Förskolan gör ett viktigt arbete med läsandet. Att varje bok omsluts av nyfikenhet och pedagogernas enträgna envishet och nyfikenhet på hur barnen tänker kring boken:
http://forskolan.se/om-konsten-att-lasa-hogt/
Förskolan gör ett viktigt arbete med läsandet. Att varje bok omsluts av nyfikenhet och pedagogernas enträgna envishet och nyfikenhet på hur barnen tänker kring boken:
http://forskolan.se/om-konsten-att-lasa-hogt/

Detta skrev jag som läsambassadör 2015-2017. Den nuvarande läsambassadören är Johan Anderberg. Följ hans arbete på Instagram.
Ofta slår det mig hur jag måste läsa boken. För långa mellanrum mellan lässtunderna gör det svårare för mig att ta mig in i boken. Något måste erövras varje gång det har dröjt då jag läst. Om jag läser varje dag har jag inga problem att komma in i boken, det kräver inget arbete av mig, utan boken väntar öppen och tillgänglig och jag fortsätter att läsa som om jag inte haft ett avbrott alls.
Jag minns hur min son tyckte att skolan inte förstod sig på hur det är att läsa. Då var han en läsare i hemmet men inte i skolan. Han blev mest besviken och arg på hur böckerna användes som den sista utvägen då lektionen inte längre hade något att ge. De sista tio minuterna skulle man läsa i boken som man inte läst i på en vecka. Han frustade och sa att de tio minuterna måste man använda för att åter bekanta sig med boken och läsa in sig i atmosfären och berättelsen. Han var en ivrig läsfrämjare i hemmet och bad mig om och om igen att tala med lärare om elevernas behov av läskontinuitet och daglig läsning. Jag lovade honom det. Också för att boken inte hade så hög status bland tonåringarna och därför krävde boken att man skapade plats för den i schemat. Det var goda råd han gav mig. Ungefär så här skulle råden kunna sammanfattas:
När vi låter elever läsa måste de få läsa sådant de kan och vill läsa. Då tränar de sig i att läsa och det är viktigt. Den träningen kommer obemärkt för boken de vill läsa lockar med sitt innehåll. Skolans bibliotek och skolbibliotekarien värnar om skolans bokbestånd och vi kan därför vila i garantin att böckerna eleverna läser är noga utvalda och inköpta av en kunnig person. Därför behöver vi inte ifrågasätta vad barn och unga läser utan ge barn och ung möjlighet att läsa.
Under alla år jag varit lärare har jag avsatt gott om tid för läsning. Den bästa tiden har varit direkt på morgonen eller direkt efter lunch. Då rutinerna och vanorna är etablerade kommer eleverna in och läser. Kraften i att läsa ihop men var för sig skapar dessutom läskoncentration. Anpassning till vad och hur en elev läser måste vi också förstå och ge. Tiden för läsningen måste anpassas och det dagligen. Inte alla läser i en och en halv timme utan kan avsluta för att göra andra uppgifter, nästa dag läser de en timme, och det gäller alla. Inga möten med litteratur och sakprosa får kantas av ramar som gör läsningen till något tråkigt. Det ska vara roligt, viktigt och angeläget att läsa. Boken ropar till sig eleverna. Också jag läser under denna stund. Varje dag. För att min bok lockar och pockar. Men ofta lyssnar jag på eleverna var och en för att visa boken nyfikenhet och lyssna till hur eleverna läser och löser sin läsning. Eleverna fick också leta fram partier ur sina böcker och ur dem högläste jag i 90 sekunder. Varje bok som blev uppläst så fick en läskö för nästa bok att läsa.
För högstadiet kan lästiden variera så att den inte belastar enskild lärare och ämne. En rullande lästid kan vara lösningen.
Hej HOPP
Anne-Marie
Idag var livet lite si och så för eleven. Lite gråt. Lite nej. Lite si. Lite i enrum och utan att fråga så mycket om det som var si eller så högläste jag en bilderbok. Och alldeles snart kom de där lyssnande andetagen och det där lugnet. Ofta tänker jag att för mycket fokus på att ta reda på vad det är med eleverna också betyder att vi inte ger dem något. Att läsa en bok väcker en hel massa tankar, bilderna lockar till upptäckter och konstupplevelser vilket i sin tur betyder att eleven är i lärande. Språket finns i boken och gemenskapen skapar vi kring den.
Även om jag inte vill skriva något om tid så gör jag det. Det tar inte mer än några minuter att trollbinda med böcker. Jag läste högt i tio minuter. Effekten är större än vad vi kan ana. Men det är inte därför vi ska göra det. Vi ska läsa för att boken har så mycket att ge oss och att vara tillsammans är viktigare än någonsin. Jag vet av erfarenhet att högläsning bidrar till koncentration och gemenskap och att boken ger lite rymd då det känns lite motigt. Läsa för hälsa med andra ord.
Hej HOPP
Anne-Marie
Jag har alltid min bok med mig till skolan. Den lägger jag på bänken där eleverna och jag arbetar ihop. På tåget till skolan läste jag Fredrik Backmans bok Och varje morgon blir vägen hem lite längre och längre.
Under vägen till arbetet läste jag och tyckte så mycket om det jag läste. Några stycken ville jag läsa högt för eleverna:
Farfar skrattar, Noah också. De ger alltid varandra onödiga presenter. I julas gav farfar Noah en plastpåse fylld med luft och Noah gav farfar en sandal. När farfar fyllde år gav Noah honom en chokladbit som han hade ätit upp. Det var farfars favorit.
Fredrik Backman (2017) Och varje morgon blir vägen hem längre och längre
Jag hann inte läsa den förrän en elev tog boken och läste titeln. Glädjen och förvåningen i elevens ögon då hon förstod att hon läst skrivstil och lyckats med det stor. Hon öppnade boken och frågade om hon fick arbeta lite med den.

Vi arbetar med böcker oavbrutet. Eleverna får välja en sida, fler sidor och studera någon mening som de tycker om, som de kan identifiera och så skriver de av den. Det är alltså inte någon märkvärdig undervisning att skriva av vad andra skrivit men eleverna skriver till sig ordförråd, grammatik och studerar hur man stavar. Dessutom får de välja helt själva och de tycker mycket om att arbeta på detta sätt.
Tärningarna har jag lagt till för att vi ska utmanas med matematiken och tiokamraterna. Man väljer antal tärningar (jag har fem) och så kastar man dem, räknar ihop summan och summan blir den sida man ska arbeta med. Jag vill lova att det är mycket matematik att arbeta med tärningar. Jag får också syn på vilka matematiska strategier eleverna har. Tärningar använder jag ofta i undervisningen.
Eleven kastade tärningen, räknade och slog upp den aktuella sidan. Där fann eleven en så lång mening och det gjorde henne lycklig. Den skulle hon skriva av. 42 ord räknade hon till. Jag saknar en bild men eleven skrev av fyra meningar ur boken Fredrik Backman skrivit. Samtliga ord rättstavade och alla skiljetecken på plats.
Jag låter också eleverna skriva med bläckpennor då jag inte vill att de ska sudda. Jag har aldrig sudd annat än i arbetet som ska visas upp och fram. Jag behöver se hur eleverna ändrar i sina texter och jag vill följa deras upptäckter då de ändrar. Därför är ord överstrukna och det handlar om att eleven upptäckt något. De ord eleven inte ändrar berättar att så skriver eleven idag. Undervisningen kommer leda till att stavningen utvecklas.
Arbetsboken används både av eleven och mig. Ett uppslag består av eleven arbete på högra sidan och mina anteckningar på den vänstra. Sidorna dateras och därmed utvecklingen.
Undervisningens innehåll:
Arbetssättet är samma varje gång men innehållet olikt. Det gör att undervisningen inte behöver en massa instruktioner. Så brukar jag arbeta fram undervisning. Om att minska instruktionerna skriver jag om i Undervisningen mellan oss (Körling 2016). Undervisningen idag ägde rum i en årskurs två. Jag har undervisat så här från årskurs 1-9.
Hela inlägget kommer jag att skriva mer utförligt om i den bok jag börjat skriva. Om ni prövar detta är jag nyfiken på hur det blir där ni är och vilka frågor som uppstår hos er pedagoger.
Hej HOPP!
Anne-Marie Körling
Jag kan inte glömma rektorns tal om skolan då vi besökte den. Det är små men viktiga detaljer som stannar kvar. Detta att rektorn hade elevernas arbeten och deras böcker att visa. En arbetsbok från varje årskurs. Hon delade ut dem för oss att titta i. Och med fyra årskurser ser man skillnaden och utvecklingen. Från korta texter till längre. Från spretig handstil till säkrare. Det är något med detta centrum. Att titta in mot verksamheten och lyfta fram det som sker. Jag blev väldigt berörd av elevernas lärande även om jag inte kunde förstå det som gick att läsa. Och rektorns riktning för det som ägde rum i klassrummet och att låta oss komma så nära elevernas.
Jag var inbjuden av Svenska Ambassaden i Bangkok och Nanmee books i uppdrag att tala, berätta och beskriva hur vi i Sverige arbetar med läsfrämjande. Talade till lärare och bibliotekarier inbjudna från hela Thailand.
Det vimlar av ord i böcker och texter. Ordförrådet som vi kan dela genom att läsa högt. Den pedagogiska högläsningen handlar om att ge det eleverna ännu inte kan läsa på egen hand. De lite längre texterna. De med fler ord. Andra ord. Inte genast behöver vi heller förstå allt. Berättelser har en förmåga att knyta an till lyssnaren/läsaren genom det som sker i dem. Vi kan också lita på att barn och unga frågar om det de vill veta, det vill säga om klimatet för elevernas spontana frågor uppmuntras och inkluderas i lärarens undervisning.
Både nu och då läser jag högt ur böcker eleverna ännu inte kan läsa. Ibland läser jag ur de böcker jag själv läser, då valda stycken som kan passa vilken lyssnare som helst, men jag har inga avsikter att eleverna genast ska prestera svar till givna frågor utan mer att de får lyssna till det boken berättar. Inte sällan har de böcker jag läst senare blivit böcker eleverna väljer att läsa på egen hand. Något i berättelserna har triggat dem att göra det samtidigt som boken är välbekant eftersom de har fått lyssna till den. Den pedagogiska högläsningen ligger därför i läsarens framtid, den horisont som kommer med böckerna.
Elever ska ges möjlighet att tänka. Tänka hör ihop med att fundera och grubbla, tvivla och ställa frågor, fantisera och ändra banor och intressen. Böcker bidrar till det. Då vi läser högt erbjuder vi något nytt att tänka kring med ett språk som författaren ger oss.
Då jag hade en årskurs fyra läste jag högt ur Kemiboken från högstadiet. Också sakprosa och kurslitteratur kan läsas för alla. Eleverna reagerade med att tänka, fundera och fånga upp ord de intresserade sig för. En elev frågade om hon fick läsa kemiboken. Hon läste hela och skrev ner frågor om det hon läste. Den där osynliga horisonten av vilka böcker som finns, vad det finns att läsa och vad som finns att bli intresserad av kommer av att flytta horisonten närmare eleverna. Därför läser jag dagligen högt för elever jag möter. Ur olika böcker. Ur böcker de själva inte läser. Ur böcker som kittlar här och nu.
Nyss bar jag med mig den bok jag läste. Den låg framme vid alla möten med eleverna. Och väckte deras nyfikenhet och frågor. Jag har många lappar i böckerna, gör anteckningar och just dessa sidor väcker elevernas nyfikenhet. Inte sällan frågar eleverna om de får läsa i böckerna jag läser. Och javisst! Naturligtvis! Ja!
Högläsningen kan vara utvalda stycken ur böcker men också hela berättelser. Jag gör både och. Varje lektion läser jag högt.
Hej HOPP!
Anne-Marie
Elevens text (årskurs fyra) någon gång mellan åren 2002-2004 och tankarna sprang ur Margareta Ekströms diktsamling ORD TILL JOHANNA, 1973