraft i undervisningen.
  • Låt oss signalera att vi är professionella.
  • Låt oss stötta varandra i yrket.
  • Låt oss släcka brandkårsutryckningarna genom att tänka och stanna upp.
  • Låt oss öppna mötas i våra kursplaner och sluta tänka stuprör.
  • Låt oss känna oss vilsna ibland, frågande ibland, sökande ibland.
  • Låt oss lyssna på hur vi lyckas.
  • Låt oss berätta om yrket ihop.
  • Låt oss verka för sakligheten.
  • Låt oss tacka för mångfalden.
  • Låt oss lyssna till eleverna.
  • Låt oss påverka.
  • Låt oss medverka.
  • Låt oss … vara ibland.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Upprop! Låt oss lyfta lärare som en gång lyfte oss!
  2. Bejaka lärarens professionella självständighet
  3. Låt eleverna berätta om skolan: ”Tips från oss”
Publicerat i Kommunikationen, Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Låt oss vara professionella ihop

Den enda personen knuten till skolan

Postat den 20/10/2013 av Anne-Marie Körling

Körling fotograferar 2009Det händer ibland att jag är den enda personen i ett sällskap som är knuten direkt till skolan. Det händer ibland att jag sitter med föräldrar som inte förstår det skolan gör eller de läxor de har fått till de egna barnen. Det händer ibland att jag får besvara eller grubbla på saker som blivit missförstådda eller på annat sätt satt krokben för en god kontakt med skolan. Eller söka härbärgera påståendet att skolan är ju som då man själv var barn.

Ofta tänker jag att vi vid skolorna måste visa mer av det vi gör inne i skolan. Det är en källa vi kan ge berättelser ur, förklara hur vi gör då vi undervisar, tala läroplan och att skolan är generös. Berätta genom att låta eleverna berätta. Förklara innehållet och betydelsen av skolan.

Det händer ibland att jag inte har några svar, eller att jag tror på att vägen är att svara. Skolan är mycket stor. Frågorna kan vara lokala. Ofta tänker jag på den förälder jag mötte då jag skulle besöka en skola. Jag frågade om vägen. Föräldern svarade med det varmaste leende:

– Det är mitt barns skola!

Det leendet. Det skulle vi undersöka mer, vara nyfikna på!


Inlägg som berör samma teman:

  1. ”Den där personen i skolan bara måste bli lärare”
  2. Gå själv till skolan
  3. Klassrummet – den enda verkliga platsen för skolutveckling
Publicerat i Ansvaret | Kommentarer inaktiverade för Den enda personen knuten till skolan

De tre pinnarna och sedan utvisning ur klassrummet

Postat den 20/10/2013 av Anne-Marie Körling

Jag hörde om en skola som infört att om eleven gör fel skriver man upp elevens namn på tavlan och sätter ett streck intill det då eleven inte sköter sig, gör fel. Vid tre streck visas eleven ut ur klassrummet.

Jag tänker att om vi genomförde detta i ett lärarrum – hur skulle vi förstå detta? De lärare som sa något fel, råkade göra saker tokigt, svara rakt ut i luften, så skrivs lärarens namn upp på en tavla väl synlig för andra lärare. För varje händelse ett stredk och vid tre streck så visar vi ut läraren. Jag skulle gärna vilja känna hur det känns.

Jag önskar mer pedagogiska diskussioner om det som pågår, varför vi gör dessa val, hur vi förklarar dem och vad detta gör med eleven. Vilket stöd kan finnas för att göra så här? Läroplanen säger att skolan ska bidra och främja barns växande. Att eleverna ska få känna växandets glädje.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Rätt och fel – och så kom rädslan!
  2. Skolans felsökeri!
  3. Barnets rätt till sitt namn – alla barns rätt till sina namn
Publicerat i Hinder för lärande | Kommentarer inaktiverade för De tre pinnarna och sedan utvisning ur klassrummet

Dikten jag läste för min dotter

Postat den 20/10/2013 av Anne-Marie Körling

Varje dag, varje kväll läste jag under en tid denna dikt:

Mätarlarven

Jag sträcker mig ut från mitt körsbärsblad

och spanar ut mot evigheten:

evigheten är alldeles för stor i dag,

alldeles för blå och tusenmila.

Jag tror jag stanna på mitt körsbärsblad

och mäter upp mitt gröna körsbärsblad. 

 

av Werner Aspenström, Ur Litania, 1952


Inlägg som berör samma teman:

  1. Här är några ledtrådar …
  2. Jag sträcker ut min nyfikenhet
  3. Litteraturen jag läste en gång för länge sedan…
Publicerat i Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning | Kommentarer inaktiverade för Dikten jag läste för min dotter

Om Ellen Key twittrade detta århundrade …

Postat den 19/10/2013 av Anne-Marie Körling

”Skolan är förslappande, inte minst genom en undervisning som aldrig utgår från elevernas omdömen och intressen. Lärarna behandlar eleverna som om de vore kappsäckar: de packas fulla av kunskaper som genast glöms bort.” Ur Ronny Ambjörnsson: Ellen Key En europeisk intellektuell, Albert Bonnier Förlag, 2012

Jag tänker:

Jag önskar ett nytt skolår för varje elev. Längre än så vågar och vill jag inte drömma. Då utesluter jag mina elevers medverkan och påverkan.

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Ellen Key: Uppostraren och att svälja kamelerna
  2. Tomas Tranströmer och livräddningen
  3. Faktaskolan, Ellen Key och personligheten
Publicerat i Ansvaret, Barns rättigheter, Litteratur och läsning, Pedagogik, Pedagogiska samtal | Etiketter , | Kommentarer inaktiverade för Om Ellen Key twittrade detta århundrade …